Deprimerad sambo

[sthu]

Vad gör jag?
Min sambo har länge varit deprimerad men senaste dagarna har det eskalerat. Nu lämnar han inte sängen. Det har bara gått två dagar men jag känner att det är två dagar för mycket för honom att må så här.

För att göra en lång historia kort:
Varit deprimerad länge. Vantrivs på jobbet. Haft flera psykoser och varit inlagd för det. Regelbunden kontakt med vården. Medicineras mot depression och schizofreni.

Vad kan jag som hans sambo göra? Jag känner mig så hjälplös mitt i allt det här..

 

[vallhund]

Finns akut mobilteam? Sköter han sin medicinering?

 

[sthu]

Ja, han sköter medicineringen. Jag får påminna honom ibland, men oftast funkar det bra.
Borde jag ringa mobila teamet? eller hans samtalskontakt först kanske?

 

[vallhund]

Ja, han sköter medicineringen. Jag får påminna honom ibland, men oftast funkar det bra.
Borde jag ringa mobila teamet? eller hans samtalskontakt först kanske?

Ring samtalskontakten!

 

[emma-vsm]

Har din sambo några andra anhöriga som kan vara till hjälp, för att söka hjälp eller så?

Det är ju extremt påfrestande att vara den enda som försöker hjälpa!

 

[Hyacinth]

Mitt bästa tips är du håller din egen näsa ovan ytan.
Hitta på saker, gör det du planerat, umgås med vänner. Att gå upp i en vårdande roll kan knäcka vem som helst och du är inte hans vårdare även om du vill hjälpa.
Jag hade kört vederbörande till psykakuten vid behov, och troligen varit ganska tuff. Han måste kontakta vården, eller om du kan hjälpa med det.
Men han måste själv ta ett ansvar för sitt mående så du inte hamnar i vård-rollen.

 

[Petruska]

Jag kan bara understryka vad @Hyacinth säger. Vid behov, se till att han kommer till psykakuten. Då finns inga ursäkter från hans sida. Och möjligen, ta kontakt med vården om han inte gör det.

I övrigt: det är hans sjukdom och han som är sjuk. Lev ditt liv. Bli inte vårdare. Han måste själv medverka i sin behandling. Gör han inte det, finns det inget du kan göra åt det. Du kan helt enkelt inte få honom frisk, inget du kan göra kan få honom frisk.

Så ta hand om dig själv och gör roliga och trevliga saker.

 

[Cirice]

Ring! Han är garanterat inte i rätt 'state of mind' eller har motivationen till att göra det själv. Efter det låter du de professionella ta över, enda sk. Rollen du behöver ta dig an är den stöttande partnern. Om du vet med dig att viktiga samtal måste göras till anhöriga eller t.ex jobb, gör gärna detta, han kommer kanske inte kunna göra det själv på ett tag och att" komma ur ett skov" och veta att sånt är ur vägen kan vara otroligt stressfrigörande.

Viktiga när man är deprimerad är att få sitt mående bekräftat och ej bagtelliserat av sin partner, att du tar första steget till kontakt kan vara en skön avbelastning och visar just det första stöd man behöver om man är i samma stadie. Lycka till!

 

[Kilauea]

Se till att han kommer till psykakuten. Inte bara för hans skull utan för din egen med, så du kan ta hand om dig själv medan du vet att nån annan har hand om honom.
Ring annars hans samtalskontakt eller vårdteam, så de får hjälpa dig.

Du måste fortsätta göra saker du själv mår bra av, men du måste även se till att han får vård. Han verkar inte kunna ta hand om sig själv i nuläget och utan hjälp finns det troligen risk för hans liv. Har man en svår depression så behöver man hjälp för att bryta den.

 

[sthu]

Tack för all input! Ska prata med honom och hans familj (som är väldigt förstående och stöttande) direkt efter jobbet idag.
Sen ringer jag hans samtalskontakt och hör med henne vad vi ska göra.

Det känns som att jag inte kan göra mycket mer än så.. Jag orkar inte ta hand om honom, så den biten lämnar jag till andra. Jag vill hjälpa honom men vet inte hur..

 

[Hyacinth]

Tack för all input! Ska prata med honom och hans familj (som är väldigt förstående och stöttande) direkt efter jobbet idag.
Sen ringer jag hans samtalskontakt och hör med henne vad vi ska göra.

Det känns som att jag inte kan göra mycket mer än så.. Jag orkar inte ta hand om honom, så den biten lämnar jag till andra. Jag vill hjälpa honom men vet inte hur..

Du hjälper genom att inte dras med. Genom att orka vara glad, göra saker och fungera.
Annars blir du hans sköterska och troligen deprimerad själv som en bonus.

 

[Cirice]

Du hjälper genom att inte dras med. Genom att orka vara glad, göra saker och fungera.
Annars blir du hans sköterska och troligen deprimerad själv som en bonus.

Lite cyniskt formulerat. Rätta mig gärna om jag tolkat det fel . Vi pratar depression och affektiva störningar, om min sambo fick höra att han själv riskerar depression för att han hjälper mig skulle det göra mig otroligt skuldbelagd och förminskad. Depression är en sjukdom, inte ett tillfälligt sinneshumör. Att agera sköterska till någon i det sjukdomstillståndet är dessutom långt ifrån det vi kan se i vården, det är inte omvårdnad av kroppen som är preliminärt, det är omvårdnad av psyket. Samtal & stöttning, professionell hjälp. När han fått det, kommer hem och vill prata - lyssna. Enda du annars kan göra är att kontakta viktiga personer.

Men håller med om det andra.. Gör dina vanliga rutiner.

 

[Hyacinth]

Lite cyniskt formulerat. Rätta mig gärna om jag tolkat det fel . Vi pratar depression och affektiva störningar, om min sambo fick höra att han själv riskerar depression för att han hjälper mig skulle det göra mig otroligt skuldbelagd och förminskad. Depression är en sjukdom, inte ett tillfälligt sinneshumör. Att agera sköterska till någon i det sjukdomstillståndet är dessutom långt ifrån det vi kan se i vården, det är inte omvårdnad av kroppen som är preliminärt, det är omvårdnad av psyket. Samtal & stöttning, professionell hjälp. När han fått det, kommer hem och vill prata - lyssna. Enda du annars kan göra är att kontakta viktiga personer.

Men håller med om det andra.. Gör dina vanliga rutiner.

Jag har haft depressioner av och till mer eller mindre hela livet, så jag utgår från mig själv.
Skulle min partner sitta hemma med mig när jag inte orkar träffa folk skulle han må uselt tillslut.
Man vill gärna ta hand om den man älskar eller bryr sig om, men det blir lätt fel.
Ja, jag är säkert cynisk, men det är inte ens dans på räkmacka att leva med någon som har en sjukdom av något slag.
För mig är det oerhört viktigt att min partner är min partner, inte min samtalsterapeut, dadda och krycka.
Jag är högfungerade tack vare bra medicin, brakar jag uppskattar jag en kopp te och lite ompyssling men aldrig att jag vill att min partner vårdar.

Jag tror @sthu och hennes sambo är ganska nya som sambos, desto viktigare att inte etablera ett mönster som inte håller.
Jag hoppas sthu förstår hur jag menar.

 

[Petruska]

Se till att han kommer till psykakuten. Inte bara för hans skull utan för din egen med, så du kan ta hand om dig själv medan du vet att nån annan har hand om honom.
Ring annars hans samtalskontakt eller vårdteam, så de får hjälpa dig.

Du måste fortsätta göra saker du själv mår bra av, men du måste även se till att han får vård. Han verkar inte kunna ta hand om sig själv i nuläget och utan hjälp finns det troligen risk för hans liv. Har man en svår depression så behöver man hjälp för att bryta den.

Nej. Hon måste inte se till att han får vård. Det kan vara bra om hon ser till att det sker och kanske lyckas hon få honom under vård. Men hon måste inte. Det kan vara så att hon inte orkar eller lyckas. Då är det som det är. Hon måste inte.

 

[Kilauea]

Nej. Hon måste inte se till att han får vård. Det kan vara bra om hon ser till att det sker och kanske lyckas hon få honom under vård. Men hon måste inte. Det kan vara så att hon inte orkar eller lyckas. Då är det som det är. Hon måste inte.

Att inte hjälpa nån som behöver vård anser jag elakt. Inte sagt att hon ska vårda, men om sambon har en svår depression är det ett allvarligt sjukdomstillstånd. Det är inte som att ha en dålig dag.

 

[Hyacinth]

Att inte hjälpa nån som behöver vård anser jag elakt. Inte sagt att hon ska vårda, men om sambon har en svår depression är det ett allvarligt sjukdomstillstånd. Det är inte som att ha en dålig dag.

Fast var går gränsen? Han har vårdkontakt och medicineras vad jag förstår.

Depressioner
Psykoser
Schizofreni

Då borde det finnas ett team omkring.

 

[Grazing]

Fast var går gränsen? Han har vårdkontakt och medicineras vad jag förstår.

Depressioner
Psykoser
Schizofreni

Då borde det finnas ett team omkring.

Att prata och lyssna på sin svårt sjuka partner är inte att vårda, det är att visa att man finns där. Sånt man brukar vara för folk man bryr sig om, och även andra med för den delen som mår dåligt. Kontaktnätet runt omkring är ibland livsavgörande och då menas inte vårdkontakterna bara utan även familjen och vännerna.

Det är kämpigt med sjuka partners och det går inte att ta helt avstånd från dom och avvisa dom när dom söker stöttning liksom. Vill man inte ha med det att göra så är man nog i fel förhållande. Sen är alla olika, vissa behöver mera stöttning än andra.

 

[starcraft]

Att inte hjälpa nån som behöver vård anser jag elakt. Inte sagt att hon ska vårda, men om sambon har en svår depression är det ett allvarligt sjukdomstillstånd. Det är inte som att ha en dålig dag.

Det är väl ingen som skrivit att ts inte ska hjälpa till, men att därmed lägga på ett ansvar på ts att hen måste är ett ansvar ts inte behöver eller bör ta på sig tycker jag. Det är faktiskt hens sambos ansvar tillsammans med de vårdgivare som är inblandade att se till att hen får rätt vård.

Till ts: att finnas där, stötta och lyssna är guld värt tror jag. Precis som @Hyacinth skriver är det nog viktigt att du fortsätter med ditt liv. När jag var deprimerad hade jag knappast blivit hjälpt av någon som dragits med i min negativa spiral, då behövde jag glada och positiva människor som levde på som vanligt i min närhet, så de få stunder som var okej faktiskt fick vara så "vanliga" som möjligt.

 

[mandalaki]

Lite cyniskt formulerat. Rätta mig gärna om jag tolkat det fel . Vi pratar depression och affektiva störningar, om min sambo fick höra att han själv riskerar depression för att han hjälper mig skulle det göra mig otroligt skuldbelagd och förminskad. Depression är en sjukdom, inte ett tillfälligt sinneshumör. Att agera sköterska till någon i det sjukdomstillståndet är dessutom långt ifrån det vi kan se i vården, det är inte omvårdnad av kroppen som är preliminärt, det är omvårdnad av psyket. Samtal & stöttning, professionell hjälp. När han fått det, kommer hem och vill prata - lyssna. Enda du annars kan göra är att kontakta viktiga personer.

Men håller med om det andra.. Gör dina vanliga rutiner.

Jag tycker inte att du ska känna dig vare sig skuldbelagd eller förminskad, man kan inte hjälpa att man är sjuk. Men det är belagt att depression kan "smitta".

http://www.metro.se/artikel/depressioner-kan-smitta-partnern-xr

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskningsstudie-deppigt-tankande-kan-vara-smittsamt/

 

[Grazing]

Det är väl ingen som skrivit att ts inte ska hjälpa till, men att därmed lägga på ett ansvar på ts att hen måste är ett ansvar ts inte behöver eller bör ta på sig tycker jag. Det är faktiskt hens sambos ansvar tillsammans med de vårdgivare som är inblandade att se till att hen får rätt vård.

Vill man ha en levande partner så måste man nog faktiskt ibland ta tag i saker och ting och se till att vården blir av. Sen så är det ju klart att partnern måste ta ansvar för den vidare vården när det akuta har lagt sig. Jag har aldrig varit med om att vården har vandrat hem till en och dragit iväg en till akuten liksom, om det då inte är livshotande så ambulans får komma.

Ibland har man ett ansvar för sina medmänniskor, det gäller alla.