- Svar: 47
- Visningar: 4 455
Året var 2003 då jag började bygga på min sajt odlablommor.com . Hemsidan växte bit för bit och blev med tiden mycket välbesökt. Jag tjänade en del pengar på sajten också, främst genom annonser.
Men jag lärde mig aldrig att tycka om att skriva sökmotoroptimerade faktaartiklar. Det var en kamp varje gång en artikel skulle produceras. Sen fick jag ett riktigt jobb och hann och orkade inte fortsätta skriva på sajten. Men den låg där ute och jag fortsatte att tjäna pengar på det jag redan hade skapat.
Sen flyttade jag hit. Just i den vevan skulle domännamnet förnyas. Jag missade det och sajten stängdes ner. Så min 13 år gamla sajt gick i graven och inkomsten från sajten sinade.
Jag har alltid varit intresserad av blommor, men började så småningom intressera mig även för att odla grönsaker. Jag ville bli helt självförsörjande på grönsaker. Haken var bara att jag inte kan laga mat. Jag är totalt usel på att improvisera ihop mat och måste fortfarande ha noggranna recept till allting. En annan hake var att jag inte hade egen mark att odla på. Så småningom så blev jag ju med egen mark, men sen så insjuknade jag och grönsakslandet blev obrukat.
Under tiden jag hade min sajt så startade Sara Bäckmo sin blogg som så småningom kom att bli Sveriges största trädgårdsblogg. Hon är självförsörjande på grönsaker. Hon kan laga mat. Och hon lever på sitt företag. Jag sticker inte under stol med att jag känner avundsjuka för hon lever det liv som jag skulle ha gjort, men som jag inte gör. Jag misslyckades ju. Dessutom skulle jag själv inte klara av att göra såna videos som hon gör för jag är helt enkelt för ful för att vilja visa mig på video.
Som om det inte räckte med att jag misslyckats med det här, så har jag ju också misslyckats med att bli en bra ryttare. Jag sitter fortfarande och nöter på nybörjarnivå.
Och nu känns det som om jag bara sitter och väntar på en utredning som då ska ge en förklaring till varför jag aldrig har lyckats med något och aldrig kommer att lyckas med något heller. Jag blir aldrig så där smashing jävla framgångsrik som Sara. Och några förutsättningar att bli en bra ryttare har jag ju inte heller.
Allting är ju så tungt för mig hela tiden. Idag var jag t.ex. ute och grävde i mitt grönsaksland, men orkade bara gräva en liten stund. Och mina ögon gillar inte den här årstiden. De rinner alltid när jag är ute så jag har svårt att se ordentligt. Och näsan rinner den med.
Det verkar tyvärr som att jag kommer att fortsätta vara en person som inte lyckas med mina föresatser. Jag har alltid velat så mycket. Mitt mantra har under många år varit "där det finns en vilja finns det en väg". Jag trodde verkligen att jag kunde lyckas om jag bara kämpade tillräckligt hårt. Men jag hade fel.
Idag har jag ingenting utöver mitt hus och min trädgård. Och jag bara är. Jag är ingenting och jag är ensam. Och mina bästa år är förbi.
Men jag lärde mig aldrig att tycka om att skriva sökmotoroptimerade faktaartiklar. Det var en kamp varje gång en artikel skulle produceras. Sen fick jag ett riktigt jobb och hann och orkade inte fortsätta skriva på sajten. Men den låg där ute och jag fortsatte att tjäna pengar på det jag redan hade skapat.
Sen flyttade jag hit. Just i den vevan skulle domännamnet förnyas. Jag missade det och sajten stängdes ner. Så min 13 år gamla sajt gick i graven och inkomsten från sajten sinade.
Jag har alltid varit intresserad av blommor, men började så småningom intressera mig även för att odla grönsaker. Jag ville bli helt självförsörjande på grönsaker. Haken var bara att jag inte kan laga mat. Jag är totalt usel på att improvisera ihop mat och måste fortfarande ha noggranna recept till allting. En annan hake var att jag inte hade egen mark att odla på. Så småningom så blev jag ju med egen mark, men sen så insjuknade jag och grönsakslandet blev obrukat.
Under tiden jag hade min sajt så startade Sara Bäckmo sin blogg som så småningom kom att bli Sveriges största trädgårdsblogg. Hon är självförsörjande på grönsaker. Hon kan laga mat. Och hon lever på sitt företag. Jag sticker inte under stol med att jag känner avundsjuka för hon lever det liv som jag skulle ha gjort, men som jag inte gör. Jag misslyckades ju. Dessutom skulle jag själv inte klara av att göra såna videos som hon gör för jag är helt enkelt för ful för att vilja visa mig på video.
Som om det inte räckte med att jag misslyckats med det här, så har jag ju också misslyckats med att bli en bra ryttare. Jag sitter fortfarande och nöter på nybörjarnivå.
Och nu känns det som om jag bara sitter och väntar på en utredning som då ska ge en förklaring till varför jag aldrig har lyckats med något och aldrig kommer att lyckas med något heller. Jag blir aldrig så där smashing jävla framgångsrik som Sara. Och några förutsättningar att bli en bra ryttare har jag ju inte heller.
Allting är ju så tungt för mig hela tiden. Idag var jag t.ex. ute och grävde i mitt grönsaksland, men orkade bara gräva en liten stund. Och mina ögon gillar inte den här årstiden. De rinner alltid när jag är ute så jag har svårt att se ordentligt. Och näsan rinner den med.
Det verkar tyvärr som att jag kommer att fortsätta vara en person som inte lyckas med mina föresatser. Jag har alltid velat så mycket. Mitt mantra har under många år varit "där det finns en vilja finns det en väg". Jag trodde verkligen att jag kunde lyckas om jag bara kämpade tillräckligt hårt. Men jag hade fel.
Idag har jag ingenting utöver mitt hus och min trädgård. Och jag bara är. Jag är ingenting och jag är ensam. Och mina bästa år är förbi.
Senast ändrad:
