Den perfekta sällskapshunden

lilstar

Trådstartare
Vi konstaterar ju då och då på forumet att det saknas en korthårig och riktigt lättsam liten sällskapsras som samtidigt är frisk. En hälsosam ersättare till mops helt enkelt. Låt oss teoretiskt spåna fram den perfekta sällskapsrasen för hundägare som bara vill ha ett sällskap som kan hänga med på allt, och hur vi skulle ta fram den om vi hade obegränsade resurser :p

Jag hade önskat att det fanns en helt släthårig bichon havanais typ. Trevligt och lugnt temperament, hälsosam med lång livslängd, behändig storlek och minimal pälsvård. Gärna långt till skall också.
 
Vi konstaterar ju då och då på forumet att det saknas en korthårig och riktigt lättsam liten sällskapsras som samtidigt är frisk. En hälsosam ersättare till mops helt enkelt. Låt oss teoretiskt spåna fram den perfekta sällskapsrasen för hundägare som bara vill ha ett sällskap som kan hänga med på allt, och hur vi skulle ta fram den om vi hade obegränsade resurser :p

Jag hade önskat att det fanns en helt släthårig bichon havanais typ. Trevligt och lugnt temperament, hälsosam med lång livslängd, behändig storlek och minimal pälsvård. Gärna långt till skall också.
Jag har funderat på Kromfohrländer som nästa hund (om det någonsin blir, men man har väll alltid planer för nästa hund?). Jag har tänkt att det är den perfekta sällskapshunden, men det är den alltså inte? Uppriktigt nyfiken alltså :)
 
Vi konstaterar ju då och då på forumet att det saknas en korthårig och riktigt lättsam liten sällskapsras som samtidigt är frisk. En hälsosam ersättare till mops helt enkelt. Låt oss teoretiskt spåna fram den perfekta sällskapsrasen för hundägare som bara vill ha ett sällskap som kan hänga med på allt, och hur vi skulle ta fram den om vi hade obegränsade resurser :p

Jag hade önskat att det fanns en helt släthårig bichon havanais typ. Trevligt och lugnt temperament, hälsosam med lång livslängd, behändig storlek och minimal pälsvård. Gärna långt till skall också.
Jag skulle säga det kanske inte bara behövs i bichonstorlek, utan i flera storlekar - dvs liten, mellan och stor variant av den här fiktiva rasen. Jag föredrar hundar som är ca 50 cm höga och ca 20 kg tunga, då jag tycker det är en smidig storlek (går att bära om det behövs, men kan ta sig fram överallt själv, behöver inte böja sig ner för klappar och godis etc.). I och med mängden utställningsavlade labbar, golden etc. som är köpta just för sällskap, så är jag nog inte ensam (även om jag föredrar hundar som väger mindre än många av dem)

Annars håller jag typ med - släthårig med underull (så att den inte fryser ihjäl om det regnar eller är någon minusgrad) med minimal pälsvård (dvs om den fäller behöver man ta hand om det, men inget annars), hälsosam och lång livslängd. Trevligt temperament - orädd, inga problem med andra hundar, inget/väldigt lite resursförsvar, social och gillar folk men inte översocial så att den ska fram till alla hela tiden, lugn inomhus men ändå glad i att göra saker (dvs inte så att man behöver släpa med sig den ut på promenad, men inte heller bli släpad ;) ).
 
Jag skulle säga det kanske inte bara behövs i bichonstorlek, utan i flera storlekar - dvs liten, mellan och stor variant av den här fiktiva rasen. Jag föredrar hundar som är ca 50 cm höga och ca 20 kg tunga, då jag tycker det är en smidig storlek (går att bära om det behövs, men kan ta sig fram överallt själv, behöver inte böja sig ner för klappar och godis etc.). I och med mängden utställningsavlade labbar, golden etc. som är köpta just för sällskap, så är jag nog inte ensam (även om jag föredrar hundar som väger mindre än många av dem)

Annars håller jag typ med - släthårig med underull (så att den inte fryser ihjäl om det regnar eller är någon minusgrad) med minimal pälsvård (dvs om den fäller behöver man ta hand om det, men inget annars), hälsosam och lång livslängd. Trevligt temperament - orädd, inga problem med andra hundar, inget/väldigt lite resursförsvar, social och gillar folk men inte översocial så att den ska fram till alla hela tiden, lugn inomhus men ändå glad i att göra saker (dvs inte så att man behöver släpa med sig den ut på promenad, men inte heller bli släpad ;) ).
Jag lägger till att den inte ska drägla eller fälla. Om man nu får drömma!
 
Jag skulle säga det kanske inte bara behövs i bichonstorlek, utan i flera storlekar - dvs liten, mellan och stor variant av den här fiktiva rasen. Jag föredrar hundar som är ca 50 cm höga och ca 20 kg tunga, då jag tycker det är en smidig storlek (går att bära om det behövs, men kan ta sig fram överallt själv, behöver inte böja sig ner för klappar och godis etc.). I och med mängden utställningsavlade labbar, golden etc. som är köpta just för sällskap, så är jag nog inte ensam (även om jag föredrar hundar som väger mindre än många av dem)

Annars håller jag typ med - släthårig med underull (så att den inte fryser ihjäl om det regnar eller är någon minusgrad) med minimal pälsvård (dvs om den fäller behöver man ta hand om det, men inget annars), hälsosam och lång livslängd. Trevligt temperament - orädd, inga problem med andra hundar, inget/väldigt lite resursförsvar, social och gillar folk men inte översocial så att den ska fram till alla hela tiden, lugn inomhus men ändå glad i att göra saker (dvs inte så att man behöver släpa med sig den ut på promenad, men inte heller bli släpad ;) ).
Jag håller med, men skulle vilja lägga till mini också. Många vill ha riktigt små hundar som ändå är trevliga och enkla hundar och som inte kräver massa pälsvård.


Jag själv vill ju ha en hund som inte fäller, är liten, och dessutom svart eller mörkt brun. Men där finns det inte heller riktigt någon passande.

Edit - som inte är larmande ras också. Det känns som att jobba i uppförsbacke lite. Kanske något som är mer åt spaniel-hållet med bra hälsa, inte fäller, är frisk och orädd.
 
Jag lägger till att den inte ska drägla eller fälla. Om man nu får drömma!
Jag håller med om att inte drägla, men fälla är jag lite mer skeptisk till - jag har en pudel idag, som inte fäller, men man måste ju då hålla på att klippa pälsen regelbundet (vilket jag föredrar att inte göra). Däremot att hunden fäller ordentligt två gånger om året, och inte alls däremellan (dvs inte en massa småhår hela tiden, utan två veckor om året kommer allt).
 
Jag önskar mig en sällskapshund som är varken väldigt liten eller väldigt fluffig (som i lockig sockervaddspäls) men helst inte helt korthårig eller strävhårig heller.

Inte heller speciellt typad åt något håll, rörlig och atletisk och där man verkligen lagt kraft på att ha en lättsam mentalitet över brädet; inte nära till skall, inte markant jakt, inte benägen till rädslor, separationsångest, svårt att få rumsren osv...

För mig skulle en kroppen av kookier eller en jaktcocker av "absolut inte utställningstyp" på varken huvud eller päls vara perfekt. Temperamentet är jag inte helt hundra var jag skulle plocka, men en bra dvärgschnauzer kommer nog nära (flera av bichon-raserna tycker jag kan vara trevliga men de verkar inte vara lika jämna och en del blir "svårare" för att de är så väldigt omotiverade till jobb att vardagsträning blir svårt). En saluki på max 40 cm hade också passat bra som fysisk modell.

"Liten men inte dvärg" är faktiskt en modell jag saknar överlag. Ca 35 cm och rörlig kropp. (Som kattmänniska tycker jag att många hundraser känns lite obehagligt "burkiga" och rigida i kroppen. Påstår inte på något sätt att det skulle vara något problem för hunden, men det tilltalar mig verkligen inte.)

Jag tänker att många som köper för krävande hundar för att den här looken av "söt men inte sockervadd" är väldigt tilltalande? Semilånghårig "lagom" päls, typ vippöron, synligt ansikte?
 
Jag håller med, men skulle vilja lägga till mini också. Många vill ha riktigt små hundar som ändå är trevliga och enkla hundar och som inte kräver massa pälsvård.


Jag själv vill ju ha en hund som inte fäller, är liten, och dessutom svart eller mörkt brun. Men där finns det inte heller riktigt någon passande.

Edit - som inte är larmande ras också. Det känns som att jobba i uppförsbacke lite. Kanske något som är mer åt spaniel-hållet med bra hälsa, inte fäller, är frisk och orädd.
Jag håller med om inte larmande, men jag skulle nog vilja ha någon som inte är larmande och skäller för allt, men som ändå kan skälla i situationer som det behövs. Dvs inga problem med att den låter en massa om man bor i lägenhet, men bor man i villa eller på landet och det plötsligt kommer in en främmande person i huset en sen kväll så vill jag att hunden ska reagera och markera att det inte är okej.

(Skillnaden mellan min pudel och labradorblandning - pudeln skäller för allt, känns det som ibland :cautious: , medan labben har mer koll på läget och säger till om det faktiskt behövs. Jag bor på landet, och pudeln skulle nog gärna skälla för allt som rör sig utanför tomten - labben skäller om det står någon utanför grinden och beter sig konstigt. Och t.ex. om något låter sent på kvällen, så kan pudeln fortsätta sova medan labben kan gå och undersöka och kolla att allt är okej. Och vid t.ex. en plötslig främmande mansröst inne i huset (dvs inte någon som knackar på) gäller det att fysiskt hålla i labben - då är det ordentligt med rest ragg och ordentliga skall.)
 
Jag håller med, men skulle vilja lägga till mini också. Många vill ha riktigt små hundar som ändå är trevliga och enkla hundar och som inte kräver massa pälsvård.


Jag själv vill ju ha en hund som inte fäller, är liten, och dessutom svart eller mörkt brun. Men där finns det inte heller riktigt någon passande.

Edit - som inte är larmande ras också. Det känns som att jobba i uppförsbacke lite. Kanske något som är mer åt spaniel-hållet med bra hälsa, inte fäller, är frisk och orädd.

Vad är det för fel på de dvärgraser som finns? :confused: Löwchen? Eller vad tänker du dig för typ av päls som varken fäller eller kräver någon pälsvård?
 
Vad är det för fel på de dvärgraser som finns? :confused: Löwchen? Eller vad tänker du dig för typ av päls som varken fäller eller kräver någon pälsvård?
Du får nog skilja på påståendet som börjar med "Många vill ha" och "Jag själv vill", för det är två helt olika påståenden. Jag har inget emot att klippa ner hundar, men min uppfattning är att gemeneman tycker att det är påfrestande.

De dvärgraserna som finns tilltalar inte mig. Dels finns de inte i helsvart modell sist jag kollade och så har de ofta lite knepig kroppsbyggnad, lång rygg och kortare ben.

Löwchen finns inte i svart och jag har ingen aning om hur de egentligen ser ut runt huvud/hals då det verkar omöjligt att hitta nerrakade bilder. Men min gissning är att den är ganska grov då den ska väga 6 kilo till sina 26 cm-32 cm. Och jag vill ha en nättare hund.
 
Jag har ett tag haft span på rasen Markiesje. Tyvärr har den inte varit godkänd i Sverige. Den har dock varit erkänd länge i sitt hemland Holland.
Men nu så har SKK godkänt den för tävling inklusive utställning, men inte för avel (avkommor avelssärras)

En liten spaniel på ca 7 kg. Sund anatomi och lagom päls.
Ska bli intressant att följa den.

IMG_9603.webp
 
Jag håller med om att inte drägla, men fälla är jag lite mer skeptisk till - jag har en pudel idag, som inte fäller, men man måste ju då hålla på att klippa pälsen regelbundet (vilket jag föredrar att inte göra). Däremot att hunden fäller ordentligt två gånger om året, och inte alls däremellan (dvs inte en massa småhår hela tiden, utan två veckor om året kommer allt).
Jag håller med. Men kan inte uppfödarna lösa en hund som varken fäller eller behöva klippas? :D
 
Jag har ett tag haft span på rasen Markiesje. Tyvärr har den inte varit godkänd i Sverige. Den har dock varit erkänd länge i sitt hemland Holland.
Men nu så har SKK godkänt den för tävling inklusive utställning, men inte för avel (avkommor avelssärras)

En liten spaniel på ca 7 kg. Sund anatomi och lagom päls.
Ska bli intressant att följa den.

Visa bifogad fil 157429
Jättesöt liten hund. Jag kanske är lite partisk just här, ytterligare bild på Markiesje, och nedan på min lilla blandras
1732626165385.webp
 
Mopsen? Då är det ju retromopsen som du kan kolla upp tänker jag. De har väldigt bra avelspolicy, noga igenomtänkt och prejekterat.
Annars är Cavaliermentaliteten ultimat för mindre sällskpashundar på flera sätt, du vill ha korthår, så kanske korsningsvalparna Cavalier x DSG som tas fram i Cavalierprojektet kan vara något?

Själv skulle jag kanske valt Cavalier x Japanskspets som du kan se i tråden om Cavalierprojektet,
men nu var det ju korthårig hund du tänkte på!
 
Jag var för snabb :laugh:
Men de är också lika.
De är otroligt lika, första gången jag såg en bild på en markiese så trodde jag det var min hund de hade tagit bild på! Enda är att jag brukar klippa bort örontoffsarna då det ibland blir tovor i dessa. Otroligt silkig päls just där.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp