Det här med egen säng

Våran dotter är två år. Har sen dag ett sovit med mig i sängen. Någon natt i sin spjälsäng när hon var mycket liten.

Nu har släkten börjat fråga om hon inte ska sova i egen säng snart. Jag har dock lite svårt att släppa taget. Vill ha henne i min säng ett tag till då hon troligtvis är mitt första och enda barn. Hon verkar inte ha bråttom att sova i sin egen säng hon heller. För mig är hon fortfarande liten och behöver trygghet. Sen har hon i perioder mycket nattskräck och jag hade aldrig orkat springa upp och ner till hennes rum flera gånger per natt när det är som värst. Är bekväm också :angel:

När började era barn sova i egen säng och framförallt eget rum?
Vilken jobbig släkt!! Det är väl knappast deras problem! Gör som det passar er! All forskning verkar ju visa på att närhet enbart är positiv för barns trygghet och självständighet!

Våra har fått välja själva. Fyraåring har inte ens någon säng än eftersom behovet inte har funnits. När vi renoverar i sommar och ett rum blir hans eget får han säng där att använda när han vill. Storasyskonen (7 och 10 år) har börjat sova ensamma senaste året (när lillasyster ville hängde storebror på 😊) men vill gärna komma och gosa ibland. Vi har extrasäng i samma höjd som dubbelsängen för att alla ska få plats.
 
Vi är två föräldrar som sover i enskilt rum. Har gjort i många år. Jag klarar inte riktigt av att sova utan henne ännu men vill inte sova med en annan vuxen. Hennes rum ligger mellan våra rum så det hade absolut varit lätt att dela. Får väl se om hon kanske blir mer mogen att testa sova i eget rum till sommaren kanske.
Det enda jag reagerar lite på här är att det låter som att det är ditt behov av att ha barnet hos dig som styr? Eller misstolkar jag bara? Självklart ska hon få sova med dig - men om hon vill sova själv måste hon ju få det förstås!
 
Våran dotter är två år. Har sen dag ett sovit med mig i sängen. Någon natt i sin spjälsäng när hon var mycket liten.

Nu har släkten börjat fråga om hon inte ska sova i egen säng snart. Jag har dock lite svårt att släppa taget. Vill ha henne i min säng ett tag till då hon troligtvis är mitt första och enda barn. Hon verkar inte ha bråttom att sova i sin egen säng hon heller. För mig är hon fortfarande liten och behöver trygghet. Sen har hon i perioder mycket nattskräck och jag hade aldrig orkat springa upp och ner till hennes rum flera gånger per natt när det är som värst. Är bekväm också :angel:

När började era barn sova i egen säng och framförallt eget rum?
Treåringen har precis börjat. Han har köpt det rätt lätt men skulle nog helst fortsätta sova med oss/mig.
 
Det enda jag reagerar lite på här är att det låter som att det är ditt behov av att ha barnet hos dig som styr? Eller misstolkar jag bara? Självklart ska hon få sova med dig - men om hon vill sova själv måste hon ju få det förstås!

Hade hon velat sova i egen säng hade jag sörjt det ett tag men sen troligen varit ganska glad. Men det är också otroligt mysigt med ett varmt litet barn i sängen. Varken hon eller jag är redo för att sluta med samsovning.

Det är nog mest jag som skriver lite otydligt.
 
  • Gilla
Reactions: ako
Vilken jobbig släkt!! Det är väl knappast deras problem! Gör som det passar er! All forskning verkar ju visa på att närhet enbart är positiv för barns trygghet och självständighet!

Är det inte så att släkten är värst :angel:
Nej men det är väl mest farmor till barnet som har åsikter hon inte har med att göra. Vi gör det som är bäst för oss och i slutändan känner jag mitt barn bäst även fast hon haft tre ungar själv.
 
Vår son som fyller 4 i år sover med oss. En kort period sov han i eget rum men började vakna och gråta på nätterna och var svår att söva sen. Så för att slippa bli väckt så började vi lägga honom med oss direkt.

Varken jag eller maken har ngt emot det. Speciellt jag kan tycka att det är jättemysigt då man kan gosa ihop sig alla i sängen. Sen sover ju vår 30 kg hund också med oss😆

Sonen säger själv att då han fyller 5, då ska han sova i eget rum...
 
Är det inte så att släkten är värst :angel:
Nej men det är väl mest farmor till barnet som har åsikter hon inte har med att göra. Vi gör det som är bäst för oss och i slutändan känner jag mitt barn bäst även fast hon haft tre ungar själv.

Man ska inte bry sig om vad den gamla generationen säger i mångt och mycket. Sedan de hade småbarn har mycket hänt. De blev lärda att man inte ska skämma bort barn med trygghet, men det har man ju kommit fram till är fel och rent av "skadligt". Kärlek och trygghet kan man aldrig få för mycket av.

Du och din dotter ska samsova så länge ni båda vill! Min 9-åring kommer över till min säng nästan varje natt och hon är SÅ välkommen trots att jag sover lite sämre då.
 
Man ska inte bry sig om vad den gamla generationen säger i mångt och mycket. Sedan de hade småbarn har mycket hänt. De blev lärda att man inte ska skämma bort barn med trygghet, men det har man ju kommit fram till är fel och rent av "skadligt". Kärlek och trygghet kan man aldrig få för mycket av.

Du och din dotter ska samsova så länge ni båda vill! Min 9-åring kommer över till min säng nästan varje natt och hon är SÅ välkommen trots att jag sover lite sämre då.

Försöker att inte bry mig men det blir så påfrestande med dessa frågor. Lite grann vill hon få mig att erkänna att jag är rädd för att pröva nya saker men det handlar inte om rädsla utan om att jag ser på mitt barn att hon inte är redo ännu. Hon må vara två år vilket är väldigt lite ändå och hon är för mig, eller för oss fortfarande bara en liten plutt.

Tur nog kan hon prata lite så jag har frågat henne om hon vill prova att sova i egen säng, men hon säger nej, sova mamma. Och det är okej. Sen störde jag mig mycket mer i början när vi sov ihop. Det var amning, och byta bajsblöja sen när hon blev lite äldre och slutade amma blev det upp och göra ersättning och lyssna på pigg unge i typ en timme eller två varje natt. Nu har hon rejäl nattskräck i perioder vilket tar hårt ibland men annars sover hon djupt. Vi sover bra båda två.
 
  • Gilla
Reactions: ako
Vi samsover med treåring (som strax fyller fyra) och en niomånanders. En av oss föräldrar sover ibland i treåringens rum för att få lite ostörd sömn för det blir lite fullt i sängen. Stora tjejen sov en kort period första delen av natten i eget rum men är väldigt tydlig med att hon inte vill sova själv så det behöver hon såklart inte.

Tror ingen av våra familjer ens har en aning om hur våra barn sover, än mindre skulle ha någon åsikt om det. Sov så som det passar er tycker jag :).
 
Vår son fick eget rum för 1,5mån sedan, han blir 2 i april. Lillebror och han stör varandra så på nätterna så det va inte riktigt hållbart att ha båda i vårt sovrum.
Han har sovit i egen säng sedan han föddes, han har dock alltid fått somna med mej eller maken och sedan blivit lagd i sin säng. Han kommer traskandes när/om han vaknar på natten och får somna om hos oss eller så går vi tillbaks med honom och nattar om honom i hans säng.
Lillebror sover också i egen säng så mycket som möjligt fast brevid vår säng, han vill till skillnad från storebror somna på egen hand i egen kupé med en liten snutte eller en bit av filten över näsan.
 
Har hon en egen säng?

Jag tänker att barns utveckling styr detta och att hon själv kommer vilja sova (iaf delvis) i egen säng när hon utvecklas. Men då är det ju viktigt att hon har en egen säng så att hon har möjlighet att välja.
 
Har hon en egen säng?

Jag tänker att barns utveckling styr detta och att hon själv kommer vilja sova (iaf delvis) i egen säng när hon utvecklas. Men då är det ju viktigt att hon har en egen säng så att hon har möjlighet att välja.

