Det personliga ansvaret?

A

ang

Vet inte vart denna tråd borde ligga - kan ju lika gärna vara senior som gnägg som här för det är inte bara en "häståkomma" utan uppkommer lite här och var...

Har de senaste veckorna läst i ganska många trådar på olika forum och jag får en känsla av att många gärna ser sig själva som Oskyldiga, Oberörda, Ansvarslösa, Nöjda eller rent av Offer för situationen. Samtidigt vill man ge sken av att vara en handfast och initiativrik person med lite mera positiva egenskaper.

Vad jag menar är t ex uttalanden som att "det kan jag inte påverka, jag är bara inhyrd..." eller att "viss utrustning inte är bra"... eller att "de andra vill ha det så" eller "X sa att de alltid gjort så"...

Men för i helskotta! Flera fel ger inte per automatik ett rätt. Och DU har ett personligt ansvar över ditt, och dina djurs liv - och tillika ett juridisk ansvar. DU kan också påverka det hela, och just du kan välja att gå mot strömmen eller lära dig mera än vad du kan i dag - utan att lyssna på stallkompisen som inte ens vet varför man gör si eller så.

Sak samma med övriga livet. Är vi verkligen så flata att vi inte orkar bry oss, och tror att det säkert går bra ändå, eller åtminstone fungerar som det görs nu?

Jag är säkert naiv, blåögd och otroligt okunnig - men ofta är jag medveten om detta och med de förmågor jag har (må vara kunskap, ekonomi, tid whatever) försöker jag förbättra dem. Visst kan man vara nöjd ibland. Men inte jämt - för frågan då är på vilkens bekostnad man nöjer sig?

Vad tycker - och tror - ni?
 
Jag tycker som du - eller vad tycker du?!

Skämt åsido. Allt händer av en anledning. Om man inte vill erkänna det för resten av världen, var i alla fall ärlig mot dig själv.

Vad gäller hästeriet. Man är ALLTID ansvarig för sitt djurs välbefinnande. Allt kan man inte råda över. Sliter sig hästen på väg in från hagen och blir påkörd, olyckshändelse. Men har du valt ett stall där du litar lika mycket på dina medstallisar som dig själv, då hade olyckan troligen hänt även om du själv tagit in hästen.

Utifrån kända parametrar fattar man ett beslut. Duktiga hästmänniskor känner till faror, risker och fallgropar. Och hamnar följdakligen inte i vissa situationer.
 
:bow:

Lovis - du är allt bra duktig både på tolkning och att uttrycka dig själv!!
 
Givetvis har man personligt ansvar!
Uppfostran för barnen är dagispersonal och lärares sak. De beskylls om barnen blir värstingar.
Jag anser att föräldrarna har ansvar för att barnen inte bli värstingar!

Likaså när det gäller djur man äger. Som du säger, man måste själv TÄNKA! Och om man inte kan, upplysa sig!
För man är ensam ansvarig för att ens djur mår bra!

Likaså anser jag att man är ansvarig för att ens djur inte
i onödan skadar andra djur eller människor!
Har man en häst som är svår att hantera, så antingen fostrar man den, så de som måste KAN hantera den "normalt".
Eller också så sköter man hästen själv!
Alternativt upplyser ALLA som hanterar den, att den ÄR så besvärlig att det kan bli farligt. Och backar då ngn ur och inte törs sköta hästen, så ska man utan sura miner göra det själv!
 
Det vore enklare om man lärde sig stå för de kompromisser man faktiskt gör. Om man inte försöker framstå som världens bästa och mest ansvarskännande hästägare hela tiden, här, där väldigt få kan kolla en ;).

Står man exempelvis inhyrd, som du tar som ett av dina exempel, så MÅSTE man ju också kompromissa. Sannolikheten att man ska få ALLT exakt som man vill är ju inte stor.

Jag har till exempel mitt sto gående med två valacker just nu. Det är inte bra, jag skulle önska att hon fick gå med ston - men just nu är det inte lösbart. De andra stona i flocken går för sig själva med föl och vi har prövat att ha min häst där - men hon kan inte uppföra sig bland bebisar så skaderisken för fölen är för stor.

Alternativet är att hon får gå helt ensam och det är ett sämre alternativ. De valacker hon går med är äldre, icke hingstiga - och vi har aldrig sett dem betäcka (men vet inte vad de gör på nätterna). Där finns också yngre, hingstiga valacker men stallägarna har delat på valackflocken för mitt stos skull :bow:.

Jag kan ju knappast flytta för att hon inte kan gå med ston, från ett stall där allt annat fungerar jättebra.

Så vad kan jag göra? Jo, kompromissa - och stå för det.

mandalaki
 
Visst är det så Mandalaki - världen är aldrig svart eller vit. Men att just stå för sina val, och faktiskt själv kunna motivera dem. Alla gör fel, och alla kommer att göra fel. Men, viljan att lösa problemet är det som är det intressanta.

Säkert uttryckte jag mig klumpigt i originalinlägget, men det var mest menat för att väcka funderingar och inte direkt förolämpa nån.
 
Visst måste man kompromissa ibland! Det är ju det livet består i!
Och ibland visar det ju sig även att kompromisserna fungerar alldeles utmärkt!
Och då har man ju på ngt sätt ökat sitt kunnande, och sett att ibland funkar faktiskt det här jag ALDRIG trodde skulle fungera!
 
Den här diskussione tycker jag belyser ett viktigt faktum: vissa borde inte ha djur (eller barn för den delen).

Att inse att man inte kan ta ansvar för ett annat levande väsen är svårt. Men något man måste fundera över. Vet att man kan hantera en nödsituation? Har man tillräcklig erfarenhet för att klara vardagliga spörsmål som uppstår? Skrämmande många har INTE den nödvändiga kunskapen - och hänvisar käckt till att "man kan inte veta allt". Nej, men man kan ta ansvar för situationen och ta reda på fakta innan man allvarligt skadar djuret/barnet, sig själv eller tredje man.

Min drömhäst har jag fått lämna vidare, jag insåg att jag aldrig hade kunnat ha honom uppstallad på ett inackorderingsstall - om än litet. Han hade blivit stressad och olycklig. Och kanske gjort någon illa utan avsikt. Mitt ansvar som hästmänniska. Att se risken INNAN olyckan är framme.

Och när olyckan är framme: handla korrekt för att undvika att djuret lider i onödan (något väldigt få inser att man har en JURIDISK skyldighet att göra). Veterinärvård eller avlivning - inte bara dra ut på plågan för att man har svårt att ta till sig att hästen är skadad.
 
Folk har väldigt lätt att skylla på andra, det är ju det lättaste. Jag kan själv göra det, även fast man kanske inte vill det.

Märker det ofta i hundklubben där jag är ordförande och instruktör, folk skyller gärna ifrån sig när det gäller allt möjligt "ingen som har sagt det", "hans hund gjorde så min hund..", "hur skulle jag kunna veta det"...

Som djurägare gäller strikt ansvar och då gäller det att ta reda på vad som gäller, i stort och smått.

Jag rider själv på privat mark och har tillåtelse till det, detta har dock inte grannridskolan, eftersom de inte tar ansvar för varken häst, ryttare eller underlaget. En typiskt konflikt sak... Men som sagt, kompromissen är väldigt viktig, folk är dock väldigt egoistiska, inklusive mig själv, dock tänker jag alltid på djurens bästa, något man inte kan anklaga alla djurägare för...

//E
 
När man måste samverka med andra människor är förmågan till kompromisser väldigt viktig. Det viktiga, som någon sa, är att man själv förstår och kan motivera orsaken till kompromissen.

Något annat viktigt, som vi inte får glömma, är ödmjukheten. Bland hästmänniskor är det ganska vanligt med en "besserwisser"-attityd. T o m argumentet "jag gör detta för djurens bästa" är väldigt kompromisslöst . . . för vad är egentligen djurens bästa? Faktum är att vi många gånger har olika uppfattning om "djurens bästa" - det märks tydligt även i diskussionerna här på forumet (ex. hästen ska ha täcke - hästen ska inte ha täcke).

Nåväl, jag tycker också man ska ta ett fullständigt ansvar för sig själv, sina barn och sina djur - men samtidigt vara beredd på kompromisser och visa ödmjukhet inför att andra inte alltid tycker som man själv. Jag tycker heller inte man ska vara för snabb att döma andra som saknar kunskap/erfarenhet. Vi är alla barn i början . . .
 
Ja oerhört! :D
När jag lär mig ngt nytt som jag trott var omöjligt, får jag en ENORM tillfredsställelse! Vet inte varför, men det känns helt ok att det är så!
 
Så jag känner jag också! Tror det beror på att i just den stunden känns bördan av det personliga ansvaret lite mindre. Självklart har jag hela ansvaret för MIN häst - men hästkraken är inte hundra procent beroende av att JAG kan, det finns andra som OCKSÅ kan och jag kan lära mig av dem... Typ :).

mandalaki
 
Jag har min häst inackorderad mycket nära mitt hem. I mitt stall finns vissa saker som jag inte tycker om, men jag tar det onda med det goda och kompromissar. Jag har nära till stallet, jag kan vara där ofta, jag får mycket hjälp (utsläpp, fodring, tillsyn dagtid). Stall och foder är bra, likaså hagar, staket och ridmöjligheter.

Vissa saker tycker jag inte om. Att ensilaget inte analyseras (ska göra det själv under hösten), att hästarna ofta får kraftfoder innan de får hö. Att de inte får gå ute på nätterna så länge som möjligt. Att de tas in tidigit på em ibland. Att min unghäst just nu inte har några unghästkompisar att leka med. Att padocken är inhägnad med elrep och inte vanligt staket, att man inte tänker på säkerheten så mycket som jag hade önskat ....

Min erfarenhet är att så länge jag inte har eget stall måste jag vara beredd att kompromissa. Jag accepterar dock inte att någon i stallet gör saker med min häst som inte jag godkänt, och jag har mina egna idéer om hur min häst ska hanteras och ridas, vilket inte alltid (ganska sällan) sammanfaller med vad stallägaren tycker.

Personligt ansvar för min hästs välmående har självklart jag och ingen annan!
 
Jag riktar inte det här inlägget till någon särskild, utan det är bara en allmän reflektion.

Jag tycker uttrycket "kompromissa" har en ganska negativ klang (eftersom en kompromiss ofta innebär att man måste göra avkall på något man tycker är viktigt).

Det skulle nog gå att byta ut "kompromissa " mot "att man gör det bästa av situationen" i många av inläggen, vilket snarare innebär att man gör så gott man kan med de medel som finns tillhands just för tillfället.

mvh Jessica
 
Självklart har man ett personligt ansvar. Men som "inhyrning" måste man tyvärr kompromissa (det är väl därför vi alla drömmer om ett eget stall där man får ha det precis som man önskar!). Jag brukar göra listor med positiva/negativa saker inför en ev. stallflytt. Stora hagar, hagkompis, in- och utsläpp, goda ridvägar, närhet till ridbana7manege, närhet till hem, foderkvalité och antal fodringar, bra luft i stallet är, närhet till mitt hem, vettiga människor i stallet är alla önskvärda faktorer. Sedan är det mitt jobb som ägare attt rangordna dem och försöka få den bästa stallplatsen som möjligt för min häst.
Jag har haft väldigt tur med mina stall så jag har kunnat komma med idéer som stallägaren har tyckt varit bra och då har jag kunnat påverka stallplatsen till det bättre.
 
Nej, kompromissa är inte negativt. Kompromissa är ju att ge avkall på det som är mindre viktigt för att i stället få gehör för det som verkligen betyder något. Är man kompromisslös, alltså vill ha sin vilja igenom på varje given punkt - då får man nog bygga eget stall.

mandalaki
 
Jag tror vi lägger olika innebörd i ordet.

Jag tänker inte alls så, att jag måste ha min vilja igenom till varje pris gentemot andra. :D

Jag menar att man inte bör kompromissa med sig själv, man bör lösa varje konflikt så den känns som en seger för båda parter, inte så att båda känner att de har förlorat.

Går man en "självutvecklingskurs/grupputvecklingskurs" så får man reda på att man inte bör kompromissa, utan man bör istället diskutera sig fram till en lösning som båda parter kan stå för.

Men vi är nog inne på hårklyverier av innebörden och diskussionen kanske mår bäst av att kvävas innan den tar fart på riktigt :crazy:.

mvh Jessica
 
utan man bör istället diskutera sig fram till en lösning som båda parter kan stå för.

...vilket är själva innebörden av en kompromiss ;).

Men du har rätt: det är ingen idé att öda tid på just det. Vi menar säkert ungefär samma sak.

mandalaki
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp