Det galnaste/tokigaste som har hänt dig och din häst?

[Marvin]

Galnast var helt klart när jag och hästen blev tagna och kvarhållna av rumänska gränspolisen.

Jag bodde i sydöstra Ungern då, och hade hittat en vagnshäst långt ute på pusztan som jag ridit in och flängde runt på så fort jag hade tid. En söndag efter en tuff festnatt tog jag bussen ut till den lilla byn och red ut på Räkis. Jag hade hittat en ny ridväg som gick bort till trerikspunkten där Serbiens, Ungerns och Rumäniens gränser möts. Det här var innan Rumänien gått med i EU. Det var ganska långtråkig lerväg dit, men belöningen sen låg i en många km lång gräsväg längs med Rumänska gränsen, och vi älskade att galoppera fort!

Eftersom det var söndag gick det knappt några bussar och jag vaknade sent och fick kasta mig iväg för att hinna, och hann inte få i mig någon frukost. Vacker septemberdag, jag red i ridbyxor och ett linne. Inga pengar och ingen telefon med mig.

Kom bort till gränsområdet som inte var utmärkt och det var såklart inte en människa där eftersom det var mitt ute i ingenstans. Här fanns ett litet utkikstorn på den ungerska sidan. Milsvida åkrar så långt man kan se åt alla håll. Red över ett litet dike (bra träning tänkte jag) och det var nog då jag passerade in i Serbien. Skrittade över en gräsplätt och förbi en skylt som det stod "Welcome to Romania" på, och fortsatte mot skylten där det stod "Welcome to EU" och där den fantastiska gräsvägen började. Då hoppar det plötsligt upp två beväpnade män i uniform ur en buske! De börjar vifta och skrika och vi fattar nada?? Hästen hade inte så stor lust att stå still men de gjorde väldigt klart att jag inte fick rida därifrån. De pratade först rumänska och försökte sedan med ungerska, vilket inte hjälpte så mycket för min ungerska var väldigt begränsad. De ringde efter förstärkning och häst fick äta gräs för att hålla sig lugn. Mycket nöjd häst dregglade grönt slem på ena killens uniform.

Jag vågade först inte sitta av då hela situationen var väldigt obehaglig först och jag kände mig tryggare på hästryggen. Kom fler uniformerade män och nu med någon som kunde engelska. Framkom att jag passerat över rumänska gränsen illegalt och de ville se mitt pass.... Vilket jag såklart inte hade med mig. Sen följde förhör i stil med:
-Var är du ifrån?
-Sverige
-?? Vad gör du här?
-Eh, pluggar?
-Är det din häst?
-Nej.
-Vems häst är det?
-Ehhh, jag tror han heter Istvan... (notera att typ hälften av alla ungerska män heter det. )
-Suck, vad har han för adress?
-Ingen aning? Han bor i byn därborta (viftar lite vagt åt byn som syns långt borta)
-Har du hans telefonnummer?
-Nej
-

Det hela tog några timmar, jag fick uppge mitt namn och adress och mina föräldrars namn och adress (Inte helt lätt att bokstavera för dem) och en massa annat de kunde komma på och sen åkte väl någon av dem tillbaka till stationen och kollade upp uppgifterna mot en databas eller nåt. Under tiden kom det fler av deras kollegor som ville kolla in den tokiga svenska tjejen på den stulna hästen och när vi äntligen fick rida därifrån var de typ 20 stycken som stod uppradade och tittade. Jag fick lova att aldrig göra om det och sen fick jag rida iväg. Och jag frågade såklart om jag fick rida den vägen som jag hade tänkt mig hem, längs med gränsen, men det tyckte de var en dålig idé.

Så jag fick snällt rida hem den tråkiga vägen som jag kom, och när jag kommit en bit bort så tog vi galopp och hästen drog iväg i en brall och jag var ytterst nära att ramla av, men lyckades som tur var klamra mig fast.

När vi äntligen kom tillbaka hade jag precis missat en buss hem och fick vänta 2,5 timme på nästa. Fortfarande utan mat för den enda lilla affären där fanns i byn var såklart stängd på söndagar. Puh!
Huvudvärken Allan när jag kom hem, men solbrännan jag fick den dagen satt i resten av vintern.

Vi red givetvis där igen sen, för den där vägen var ju oemotståndlig! Men jag var noga med att hålla mig på rätt sida gränsen.
Jag kände ju att om gränsen var en så stor grej för dem så skulle de ha markerat ut den bättre.
Och jag undrar fortfarande vad fan de gjorde i busken. Jag såg aldrig någon annan människa där ute på de åren jag red där.

 

[nullo-modo]

Skulle lasta hästen efter hoppträning då han sliter sig och travar iväg längs vägen.
Hittade han tillslut nästan 2km från där han slitit sig tagit sig förbi en hel del stall för att sedan komma till en ridskola och gått in i ridhuset och tittat över sargen mitt under en lektion .

Dom som känner till Anneberg så startade det hos stall lisa/ lyckans ridklubb och slutade hos Mariedals gård och evigt tacksam att hästen tog höger efter kvarnen och inte vänster eller upp på cykelbron över järnvägen

 

[Stefffie]

Tog in tva unghastar tillsammans med en kompis i skansk vinter med drivsno. Min kompis med den storre hasten gar forst, och langsamt, sa jag smackar pa min smackra fullblodskorsning som da var nog ca 130cm hog och vi travar forbi, tills vi TJOFFS, misbedommer en snodriva och travar rakt in och fastnar, och min unghast helt plotsligt forvandlas till en benlos salunge pa snon.

Tror vi fick backa for att fa ut henne igen, for framat gick det inte!

 

[Tilly_85]

När jag var ridskoloe elev på hopplektion vägra min häst på ett hinder. Det gick jättesnabbt, jag gjorde typ en volt över hindret å landa i skräddarställning efter kom hela tränset å landa i mitt knä jag fatta ingenting å hästen trava runt lite halvnaken å sjukt nöjd med huvud å svans högt i vädret

 

[avslutat medlemskap]

Jag intervalltränade på en rakbana. Min häst var het, mycket het. Jag lät henne öka ett tag, men till sist tyckte jag att det räckte och höll in. Då passerade tre älgar oss.

Min Madam hade ju en älgpolare som kom och gick lite som han tyckte eftersom han var min polare också så en ridtur utan honom med var otänkbart. Han gick så tätt bredvid så han gick och knuffade på mig ibland och Madam tyckte det var jättemysigt och det tyckte jag också. Däremot när vi mötte "dressyrmaffian" så tyckte både dom och deras hästar att nu jävlar flyr vi för livet, dom var skiträdda för denne älg-gentleman.

Tokigast, ja kanske när jag just flyttat hit och nya närmsta grannen kom hit och fjordan följde med in, när han sa "hästen följer med in" och jag svarade "ja, hon bor här också" då höll han på att få slag och han hade bara stammat när han kom hem och skulle berätta det för sin fru.

Annars hände det grejer jämt, hästarna och jag såg till att liva upp tillvaron lite extra varje dag och jag har alltid busat friskt med djur så det finns så många dråpliga episoder så det räcker till en roman.

 

[IzeUnicorn]

På ridskolan var det en och annan pålle som fick gå lösa från sommarhagarna.

Vanligast var det med den minsta ponnyn, hon lärde sig att elen var avstängd vid insläpp. Så då dök hon under tråden vid grinden och travade till stallet.

En annan gång var det tre ponnier kvar att ta in, två valacker och ett sto. I stället för att leda alla tre samtidigt fick stoet gå in på egen hand och hon traskade då snällt till stallet.

Tredje gången var när vi skulle flytta hästarna från den bortre sommarhagen till den närmre. Eftersom det var en sträcka på ca en km (skogsväg) så brukade vi rida barbacka. En häst lyckades dock smita ut ur hagen och gick inte att fånga igen, så han fick gå lös när vi red resten. Eftersom han var ledaren i flocken så var det ingen häst som blev arg på honom, och han lunkade bara på längst fram. Sen när vi kom till hagen ställde vi upp hästarna på ett led och föste in honom i hagen. Han var så stolt med sig själv.

Alla tre hästarna var vana vid att gå in själva från vinterhagen (dock med band så att de inte kunde smita iväg), plus att stallet ligger rätt avsides. Så det kändes aldrig som att det var okontrollerat eller farligt, men lite annorlunda kanske...

 

[Blimblom]

Min har lagt sig ett par gånger när jag ridit, första gången hände det i skogen, vi skrittade lugnt på en liten rotig stig och han stannar för att sen direkt bara lägga sig ner, jag hoppade av och fick upp honom igen. Vi hade ridit rätt långt och det var varmt och svettigt, så det fick väl va

Sen hände det på en träning när jag red på volten med tränaren i mitten, samma då, han bara snabbt stannade och la sig ner, varken hon eller jag hann fatta vad som höll på att hända, men hon hade väldigt roligt åt det iaf!

I somras badade vi en hel del, har vättern precis nedanför stallet. En av gångerna la han sig ner precis när vi kommit i vattnet, men reste sig direkt igen och jag satt kvar på av nån anledning... Sen gick vi någon meter ut och han lägger sig igen, den här gången hinner jag hoppa av och det är lite djupare, ser hela honom förvinna under ytan, huvud och allt, sen kommer han snabbt upp igen och ser förbryllad ut efter det höll han sig på benen i vattnet!

 

[Emmahpemma]

Red på ridskola, vi hoppade och av någon anledning hade vi en ensam oxer på långsidan. Jag tror vi tränade på att rida an i olika tempon.
Jag red ett sto som var känd för att stanna före hindren och sen hoppa.
Hon galopperade med fin bjudning -> tvärnit -> hopp varenda jädra gång.
Denna gång hoppade hon inte. Jag landar mellan främre och bakre bommen i oxern, på knä, öga mot öga med hästen och jag hade tygeln mycket snyggt i handen.
Ridläraren skrattade så hon grät. Och jag med

Jag har varit tvungen att fly undan renar när jag var ute och körde en ung travhäst. Renarna flyttar vanligtvis på sig när man kommer med hästarna, men denna gång var det två tjurar som slogs och den ena började jaga mig och hästen.

Med min första häst gjorde jag lite allt möjligt, skrittade genom universitetsområdet mitt i lunchrusningen, skrittade väldigt ofta hem till bostadsområdet där jag bodde då.
Jag red barbacka jämt. En gång mötte vi en traktor med snöslungan i högsta hugg. Jag tänkte att nu kommer jag få promenera hem, men hästen tyckte mest att "jädrar vad det började snöa"
Vi såg ut som snögubbar efter vi hade mött traktorn.
200 meter senare mötte vi en tant på spark. DÅ höll hästen på att lämna mig i första bästa plogvall. Han var rädd för två saker. Tanter med spark och tanter med paraply.

 

[Jamtland]

Bland de bästa jag kommer på nu är när jag red mitt hetsiga varmblodssto tillsammans med ponnyn med ryttare i galopp över lägdorna. Ponnyn i ledningen hoppar diket mellan lägdorna i snygg stil medan min häst (som ligger några meter bakom) hoppar samtidigt (på släta backen) och sedan springer rakt ner i diket... Ungefär där gick ungdomsfantasierna/drömmen att vinna SM i hoppning på min varmblodstravare i kras för gott...

 

[Gry]

Red i skogen på en Stig. Tittade mig noga omkring innan jag skulle hantera min då mkt bubbliga mage. Ingen var i närheten så jag släppte på. Hästen skenade iväg. Hrm.

 

[Magiana]

Red i skogen på en Stig. Tittade mig noga omkring innan jag skulle hantera min då mkt bubbliga mage. Ingen var i närheten så jag släppte på. Hästen skenade iväg. Hrm.

Ett ex gjorde samma sak när han var ute och körde med sin unga häst.

Hästen tolkade brakskiten som ett ptrroo och stannade lydigt .

 

[avslutat medlemskap]

Red i skogen på en Stig. Tittade mig noga omkring innan jag skulle hantera min då mkt bubbliga mage. Ingen var i närheten så jag släppte på. Hästen skenade iväg. Hrm.

Den har jag sett live bara med den effekten att tjejen gjorde en baklängeskullerbytta och helt plötsligt satt på marken, vi skrattade så vi grät. Fullblod som gått lopp, behöver jag säga mera? Men hästen hämtade alltid matte när hon flugit av.

Vi skyllde alltid på hästarna om vi behövde fisa.

 

[tuaphua]

20 år med första ponnyn som var mkt intelligent, handlingskraftig och hade mycket åsikter ihop med att han var utdömd för lynnesfel.. Det ledde till en del märkligheter och roliga minnen, så här i efterhand iaf.

När han köptes var det -20 grader och det tog oss 4,5 h att lasta hästen trots att det var flera kunniga vuxna, bla 2 män som var tränare och haft häst i hela livet. Pappa började där ana att han skulle ångra köpet.

När ponnyn hade sönder hagen och jagade runt sin 28-åriga och sen länge pga artros avställda hagkompis 2 h i knädjup snö i skogen. Jag sprang i deras spår gråtande, svettande i min nya dunjacka jag var så glad över och inte ville kasta av mig i skogen. Tanthästen hade som tur var inga men av det.

Att han alltid bet en av mina bästa kompisar i tårna(och skickade av henne regelbundet) om hon red. De hade inte träffats på 10 år när hon fick åka en tur på honom när han var 29 år. Han bet henne i tårna. Har han inte gjort på någon under 10 år. Och hon gjorde inget provocerande för att trigga det nu.

Hur han släpat runt diverse folk som ska släppa ut/in så de tappat honom. Bla nya stallägaren, en man som minsan jobbat med travhingstar och inte behövde varnas för en jävla ponny. När han slitit sig några gånger fick de inte tag i honom ens. "Så när jag fångar in säger mannen: Jag kanske vågar prova igen om du går bredvid."

Han har jagat diverse folk ur hagen. Han lärde sig att det inte var ide att försöka trycka sig genom grinden när hagkompisens matte stängde. Han hann inte med. Så han kutade rakt på henne ist för mot grinden.

På ett annat stall rymde han ca 20 ggr per dag. Och åt upp stallägarens tulpaner.

När vi började rida lektion och åkte på första träningslägret ihop och ponnyjäkeln mejade ner tränarnas vackra rosenbuskar bredvid ridbanan - flera ggr. Det är nu staket där.

När vi red barbacka i skogen och krockade med ett rådjur. Jag åkte av och ponnyn var minst sagt förvånad.

När vi simmade och hästen inte tog upp näsborrarna över vattenytan. Jag trodde han skulle drunkna och så var det färdigsimmat.

Det var också rätt kul att den där gamla dåren som både hade psykiskt bagage och som var överbyggd islandskorsning utan gång lärde sig rörelser upp tom piruetter tex och att lägga sig avsuttet som uppsuttet.
Han var inte begåvad. Men han gjorde ju rörelserna exakt. Det brukade en tysk beridare garva åt när vi möttes i ridhuset.

Min tränare tyckte det var himla roligt att jag behöll min gamla skrutthäst och ekiperade honom i dyra märkesprylar som kostade betydligt mer än hästen. Så han blev utlagd som 30-åriga mode-lejonet på sociala medier och det skulle alltid frågas vad han skulle ekipera sig i till nästa lektion.

Nuvarande har exakt samma färg som gubbhästen. Men är ett rätt fint halvblod. Han hade gubbhästen som idol och kopierade allt han gjorde. Inklusive äta kardborrar. Så jag hade på somrarna ofta två hästar täckta i kardborrar i man och svans. Det blev som någon form av slagträ liksom.. Inte mycket hann bli rider när de gick i den hagen.

Nuvarande är också rätt tuff och backar inte från en fight med vare sig andra hästar, älgar etc(som han jagat ur hagen). Han har dock en överman. Det är min 3-kiloshund. Han har inte varit rädd för mina andra av samma ras. Men den här är fasansfull enligt honom. Jag stod och pratade med någon och såg i ögonvrån att hästen drar upp och in halsen så långt han kan och har tefatsögon, darrar lätt och börjar sätta sig lite. Tänkte "Fan har han fått en stroke?". Nej, men hunden stod en meter bort med sänkt huvud och visade tänderna. Backade hon åkte halsen ner och hästen andades igen. Klev hon fram höll han på att avlida igen.

 

[Myzan87]

Jag har haft min ena ponny i 17 år och under de åren har det hänt en del både roliga och mindre roliga saker.

Som när hon var 2år så hände en liten olycka när vi var i paddocken så hon stack iväg. Vi hittade inte henne så dagen efter ringer vi till den lokala radiokanalen som brukar gå ut med upplysningar om trafik, saknade djur och liknande. Hon var också anmäld försvunnen hos polisen också för säkerhets skull. Men efter ett litet tag att meddelandet gått ut på radion så ringer en man och säger att han tror att han har min ponny i sitt stall. Det var bara att åka och hämta henne och promenera de 5km hem till stallet

Två gånger har hon tagit min macka när vi haft mat med oss ut på rundan. En gång var det skinka på och andra var det prickig korv

När vi brukar bada på somrarna så lägger sig hon alltid ner och rullar. Totalt orädd för vatten och struntar fullkomligt i om matte sitter på eller inte.

När vi flyttade upp till nuvarande stall utanför Borås så hann hon vara ute en halv dag så hade hon rymt. Dessutom började det skymma och folk i byggden engagerade sig. Vi anade lite hovspår i leran (oskodd ponny) men kunde inte va helt säkra. Just som vi står och diskuterar hur vi ska fortsätta letandet så ser vi hur hästarna i hagen ställer sig och vrålstirrar på nått i skogen. Vi ser att något står i skogen som skulle kunna vara en liten mörk ponny. När vi kom dit så stod mycket riktigt min lilla ponny där och lät sig infångas så snällt så

Vi har även varit med i tidningen när det gjordes reportage om byn vi bodde i, åkt på ridläger, varit med på ponnyridning m.m.

 

[avslutat medlemskap]

20 år med första ponnyn som var mkt intelligent, handlingskraftig och hade mycket åsikter ihop med att han var utdömd för lynnesfel.. Det ledde till en del märkligheter och roliga minnen, så här i efterhand iaf.

När han köptes var det -20 grader och det tog oss 4,5 h att lasta hästen trots att det var flera kunniga vuxna, bla 2 män som var tränare och haft häst i hela livet. Pappa började där ana att han skulle ångra köpet.

När ponnyn hade sönder hagen och jagade runt sin 28-åriga och sen länge pga artros avställda hagkompis 2 h i knädjup snö i skogen. Jag sprang i deras spår gråtande, svettande i min nya dunjacka jag var så glad över och inte ville kasta av mig i skogen. Tanthästen hade som tur var inga men av det.

Att han alltid bet en av mina bästa kompisar i tårna(och skickade av henne regelbundet) om hon red. De hade inte träffats på 10 år när hon fick åka en tur på honom när han var 29 år. Han bet henne i tårna. Har han inte gjort på någon under 10 år. Och hon gjorde inget provocerande för att trigga det nu.

Hur han släpat runt diverse folk som ska släppa ut/in så de tappat honom. Bla nya stallägaren, en man som minsan jobbat med travhingstar och inte behövde varnas för en jävla ponny. När han slitit sig några gånger fick de inte tag i honom ens. "Så när jag fångar in säger mannen: Jag kanske vågar prova igen om du går bredvid."

Han har jagat diverse folk ur hagen. Han lärde sig att det inte var ide att försöka trycka sig genom grinden när hagkompisens matte stängde. Han hann inte med. Så han kutade rakt på henne ist för mot grinden.

På ett annat stall rymde han ca 20 ggr per dag. Och åt upp stallägarens tulpaner.

När vi började rida lektion och åkte på första träningslägret ihop och ponnyjäkeln mejade ner tränarnas vackra rosenbuskar bredvid ridbanan - flera ggr. Det är nu staket där.

När vi red barbacka i skogen och krockade med ett rådjur. Jag åkte av och ponnyn var minst sagt förvånad.

När vi simmade och hästen inte tog upp näsborrarna över vattenytan. Jag trodde han skulle drunkna och så var det färdigsimmat.

Det var också rätt kul att den där gamla dåren som både hade psykiskt bagage och som var överbyggd islandskorsning utan gång lärde sig rörelser upp tom piruetter tex och att lägga sig avsuttet som uppsuttet.
Han var inte begåvad. Men han gjorde ju rörelserna exakt. Det brukade en tysk beridare garva åt när vi möttes i ridhuset.

Min tränare tyckte det var himla roligt att jag behöll min gamla skrutthäst och ekiperade honom i dyra märkesprylar som kostade betydligt mer än hästen. Så han blev utlagd som 30-åriga mode-lejonet på sociala medier och det skulle alltid frågas vad han skulle ekipera sig i till nästa lektion.

Nuvarande har exakt samma färg som gubbhästen. Men är ett rätt fint halvblod. Han hade gubbhästen som idol och kopierade allt han gjorde. Inklusive äta kardborrar. Så jag hade på somrarna ofta två hästar täckta i kardborrar i man och svans. Det blev som någon form av slagträ liksom.. Inte mycket hann bli rider när de gick i den hagen.

Nuvarande är också rätt tuff och backar inte från en fight med vare sig andra hästar, älgar etc(som han jagat ur hagen). Han har dock en överman. Det är min 3-kiloshund. Han har inte varit rädd för mina andra av samma ras. Men den här är fasansfull enligt honom. Jag stod och pratade med någon och såg i ögonvrån att hästen drar upp och in halsen så långt han kan och har tefatsögon, darrar lätt och börjar sätta sig lite. Tänkte "Fan har han fått en stroke?". Nej, men hunden stod en meter bort med sänkt huvud och visade tänderna. Backade hon åkte halsen ner och hästen andades igen. Klev hon fram höll han på att avlida igen.

Alltså, jag dör! Han hette möjligen inte Mulle?

Grannens sura arab jagar folk ur hagen och börjar dom springa är hela dan räddad, jäkla buse.

 

[Unafraid]

20 år med första ponnyn som var mkt intelligent, handlingskraftig och hade mycket åsikter ihop med att han var utdömd för lynnesfel.. Det ledde till en del märkligheter och roliga minnen, så här i efterhand iaf.

När han köptes var det -20 grader och det tog oss 4,5 h att lasta hästen trots att det var flera kunniga vuxna, bla 2 män som var tränare och haft häst i hela livet. Pappa började där ana att han skulle ångra köpet.

När ponnyn hade sönder hagen och jagade runt sin 28-åriga och sen länge pga artros avställda hagkompis 2 h i knädjup snö i skogen. Jag sprang i deras spår gråtande, svettande i min nya dunjacka jag var så glad över och inte ville kasta av mig i skogen. Tanthästen hade som tur var inga men av det.

Att han alltid bet en av mina bästa kompisar i tårna(och skickade av henne regelbundet) om hon red. De hade inte träffats på 10 år när hon fick åka en tur på honom när han var 29 år. Han bet henne i tårna. Har han inte gjort på någon under 10 år. Och hon gjorde inget provocerande för att trigga det nu.

Hur han släpat runt diverse folk som ska släppa ut/in så de tappat honom. Bla nya stallägaren, en man som minsan jobbat med travhingstar och inte behövde varnas för en jävla ponny. När han slitit sig några gånger fick de inte tag i honom ens. "Så när jag fångar in säger mannen: Jag kanske vågar prova igen om du går bredvid."

Han har jagat diverse folk ur hagen. Han lärde sig att det inte var ide att försöka trycka sig genom grinden när hagkompisens matte stängde. Han hann inte med. Så han kutade rakt på henne ist för mot grinden.

På ett annat stall rymde han ca 20 ggr per dag. Och åt upp stallägarens tulpaner.

När vi började rida lektion och åkte på första träningslägret ihop och ponnyjäkeln mejade ner tränarnas vackra rosenbuskar bredvid ridbanan - flera ggr. Det är nu staket där.

När vi red barbacka i skogen och krockade med ett rådjur. Jag åkte av och ponnyn var minst sagt förvånad.

När vi simmade och hästen inte tog upp näsborrarna över vattenytan. Jag trodde han skulle drunkna och så var det färdigsimmat.

Det var också rätt kul att den där gamla dåren som både hade psykiskt bagage och som var överbyggd islandskorsning utan gång lärde sig rörelser upp tom piruetter tex och att lägga sig avsuttet som uppsuttet.
Han var inte begåvad. Men han gjorde ju rörelserna exakt. Det brukade en tysk beridare garva åt när vi möttes i ridhuset.

Min tränare tyckte det var himla roligt att jag behöll min gamla skrutthäst och ekiperade honom i dyra märkesprylar som kostade betydligt mer än hästen. Så han blev utlagd som 30-åriga mode-lejonet på sociala medier och det skulle alltid frågas vad han skulle ekipera sig i till nästa lektion.

Nuvarande har exakt samma färg som gubbhästen. Men är ett rätt fint halvblod. Han hade gubbhästen som idol och kopierade allt han gjorde. Inklusive äta kardborrar. Så jag hade på somrarna ofta två hästar täckta i kardborrar i man och svans. Det blev som någon form av slagträ liksom.. Inte mycket hann bli rider när de gick i den hagen.

Nuvarande är också rätt tuff och backar inte från en fight med vare sig andra hästar, älgar etc(som han jagat ur hagen). Han har dock en överman. Det är min 3-kiloshund. Han har inte varit rädd för mina andra av samma ras. Men den här är fasansfull enligt honom. Jag stod och pratade med någon och såg i ögonvrån att hästen drar upp och in halsen så långt han kan och har tefatsögon, darrar lätt och börjar sätta sig lite. Tänkte "Fan har han fått en stroke?". Nej, men hunden stod en meter bort med sänkt huvud och visade tänderna. Backade hon åkte halsen ner och hästen andades igen. Klev hon fram höll han på att avlida igen.

Min första häst sjönk när vi skulle simma! hon brukade sjunka med bakdelen för att bottna, vilket hon ofta gjorde, men inte den gången, så jag flöt vid ytan med ett par tyglar i handen och och var under ytan, när hon kom upp igen så hade hon inte riktigt koll på var stranden var och simmade mot Finland. Fick ganska vårdslöst tvinga henne mot land. Efter det så gick hon tills hon bottnade, simma tänkte hon fasen inte göra igen!

 

[tuaphua]

Alltså, jag dör! Han hette möjligen inte Mulle?

Grannens sura arab jagar folk ur hagen och börjar dom springa är hela dan räddad, jäkla buse.

Och det där är liksom bara en promille. Han tråkade iaf inte ut en. Han gick under namnet Mulles ngt mer istadiga tvilling. Alt Mamutten iom massiv fuxpäls och ben som liksom blev som elefantben pga all päls.

När jag tog bort honom var det hyfsat nära en vän tog bort sin häst. Vi delar tränare. På FB när den hästen togs bort skrev ena tränaren: "Det var en fin häst" typ. När min togs bort ville han komma med support och skrev: "Han var en jäkla kämpe!"

 

[Ginfizz]

Inte min men en väns ponny hade rymt och varit borta såpass att halva bygden var engagerade i letandet. Ponnyn återfanns många timmar senare på gården bredvid. Grannen har åkeri och hade haft slaktbilen öppen, ponnyn hade helt sonika gått uppför rampen och säkerligen stått där en bra stund

 

[macbeth]

Inte min men en väns ponny hade rymt och varit borta såpass att halva bygden var engagerade i letandet. Ponnyn återfanns många timmar senare på gården bredvid. Grannen har åkeri och hade haft slaktbilen öppen, ponnyn hade helt sonika gått uppför rampen och säkerligen stått där en bra stund

Självmordsbenägen ponny?

 

[Ginfizz]

Självmordsbenägen ponny?

Mycket möjligt att han ville ta en sväng och hämta grisar åtminstone
Nu outar jag nog ponnystackarn men han har öppnat och klivit ut ur skötardörren på transporten vid en rondell i Örebro för ett par år sedan. Matten var lagom glad efter det vill jag minnas