Det blir bara värre

Finns det NÅN här som har varit så jävla långt ner på botten så ni trodde att det inte gick att komma längre ner. Och så kom ni ändå längre ner.
Alltså jag menar inte bara om det finns nån som har viljat dö för det vet jag att det finns. Men att ni har viljat det så jävla mycket men inte kunnat. Och som har hatat hatat HATAT sigsjälv mera än nånting annat. Att ni har blivit så jävla äcklade av ersjälva så ni kan inte kolla i en spegel för då känns det som ni kommer spy. Och allt bra försvinner. Som både djur och vänner och bra personal eller alltså bara bra personer och sånt. Som att det finns nån lag att man inte FÅR ha nånting bra.
Finns det NÅN som har haft det så? Att både kroppen och hjärnan är FEL och inte funkar som dom borde. Har NÅN haft det så och att det ändå blev bättre? Så ni ville och orkade leva?
 

Det är många som drabbas av hjärnskador, och många, kanske de flesta, blir betydligt bättre med tiden, genom att med ett positivt sinnelag ta emot den hjälp - rehabilitering som erbjuds.

Det blir mycket bättre!

Några exempel nära mig:

jag själv fick TBE, fästingburen hjärnhinneinflammation. Under många år så hade jag mycket stora besvär, viruset "äter" på centrala nervsystemet och orsakar hjärnskador. Så här femton år senare har med god hjälp av vården fått tillbaka eller förbättrat många förmågor, och hittat nya eller nygamla trevliga saker att fokusera på.

Min bekant som ramlade av ett lastbilsflak när lastbilen var i rörelse och slog skallen i asfalten, och svävade mellan liv och död. Som var helt sänkt av hjärntrötthet, hade fysiska problem med att röra delar av kroppen efter olyckan, hade epilepsianfall och blev nedstämd. Nu, några år senare och efter ett par operationer, så är hen i det närmaste återställd, jobbar heltid, och har kunnat återgå till de flesta av sina intressen.

Min pappa som fick stroke strax efter han blivit pensionär. Som i flera månader var helförlamad och vare sig kunde tala eller skriva, inte ens äta. Efter några år med rehabilitering, så både pratade, gick (om än med käpp) han, för att inte nämna att han kunde göra allt möjligt annat.

Precis som andra säger så läker hjärnan delvis själv, ju yngre man är desto fortare och desto bättre.

Du behöver använda dina intellektuella förmågor för att övertyga den där delen av din hjärna som vill se hopplöshet, att den har fel.
Ja vissa blir bättre men alla blir inte det. Och vissa blir kanske mycket bättre och vissa blir bara lite bättre. Och jag tror ändå att dom läkare och såna som jag har träffat vet mera om mig motför er här. Och om dom säger att dom inte vet ifall jag kommer kunna gå igen eller ifall jag kommer kunna äta vanlig mat igen och såna saker så tror jag att dom vet mera motför nån som inte känner mig.
Och som ni skriver här så ÄR det ju hopp löst för då låter det som att jag bara ska ha en possitiv in ställning. Som att det bara går att be stämma det så kommer allt lösa sig. Och isåfall så skulle jag ju ha gjort det redan.
 
Ja vissa blir bättre men alla blir inte det. Och vissa blir kanske mycket bättre och vissa blir bara lite bättre. Och jag tror ändå att dom läkare och såna som jag har träffat vet mera om mig motför er här. Och om dom säger att dom inte vet ifall jag kommer kunna gå igen eller ifall jag kommer kunna äta vanlig mat igen och såna saker så tror jag att dom vet mera motför nån som inte känner mig.
Och som ni skriver här så ÄR det ju hopp löst för då låter det som att jag bara ska ha en possitiv in ställning. Som att det bara går att be stämma det så kommer allt lösa sig. Och isåfall så skulle jag ju ha gjort det redan.

Så kan det naturligtvis vara. Läkarna säger som de gör eftersom de faktiskt inte vet och därför inte kan lova något (det är inget ovanligt, det gäller många åkommor och sjukdomar). Men försök komma ihåg att det kan ju faktiskt bli bättre än absolut värsta scenariot också.

Jag har en kronisk sjukdom som det tog lite tid att reda ut (det kunde vara flera olika sjukdomar). Till en början var det inte uteslutet att jag hade cancer så de tog prover för att undersöka det. Nu hade jag sådan tur att det var inte cancer och även om sjukdomen i sig inte går att bota så mår jag bra på medicinerna jag tar.

Du har mycket att hantera nu och jag förstår att det är jobbigt (utan att förminska dina känslor). Ingen klarar av att vara positiv hela tiden och positivt tänkande löser verkligen inte allt. Vad det gör är att en orkar med i de stunderna en inte orkar vara positiv. Jag har verkligen inte varit positiv alltid under tiden jag haft min sjukdom!
 
Så kan det naturligtvis vara. Läkarna säger som de gör eftersom de faktiskt inte vet och därför inte kan lova något (det är inget ovanligt, det gäller många åkommor och sjukdomar). Men försök komma ihåg att det kan ju faktiskt bli bättre än absolut värsta scenariot också.

Jag har en kronisk sjukdom som det tog lite tid att reda ut (det kunde vara flera olika sjukdomar). Till en början var det inte uteslutet att jag hade cancer så de tog prover för att undersöka det. Nu hade jag sådan tur att det var inte cancer och även om sjukdomen i sig inte går att bota så mår jag bra på medicinerna jag tar.

Du har mycket att hantera nu och jag förstår att det är jobbigt (utan att förminska dina känslor). Ingen klarar av att vara positiv hela tiden och positivt tänkande löser verkligen inte allt. Vad det gör är att en orkar med i de stunderna en inte orkar vara positiv. Jag har verkligen inte varit positiv alltid under tiden jag haft min sjukdom!
Jag vet att det kan bli bättre än detvärsta också och jag ut går inte från att det kommer bli detvärsta heller. Men det bara är jobbigt när vissa skriver som att det inte är nåt fel på min hjärna och allt bara är om att tänka possitivt fast det inte ÄR så.
Och det ju när andra skriver som att denenda chansen att må bättre är att jag bara ska börja vara possitiv som det känns hopp löst. Som att ALLT det som jag gör och har gjort inte har nån be tydelse sålänge jag inte kan bara be stämma mig för att inte må dåligt. Som att jag kan bara välja att inte ha alla dom problemen som jag har men då skulle jag ju ha valt bort det för längesen.
 
Jag vet att det kan bli bättre än detvärsta också och jag ut går inte från att det kommer bli detvärsta heller. Men det bara är jobbigt när vissa skriver som att det inte är nåt fel på min hjärna och allt bara är om att tänka possitivt fast det inte ÄR så.
Och det ju när andra skriver som att denenda chansen att må bättre är att jag bara ska börja vara possitiv som det känns hopp löst. Som att ALLT det som jag gör och har gjort inte har nån be tydelse sålänge jag inte kan bara be stämma mig för att inte må dåligt. Som att jag kan bara välja att inte ha alla dom problemen som jag har men då skulle jag ju ha valt bort det för längesen.

Det är ju så att du har en hjärnskada, det går inte att komma ifrån. Men något en verkligen inte vill se som ung är att få av oss går genom livet utan att få märken, både i kroppen och i själen. Det är kasst i många fall, och orättvist.

Att vara positiv är inte enda chansen att blir bättre. Det som kan göra det bättre är att låta läkarna göra det de kan och lyssna på vad de säger (även om det också känns värdelöst ibland). Det är något jag har haft svårt med många gånger (mina läkare tycker nog jag kan vara en jobbigt patient ibland!).
 
Det är ju så att du har en hjärnskada, det går inte att komma ifrån. Men något en verkligen inte vill se som ung är att få av oss går genom livet utan att få märken, både i kroppen och i själen. Det är kasst i många fall, och orättvist.

