Det går bra nu, eller...?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har jobbat heltid i två veckor nu och började på den tredje veckan idag. I helgen var jag seg. I söndags hade jag väldigt svårt att komma igång. Jag försökte komma igång genom att fixa med lite småplock, så som att vika tvätt, men ändå mitt i allt så gav jag efter för tröttheten och planade ut i liggande position på golvet. Det hände flera gånger medan jag försökte komma igång.

Idag har det varit nästan omöjligt att jobba. Min förmåga att koncentrera mig är väldigt nära noll. Prestationen på jobbet har sjunkit stadigt och jag förtjänar inte min lön. Det känns så jävla surt för jag behöver verkligen inkomsten.

Och idag så glömde jag bort att jag skulle besiktiga bilen. Jag kom på det fem minuter innan jag skulle vara där och det tar 20-25 minuter att köra dit. När det sedan visade sig att jag inte kunde boka om tiden utan var tvungen att boka en ny tid och betala en gång till, då brast det och tårarna rann.

Och så saknar jag Senioren. Islänningen har jag inte ridit på ett tag nu och han kan ju ändå inte riktigt ge mig det jag vill ha. Han är förvisso snäll, mjuk och pigg, en kul kompis liksom, men jag kommer aldrig att kunna tävla med honom, knappt ens hoppa några banor. Dessutom rör han sig med små steg, även det påstås att han rör sig stort för att vara islänning, men det är ju inget jag kan säga något om. Jag kan ju bara jämföra med stora hästar. Jag drömmer ibland om att skaffa en egen häst och satt igår och tittade på annonser på den ena fina hästen efter den andra, men jag inser att det är en omöjlighet. Jag kommer nog aldrig att ha en egen häst och jag kommer aldrig att tävla. Jag orkar ju fan inte ens att jobba heltid. Och den som ej arbetar skall ej heller äta. Eller ha en häst.

Jag har funderat på om jag skulle skaffa något annat djur, typ en katt eller kanin, som sällskap, men det går inte heller för det finns inga djurpensionat här ute där jag kan lämna djuret när jag åker bort. Sen skulle det förmodligen kosta skitmycket i alla fall, så jag har väl ändå inte råd.

På torsdag kväll ska jag åter till Stockholm för att jobba där under fredagen. Sen vet jag inte om jag orkar åka hem på fredag eller om jag tar det på lördag. Alldeles oavsett så är hela nästa helg körd för jag kommer att ligga däckad. Inget kul att se fram emot och sen börjar slitet på måndag igen.
 

Jag har jobbat heltid i två veckor nu och började på den tredje veckan idag. I helgen var jag seg. I söndags hade jag väldigt svårt att komma igång. Jag försökte komma igång genom att fixa med lite småplock, så som att vika tvätt, men ändå mitt i allt så gav jag efter för tröttheten och planade ut i liggande position på golvet. Det hände flera gånger medan jag försökte komma igång.

Idag har det varit nästan omöjligt att jobba. Min förmåga att koncentrera mig är väldigt nära noll. Prestationen på jobbet har sjunkit stadigt och jag förtjänar inte min lön. Det känns så jävla surt för jag behöver verkligen inkomsten.

Och idag så glömde jag bort att jag skulle besiktiga bilen. Jag kom på det fem minuter innan jag skulle vara där och det tar 20-25 minuter att köra dit. När det sedan visade sig att jag inte kunde boka om tiden utan var tvungen att boka en ny tid och betala en gång till, då brast det och tårarna rann.

Och så saknar jag Senioren. Islänningen har jag inte ridit på ett tag nu och han kan ju ändå inte riktigt ge mig det jag vill ha. Han är förvisso snäll, mjuk och pigg, en kul kompis liksom, men jag kommer aldrig att kunna tävla med honom, knappt ens hoppa några banor. Dessutom rör han sig med små steg, även det påstås att han rör sig stort för att vara islänning, men det är ju inget jag kan säga något om. Jag kan ju bara jämföra med stora hästar. Jag drömmer ibland om att skaffa en egen häst och satt igår och tittade på annonser på den ena fina hästen efter den andra, men jag inser att det är en omöjlighet. Jag kommer nog aldrig att ha en egen häst och jag kommer aldrig att tävla. Jag orkar ju fan inte ens att jobba heltid. Och den som ej arbetar skall ej heller äta. Eller ha en häst.

Jag har funderat på om jag skulle skaffa något annat djur, typ en katt eller kanin, som sällskap, men det går inte heller för det finns inga djurpensionat här ute där jag kan lämna djuret när jag åker bort. Sen skulle det förmodligen kosta skitmycket i alla fall, så jag har väl ändå inte råd.

På torsdag kväll ska jag åter till Stockholm för att jobba där under fredagen. Sen vet jag inte om jag orkar åka hem på fredag eller om jag tar det på lördag. Alldeles oavsett så är hela nästa helg körd för jag kommer att ligga däckad. Inget kul att se fram emot och sen börjar slitet på måndag igen.

Vad ledsamt att höra att du verkar må sämre igen Magiana! Så ledsen för din skull!

Har du berättat för din hef om hur du mår nu? Tänkte att det kanske är viktigt att du kan få ev stöd eller sjukskrivning etc i tid om det behövs. Så du kan få en chans att läka. Kanske gick det för fort att gå upp i tid etc?

Kram till dig!
 
Vad ledsamt att höra att du verkar må sämre igen Magiana! Så ledsen för din skull!

Har du berättat för din hef om hur du mår nu? Tänkte att det kanske är viktigt att du kan få ev stöd eller sjukskrivning etc i tid om det behövs. Så du kan få en chans att läka. Kanske gick det för fort att gå upp i tid etc?

Kram till dig!
Jag har inte hunnit prata med henne än. Jag har ju fallerat ganska snabbt och har inte hängt med i svängarna själv. På fredag råkar jag ha en telefontid med läkaren så då har jag möjlighet att ta upp det där också.
 
Just ja, jag har ju ont i kroppen numera också. Det har kommit smygande och beror nog på att jag går och spänner mig omedvetet.
 
åk hem lördag eftermiddag och kom och titta på lite hästdressyr samt pussa på världens pussigaste fjärthäst :)
Det skulle jag gärna göra med tyvärr tar det bort tid för vila. Jag känner mig osäker på hur mycket energi jag har tillgängligt och hur mycket jag måste vila. Sist jag var till Stockholm jobbade jag fortfarande 75% men var där i två dagar, både torsdag och fredag. (Åkte dit onsdag, körde hem på fredag.) Jag var fortfarande slak på måndagen.

Så jag får väl vänta till sista minuten innan jag kan bestämma mig om detta.
 
Det skulle jag gärna göra med tyvärr tar det bort tid för vila. Jag känner mig osäker på hur mycket energi jag har tillgängligt och hur mycket jag måste vila. Sist jag var till Stockholm jobbade jag fortfarande 75% men var där i två dagar, både torsdag och fredag. (Åkte dit onsdag, körde hem på fredag.) Jag var fortfarande slak på måndagen.

Så jag får väl vänta till sista minuten innan jag kan bestämma mig om detta.


Absolut, du behöver inte boka något alls i förväg :)
 
Jag har snackat med min chef. Idag jobbar jag inte mer. Vi ska höras i morgon igen. Hon tycker inte jag ska åka till Stockholm på fredag.

Vad skönt i all den här skiten att du iaf verkar ha en chef som bryr sig och försöker!
Hoppas läkaren kan hjälpa dig med. Kanske det här kan göra att läkaren kan dra i någon tråd för att få psykologhjälp åt dig igen.
Håller tummarna!
 
Vad skönt i all den här skiten att du iaf verkar ha en chef som bryr sig och försöker!
Hoppas läkaren kan hjälpa dig med. Kanske det här kan göra att läkaren kan dra i någon tråd för att få psykologhjälp åt dig igen.
Håller tummarna!
Ja, min chef är fantastisk. Det är så guld värt att ha backning från jobbet.

Jag hade ju möte med kuratorn förra veckan, vilket faktiskt var givande. Hon höll med mig om att jag inte hörde hemma hos henne utan hos allmänpsykiatrin. Haken är att jag behöver träffa psykologen på VC för en ny bedömning och sen är det nog så att jag får sitta i kö igen.

Det känns faktiskt som någon slags straff/hämnd när jag blev utkastad från psykiatrin och inte fick byta psykolog som jag ville. Nu fick jag ju vänta tre månader innan jag fick träffa kuratorn och så blir det väl minst 3 månader till innan jag får komma tillbaka.
 
Ja, min chef är fantastisk. Det är så guld värt att ha backning från jobbet.

Jag hade ju möte med kuratorn förra veckan, vilket faktiskt var givande. Hon höll med mig om att jag inte hörde hemma hos henne utan hos allmänpsykiatrin. Haken är att jag behöver träffa psykologen på VC för en ny bedömning och sen är det nog så att jag får sitta i kö igen.

Det känns faktiskt som någon slags straff/hämnd när jag blev utkastad från psykiatrin och inte fick byta psykolog som jag ville. Nu fick jag ju vänta tre månader innan jag fick träffa kuratorn och så blir det väl minst 3 månader till innan jag får komma tillbaka.
Grejen är väl att det är så för många, är jag rädd. Det är ju sådana kötider överlag, och jag tror inte att det är speciellt lätt att få byta psykolog på eget initiativ.
 
Grejen är väl att det är så för många, är jag rädd. Det är ju sådana kötider överlag, och jag tror inte att det är speciellt lätt att få byta psykolog på eget initiativ.
Jag hade hellre väntat några månader på att få byta än att behöva ta omvägen via VC. Psykologen jag hade sa ju ändå att jag var ett gränsfall om jag skulle gå på VC eller hos dem men att jag var välkommen tillbaka (när jag tagit mitt förnuft till fånga :idea:). Kuratorn hade i alla fall inga problem med att förstå att 15 samtal med henne per år inte riktigt motsvarade vad jag hade behov av.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok eller så blir jag kvar ett tag, vem vet. Det har varit en händelserik paus, tyvärr inte åt det bra hållet 🙃 Positivt, alla djur mår bra...
Svar
10
· Visningar
1 822
  • Artikel
Dagbok Behöver få skriva av mig lite nu känner jag. 2023 var ett riktigt tufft år på många sätt, orkar/kan inte gå in på allt här men liksom...
Svar
0
· Visningar
494
Senast: miumiu
·
  • Artikel
Dagbok Har under större delen av min semester haft så jävla ont i ryggen/höften att jag har svårt att röra mig. Försöker göra övningar som ska...
Svar
2
· Visningar
601
Senast: enough
·
  • Artikel
Dagbok Tänkte att det kunde vara bra för mig att ha en liten dagbokstråd här, där jag kan skriva av mig och även dela med mig av hästiga tankar...
Svar
6
· Visningar
789

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp