Sv: Det ringer på dörren
Han skäller ALDRIG när det ringer på dörren eller på annat sätt annonseras att nån kommer, man har tur om han kliver upp ur soffan ens! Men när han väl masat sig ur sin koma så beter han sig ungefär så här:
1)
Är det bekanta så springer han fram till dem i nån slags krabbgång, helt snedställd och så viftar han på svansen så att saker i närheten bara yr omkring honom...... Sedan ligger han vid deras fötter under hela deras besök och tycks glömma bort att han redan har en familj och inte behöver charma till sig en ny.....
2)
Främlingar bemöts med lite mer avvaktande beteende, han är inte lika lycklig, men man ser att han helst av allt vill göra dem till sina bästisar! Om han inte tillåts gå fram och hälsa så sitter han lydigt, men svansen går så hela kroppen vickar fram och tillbaka. Får han hälsa så hälsar han ganska lugnt, inga stora ovationer, men klappar de honom och säger att han är fin så är de genast med i hans stora skara av älskade vänner

och bemöts på samma sätt som redan kända personer.....
När vi i familjen kommer hem så utbryter stora kysskalaset, han viftar på svansen, "flinar" genom att dra upp läpparna över framtänderna så mycket det går utan att visa hörntänderna, hoppar mot ansiktet om det är hussarna (inte med mig, då jag stiftade lite för närgången bekantskap med hans hårda huvud en gång, och han tyckte nog det gjorde lika ont som jag), slickar på oss och frustar som en häst. Är det jag som kommer hem så startar han på det här viset och avslutar med att rusa in i sovrummet, kasta sig ner i täcket med ansiktet först och frusta så mycket han kan, sen ska vi ringa husse och han ska ligga brevid och flåsa så högt som möjligt
Och den här hunden skaffade jag för att ha som vakthund när jag bodde ensam i skogen, jag vet inte hur många gånger jag har fått DRA honom ut ur sotarens, veterinärens och andras bilar för att han klänger sig fast på dem som sitter i.....