Att vara positiv är inte enda chansen att blir bättre. Det som kan göra det bättre är att låta läkarna göra det de kan och lyssna på vad de säger (även om det också känns värdelöst ibland). Det är något jag har haft svårt med många gånger (mina läkare tycker nog jag kan vara en jobbigt patient ibland!).
Nej och jag vet det också att ingen har ett perfekt liv.
Och jag gör ju det och jag har gjort det väldigt länge. Det är ju det som är att jag gör allt som jag ska och jag har gjort det och har försökt allt jag kan väldigt länge och ÄNDÅ så bara blir det sämre.
 
Nej och jag vet det också att ingen har ett perfekt liv.
Och jag gör ju det och jag har gjort det väldigt länge. Det är ju det som är att jag gör allt som jag ska och jag har gjort det och har försökt allt jag kan väldigt länge och ÄNDÅ så bara blir det sämre.

Ibland kan det ju också vara så att läkarna osv inte vet vad som är bäst att göra så de måste prova sig fram för att se vad som fungerar och vad som inte gör det :)
 
Jag vet att det kan bli bättre än detvärsta också och jag ut går inte från att det kommer bli detvärsta heller. Men det bara är jobbigt när vissa skriver som att det inte är nåt fel på min hjärna och allt bara är om att tänka possitivt fast det inte ÄR så.
Och det ju när andra skriver som att denenda chansen att må bättre är att jag bara ska börja vara possitiv som det känns hopp löst. Som att ALLT det som jag gör och har gjort inte har nån be tydelse sålänge jag inte kan bara be stämma mig för att inte må dåligt. Som att jag kan bara välja att inte ha alla dom problemen som jag har men då skulle jag ju ha valt bort det för längesen.

Klart du mår dåligt! Och att tänka positivt kommer inte lösa dina problem!!

Men att tänka elaka tankar om dig själv och din hjärna kommer inte heller lösa dina problem! Och vi som ser dig lite utifrån vill liksom att du ska ha det så bra som möjligt och önskar att du slapp de elaka tankarna för de gör ingen nytta och är bara..tja.. elaka.

Din hjärna är som den är oavsett vad du tänker om den. Du kan säga att det är FEL på den eller så kan du säga att den kämpar för att överleva och bli bättre trots allt den varit med om.

Du är ju en empatisk person så jag tror du kan förstå att vi här på Buke vill att du ska tänka snälla tankar om dig själv. Om du hade en vän som var som du hade du nog tyckt samma sak. Oavsett om du blir bättre eller inte och oavsett hur mycket problem du har vill vi ändå att du ska vara snäll mot dig själv!

Det är så klart inte så lätt att styra sina tankar heller. Men det GÅR. Och även om du inte klarar av det just nu så tycker jag ändå att du ska höra att vi här på Buke hoppas att du hittar ett sätt att vara snällare, förr eller senare.
 
Klart du mår dåligt! Och att tänka positivt kommer inte lösa dina problem!!

Men att tänka elaka tankar om dig själv och din hjärna kommer inte heller lösa dina problem! Och vi som ser dig lite utifrån vill liksom att du ska ha det så bra som möjligt och önskar att du slapp de elaka tankarna för de gör ingen nytta och är bara..tja.. elaka.

Din hjärna är som den är oavsett vad du tänker om den. Du kan säga att det är FEL på den eller så kan du säga att den kämpar för att överleva och bli bättre trots allt den varit med om.

Du är ju en empatisk person så jag tror du kan förstå att vi här på Buke vill att du ska tänka snälla tankar om dig själv. Om du hade en vän som var som du hade du nog tyckt samma sak. Oavsett om du blir bättre eller inte och oavsett hur mycket problem du har vill vi ändå att du ska vara snäll mot dig själv!

Det är så klart inte så lätt att styra sina tankar heller. Men det GÅR. Och även om du inte klarar av det just nu så tycker jag ändå att du ska höra att vi här på Buke hoppas att du hittar ett sätt att vara snällare, förr eller senare.
Fast det är ju ni isåfall som tycker att det är elaka tankar. Eller skulle ni tycka att det var elakt om nån tyckte att det var fel på dens hand tillexempel om den hade brutit handen och den inte läkte som den borde?
Och det blir bara som kritik att flera skriver att jag måste tänka possitivt och som att ni tror att jag inte försöker nånting fast ni inte vet nånting om det.
 
Jag vet att det kan bli bättre än detvärsta också och jag ut går inte från att det kommer bli detvärsta heller. Men det bara är jobbigt när vissa skriver som att det inte är nåt fel på min hjärna och allt bara är om att tänka possitivt fast det inte ÄR så.
Och det ju när andra skriver som att denenda chansen att må bättre är att jag bara ska börja vara possitiv som det känns hopp löst. Som att ALLT det som jag gör och har gjort inte har nån be tydelse sålänge jag inte kan bara be stämma mig för att inte må dåligt. Som att jag kan bara välja att inte ha alla dom problemen som jag har men då skulle jag ju ha valt bort det för längesen.
Jag tror att, inte bara för dig utan allmänt, tillfrisknande/att man mår bättre kommer i faser. Ibland har man en kort eller lång fas då man behöver få vara deppig och tycka allt är hopplöst, sen kommer nån fas när en del saker känns lite bättre, sen kan man må sämre igen och grubbla/deppa och så där håller det på.

För mig har det varit så att de där riktigt mörka faserna blivit kortare och mindre djupa ju äldre jag blivit.
 
Senast ändrad:
Fast det är ju ni isåfall som tycker att det är elaka tankar. Eller skulle ni tycka att det var elakt om nån tyckte att det var fel på dens hand tillexempel om den hade brutit handen och den inte läkte som den borde?
Och det blir bara som kritik att flera skriver att jag måste tänka possitivt och som att ni tror att jag inte försöker nånting fast ni inte vet nånting om det.

Jag tycker också det är lite dumt att bara skriva "tänk positivt" till dig. Lyckas en tänka positivt är det naturligtvis bra men det är verkligen inte enda vägen till att bli bättre. För mig har det ofta varit att bara göra vad läkarna sagt åt mig utan att tänka så mycket på det. Att liksom följa ett schema bara.

Något jag kämpat mycket med är att vara snäll mot mig själv och faktiskt säga att till mig själv att jag duger som jag är. Det har blivit lättare med åren men det är något jag inte alltid lyckas med.
 
Jag tror att, inte bara för dig utan allmänt, tillfrisknande/att man mår bättre kommer i faser. Ibland har man en kort eller lång fas då man behöver få vara deppig och tycka allt är hopplöst, sen kommer nån fas när en del saker känns lite bättre, sen kan man må sämre igen och grubbla/deppa och så där håller det på.

För mig har det varit så att de där riktigt mörka faserna blivit kortare och mindre djupa ju äldre jag blivit.
Ja men det är inte så för mig. Utan ifall nånting verkar pytte lite bättre så vänder det alltid neråt och blir ännu sämre. Så det är isåfall som tvärtom mot för dig.
 
Jag tycker också det är lite dumt att bara skriva "tänk positivt" till dig. Lyckas en tänka positivt är det naturligtvis bra men det är verkligen inte enda vägen till att bli bättre. För mig har det ofta varit att bara göra vad läkarna sagt åt mig utan att tänka så mycket på det. Att liksom följa ett schema bara.

Något jag kämpat mycket med är att vara snäll mot mig själv och faktiskt säga att till mig själv att jag duger som jag är. Det har blivit lättare med åren men det är något jag inte alltid lyckas med.
Ja och det är exakt det jag gör. Alltså att jag gör som alla be stämmer men det blir ju aldrig bättre. Och det är svårt att bara fortsätta då.
Och det med att vara snäll mot sigsjälv och att man duger som man är är JÄTTE svårt när man inte tycker så. Utan då måste man ljuga för sigsjälv och jag kan inte lura migsjälv så jag tror på det.
 
Fast det är ju ni isåfall som tycker att det är elaka tankar. Eller skulle ni tycka att det var elakt om nån tyckte att det var fel på dens hand tillexempel om den hade brutit handen och den inte läkte som den borde?
Och det blir bara som kritik att flera skriver att jag måste tänka possitivt och som att ni tror att jag inte försöker nånting fast ni inte vet nånting om det.

Hm, ja, jag tycker faktiskt att det är elakt att säga att någon är fel eller dålig. Eller att en kroppsdel är det. Det är elakt inte bara för att det är negativt utan för att det inte är konstruktivt. Du kanske tycker annorlunda och du kan välja att strunta i vad jag tycker. Men nu vet du iaf hur jag reagerar på att säga att någon är fel och dålig.

På jobbet t.ex. om jag gör ett fel så kanske en kollega säger "Det där ledde till jobbiga konsekvenser för mig, kan du göra så här istället nästa gång?". Det är inte positivt för mig att höra att jag gjort fel. Men det är i alla fall konstruktivt. Jag förstår ju vad jag ska fokusera på för att inte ställa till det för kollegan nästa gång. Och kollegan är inte elak utan även om det är lite jobbigt att höra så är det ju snällt av kollegan att försöka hjälpa mig att bli bättre på mitt jobb och att ta upp problem på ett konstruktivt sätt.

Som motsatt exempel så kunde kollegan sagt "Fan vad dålig du är, bli bättre!!". Faktum är att jag och några kollegor säger så till varandra. Men det är som ett skämt. Det blir till ett skämt eftersom vi alla vet att alla gör sitt bästa och de fel som blir är på grund av misstag eller att man inte visste. Så det vore väldigt orättvist att säga till någon att bara bli bättre. Så orättvist att vi skämtar om det. Hade någon sagt till mig att jag var dålig utan att ge mig någon information om hur jag kan gå vidare på ett bättre sätt, eller visa hur konsekvenserna är det dåliga och inte jag som person, så hade jag blivit jätteledsen.

Förstår du hur jag menar?

Edit: Och det är inte lätt att ändra sina tankar!! Kanske är det inte ens möjligt för dig just nu. Så jag menar inte att du borde ha klarat det redan. Jag ville bara förtydliga vad jag menar med snällare och att det inte behöver betyda att man förnekar problemen som finns.
 
Senast ändrad:
Fast det är ju ni isåfall som tycker att det är elaka tankar. Eller skulle ni tycka att det var elakt om nån tyckte att det var fel på dens hand tillexempel om den hade brutit handen och den inte läkte som den borde?
Och det blir bara som kritik att flera skriver att jag måste tänka possitivt och som att ni tror att jag inte försöker nånting fast ni inte vet nånting om det.
Tänka positivt i din situation just nu är snudd på omöjligt tror jag, du har en lång resa framför dig men så småningom så kommer det att släppa och saker och ting blir lite klarare. Jag tror att man ibland bara måste få sörja lite det som var också.

Har en bekant som varit i din situation, liknande iallafall, med ett försök som slutade med ett liv i rullstol och där assistans behövs hela tiden men för henne har det vänt och hon ser på sig själv och på sitt liv på ett helt annat sätt. Mycket jobb kvar såklart men en ljusare framtid är i sikte och jag tror det blir så för dig också så småningom.
 
Fast det ÄR ju fel på min hjärna. Jag fattar inte varför det är så svårt att acseptera det?
Och jag har kämpat. Jag har försökt skit mycket helatiden men ändå så bara blir det sämre.

Det är DU som har svårt att acceptera att din hjärna ÄR. Den är varken rätt eller fel, men den är som den är.

Vi får alla lära oss att jobba med oss själva, istället för emot oss själva.
 
Hm, ja, jag tycker faktiskt att det är elakt att säga att någon är fel eller dålig. Eller att en kroppsdel är det. Det är elakt inte bara för att det är negativt utan för att det inte är konstruktivt. Du kanske tycker annorlunda och du kan välja att strunta i vad jag tycker. Men nu vet du iaf hur jag reagerar på att säga att någon är fel och dålig.

På jobbet t.ex. om jag gör ett fel så kanske en kollega säger "Det där ledde till jobbiga konsekvenser för mig, kan du göra så här istället nästa gång?". Det är inte positivt för mig att höra att jag gjort fel. Men det är i alla fall konstruktivt. Jag förstår ju vad jag ska fokusera på för att inte ställa till det för kollegan nästa gång. Och kollegan är inte elak utan även om det är lite jobbigt att höra så är det ju snällt av kollegan att försöka hjälpa mig att bli bättre på mitt jobb och att ta upp problem på ett konstruktivt sätt.

Som motsatt exempel så kunde kollegan sagt "Fan vad dålig du är, bli bättre!!". Faktum är att jag och några kollegor säger så till varandra. Men det är som ett skämt. Det blir till ett skämt eftersom vi alla vet att alla gör sitt bästa och de fel som blir är på grund av misstag eller att man inte visste. Så det vore väldigt orättvist att säga till någon att bara bli bättre. Så orättvist att vi skämtar om det. Hade någon sagt till mig att jag var dålig utan att ge mig någon information om hur jag kan gå vidare på ett bättre sätt, eller visa hur konsekvenserna är det dåliga och inte jag som person, så hade jag blivit jätteledsen.

Förstår du hur jag menar?

Edit: Och det är inte lätt att ändra sina tankar!! Kanske är det inte ens möjligt för dig just nu. Så jag menar inte att du borde ha klarat det redan. Jag ville bara förtydliga vad jag menar med snällare och att det inte behöver betyda att man förnekar problemen som finns.
Jag tycker det är väldigt stor skillnad att säga att det är fel på nån kropps del tillexempel motför att säga till nån att den är dålig.
 
Det är DU som har svårt att acceptera att din hjärna ÄR. Den är varken rätt eller fel, men den är som den är.

Vi får alla lära oss att jobba med oss själva, istället för emot oss själva.
Okej så en flaska som är trasig är det inget fel på utan den bara är då. Eller en bil som inte startar är det inget fel på utan den bara är som den är. För enligt som du tycker så spelar det ingen roll om nåt inte funkar som det ska så är det ändå inget fel på det.
 
Fast det är ju ni isåfall som tycker att det är elaka tankar. Eller skulle ni tycka att det var elakt om nån tyckte att det var fel på dens hand tillexempel om den hade brutit handen och den inte läkte som den borde?
Och det blir bara som kritik att flera skriver att jag måste tänka possitivt och som att ni tror att jag inte försöker nånting fast ni inte vet nånting om det.

En bruten hand som läker snett är det inte fel på. Den har ju läkt, kroppen har fungerat. Den hade kanske läkt rakare med bättre hjälp, men det är inte fel på den för det.

Rätt eller fel är "värdebedömningar". Man behöver inte ge sina kroppsfunktioner en värdering på det viset. Det är ingen tävling. Våra kroppar, inklusive hjärnor, gör ständigt så gott de kan för att hålla oss vid liv. Även när de läkt snett, fått skador som blir permanenta, inte får nog med näring, får hormonsystem ur balans, etc. Kroppen kämpar på, kroppen vill leva.

Det går inte att jämföra biologiska organismer med enkel mekanik hos icke-levande saker. Dom är otroligt olika.

Men i exemplet med flaskan, så glasflaskan tappade sin funktion för stunden och återgick nästan till att bli sand. Men lämna in smulorna på återvinningen, så blir den en del av nya flaskor. De smälta sandkornen har fortfarande sin funktion som glas kvar.

Och bilen som gått sönder, istället för att vara arg på den och låta den vara sönder så tar man den till verkstan.

Min poäng är, att sätta etiketten "det är fel på mig och kommer alltid vara så" blir en självuppfyllande profetia. Det blir omöjligt för dig att ta emot hjälpen du blir erbjuden. Terapierna får ingen effekt. Inget blir bättre.
 
En bruten hand som läker snett är det inte fel på. Den har ju läkt, kroppen har fungerat. Den hade kanske läkt rakare med bättre hjälp, men det är inte fel på den för det.

Rätt eller fel är "värdebedömningar". Man behöver inte ge sina kroppsfunktioner en värdering på det viset. Det är ingen tävling. Våra kroppar, inklusive hjärnor, gör ständigt så gott de kan för att hålla oss vid liv. Även när de läkt snett, fått skador som blir permanenta, inte får nog med näring, får hormonsystem ur balans, etc. Kroppen kämpar på, kroppen vill leva.

Det går inte att jämföra biologiska organismer med enkel mekanik hos icke-levande saker. Dom är otroligt olika.

Men i exemplet med flaskan, så glasflaskan tappade sin funktion för stunden och återgick nästan till att bli sand. Men lämna in smulorna på återvinningen, så blir den en del av nya flaskor. De smälta sandkornen har fortfarande sin funktion som glas kvar.

Och bilen som gått sönder, istället för att vara arg på den och låta den vara sönder så tar man den till verkstan.

Min poäng är, att sätta etiketten "det är fel på mig och kommer alltid vara så" blir en självuppfyllande profetia. Det blir omöjligt för dig att ta emot hjälpen du blir erbjuden. Terapierna får ingen effekt. Inget blir bättre.
Nej men bra tack för infon. Kan du berätta det till alla läkare och psykologen och mamma och pappa och alla andra att inget kommer bli bättre för att DU vet det enligt DINA regler. Så kanske dom kan ge mig en av livnings spruta också så slipper vi dethär.
Alla tänker inte exakt som du men det verkar helt o möjligt för dig att fatta. DU tycker att fel är en värde be dömning och att det är neggativt men du kan inte be stämma hur jag tänker. Och du vet inte ett skit om hur mycket jag försöker och vad jag får för hjälp och allt möjligt sånt så du har ingen aning om vad du skriver om.
 
Jag tycker det är väldigt stor skillnad att säga att det är fel på nån kropps del tillexempel motför att säga till nån att den är dålig.

Jag håller med om att det är skillnad men det finns också likheter. Jag har själv lite svårt att skilja på vad som är jag själv och vad som är min hjärna. Men även om det är skillnad så tycker jag ändå att det är en bra liknelse för det som vore elakt att tänka om en kompis är också jobbigt att tänka om sin egen hjärna.

Men jag vet att människor inte är gjorda så att vi vill vara extra snälla mot oss själva. Istället vill vi alltid bekräfta att vår egen bild av oss och världen stämmer. Så om man tycker att man själv är en idiot är det oftast inte så skönt att höra att andra inte håller med. Utan man vill hitta bevis för att man har rätt i att man är en idiot. Det kan verka dumt men det är så människor fungerar, det är liksom medfött. Därför är det ju väldigt svårt att ändra sina egna tankar. Det är svårt att ens vilja ändra sina egna tankar. Ändå vet jag många som har ändrat sina tankesätt. Sen om de gjorde det på ren vilja eller om det bara hände det vet jag inte. Jag vet inte ens om någon människa har någon fri vilja, kanske allt bara händer av sig självt?
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Jag tog bort min andra dagboks tråd efter som att den bara var full med massa pattetisk skit som bara var pinsamt att läsa. Och jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 450
Senast: Jerseyite
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 418
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok En sak som jag verkligen verkligen HATAR är att jag blir så jävla på verkad av andra helatiden. Eller inte HELATIDEN men iallafall för...
2
Svar
32
· Visningar
1 441
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 551

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp