marytwice
Trådstartare
Hejsan, ville bara skriva av mig lite om vår omplaceringskille och hur det har gått.
Vi har nu haft Valle i drygt 5 månader och det har varit en skumpig tur med både framgång och många motgångar,men äntligen börjar framgångarna bli i majoritet....
Hans extrema dragande i koppel som gjorde att vi fick lov att använda nosgrimma från början för att överhuvudtaget kunna gå ut med honom har inte försvunnit men blivit mycket, mycket bättre, sedan i novenber har vi endast använt nosgrimman 1 gång och det var för att vi skulle gå på julmarknad
och jag ville vara säker på att jag klarade av honom bland alla människor...
Vi har märkt att han "taggar" väldigt mycket på just drag i kopplet och att det då är svårare att få kontakt med honom = han drar mer om vi håller emot
Att bara lätt dra till i kopplet och sedan släppa på spänningen direkt gör att han lättare "bryter" sin låsning.
Så numer går det oftast att får kontakt med honom samt att kunna kalla tillbaka honom genom att dra till i kopplet och muntligen kalla på honom
Möte med andra hundar är fortfarande inte helt enkelt, framför allt om vi måste möta den andra hunden, men om vi upptäcker den andra hunden i tid går det nu oftast att som ovan få kontakt med honom och med hjälp av godis hålla uppmärksamheten mer riktad mot oss än den andra hunden... ( en hund passerade i söndags på en meters avstånd och Valle var fokuserad på godiset i min hand)
Nu den senaste veckan som gick lyckades vi även med att när en hund passerade oss (ca 4 meter bort) så kunde jag få tillbaka honom samt att vi kunde göra några sitt, ligg och kontaktövning...
Det har aldrig gått förut då han var helt låst tills den andra hunden försvann, jag har tom smetat leverpastej på hans tänder och han brydde sig inte ens om att slicka upp det för än den andra hunden var borta... men det var då det...
Valle har även ett ganska stort resursförsvar när det kommer till godis, tuggben och annat roligt eller gott. Detta har vi haft en del problem med bland annat eftersom han är som en damsugare när det kommer till hästbajs... han kan NEJ! förutom när han vill äta hästbajs...
När det kommer till hästbajs och annat olovligt har vi arbetat med att han ska lyssna på NEJ:et och inte ta det och om han inte lyssnat har jag vid några tillfällen stoppat in min hand in hans mun och tagit ut skiten, eller den goda vanten han stal av en kompis... Detta har varit lite besvärligt att få honom att släppa och en labbe har ganska starka käftar så visst har det ibland slutat med lite småsår i händerna men det var väntat. Det positiva är dock att sist så släppte han faktiskt sin trofé efter bara någon minut, innan har vi fått bända loss dem...
När det kommer till tuggben och annat gott han har fått av oss tycker jag att han gott kan få ha i fred men jag vill samtidig att han lär sig LOSS och att lita på oss så att han kan vara bland oss när han har sitt godis. Från början gömde han sig och morrade åt oss bara vi tittade på honom om han hade något gott. Jag gillar inte morrandet riktigt och har sagt NEJ till honom vid sådana tillfällen och annars har vi mest ignorerat honom eller ropat på honom från något annat rum och sedan berömt honom om han visat sig med sin godsak... detta har gett resultat (kombinerat med lite byteshandel =loss träning) I går fick han sitt första märgben någonsin och var lite väl morrig och när jag sa Neej!, LOSS, så tystnade han och släppte benet, han plockade upp det nästa direkt igen men det var första gången han faktiskt släppte på LOSS!!! och idag klarade han komandot 4 gånger till. Gissa vad mycket beröm han fick....
Han har dessutom både idag och igår kommit fram till både mig och husse och velat bli klappad med benet i munnen - vi får inte ta i benet då men det kommer väl
Tack för att ni ville läsa detta, jag ville bara skriva av mig lite glädje om att det trots alla jobbiga perioder så verkar det faktiskt fungera
/M
Vi har nu haft Valle i drygt 5 månader och det har varit en skumpig tur med både framgång och många motgångar,men äntligen börjar framgångarna bli i majoritet....
Hans extrema dragande i koppel som gjorde att vi fick lov att använda nosgrimma från början för att överhuvudtaget kunna gå ut med honom har inte försvunnit men blivit mycket, mycket bättre, sedan i novenber har vi endast använt nosgrimman 1 gång och det var för att vi skulle gå på julmarknad
och jag ville vara säker på att jag klarade av honom bland alla människor...Vi har märkt att han "taggar" väldigt mycket på just drag i kopplet och att det då är svårare att få kontakt med honom = han drar mer om vi håller emot
Att bara lätt dra till i kopplet och sedan släppa på spänningen direkt gör att han lättare "bryter" sin låsning.
Så numer går det oftast att får kontakt med honom samt att kunna kalla tillbaka honom genom att dra till i kopplet och muntligen kalla på honom
Möte med andra hundar är fortfarande inte helt enkelt, framför allt om vi måste möta den andra hunden, men om vi upptäcker den andra hunden i tid går det nu oftast att som ovan få kontakt med honom och med hjälp av godis hålla uppmärksamheten mer riktad mot oss än den andra hunden... ( en hund passerade i söndags på en meters avstånd och Valle var fokuserad på godiset i min hand)
Nu den senaste veckan som gick lyckades vi även med att när en hund passerade oss (ca 4 meter bort) så kunde jag få tillbaka honom samt att vi kunde göra några sitt, ligg och kontaktövning...
Det har aldrig gått förut då han var helt låst tills den andra hunden försvann, jag har tom smetat leverpastej på hans tänder och han brydde sig inte ens om att slicka upp det för än den andra hunden var borta... men det var då det...
Valle har även ett ganska stort resursförsvar när det kommer till godis, tuggben och annat roligt eller gott. Detta har vi haft en del problem med bland annat eftersom han är som en damsugare när det kommer till hästbajs... han kan NEJ! förutom när han vill äta hästbajs...
När det kommer till hästbajs och annat olovligt har vi arbetat med att han ska lyssna på NEJ:et och inte ta det och om han inte lyssnat har jag vid några tillfällen stoppat in min hand in hans mun och tagit ut skiten, eller den goda vanten han stal av en kompis... Detta har varit lite besvärligt att få honom att släppa och en labbe har ganska starka käftar så visst har det ibland slutat med lite småsår i händerna men det var väntat. Det positiva är dock att sist så släppte han faktiskt sin trofé efter bara någon minut, innan har vi fått bända loss dem...
När det kommer till tuggben och annat gott han har fått av oss tycker jag att han gott kan få ha i fred men jag vill samtidig att han lär sig LOSS och att lita på oss så att han kan vara bland oss när han har sitt godis. Från början gömde han sig och morrade åt oss bara vi tittade på honom om han hade något gott. Jag gillar inte morrandet riktigt och har sagt NEJ till honom vid sådana tillfällen och annars har vi mest ignorerat honom eller ropat på honom från något annat rum och sedan berömt honom om han visat sig med sin godsak... detta har gett resultat (kombinerat med lite byteshandel =loss träning) I går fick han sitt första märgben någonsin och var lite väl morrig och när jag sa Neej!, LOSS, så tystnade han och släppte benet, han plockade upp det nästa direkt igen men det var första gången han faktiskt släppte på LOSS!!! och idag klarade han komandot 4 gånger till. Gissa vad mycket beröm han fick....
Han har dessutom både idag och igår kommit fram till både mig och husse och velat bli klappad med benet i munnen - vi får inte ta i benet då men det kommer väl
Tack för att ni ville läsa detta, jag ville bara skriva av mig lite glädje om att det trots alla jobbiga perioder så verkar det faktiskt fungera
/M
