det föds färre barn med downs syndrom

[ameo]

Länk till vad som utlöste min fundering: Färre barn med Downs syndrom föds i Sverige och Danmark | Aftonbladet
Visst är det härligt med alla varianter av barn och alla barn som kommer till världen har rätt att leva ett gott och värdigt liv. Men, är det verkligen en nackdel att det föds färre barn med Downs syndrom? Jag tänker att det inte direkt är en utdöende art som till varje pris måste räddas kvar, utan att det faktiskt är just vad det är, barn som har tre istället för två av kromosom nummer 21, vilket är en defekt som påverkar olika mycket.

 

[Ainon]

Jag tänker att det väll är positivt och kan inte riktigt förstå varför det inte skulle vara det sålänge man är för fri abort oavsett anledning fram till en vecka det kan upptäckas.

Jag hade aborterat ett barn med Downs syndrom. Vill att mina barn ska ha så få svårigheter i livet som möjligt och där ca v.12 anser jag abort som ok.

 

[SaraXX]

Visst går det att problematisera. Var går gränsen för vilka egenskaper som är ok att välja bort? Om vi kan testa för ADHD? Diabetes? Kön? Hårfärg?

Så helt enkelt resonemang är det inte. Men jag skulle nog också ha aborterat.

 

[Unafraid]

Visst går det att problematisera. Var går gränsen för vilka egenskaper som är ok att välja bort? Om vi kan testa för ADHD? Diabetes? Kön? Hårfärg?

Så helt enkelt resonemang är det inte. Men jag skulle nog också ha aborterat.

Jag är ruskigt dåligt påläst, och ska aldrig ha barn. Men jag skulle absolut ha gjort abort vid alla avvikelser som skulle ge mig som förälder ett för tungt lass att dra. Dvs downs, utvecklingsstörningar, "dödliga sjukdomar" osv. Kön/hårfärg/adhd skulle inte höra dit.

 

[KarinStarfighter]

Tänker att problemet inte bara rör barn med DS utan mer etiskt generellt. Hur långt ska fosterdiagnostiken gå? Ska vi bara ha ”normala barn”. Ska man framöver få välja bort barn med låg begåvning? Koncentrationssvårigheter? Autism? Synfel? Hjärtfel? Kön?

Vi har gjort KUB vid båda våra graviditeter och hade nog valt att ta bort ett barn med DS.
En del har ju en ganska lindrig funktionsnedsättning och kan leva ett gott liv. Andra kan ha en svårare funktionsnedsättning med svår IF, hjärtfel, autism och den risken skulle jag nog inte vilja ta. Men, det skulle inte vara ett lätt beslut.

 

[gammalek]

Jag hade inte valt att abortera ett barn med downs syndrom. Jag känner flera personer med DS och kan inte säga att de har ett sämre liv än jag eller andra.

 

[LECH]

Och jag som har en dotter med Downs syndrom är väldigt glad att det inte fanns KUB-tester när jag var gravid.

Ska man ha ett barn med "diagnos " måste Downs syndrom vara den bästa/enklaste, även om det verkligen inte varit en dans på rosor, och jag vet såklart att utvecklingsstörningen varierar mycket mellan individerna. Jag tänker att det finns så mycket värre "saker" ens barn kan råka ut för. Min dotter och hennes kompisar kommer aldrig att börja knarka eller råna åldringar, de är bekymmersfria och nöjda med tillvaron generellt. De är inte elaka och mobbar inte andra. Jag har aldrig behövt ligga sömnlös i väntan på att hon ska komma hem från någon fest. Men visst det har varit annat att tampas med.

Som någon annan skrev, var ska man dra gränsen? Jag tycker som sagt inte att Downs syndrom är det värsta som kan drabba en

 

[Soapbubble]

Jag tror att det är en nackdel för de barn som trots allt föds med DS att det blir ovanligare och ovanligare med DS. Kunskapen inom vården vad som är bäst för dessa barn kommer att minska om det blir färre patienter som har DS. Risken är att föräldrarna anses ”få skylla sig själva” när de får ett barn med DS och får inte det stöd som de och barnen behöver osv.

 

[Egonson_]

Kan bara härleda till mig själv, jag har autism OCH AD(H)D. Maken högst troligt AD(H)D (under utredning).
Jag/vi ska inte ha barn. Men OM vi skulle haft det, hade det med stor sannolikhet ärvt någon form av NPF-problematik, chansen/risken är överhängande.
Då skulle jag få göra abort ganska ofta om man inte har "tur" att få ett neurotypiskt foster/bebis. Så, nej, jag hade INTE aborterat om man nu skulle kunna se NPF-diagnoser via tidiga tester, inte heller vid Downs som man faktiskt kan se. Eventuellt vid svåra fysiska missbildningar eller något som på riktigt skulle ge ett mycket sämre liv än normen, men det känns som en annan historia.
Varför ska vissa ha mer rätt att finnas än andra bara för att man är lite/mycket "jobbigare", lite så känner jag på något vänster faktiskt.

 

[Raderad medlem 120709]

Varför ska vissa ha mer rätt att finnas än andra bara för att man är lite/mycket "jobbigare", lite så känner jag på något vänster faktiskt.

Tack, du satte ord på mina tankar. Jag blir alltid illa till mods av den här typen av diskussioner, eftersom jag själv i egenskap av autist garanterat hade blivit bortsållad av många om det gick att se innan födseln (vilket anti-autism-lobbyn jobbar hårt på att förverkliga ). Det känns som att ens existensberättigande ifrågasätts redan nu och att det troligen kommer bli värre ju fler saker som går att diagnostisera vid fosterstadiet.

I beslutet att bli förälder så får man vara beredd på att det är ett lotteri, det är inte bara att beställa ett barn som blir 100% som man tänkt sig. Att man föds med en funktionsvariation betyder ju inte per automatik att man kommer att få ett dåligt liv, men jag tror att många tyvärr tänker så och därför inte ens vill prova. Med det sagt så är jag för fri abort, men just att abortera för specifika drag, speciellt när det är såna som inte garanterat innebär lidande, är alltid vanskligt.

 

[lillsmurfagirl]

Med tanke på hur svårt det är få hjälp med assistenter så förstår jag dom som gör abort. Föräldraansvaret är stort och många får inte hjälp. Barn och vuxna med funktionsvariationet har det inte lätt idag.

 

[lillsmurfagirl]

Tack, du satte ord på mina tankar. Jag blir alltid illa till mods av den här typen av diskussioner, eftersom jag själv i egenskap av autist garanterat hade blivit bortsållad av många om det gick att se innan födseln (vilket anti-autism-lobbyn jobbar hårt på att förverkliga ). Det känns som att ens existensberättigande ifrågasätts redan nu och att det troligen kommer bli värre ju fler saker som går att diagnostisera vid fosterstadiet.

I beslutet att bli förälder så får man vara beredd på att det är ett lotteri, det är inte bara att beställa ett barn som blir 100% som man tänkt sig. Att man föds med en funktionsvariation betyder ju inte per automatik att man kommer att få ett dåligt liv, men jag tror att många tyvärr tänker så och därför inte ens vill prova. Med det sagt så är jag för fri abort, men just att abortera för specifika drag, speciellt när det är såna som inte garanterat innebär lidande, är alltid vanskligt.

att ha ett sjukt barn kräver mkt mkt mer än för vanligt föräldraskap. Min bror hade en muskelsjukdom och jag skulle aldrig föra den genen vidare efter det mitt syskon fick vara med om. Det är inte heller bara barnet som blir sjuk, hela familjen påverkas.
och tänk om just det barnet får en allvarlig variant..

 

[Nahar]

Jag tänker att om det hade funnits bättre och mer stöd för barn med funktionsvariationer och deras föräldrar så hade kanske inte abortantalet varit så högt. Samtidigt måste vi komma ihåg att vi fortfarande lever i ett samhälle som är starkt präglat av socialdarwinism och att allt avvikande är sjukt (tyvärr). Inte förrän vi ser styrkan i mångfald och olikhet kommer detta försvinna, och jag är rädd att det är på väg åt fel håll där. Barn ses inte som liv med egenvärde så mycket som de ses som förlängningar av föräldrarnas egon samt en resurs för nationen, i min erfarenhet, och det är fruktansvärt att det är så.

I mina ögon skall en inte ens försöka skaffa barn om en inte är beredd att älska och stötta barnet oavsett. Samtidigt är det väldigt svårt att stötta sina barn i samhället vi lever i idag. En måste i princip vara miljonär (utan skulder) och med deltidsjobb; och hur många är det egentligen?

 

[Wingates]

Med tanke på hur svårt det är få hjälp med assistenter så förstår jag dom som gör abort. Föräldraansvaret är stort och många får inte hjälp. Barn och vuxna med funktionsvariationet har det inte lätt idag.

Just DS är det nog rätt få som har assistans faktiskt. De flesta bor på någon typ av LSS-boende.
Personer med DS har det rätt bra skulle jag säga, rent generellt.

Däremot dras ju assistans in mer och mer tyvärr, men det är inte just denna gruppen som drabbas av detta.

 

[Raderad medlem 120709]

att ha ett sjukt barn kräver mkt mkt mer än för vanligt föräldraskap. Min bror hade en muskelsjukdom och jag skulle aldrig föra den genen vidare efter det mitt syskon fick vara med om. Det är inte heller bara barnet som blir sjuk, hela familjen påverkas.
och tänk om just det barnet får en allvarlig variant..

Fast du kan inte likställa NPF av olika slag med fysiska sjukdomar, det faller på sin egen orimlighet. Jag uteslöt just fysiska men i mitt inlägg därför, men det är väl som vanligt på Buke, alltid ska nåt feltolkas.

 

[Kilauea]

Med sonen gjorde vi KUB, men det var främst för att se sannolikheten för trisomi 13 och 18, som inte är förenligt med liv utanför livmodern mer än ev månader.
Vi hade mest troligt inte gjort abort om det visat stor sannolikhet för Downs.

Med dottern i våras var KUB inställt pga corona, så då hade vi liksom inget val. Vi funderade på NIPT, men avstod.

 

[lillsmurfagirl]

Fast du kan inte likställa NPF av olika slag med fysiska sjukdomar, det faller på sin egen orimlighet. Jag uteslöt just fysiska men i mitt inlägg därför, men det är väl som vanligt på Buke, alltid ska nåt feltolkas.

Ja jag måste läst fel för jag tänker kanske mer på det fysiska i och med mina erfarenheter.

 

[Badger]

Länk till vad som utlöste min fundering: Färre barn med Downs syndrom föds i Sverige och Danmark | Aftonbladet
Visst är det härligt med alla varianter av barn och alla barn som kommer till världen har rätt att leva ett gott och värdigt liv. Men, är det verkligen en nackdel att det föds färre barn med Downs syndrom? Jag tänker att det inte direkt är en utdöende art som till varje pris måste räddas kvar, utan att det faktiskt är just vad det är, barn som har tre istället för två av kromosom nummer 21, vilket är en defekt som påverkar olika mycket.

Vi gjorde kub.

Jag är helt för föräldrars fria val när det gäller sådant här, så långt.

Hela tiden när den här debatten kommer upp kommer jag att tänka på en artikel jag läste för ganska många år sedan om motstånd mot coschleaimplantat, det var ett inlägg från några i ett dövsamfund som protesterade mot att färre barn skulle få bli döva med ett sådant här implantat, i längden skulle deras föreningar och sammanhållning falla isär när de blev radikalt färre och döva skulle få ett svårare liv om inte lika många var döva på samma sätt som de var. Hörde på radio Kropp och själ om hur man försöker mildra CP skador hos barn också häromdagen, det har man iofs gjort ganska länge, med kylmattor. Om man faktiskt skulle lyckas häva CP skador ganska starkt vid födsel skulle även deras förbund krympa radikalt.

Jag tänker att man kanske får försöka hålla två saker i huvudet samtidigt. Att alla människor är oerhört fantastiska och värdefulla precis som de är. Även om det är så att vissa saker kan upptäckas med fosterdiagnostik och val göras där av föräldrar, att andra kan upptäckas tidigt och man kan få implantat osv.

Sedan tänker jag att man kan kanske ta problemen/gränserna allteftersom problemen uppkommer. Ett Kub är ju inte 100% säkert åt vare sig det ena eller det andra hållet.

 

[ameo]

Jag vill bara nämna att jag inte själv tar ställning till frågeställningarna i min trådstart, utan det var egentligen mest för att påbörja en diskussion i en fråga som på många sätt har flera bottnar.
Fortsätt gärna diskutera.

För egen del har jag barnafödandet bakom mig. KUB och liknande fanns inte i mitt landsting när jag var gravid. Men i de tre sista graviditeterna gjordes fostervattenprov - den första av dem för att jag blev gravid förhållandevis nära efter att maken fått strålbehandling mot testikelcancer och vi ville veta att det inte påverkat, de sista två för att kunna fatta ett beslut om det skulle behövas, beroende på vad som hittades.

 

[Vira]

Fast du kan inte likställa NPF av olika slag med fysiska sjukdomar, det faller på sin egen orimlighet. Jag uteslöt just fysiska men i mitt inlägg därför, men det är väl som vanligt på Buke, alltid ska nåt feltolkas.

Men även inom NPF finns stora variationer, från personer som funkar lite annorlunda på vissa sätt men annars är som vem som helst, till personer som är mycket allvarligt funktionsnedsatta på sätt som påverkar både dem själva, föräldrar och andra familjemedlemmar. Det kan vara så illa att man tex inte kan ha syskon boende tillsammans osv, och innebära ett stort lidande för den drabbade. Jag tror knappt att någon tycker att man ska abortera majoriteten av foster med lindrigare till normalsvåra grader av NPF, men skulle jag tidigt i graviditeten få veta att mitt barn skulle bli svårt autistiskt så skulle jag inte tveka att genomföra en abort. Fastän jag har närstående med lindrigare former som jag älskar djupt.