Den perfekta ridskolehästen

[literealistisk]

Man behöver ju inte tycka att alla är lika roliga, för man klickar ju bättre med vissa hästar. På min gamla ridskola hade vi ungefär 20 hästar/ponnys. 3 var ganska unga och under utbildning, 7 var pigga i varierande grad, från gick nästan för bra fram för minsta skänkel till blev nästan stark, och 10 bekväma i varierande grad. 1 av de pigga och 6 av de bekväma hästarna var ibland ute på lokala tävlingar, ofta med bra resultat. Ponnyn jag köpte var den absolut bekvämaste av allihop och han startade LA med bra resultat. Flera av de ”bekvämare” hästarna var mest poppis i specialgrupperna och äldre ungdomsgrupperna tex. Med lite duktigare ryttare var de lyhörda, framme, gick i trevlig form och var äkta läromästare där man fick känna på hur det faktiskt skulle kännas (och absolut inte genom att spöa fram dem). Så nej, håller inte riktigt med om alla åsikter här.

 

[Badger]

Jag kan ju också tycka att när det gått så långt att en häst börjar bli "lat" på det vis att den blir döv för skänkeln och inte vill fram borde den få lämna ridskolan. Egentligen för flera år sedan, förmodligen.

Det finns en skillnad där mellan att hästen inte gör rätt förrän ryttaren gör rätt, och att den stängt av.

Jo absolut men det är ju inte alltid en lösning? En av de dövaste för skänkel hästar jag ridit var en fin privathäst med dressyrinriktning. Då finns ju ingen som rider på annat sätt som omväxling.

 

[Badger]

Men det är det jag menar. En häst som gör rätt när ryttaren gör rätt, alltså med en avancerad ryttare, är inte avstängd (även om jag tycker det är himla trist att en häst ska behöva gå på semester och stänga av överhuvudtaget), utan är väl det man brukar benämna som "läromästare". Men en som hela tiden behöver förstärkta hjälper för att gå fram absolut bör säljas.

Det finns ju hästar som ständigt får gå på "knatteverksamhet" och som bara vaknar upp vid eventuell uteritt till exempel. Det låter inte som ett trevligt hästliv.

Vet inte det, jag läste precis den här om en häst som tydligen föredrog knattarna och ridskolan
https://www.tidningenridsport.se/bl...6lLdC3rGMUES2mRHc3N5SXuPJIC2b1uPG23MF8pdh78iE

Jag känner kärlek för den här ridskolehästen; speciellt när ridskolebarnen berättar att Lavina brukar sänka halsen när de ska nå att sadla och tränsa. Samma häst som de vuxna eleverna haft svårt att tränsa.

 

[Badger]

Varför inte? Jag tycker nog tvärtom att rätt många hästar verkar tycka att kravlös knatteridning med kompisarna är ett rätt behagligt arbetspass. Alla hästar är inte arbetsmyror som vill ha massor av stimulans hela tiden. Åtminstone jag har träffat hästar som tycker en ryttare som inte kräver att man tar i massor, och ändå blir nöjd är en utmärkt ryttare, och kan vara väldigt nöjda med att bära runt ett litet barn ett stund.

Vissa verkar också finna ett nöje i att försöka reda ut vad knattarna vill egentligen precis när ponnierna slutat bli ledda av föräldrar satt man och häpnade över hur gudasnälla många ponnies var och vilket jobb de gjorde i att försöka räkna ut vart ungen ville. Ett år senare med samma barn såg jag samma ponny krångla, sätta ut bogen, gå åt fel håll osv (-hallååå! yttertygel tack...). Ytterligare någon termin senare värsta racerbollen.

Läste en artikel för länge sedan där de gjort kognitiva test på hästar, ridskolehästar och ponnies låg väldigt högt på smarthetslistan om man säger så (avancerade dressyrhästar inte alls).

Så håller med dig, ur sammanhanget att få använda sina små grå verkar ridskolelivet smälla ganska högt. Självständighet, ansvar, omväxling, problemlösning till skillnad från lyda lyda lyda de allra känsligaste små signaler.

 

[Lingon]

Vet inte det, jag läste precis den här om en häst som tydligen föredrog knattarna och ridskolan
https://www.tidningenridsport.se/bl...6lLdC3rGMUES2mRHc3N5SXuPJIC2b1uPG23MF8pdh78iE

Jag läste den också. Det är väl inte så konstigt att en häst som i en stor del av sitt liv gjort allt i flock som ridskolehästar gör inte trivs med att helt plötsligt vara ensam i hagen, ensam i stallet, ridas ut på ensam. Den har ju alltid haft flocken med sig! En ridskola är en fantastisk miljö för hästar som är väldigt flockbundna! Få privatryttare kan erbjuda en flock 24h/dygnet inkl. vid ridning som en ridskola kan göra. Och det är klart att knatteridningen där ryttarna väger lätt och inte kräver att hårdare jobb är trevligt för en äldre häst som kanske inte har samma ork som den hade när den var yngre.

 

[Badger]

Jag vet inte. Jag tycker ju inte att en häst som bara såsar på, som måste sparkas på och manas på i tid och otid och inte vill gå fram, men som lever upp när de för en gångs skull får göra något annat, verkar vara en lycklig häst.
Det är mitt minne av "nybörjarhästarna" från mina ridskoledagar. De enda gångerna de var hästar igen var när rutinen bröts.

Alltså men de är ju fantastiska med ett litet barn på. De går inte snabbt om det inte är extremt uppenbart att knatten vill att det går snabbt.

(har sett motsatsen, nervös knatte på känslig ponny, knatten blev inte glad åt varken snabb trav med pyttekommando eller en överraskande snabb galopp med påföljande avtrillning efter en missuppfattning. (En nervös knatte minns kanske inte ens mitt i farten att hen ska dra i tyglarna för att få stopp på den lydiga ponnyn, inte denna knatte i alla fall.) Alltså knattar har överraskande usel koordination ibland, tre sekunders minne och kan fokusera så de inte hör ridläraren).

Av typ 15 ponnies, varav man sett tio lunka som gamla kampar och inte gå en millimeter utan starka uppmaningar från nybörjare, kan man sedan se i alla fall 7 av desamma praktiskt taget ligga i kurvorna med en erfaren unge. Och alla tio som vid första galoppen krävde alla möjliga åthävor och sprattel för att galoppera tar den tionde galoppen gudasnällt för samma barn. (och om man hörde barnen efteråt insåg man att knappt ens hälften faktiskt ville galoppera egentligen, de ville liksom fast inte, de ville smaka först, ett litet halvunkigt galoppsprång räckte mer än väl.)

 

[Badger]

Jag läste den också. Det är väl inte så konstigt att en häst som i en stor del av sitt liv gjort allt i flock som ridskolehästar gör inte trivs med att helt plötsligt vara ensam i hagen, ensam i stallet, ridas ut på ensam. Den har ju alltid haft flocken med sig! En ridskola är en fantastisk miljö för hästar som är väldigt flockbundna! Få privatryttare kan erbjuda en flock 24h/dygnet inkl. vid ridning som en ridskola kan göra. Och det är klart att knatteridningen där ryttarna väger lätt och inte kräver att hårdare jobb är trevligt för en äldre häst som kanske inte har samma ork som den hade när den var yngre.

Ja och det är väl inte fel? eller? att tycka bäst om det? Det är som om hästen hade ett yrke folk inte respekterar och skulle behöva skämmas lite över att tycka om det? Men som tur är är det en häst som inte begriper att skämmas.

 

[McFlurry]

Minns en sån fantastisk scen från en blåbärstävling på ridskolan i Malmö där jag red som ung. En rätt stor D-ponny gick först en runda med en liten tjej som knappt nådde ner nedanför sadeln. Han tog det sååå försiktigt med henne och travade med sina mjukaste steg, vägrade öka takten trots att hon försökte driva - precis som att han tänkte "Nä nu tar vi detta lugnt och försiktigt tillsammans!". Gjorde "hoppen" (det var ju i princip bom på marken ) så mjuka han kunde. Man verkligen såg på honom att han ansträngde sig för att hjälpa den lilla flickan. Senare under tävlingsdagen skulle han gå en runda till men då med ett större och mer rutinerat barn. Tjoho! sa hästen och taggade till som tusan, så den flickan fick verkligen jobba för att det inte skulle gå för fort och att varje sväng inte skulle vara en "omhoppningssväng"

Ang "lata hästar" på ridskola så är jag den ryttaren som alltid fastnar för dem hästarna. Jag tycker att det ofta är de hästarna som har de roligaste personligheterna. Kanske för att de innerst inne är de smartaste? Varför slösa energi om man inte måste liksom? Men min ridning passar den typen av häst väldigt bra och då får man fram en personlighet som många aldrig får se. På nuvarande ridskola rider jag nästan alltid "stallets lataste häst", men han är en så himla rolig häst och otroligt välutbildad. När vi hoppar brukar jag ha svårt att hålla honom för han taggar till så, medan de flesta andra får kämpa med att ens få honom i galopp. Sitter ofta och fnissar lite när jag rider honom för det känns så tydligt att han tycker vi har kul ihop!

Han är samtidigt stallets tryggaste häst. Ridläraren har berättat historier om tex en som svimmade mitt under en lektion på honom, han bara stannade lugnt och höll upp henne. Han går med de minsta barnen trots att han är nästan 170 hög. Osv. En fantastisk ridskolehäst!

 

[Sel]

Alltså men de är ju fantastiska med ett litet barn på. De går inte snabbt om det inte är extremt uppenbart att knatten vill att det går snabbt.

(har sett motsatsen, nervös knatte på känslig ponny, knatten blev inte glad åt varken snabb trav med pyttekommando eller en överraskande snabb galopp med påföljande avtrillning efter en missuppfattning. (En nervös knatte minns kanske inte ens mitt i farten att hen ska dra i tyglarna för att få stopp på den lydiga ponnyn, inte denna knatte i alla fall.) Alltså knattar har överraskande usel koordination ibland, tre sekunders minne och kan fokusera så de inte hör ridläraren).

Av typ 15 ponnies, varav man sett tio lunka som gamla kampar och inte gå en millimeter utan starka uppmaningar från nybörjare, kan man sedan se i alla fall 7 av desamma praktiskt taget ligga i kurvorna med en erfaren unge. Och alla tio som vid första galoppen krävde alla möjliga åthävor och sprattel för att galoppera tar den tionde galoppen gudasnällt för samma barn. (och om man hörde barnen efteråt insåg man att knappt ens hälften faktiskt ville galoppera egentligen, de ville liksom fast inte, de ville smaka först, ett litet halvunkigt galoppsprång räckte mer än väl.)

Fast det är ju inte sådana hästar/ponnyer jag menar. Det är isåfall de där tre som blev över.

 

[Badger]

Fast det är ju inte sådana hästar/ponnyer jag menar. Det är isåfall de där tre som blev över.

De tre som blev över ligger aldrig i kurvorna men tar alla snällt tionde galoppen, den ena är småbarnens framröstade favorit fem år i rad och den andra är ridlärarnas. Den tredje är bara härlig mellanmjölk.

 

[Sel]

De tre som blev över ligger inte i kurvorna men tar alla snällt tionde galoppen, den ena är småbarnens framröstade favorit fem år i rad och den andra är ridlärarnas. Den tredje är bara härlig mellanmjölk. De fem onämnda av de 15 går oftast inte nybörjare eftersom de inte anpassar tempo.

Då har den ridskolan uppenbarligen inga problem med sina hästar. Sedan tycker jag ju inte att en häst som blir stallets favorit nödvändigtvis är en lycklig häst, det säger inte så mycket.

 

[Badger]

Då har den ridskolan uppenbarligen inga problem med sina hästar. Sedan tycker jag ju inte att en häst som blir stallets favorit nödvändigtvis är en lycklig häst, det säger inte så mycket.

Verkar lycklig dock (och inget säger att alla privathästar måste vara lyckliga heller). Men nej inga problem alls med hästarna. Men självklart finns några hästar och ponnies som hittat privatägare (ibland elev) istället för att vara kvar när det efter något års invänjning fortfarande inte funnit sin plats.

 

[Mabuse]

Verkar lycklig dock (och inget säger att alla privathästar måste vara lyckliga heller). Men nej inga problem alls med hästarna. Men självklart finns några hästar och ponnies som hittat privatägare (ibland elev) istället för att vara kvar när det efter något års invänjning fortfarande inte funnit sin plats.

Jag skulle nog säga att de allra flesta hästar trivs ok med ridskolelivet. Det är kanske inte det optimala livet, men det är ok. Och det är inte sagt att de hade funkat så mycket bättre som privathästar heller - flera av våra hästar fungerade inget vidare hos sina tidigare ägare, det var ju därför de såldes i första läget. På en ridskola är det en flock och tydliga rutiner, de flesta hästar gillar sånt.

Det svåra är väl kanske hästar som bockar, det kan ta några år efter de slutat göra så att de blir av med sitt dåliga rykte. Men såna hästar vill man ju knappast sälja heller, för vad skulle de få för hem? Plus att de kan ha andra kvaliteter, som gör att det är värt att ha kvar dem. Och förr eller senare brukar ju ändå poletten trilla ner att man inte får bocka. Snällaste gamla farbrorn i stallet kan ju i sin ungdom ha varit avkastarkung, men det glömmer man bort.

 

[Lingon]

Jag skulle nog säga att de allra flesta hästar trivs ok med ridskolelivet. Det är kanske inte det optimala livet, men det är ok. Och det är inte sagt att de hade funkat så mycket bättre som privathästar heller - flera av våra hästar fungerade inget vidare hos sina tidigare ägare, det var ju därför de såldes i första läget. På en ridskola är det en flock och tydliga rutiner, de flesta hästar gillar sånt.

Det svåra är väl kanske hästar som bockar, det kan ta några år efter de slutat göra så att de blir av med sitt dåliga rykte. Men såna hästar vill man ju knappast sälja heller, för vad skulle de få för hem? Plus att de kan ha andra kvaliteter, som gör att det är värt att ha kvar dem. Och förr eller senare brukar ju ändå poletten trilla ner att man inte får bocka. Snällaste gamla farbrorn i stallet kan ju i sin ungdom ha varit avkastarkung, men det glömmer man bort.

Jag skulle säga att det svåra är hästar med hög integritet och stort behov av personligt utrymme och lugn och ro runt sig. De trivs oftast inte så bra på ridskolan. En del protesterar rejält (som en som blev farlig därför såldes) och andra får ett rykte om att vara sura hela tiden. Men så länge hästen funkar på lektioner och i hanteringen så rä allt bra tycker folk. Jag vet en ridskolehäst som var en fantastisk ridskolehäst för alla nivåer. Stabil, trygg men rolig att rida även för duktigare ryttare. Rykte att vara en surkärring. Frågan är varför hon surade så mycket. Troligtvis inte för att hon trivdes så bra med sina omständigheter. Jag upplevde henne som att hon helst hade velat ha en egen människa och inte en massa olika. Men hon var oftast snäll och försökte sällan bita någon eller sparkas. Men hon skrämde en hel del. Säkert hennes sätt att få vara ifred. Jag tycker bara att det ska en häst inte behöva göra. Sen jämför jag med de ridskolehästar som älskar att bli klappade och få uppmärksamhet!

 

[Badger]

Jag skulle nog säga att de allra flesta hästar trivs ok med ridskolelivet. Det är kanske inte det optimala livet, men det är ok. Och det är inte sagt att de hade funkat så mycket bättre som privathästar heller - flera av våra hästar fungerade inget vidare hos sina tidigare ägare, det var ju därför de såldes i första läget. På en ridskola är det en flock och tydliga rutiner, de flesta hästar gillar sånt.

Ja jag hade nog trott det i alla fall om jag inte hade läst hästtidningar och på hästforum utan bara liksom tänkt på individer man mött. Sedan har man ju läst en eller annan forskningsartikel om att många hästar ju tyr sig till stabila människor mer än till individer så som hundar gör. Och stabil människa att ty sig till finns ju oftast i en klok och erfaren ridskolechef och ridlärare och att just människa mer än en individ människa är viktig gör säkert också att hästar passar bättre för ett ridskoleliv än vad hundar skulle gjort. (jag menar man kan ju skriva om privatryttare också fördomar som typ rider kort sällan och lite, men det vore ju kanske inte bra)

Håller också med om att ridskolan får ju prova många hästar som inte alls trivts inom privatryttarlivet eller tävlingslivet och kanske just därför köps av ridskola. Vissa visar sig gilla ridskolan och stannar andra visar sig bli tillridna och kan säljas till någon som passar dem bättre.

Det svåra är väl kanske hästar som bockar, det kan ta några år efter de slutat göra så att de blir av med sitt dåliga rykte. Men såna hästar vill man ju knappast sälja heller, för vad skulle de få för hem? Plus att de kan ha andra kvaliteter, som gör att det är värt att ha kvar dem. Och förr eller senare brukar ju ändå poletten trilla ner att man inte får bocka. Snällaste gamla farbrorn i stallet kan ju i sin ungdom ha varit avkastarkung, men det glömmer man bort.

Ja honom har jag ridit när han var 21 och jag var 17 kunde han fortfarande smälla till någon gång en kall vinterkväll. Den ridskolan ansvarade för säkert 50 på väg mot mina hundra och jag är ändå glad för erfarenheten.

 

[Badger]

Jag skulle säga att det svåra är hästar med hög integritet och stort behov av personligt utrymme och lugn och ro runt sig. De trivs oftast inte så bra på ridskolan. En del protesterar rejält (som en som blev farlig därför såldes) och andra får ett rykte om att vara sura hela tiden. Men så länge hästen funkar på lektioner och i hanteringen så rä allt bra tycker folk. Jag vet en ridskolehäst som var en fantastisk ridskolehäst för alla nivåer. Stabil, trygg men rolig att rida även för duktigare ryttare. Rykte att vara en surkärring. Frågan är varför hon surade så mycket. Troligtvis inte för att hon trivdes så bra med sina omständigheter. Jag upplevde henne som att hon helst hade velat ha en egen människa och inte en massa olika. Men hon var oftast snäll och försökte sällan bita någon eller sparkas. Men hon skrämde en hel del. Säkert hennes sätt att få vara ifred. Jag tycker bara att det ska en häst inte behöva göra. Sen jämför jag med de ridskolehästar som älskar att bli klappade och få uppmärksamhet!

Absolut, sedan kan de ju iofs komma sura in på ridskolan också med hopp om att de ska trivas bättre än hos sin tidigare privatägare och bli gladare, och om de inte gör det få chansen att hitta en människa de gillar att flytta in hos bland alla ridskolans elever.

 

[Mabuse]

Absolut, sedan kan de ju iofs komma sura in på ridskolan också med hopp om att de ska trivas bättre än hos sin tidigare privatägare och bli gladare, och om de inte gör det få chansen att hitta en människa de gillar att flytta in hos bland alla ridskolans elever.

Plus att de flesta ”sura” ridskolehästar bara är sura med osäkra personer. Kommer en erfaren, lugn person in försvinner spottkobran.

Sen beror det ju på för vem hästen ska fungera också - sig själv eller omgivningen? Det behöver ju fungera för både hästen och människorna runt den. Jag vet en häst som såldes för att den var så seg. Fullt frisk, men på slutet kunde ägaren inte ens få den i trav hur mycket hon än drev på. Hästen kanske trivdes ändå, men den var ju inte så rolig för ägaren. Eller så lätt att hitta ett bra nytt hem till, hästar utan tävlingsmeriter som knappt vill trava (men inte heller är trygga skogsmullar eftersom det kunde bli rodeo om man red ut) är inte helt lättsålda.

Men det är ju mycket möjligt att hästen trivdes. Den verkade glad och nöjd, och ägaren tyckte om den. Men ridningen blev ju inte så rolig för ägaren, så den såldes. Det räcker ju inte att hästen trivs för att det ska fungera.

En annan var svår i hanteringen, gick över folk och hade ingen respekt för folk på marken. Inga problem, tyckte hästen, men för ägaren var det såklart ett rätt stort problem med en häst som man inte ens kan ta in från hagen. Den blev en jättebra ridskolehäst sen - i en verksamhet, där det är tydliga rutiner och erfaren personal, så löste sig det där med hanteringen rätt fort. Den var ju inte alls elak, bara ouppfostrad och med mycket energi.

 

[Hoarfrost]

Jag har ridit på ridskola i snart 25 år och det jag kommit fram till för min egen del är att det jag uppskattar mest är en bredd hos hästarna.

Jag vill ha en nervig, en bockare, en seg, en pigg, en väluppfostrad, en rädd, en som bara tuffar på, en stark, en som bara krullar ihop sig, en som testar, en som man får tjata på, en som är slingrig, en som är stel, en som är markbunden, en som har luft i stegen, en som trippar med symaskinssteg, en som...

För min egen del lägger jag stort värde i att kunna hantera och hitta verktyg som jag kan ta fram på många olika hästar. Kunna rida alla bra och framför allt förstå hur jag ska tänka och hitta egna system för att lyckas bra på alla hästar. Vi har ca 30 hästar på ridskolan och jag har nog ridit iaf 25 av dem, jag älskar varenda liten egenskap de uppvisar och uppskattar att få lära mig av dem.
Från gamlingen på 22 år som numera bara går nybörjarlektioner, men som jag enträget kunde jobba bort min galopprädsla med på grund av att han helt enkelt inte fattade galopp om jag inte även mentalt faktiskt ville.
Till den nerviga 8 åringen som är felinriden och lite ängslig och behöver lite extra hjälp för att lyckas, men verkligen alltid gör sitt bästa.
Till den "lata" som inte kommer igång om man inte rider rätt.
Till det ganska oansenliga stoet som är lite för fantastisk på att tuffa på i den form och fart man sätter henne i, så att man till slut glömmer att rida.

Sedan finns det de som vill ha den där väluppfostrade hästen som svarar precis lagom för hjälpen, har lagom temperament, är duktig osv. För de tycker inte att de ska behöva "motivera" den "lata" hästen.
Inte behöva lotsa någon felinriden häst till att lyckas och växa i sin uppgift osv.
Båda ryttare finns på ridskolor och tur är väl det. Jag vill också i bland rida de där "enkla" hästarna, och känna mig som att OS nästa, för här har ni en ryttare som är bäst. Men bredden på hästar gör ju även att alla kan hitta sin favorit och den typ av häst som passar dem bäst. Hade alla varit likadana och av samma ras hade det väl ändå varit ganska tråkigt.

En annan fördel jag verkligen uppskattar är att kunna säga till ridläraren vad jag vill fokusera på här näst. Sist var det att jag tycker det är lite läskigt med hästar med väldigt mycket energi och när jag känner att jag tappar kontroll. Vips fick jag rida sådana hästar som "triggade" den känslan, och ett år senare föredrar jag nästan dessa hästar (pga har lärt mig att antingen ta kontroll eller har lärt mig att känslan av tappad kontroll egentligen var falsk.)

 

[Soffan03]

Tossene bedriver ju avel med fjord/halvblod. De borde bli ”lagom”.

Ja fjordkorsningar är nåt jag lekt med tanken på kunde vara nåt, med nån nättare häst, men frågan är, hur tokiga ser avkommorna ut? xD

 

[Soffan03]

Nu har jag inte läst alla kommentarer men verkar som många gått väldigt långt från ämnet och inte alls svarar på min fråga längre. Kan ni vänligen flytta diskussionen nån annanstans kanske?

Jag ställde en kort, enkel fråga angående vilka raser korsade som skulle kunna utgöra en bra ridskolehäst. Inga långa utläggningar om hur olika hästarna på era ridskolor är.

Självklart ska det finnas variation bland hästarna, och de är alla individer oavsett ras, men av min erfarenhet från när jag jobbat lite med ridlektioner är att det är väldigt skönt att ha tillgång till ett par hästar man verkligen kan lita på och som alla kan rida och känna sig trygga med, både nybörjare, barn, vuxna, erfarna... När de andra hästarna skenar iväg och kastar av till höger och vänster. (Det var ingen bra verksamhet med väldigt olämpliga hästar, typ 7 hästar/ponnyer varav 3 borde pensionerats för länge sen och resten var långt ifrån redo mentalt, åldersmässigt, styrkemässigt eller utbildningsmässigt för att gå lektion, eller helt enkelt inte trivdes med ryttarbyten eller var för svåra)

Nu ska jag försöka filtrera ut alla som faktiskt svarat på min fråga från alla andra kommentarer i alla de 10 flikarna.
Jag uppskattar alla som gett svar på min fråga, resten är överflödigt och hör till en annan diskussion.