Det blir bara värre

Finns det NÅN här som har varit så jävla långt ner på botten så ni trodde att det inte gick att komma längre ner. Och så kom ni ändå längre ner.
Alltså jag menar inte bara om det finns nån som har viljat dö för det vet jag att det finns. Men att ni har viljat det så jävla mycket men inte kunnat. Och som har hatat hatat HATAT sigsjälv mera än nånting annat. Att ni har blivit så jävla äcklade av ersjälva så ni kan inte kolla i en spegel för då känns det som ni kommer spy. Och allt bra försvinner. Som både djur och vänner och bra personal eller alltså bara bra personer och sånt. Som att det finns nån lag att man inte FÅR ha nånting bra.
Finns det NÅN som har haft det så? Att både kroppen och hjärnan är FEL och inte funkar som dom borde. Har NÅN haft det så och att det ändå blev bättre? Så ni ville och orkade leva?
 

Nej men bra tack för infon. Kan du berätta det till alla läkare och psykologen och mamma och pappa och alla andra att inget kommer bli bättre för att DU vet det enligt DINA regler. Så kanske dom kan ge mig en av livnings spruta också så slipper vi dethär.
Alla tänker inte exakt som du men det verkar helt o möjligt för dig att fatta. DU tycker att fel är en värde be dömning och att det är neggativt men du kan inte be stämma hur jag tänker. Och du vet inte ett skit om hur mycket jag försöker och vad jag får för hjälp och allt möjligt sånt så du har ingen aning om vad du skriver om.

Det enda jag vet om dig är det du skriver.

Jag tror nog att jag försöker förklara samma koncept som dina terapeuter gör. Det är inget jag dragit ur hatten, och jag har själv gjort en kroppslig och psykologisk resa upp ur mitt eget träsk.

Det är något man får lära sig i läkeprocessen. Och egentligen i alla lärosituationer också, med hästarna och så. Att man får jobba med de förutsättningar man har. Acceptera den man är, utan att vara elak mot sig själv. Våga säga "jag kan ingenting om det här - men jag vill lära mig".

Och det är väldigt bra att vi inte avlivar människor i Sverige tycker jag.
 
Jag håller med om att det är skillnad men det finns också likheter. Jag har själv lite svårt att skilja på vad som är jag själv och vad som är min hjärna. Men även om det är skillnad så tycker jag ändå att det är en bra liknelse för det som vore elakt att tänka om en kompis är också jobbigt att tänka om sin egen hjärna.

Men jag vet att människor inte är gjorda så att vi vill vara extra snälla mot oss själva. Istället vill vi alltid bekräfta att vår egen bild av oss och världen stämmer. Så om man tycker att man själv är en idiot är det oftast inte så skönt att höra att andra inte håller med. Utan man vill hitta bevis för att man har rätt i att man är en idiot. Det kan verka dumt men det är så människor fungerar, det är liksom medfött. Därför är det ju väldigt svårt att ändra sina egna tankar. Det är svårt att ens vilja ändra sina egna tankar. Ändå vet jag många som har ändrat sina tankesätt. Sen om de gjorde det på ren vilja eller om det bara hände det vet jag inte. Jag vet inte ens om någon människa har någon fri vilja, kanske allt bara händer av sig självt?
Fast jag tycker inte att det är elakt.
 
Det enda jag vet om dig är det du skriver.

Jag tror nog att jag försöker förklara samma koncept som dina terapeuter gör. Det är inget jag dragit ur hatten, och jag har själv gjort en kroppslig och psykologisk resa upp ur mitt eget träsk.

Det är något man får lära sig i läkeprocessen. Och egentligen i alla lärosituationer också, med hästarna och så. Att man får jobba med de förutsättningar man har. Acceptera den man är, utan att vara elak mot sig själv. Våga säga "jag kan ingenting om det här - men jag vill lära mig".

Och det är väldigt bra att vi inte avlivar människor i Sverige tycker jag.
Då tror du FEL för du verkar tycka tvärt mot domflesta andra. Och jag har inte sagt nåt om att man inte får jobba från dom för ut sättningarna som man har.
Men det är ingen läkare eller psykolog eller nån som har sagt mot att jag inte får tycka att det är fel på min hjärna för det ÄR det. Och dom säger exakt tvärt mot dig att det INTE är hopp löst och att det inte ens är mitt an svar nu att tänka rätt och allt sånt. Så du tror FEL.
 
Fast jag tycker inte att det är elakt.
Okej, då är det ju inga problem!

Vi som skriver vet ju inte så mycket om dig och vi kan omöjligt skriva saker som stämmer ur ditt perspektiv. Utan det enda vi kan göra är att skriva om våra egna tankar och erfarenheter. Sen är det upp till dig vad du vill bli inspirerad av och vad du vill strunta i.

Jag förstår att du inte tycker att det är elakt att tänka så. Du förstår nog också att just jag hade blivit ledsen om någon sa så om mig eller min hjärna. Det är okej, vi behöver inte tycka samma! Men även om jag förstod att du nog inte skulle hålla med så ville jag ändå förklara hur jag tänker. Bara som en påminnelse om att man kan tänka och tycka olika.

I såna här frågor finns det inget ultimat rätt eller fel.
 
Ja och det är exakt det jag gör. Alltså att jag gör som alla be stämmer men det blir ju aldrig bättre. Och det är svårt att bara fortsätta då.
Och det med att vara snäll mot sigsjälv och att man duger som man är är JÄTTE svårt när man inte tycker så. Utan då måste man ljuga för sigsjälv och jag kan inte lura migsjälv så jag tror på det.

Nu hoppar jag in lite mitt i diskutionen här, har nyss läst tråden, och märkte mig det som du skriver här (det fetade).

Jag förstår att du inte tycker du duger som du är nu. Och det kanske kan vara okej att inte tycka det, om det blir en motivation för dig att kämpa för att bli bättre. Men nu är vi ju ganska många som tycker att du visst duger precis som du är nu - att du är värdefull och har en massa bra egenskaper, även om du fått en hjärnskada som gör dig något begränsad mot hur du var förut. :heart

Känns det okej att vi tycker så, eller blir det som en konflikt och att du tycker vi har fel? T.ex. om du skulle säga till dig själv "mina vänner tycker jag duger som jag är" - det är ju inte att ljuga, för det är ju en sanning. Tror du att det är något du skulle kunna göra ibland? Bara påminna dig att du duger för OSS, även om du inte själv tycker du gör det?
 
Nu hoppar jag in lite mitt i diskutionen här, har nyss läst tråden, och märkte mig det som du skriver här (det fetade).

Jag förstår att du inte tycker du duger som du är nu. Och det kanske kan vara okej att inte tycka det, om det blir en motivation för dig att kämpa för att bli bättre. Men nu är vi ju ganska många som tycker att du visst duger precis som du är nu - att du är värdefull och har en massa bra egenskaper, även om du fått en hjärnskada som gör dig något begränsad mot hur du var förut. :heart

Känns det okej att vi tycker så, eller blir det som en konflikt och att du tycker vi har fel? T.ex. om du skulle säga till dig själv "mina vänner tycker jag duger som jag är" - det är ju inte att ljuga, för det är ju en sanning. Tror du att det är något du skulle kunna göra ibland? Bara påminna dig att du duger för OSS, även om du inte själv tycker du gör det?
Ni får tycka hur ni vill. Men det verkar inte som att jag gör det men det hör inte till denhär disskutionen.
 
Fast det är ju ni isåfall som tycker att det är elaka tankar. Eller skulle ni tycka att det var elakt om nån tyckte att det var fel på dens hand tillexempel om den hade brutit handen och den inte läkte som den borde?
Och det blir bara som kritik att flera skriver att jag måste tänka possitivt och som att ni tror att jag inte försöker nånting fast ni inte vet nånting om det.
Tycker detta är en jättebra jämförelse med handen.
Handen är inte fel, handen är skadad. Handen gör sitt bästa för att bli hel men det behövs hjälp för att bli så bra igen som möjligt från både den som äger handen och experter för att kunna bli så bra som möjligt igen.
 
Min poäng är, att sätta etiketten "det är fel på mig och kommer alltid vara så" blir en självuppfyllande profetia. Det blir omöjligt för dig att ta emot hjälpen du blir erbjuden. Terapierna får ingen effekt. Inget blir bättre.
Som mamma till @EmmaFilippa känner jag att jag måste säga ifrån här. Att skriva på detta sätt till en ung person (eller för all del, till någon alls) är inte bara felaktigt utan direkt olämpligt, anser jag. Det är självklart inte sant att inget kan bli bättre för Emma eller att hon inte kan vara mottaglig för terapi även om hon känner att det "är fel på hennes hjärna" i och med hennes hjärnskada.

Vi vet inget om vilka som kan läsa här, och därför känns det viktigt för mig att poängtera att det inte är omöjligt eller hopplöst för att man har en negativ självbild när man är psykiskt sjuk. Det finns hjälp att få, och det finns hopp. Det kan alltid bli bättre.
 
Som mamma till @EmmaFilippa känner jag att jag måste säga ifrån här. Att skriva på detta sätt till en ung person (eller för all del, till någon alls) är inte bara felaktigt utan direkt olämpligt, anser jag. Det är självklart inte sant att inget kan bli bättre för Emma eller att hon inte kan vara mottaglig för terapi även om hon känner att det "är fel på hennes hjärna" i och med hennes hjärnskada.

Vi vet inget om vilka som kan läsa här, och därför känns det viktigt för mig att poängtera att det inte är omöjligt eller hopplöst för att man har en negativ självbild när man är psykiskt sjuk. Det finns hjälp att få, och det finns hopp. Det kan alltid bli bättre.

Helt enig.
 
Instämmer. Det @skiesabove skriver är direkt skadligt och olämpligt och oerhört ohjälpsamt för TS.

Det är en stor risk att skriva på ett öppet forum när man mår dåligt då ingen kan förvänta sig att alla känner till historiken, och utifrån det bemöta exakt rätt. @skiesabove kanske har sin erfarenhet och ville dela med sig ?



Det ska också tas i beaktande att det finns andra här inne som mår dåligt, kanske uttrycker sig mindre bra, som har erfarenheter som hjälpte just dem men som inte passar andra alls osv etc. och TS frågade faktiskt om andras historik.
 
Ja men det är inte så för mig. Utan ifall nånting verkar pytte lite bättre så vänder det alltid neråt och blir ännu sämre. Så det är isåfall som tvärtom mot för dig.
Det har varit mycket så för mig också. Händer fortfarande rätt ofta att när jag fått lite hopp så händer nåt som får mig att må sämre. Fast det blir inte lika stora försämringar som när jag var i tonåren.
T.ex. så fick jag tjata mig till en psykologkontakt på min psykmottagning, sen när jag väl fick det så sa psykologen att hon inte hade några planer på att sluta så jag såg ju fram emot en stabil kontakt. Efter andra träffen ringde hennes chef och sa att psykologen skulle byta uppgifter så jag fick inte träffa henne mer. Sen fick jag tjata om en ny kontakt och fick det till slut men hon slutade också. Sen fick jag igen tjata om en ny och vi bokade in 10 tider. Kände mig så lättad. Äntligen skulle jag få hjälp.
Men nä, andra eller tredje gången sa den nya psykologen att chefen bestämt att jag inte får träffa psykolog. Så de tio tiderna rök och jag stod utan stöd.
Fick tjata igen, och fick en stödkontakt men första gången vi pratade sa hon att hon skulle sluta … Fast vi pratade flera gånger innan hon slutade. Sen glömde de bort mig igen och jag fick påminna dem. Så nu har jag en kuratorskontakt.
Men hon kommer säkert att sluta snart hon också. Jag har slutat förvänta mig nån riktig hjälp.
 
Senast ändrad:
Det är en stor risk att skriva på ett öppet forum när man mår dåligt då ingen kan förvänta sig att alla känner till historiken, och utifrån det bemöta exakt rätt. @skiesabove kanske har sin erfarenhet och ville dela med sig ?



Det ska också tas i beaktande att det finns andra här inne som mår dåligt, kanske uttrycker sig mindre bra, som har erfarenheter som hjälpte just dem men som inte passar andra alls osv etc. och TS frågade faktiskt om andras historik.
Just därför anser jag att vi alla tillsammans har ett ansvar för att säga ifrån om något någon skriver riskerar att vara skadligt för någon annan. Just för att ingen av oss vet vad någon annan går igenom, och vi vet inte hur det vi skriver landar hos någon annan. Jag tror inte att @skiesabove vill skriva något som är potentiellt skadligt och inte hjälpsamt alls. Därför reagerar jag och säger ifrån.

Att dela sina egna erfarenheter och vad som hjälpt är en sak, och att skriva till en annan person "Det blir omöjligt för dig att ta emot hjälpen du blir erbjuden. Terapierna får ingen effekt. Inget blir bättre." framstår inte som att dela sina egna erfarenheter, utan kan snarare stärka uppfattningen att det är hopplöst och ingen hjälp kan hjälpa. Vilket vi alla säkerligen förstår inte är hjälpsamt för någon.

Lyckligtvis vet Emma att det påståendet inte är sant, men andra kan läsa och tolka det som att deras egen situation är hopplös om de inte klarar att själva "vända skutan". Alla har tyvärr inte det stöd runt sig som Emma har, och jag tycker att vi alla bör hjälpas åt att skapa en så trygg onlinemiljö som möjligt, för alla.
 
Just därför anser jag att vi alla tillsammans har ett ansvar för att säga ifrån om något någon skriver riskerar att vara skadligt för någon annan. Just för att ingen av oss vet vad någon annan går igenom, och vi vet inte hur det vi skriver landar hos någon annan. Jag tror inte att @skiesabove vill skriva något som är potentiellt skadligt och inte hjälpsamt alls. Därför reagerar jag och säger ifrån.

Först vill jag skriva att jag tycker ni är fantastiska föräldrar till @EmmaFilippa .

Men att jag skrev inlägget var för att en annan användare blev ojust behandlad, delvis beroende på ditt inlägg, och jag gjorde det du tyckte man ska göra fast lite försiktigare och rent allmänt.

Och du kan nog inte förvänta dig, hur väl de flesta formulerar sig, hur försiktigt de än skriver, att ingen skriver något som kan riskera vara skadligt- det måste vara omöjligt att veta när det är små nyanser som kan tolkas av olika personer på olika sätt.
 
Just därför anser jag att vi alla tillsammans har ett ansvar för att säga ifrån om något någon skriver riskerar att vara skadligt för någon annan. Just för att ingen av oss vet vad någon annan går igenom, och vi vet inte hur det vi skriver landar hos någon annan. Jag tror inte att @skiesabove vill skriva något som är potentiellt skadligt och inte hjälpsamt alls. Därför reagerar jag och säger ifrån.

Att dela sina egna erfarenheter och vad som hjälpt är en sak, och att skriva till en annan person "Det blir omöjligt för dig att ta emot hjälpen du blir erbjuden. Terapierna får ingen effekt. Inget blir bättre." framstår inte som att dela sina egna erfarenheter, utan kan snarare stärka uppfattningen att det är hopplöst och ingen hjälp kan hjälpa. Vilket vi alla säkerligen förstår inte är hjälpsamt för någon.

Lyckligtvis vet Emma att det påståendet inte är sant, men andra kan läsa och tolka det som att deras egen situation är hopplös om de inte klarar att själva "vända skutan". Alla har tyvärr inte det stöd runt sig som Emma har, och jag tycker att vi alla bör hjälpas åt att skapa en så trygg onlinemiljö som möjligt, för alla.

Jag håller med om att man ska säga ifrån och ge sin bild av saken. Och i detta fallet håller jag med dig och tycker absolut att det är bra att du skriver vad du tycker!

Men jag tror inte att man kan skapa en onlinemiljö som är trygg för alla. Ska man visa för mycket hänsyn blir det många som inte får skriva alls. Många har erfarenheter och åsikter som kan vara triggande eller jobbigt för vissa andra att läsa. Det går liksom inte att ta hänsyn till alla utan hänsynen blir på bekostnad av någon annan.

Tycker man att ett inlägg är så olämpligt att det inte borde ha skrivits är det bättre att anmäla till moderator än att försöka cencurera andra användare.
 
Först vill jag skriva att jag tycker ni är fantastiska föräldrar till @EmmaFilippa .

Men att jag skrev inlägget var för att en annan användare blev ojust behandlad, delvis beroende på ditt inlägg, och jag gjorde det du tyckte man ska göra fast lite försiktigare och rent allmänt.

Och du kan nog inte förvänta dig, hur väl de flesta formulerar sig, hur försiktigt de än skriver, att ingen skriver något som kan riskera vara skadligt- det måste vara omöjligt att veta när det är små nyanser som kan tolkas av olika personer på olika sätt.
Jag vet inte om du menar att en annan användare blivit ojust behandlad i den här tråden, i sådant fall läser vi nog på olika sätt då jag inte ser det. I vilket fall så önskar jag självklart inte att någon ska bli bemött på ett negativt sätt.

Du har helt rätt i att det ofta är små nyanser som kan tolkas olika. Även i denna tråd finns många exempel på sådana nyansskillnader. Det är också något jag tror de flesta bör träna på - att "läsa snällt", d.v.s. att försöka läsa det andra skriver med utångsläget att de menar väl. Givetvis menade jag inte att alla små tolkningar som kan läsas negativt bör undvikas.
 
Jag håller med om att man ska säga ifrån och ge sin bild av saken. Och i detta fallet håller jag med dig och tycker absolut att det är bra att du skriver vad du tycker!

Men jag tror inte att man kan skapa en onlinemiljö som är trygg för alla. Ska man visa för mycket hänsyn blir det många som inte får skriva alls. Många har erfarenheter och åsikter som kan vara triggande eller jobbigt för vissa andra att läsa. Det går liksom inte att ta hänsyn till alla utan hänsynen blir på bekostnad av någon annan.

Tycker man att ett inlägg är så olämpligt att det inte borde ha skrivits är det bättre att anmäla till moderator än att försöka cencurera andra användare.
Jag tror inte heller att det är möjligt att skapa en helt trygg onlinemiljö, tyvärr. Jag anser dock att var och en kan göra sitt bästa för att bidra till en så bra miljö som möjligt. För mig innebär det att till exempel säga ifrån om jag läser ett inlägg som är skrivet på ett (i sammanhanget) olämpligt sätt. Jag tycker däremot inte att allt som kan vara triggande eller jobbigt för någon alltid ska undvikas. Jag tycker nog att hänsyn bör tas "lagom mycket" åt båda håll.
 
Jag har inget bättre att skriva än att jag blev glad av att se dig skriva (även om jag förstås tycker att det är förjäkligt att du behöver må som du gör just nu). Du befinner dig i en så himla jobbig sits just nu och då är det förstås svårt att göra så mycket mer än att ta ta ögonblick för ögonblick.
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Jag tog bort min andra dagboks tråd efter som att den bara var full med massa pattetisk skit som bara var pinsamt att läsa. Och jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 450
Senast: Jerseyite
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 418
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok En sak som jag verkligen verkligen HATAR är att jag blir så jävla på verkad av andra helatiden. Eller inte HELATIDEN men iallafall för...
2
Svar
32
· Visningar
1 441
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 555

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp