Sv: Diskbråck hos hund
Hej! (detta blir långt)
Vår förra hund fick diskbråck. Vi såg det genom att han hade ONT, var låg till sinnet, verkade inte vilja hänga med oss som vanligt och hade problem med rörelser, var uttorkad och ville INTE gå på promenad. Vid röntgen visades ett bråck i nacken, ett över bakre delen av ryggen och ett mindre vid svansen. Endast det i bakre delen av ryggen opererades (hela familjen var inställd på att "om han inte kan leva som han vill efter operationen så tar vi bort honom").
Allt gick mycket bra! Visst passade (passgång, alltså) han några månader efter operationen, visst hade han lite svårt att få med sig ena bakbenet när han hoppade upp i soffan/sängen eller över stockar i resten av sitt liv (obetydligt släpande i hoppet, inte så att det ställde till bekymmer), visst kände man ärret resten av hans liv, och lite stel, särskilt om han blev trött, på morgonen innan han kommit igång, eller vid kyligare grader, men efter en lång konvalecens, med stela rörelser och ett bekymmersveck i pannan "varför fungerar jag inte som jag brukar?" så kom han tillbaka, blev smidigare och smidigare och tillslut var det bara om man studerade honom noga och visste hur han brukat röra sig som man såg att han hade förändrats.
Överlag brukar vi säga att han "blev gammal" vid operationen. Vi märkte att han tog det lugnare, flängde inte lika mycket som innan. Det återhämtade han sig inte från. Men glad, arbetsför, "med", och definitivt inte bekymrad! Vi fick lyfta in honom i bilen resten av hans liv, men soffan och sängen hoppade han så småningom själv upp i.
Bråcket i nacken och vid svansen var väldigt små, och gjorde aldrig några väsen av sig. (Han fick inte ont av dem.)
Vad bråcken kom ifrån vet vi inte, det var ingen olycka eller så. Veterinären trodde att han kunde haft dem länge, men att det var först nu som han fick ont av dem. Men jag vet inte? Kanske var det det berömda halsbandet som orsakat nackskadan? Kanske var det någon av alla de gånger han sladdade in i väggar på väg till ytterdörren när någon kom hem? Kanske kanade han ner för trappan när han var själv och busade med katten? Vi vet inte, men är glada att allt gick så bra som det gjorde!
Lycka till! Det är inte någon lätt tid som väntar er, men av våra positiva erfarenheter (allt slutade väldigt lyckligt!) kan jag bara säga att är det diskbråck så är inte hoppet ute för det! Men ta det lugnt vid rehabiliteringen!
/Syrsa