Hon har egen säng och eget rum. Sov i den en kort period när den stod bredvid min säng men vaknade alltid ledsen och kröp upp till mig så hon fick somna i min säng ändå till slut.

Som sagt, vi pratar mycket och hon förstår mycket. Frågar nån gång då och då om hon vill testa att sova i sin säng men det blir mest nej, sova mamma.
 
Hon har egen säng och eget rum. Sov i den en kort period när den stod bredvid min säng men vaknade alltid ledsen och kröp upp till mig så hon fick somna i min säng ändå till slut.

Som sagt, vi pratar mycket och hon förstår mycket. Frågar nån gång då och då om hon vill testa att sova i sin säng men det blir mest nej, sova mamma.
Dåså, den dagen hon känner sig redo så står ju hennes säng och väntar. Sålänge ni båda trivs med samsovningen så är det ju bara att fortsätta :)
 
Försöker att inte bry mig men det blir så påfrestande med dessa frågor.

Handlar det om upprepade frågor/tjat/kritik så hade definitivt :devil: flugit i mig. Det är ju verkligen inget som någon utomstående har något med att göra! Trivs ni med samsovningen så kör på med det! :up:
 
Handlar det om upprepade frågor/tjat/kritik så hade definitivt :devil: flugit i mig. Det är ju verkligen inget som någon utomstående har något med att göra! Trivs ni med samsovningen så kör på med det! :up:

Djävulen har flugit i mig ett par gånger men jag är en sån där som håller tyst ändå i slutändan. Lite konflikträdd. Dessutom vet jag att jag ändå blir arg i onödan. Farmor bryr sig inte om man ryter ifrån. Det har min sambo gjort ex antal gånger men det är för döva öron.

Jo vi fortsätter samsova. Då sover vi bäst och jag kan snabbt trösta och lugna utan att ens behöva gå upp.
 
Djävulen har flugit i mig ett par gånger men jag är en sån där som håller tyst ändå i slutändan. Lite konflikträdd. Dessutom vet jag att jag ändå blir arg i onödan. Farmor bryr sig inte om man ryter ifrån. Det har min sambo gjort ex antal gånger men det är för döva öron.

Jo vi fortsätter samsova. Då sover vi bäst och jag kan snabbt trösta och lugna utan att ens behöva gå upp.
Då får ni anamma vatten på gåsen principen, dvs slå dövörat till och bara svara kortast möjliga "såhär väljer vi att göra", "det här passar oss" eller liknande. :)
 
Våran dotter är två år. Har sen dag ett sovit med mig i sängen. Någon natt i sin spjälsäng när hon var mycket liten.

Nu har släkten börjat fråga om hon inte ska sova i egen säng snart. Jag har dock lite svårt att släppa taget. Vill ha henne i min säng ett tag till då hon troligtvis är mitt första och enda barn. Hon verkar inte ha bråttom att sova i sin egen säng hon heller. För mig är hon fortfarande liten och behöver trygghet. Sen har hon i perioder mycket nattskräck och jag hade aldrig orkat springa upp och ner till hennes rum flera gånger per natt när det är som värst. Är bekväm också :angel:

När började era barn sova i egen säng och framförallt eget rum?

Om du och hon trivs, varför ska ni ändra på det?

Hur andra gör är väl oväsentligt bara ni trivs. Hon lär säga till om hon vill ha egen säng i eget rum.
 

Liknande trådar

Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
2 982
Övr. Barn Söker konkreta tips på hur man kan få en 7,5 åring att sova hela natten i egen säng i eget rum. Självklart kommer han vara välkommen vid...
2
Svar
20
· Visningar
5 064
Senast: Lingon
·
Småbarn Vår 1-åriga kille sover så oroligt och ojämnt. Han har sen han föddes sovit dåligt och krävt mycket stöd sen blev det något bättre när...
2
Svar
20
· Visningar
2 714
Övr. Katt Hejsan, jag heter Jonas och har en blandras (50% ragdoll, 50% huskatt) vid namn Lizzy, hon är ett år gammal om ett par dagar och är...
Svar
8
· Visningar
1 830
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Bästa trimmern till kanin?
  • Hur länge är din hund ensam?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp