Diskbråck och framtidsutsikter.

SandraM

Trådstartare
Idag var vi åter hos veterinären då han den senaste veckan har börjat ställa sig på baktassarna (som en knytnäve). Så ringde vet. idag och vi fick komma några timmar senare. Han hade nedsatt nervfunktion i bakdelen, ibland funkade den och ibland inte alls. Han ömmade även över ryggen.

Så det blev röntgen över rygg och nacke. Man hittade röntgenförändringar i ryggen så allt tyder på ett diskbråck. Man hittade även en missbildad kota i nacken, men den ska inte göra någon skada. Men nu har vi fått ordinerat medicin och strikt vila i minst 2 veckor.

Ni som haft hund med diskbråck hur har det gått efter... Har det hjälpt att endast medicinera? Hur ser träningen ut efter??

Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna behandling kommer att göra honom bättre, så vi kan få gå vidare i livet. Vi har haft ett tungt år, men nu vill vi vara lyckliga både hund och människor!!! :)
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Kan tyvärr inte svara, men min hund blev diagnostiserad med diskbråck med lindriga symptom i onsdags och står just nu på 2v strikt vila+ inlammatons- och smärtlindrande. Vi ska på rehabmöte på torsdag och har även återbesök hos ortopeden då. Jag hoppas å det innersta att hon ska kunna fortsätta sitt aktiva liv och jag kommer göra allt för henne. Hon är i extremt god fysisk form så jag hoppas vi kan ge henne de förutsättningarna som behövs.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

En av mina hundar opererades akut för diskbråck i augusti. Hon skrek till och fick vansinnigt ont, inom en timme hade hon noll kontroll och känsel i sina bakben. :(

Ilfart till djursjukhuset, självklart på jourtid mitt i natten. Där gavs smärtis och togs en röntgen som visade att det var diskbråck. De behöll henne över natten och remitterade mig till Strömsholm dagen efter.
Fick några dagar senare hämta hem en mkt medtagen liten krake med helt oviss framtid. Hon kunde inte röra sina bakben och hade nästan ingen känsel.
I det läget började jag fundera på om det verkligen var värt det för hundstackaren, men hon verkade inte ha ont så det var ju bra.

Närmaste månaderna väntade MASSOR med pyssel för att få igång hennes bakben igen. I början (ganska lång tid, minns inte men säkert två månader iaf) fick hon gå med bakdelen i en liten sele på korta promenader (typ 5 minuter, ett varv runt gräsmattan). Hon kunde inte stå, än mindre gå. Hon fick väldigt begränsad yta i övrigt så att hon inte skulle "lära sig" att hon kunde dra med sig bakdelen istf att försöka stå och gå. Rehabpersonalen var mkt noga med att påpeka att om hon lärde sig "enklare" vägar än att använda kroppen som hon skulle så var det nästan kört att få henne tillbaka till normalen.
Inget umgänge med de andra hundarna men hon var såklart i samma rum, bakom kompostgaller.
Ståträning en gång i timmen helst, massera och stretcha för att hålla igång musklerna tre-fyra gånger om dagen.

SIMTRÄNING är helt överlägset!!
Min hund som hade noll koll kunde faktiskt stå några sekunder med en hjälpande han under magen efter att hon flutit en stund i vattnet (med flytväst). Inga tecken på att simma men bara att vara i vattnet stimulerade musklerna mkt positivt. Nu har jag turen att ha en liten hund som ryms i badkaret så vi körde simträning varannan dag direkt från början när hon kom hem. Jag tror att det var mkt bidragande till att hon öht kom på benen igen.
Vi var även in på rehab-träning på veterinärkliniken varannan vecka. Hade jag inte kunnat bada hemma hade vi fått åka MKT oftare!

Sakta men säkert kom hon tillbaka, vingligt och svagt men hon kunde gå.

Man får vara noga med att hon inte blir kall om ryggen, då blir hon sämre med en gång. Hon är fortfarande inte riktigt bra och kommer nog aldrig att bli det heller men nu busar hon med de andra och använder bägge bakbenen nästan lika mkt. Svagare i det ena dock.
Hon är absolut inte tillbaka så att hon kan gå på några längre promenader men hon blir stadigt bättre. Hon får dessutom absolut inte härja med de andra hundarna så att hon kan bli knuffad eller hoppad på. Ingen brottning eller hoppande. Man får begränsa det mesta och verkligen passa så att de inte hittar på nåt som äventyrar läkningen/riskerar att det går upp igen.
Att släppa henne i skogen på jakt kommer aldrig att ske igen =( Så bra kommer hon nog inte att bli även fast hon fortfarande blir bättre och bättre.

Det är fortfarande ett väldigt pass, ABSOLUT inget hoppande upp och ner i möbler, gå i trappor el dyl, det är bara att bära! Har släppt lite på det där och nu får hon skutta de tre trappstegen upp och nerför bron för att komma in och ut i huset men i alla andra lägen bär jag henne, även där om jag hinner med =)

Hon är pigg och glad, trivs som fisken med sitt nya liv som soffpotatis som får färdtjänst i trapporna och service till sängen...
Lever som vanligt tillsammans med de andra hundarna, sitter lite i hundgården på dagarna och går kortare promenader.
Vi tränar hela tiden och hon blir fortfarande bättre och bättre, simmar i badkaret några dagar i veckan, går med viktmanschetter på benen och åker på rehabträning var tredje vecka hos veterinären och går i vattentrasken.

Vad jag har hört och upplevt så kommer väldigt få hundar tillbaka fullt ut till riktigt aktiva liv efter en operation. Däremot bir de oftast så bra att de fungerar till "vanliga" hundliv utan jätteaktivitet. Men det tar TID innan de är tillbaka och det kräver MKT av ägaren och MÅNGA besök på rehab så det blir dyrt också.

Om jag inte haft ett jobb som innebär att jagär hemma och kan styra min egen tid så hade jag nog aldrig lyckats rehabilitera min hund, det kräver verkligen massor av tid och engagemang!

Nu har ju inte din hund blivit såpass dålig att den behöver operation ännu men jag vill berätta så att du vet lite vad som väntar OM det blir aktuellt.
Jag vet faktiskt inte om jag skulle göra det igen... Jag är otroligt glad att jag gjorde det och att det faktiskt gick bra. Hunden verkar inte ha haft ont under rehabtiden och har varit nöjd och glad hela tiden.
Däremot så skulle jag inte genomföra en sån operation på en hund som jag vet har ett jättestort aktiveringsbehov. Chansen att den kommer igen så att den kan leva ett superaktivt liv igen är inte så stor. Däremor kan de få ett fullgott "pensionärsliv" och vet man att hunden fungerar med det och trivs med livet iaf så är det såklart bara att tuta och köra och hoppas att det går vägen.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

En av mina hundar opererades akut för diskbråck i augusti. Hon skrek till och fick vansinnigt ont, inom en timme hade hon noll kontroll och känsel i sina bakben. :(

Ilfart till djursjukhuset, självklart på jourtid mitt i natten. Där gavs smärtis och togs en röntgen som visade att det var diskbråck. De behöll henne över natten och remitterade mig till Strömsholm dagen efter.
Fick några dagar senare hämta hem en mkt medtagen liten krake med helt oviss framtid. Hon kunde inte röra sina bakben och hade nästan ingen känsel.
I det läget började jag fundera på om det verkligen var värt det för hundstackaren, men hon verkade inte ha ont så det var ju bra.

Närmaste månaderna väntade MASSOR med pyssel för att få igång hennes bakben igen. I början (ganska lång tid, minns inte men säkert två månader iaf) fick hon gå med bakdelen i en liten sele på korta promenader (typ 5 minuter, ett varv runt gräsmattan). Hon kunde inte stå, än mindre gå. Hon fick väldigt begränsad yta i övrigt så att hon inte skulle "lära sig" att hon kunde dra med sig bakdelen istf att försöka stå och gå. Rehabpersonalen var mkt noga med att påpeka att om hon lärde sig "enklare" vägar än att använda kroppen som hon skulle så var det nästan kört att få henne tillbaka till normalen.
Inget umgänge med de andra hundarna men hon var såklart i samma rum, bakom kompostgaller.
Ståträning en gång i timmen helst, massera och stretcha för att hålla igång musklerna tre-fyra gånger om dagen.

SIMTRÄNING är helt överlägset!!
Min hund som hade noll koll kunde faktiskt stå några sekunder med en hjälpande han under magen efter att hon flutit en stund i vattnet (med flytväst). Inga tecken på att simma men bara att vara i vattnet stimulerade musklerna mkt positivt. Nu har jag turen att ha en liten hund som ryms i badkaret så vi körde simträning varannan dag direkt från början när hon kom hem. Jag tror att det var mkt bidragande till att hon öht kom på benen igen.
Vi var även in på rehab-träning på veterinärkliniken varannan vecka. Hade jag inte kunnat bada hemma hade vi fått åka MKT oftare!

Sakta men säkert kom hon tillbaka, vingligt och svagt men hon kunde gå.

Man får vara noga med att hon inte blir kall om ryggen, då blir hon sämre med en gång. Hon är fortfarande inte riktigt bra och kommer nog aldrig att bli det heller men nu busar hon med de andra och använder bägge bakbenen nästan lika mkt. Svagare i det ena dock.
Hon är absolut inte tillbaka så att hon kan gå på några längre promenader men hon blir stadigt bättre. Hon får dessutom absolut inte härja med de andra hundarna så att hon kan bli knuffad eller hoppad på. Ingen brottning eller hoppande. Man får begränsa det mesta och verkligen passa så att de inte hittar på nåt som äventyrar läkningen/riskerar att det går upp igen.
Att släppa henne i skogen på jakt kommer aldrig att ske igen =( Så bra kommer hon nog inte att bli även fast hon fortfarande blir bättre och bättre.

Det är fortfarande ett väldigt pass, ABSOLUT inget hoppande upp och ner i möbler, gå i trappor el dyl, det är bara att bära! Har släppt lite på det där och nu får hon skutta de tre trappstegen upp och nerför bron för att komma in och ut i huset men i alla andra lägen bär jag henne, även där om jag hinner med =)

Hon är pigg och glad, trivs som fisken med sitt nya liv som soffpotatis som får färdtjänst i trapporna och service till sängen...
Lever som vanligt tillsammans med de andra hundarna, sitter lite i hundgården på dagarna och går kortare promenader.
Vi tränar hela tiden och hon blir fortfarande bättre och bättre, simmar i badkaret några dagar i veckan, går med viktmanschetter på benen och åker på rehabträning var tredje vecka hos veterinären och går i vattentrasken.

Vad jag har hört och upplevt så kommer väldigt få hundar tillbaka fullt ut till riktigt aktiva liv efter en operation. Däremot bir de oftast så bra att de fungerar till "vanliga" hundliv utan jätteaktivitet. Men det tar TID innan de är tillbaka och det kräver MKT av ägaren och MÅNGA besök på rehab så det blir dyrt också.

Om jag inte haft ett jobb som innebär att jagär hemma och kan styra min egen tid så hade jag nog aldrig lyckats rehabilitera min hund, det kräver verkligen massor av tid och engagemang!

Nu har ju inte din hund blivit såpass dålig att den behöver operation ännu men jag vill berätta så att du vet lite vad som väntar OM det blir aktuellt.
Jag vet faktiskt inte om jag skulle göra det igen... Jag är otroligt glad att jag gjorde det och att det faktiskt gick bra. Hunden verkar inte ha haft ont under rehabtiden och har varit nöjd och glad hela tiden.
Däremot så skulle jag inte genomföra en sån operation på en hund som jag vet har ett jättestort aktiveringsbehov. Chansen att den kommer igen så att den kan leva ett superaktivt liv igen är inte så stor. Däremor kan de få ett fullgott "pensionärsliv" och vet man att hunden fungerar med det och trivs med livet iaf så är det såklart bara att tuta och köra och hoppas att det går vägen.

Oj! Nä, min vovve har inget akut diskbråck och ganska lindrigt enligt vet. Skulle han inte bli bra av det här som väntar nu kommer jag troligen inte att gå vidare. Han har andra sviter som gör att jag då hellre tar bort honom, han är även bara 19 månader och ska kunna leva ett hundliv. Han är ingen aktiv hund i dagsläget heller, lite promenader och lite lösspring i skogen är den aktiveringen vi har och det är han nöjd med. Men jag får ge honom de här veckorna att ta det lugnt och med hjälp av medicineringen att läka, och jag hoppas på det bästa!! Men vi råkar ut för det mesta så jag slappnar inte av förrän vi är i hamn!!!
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Min äldste hund hade halsdiskbråck när han var 5-6 år. Han skulle hållas i princip helt i stillhet i 2 veckor. Därefter skulle motionen sakta ökas, alltså promenaderna skulle ökas i längd. Jag har inte märkt av någonting därefter och han fyller snart 13 år. Vi tränar fortfarande lite agility då och då på skoj. Hans favoriter är A-et, balansen och vippen. Han blev upphakad i halsbandet av en cyklist som cyklade mellan hunden och min mamma som rastade honom i koppel. Hur man nu kan vara så dum att cykla mellan hund o människa fattar jag inte.

Troligtvis beror det på skadans svårighetsgrad och var i ryggen den sitter hur resultatet blir efter rehab. De jag har hört som inte har behövt opereras verkar oftast bli helt bra igen. Kotskada i nacken behöver inte betyda något, jag har haft en hund där 3 kotor satt med för kort avstånd. Detta upptäcktes när han blev halt på grund av annan skada vid 11-12 års ålder. Han levde sen tills han blev 14½ år utan besvär av det.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Min 11-åriga dansk-svensk gårdshundshane fick diskbråck i nacken förra sommaren. Han var riktigt dålig, kunde knappt röra huvudet och var väldigt smärtpåverkad. Jag trodde nästan vi skulle behöva ta bort honom. Men med mycket god omvårdnad repade han sig faktiskt! Han går på kortison och kommer att få göra det resten av livet, dock en mkt låg dos.

Direkt efter diskbråcket fick han ta det väldigt, väldigt lungt. Inga hopp, inga promenader, inte gå i trappor och mycket vila. Jag bar honom i en bärväska så fort vi behövde ta oss någonstans. I takt med att han började bli bättre ökade jag också promenadlängden successivt, och idag klarar han av att gå ungefär 1- 1,5timme långa promenader utan problem. Han får fortfarande inte gå i trappor och han får inte göra några extrema hopp. Hade han varit yngre hade han säkert kunnat bli helt återställd, men nu är han rätt gammal och ryggen har blivit påverkad, så han kommer alltid att ha en viss kronisk smärta, men den hålls i schack med kortisonet och skonsam motion. Simning är inget alternativ för min hund då han får mkt mer ont när han blir blöt, och dessutom har han tidigare haft problem med vattensvans. Annars är ju simning mkt bra rehab. Jag håller just nu på att kolla upp möjligheten att ge honom laserbehandling som tydligen ska vara mkt effektivt.

Det viktigaste tipsen jag har om diskbråck är:
* Håll hunden varm (back on track's produkter är jättebra)
*Var nogrann med rehabiliteringen
*Låt inte hunden gå i trappor&hoppa
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Nu har jag fått lite mer info. Min hund har en disk som buktar lite mellan L1 och L2, den är delvis mineraliserad så den kommer med stor sannolikhet ej att spricka. Vi får börja med lite promenader och rörlighetsträning denna veckan. Vi ska göra ett försök att få upp henne i full form igen och förhoppningsvis kan vi köra agility igen efter sommaren.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Nu har jag fått lite mer info. Min hund har en disk som buktar lite mellan L1 och L2, den är delvis mineraliserad så den kommer med stor sannolikhet ej att spricka. Vi får börja med lite promenader och rörlighetsträning denna veckan. Vi ska göra ett försök att få upp henne i full form igen och förhoppningsvis kan vi köra agility igen efter sommaren.

Skönt att höra!! Min grabb har ju bara tagit det lugnt i några dagar nu, men jag märker skillnad vilket är skönt. Han går ju på smärtstillande, men han har fått tillbaka känseln i baktassarna! Så nu känner han när man killar han under fötterna. Det tråkiga är ju att han inte kan vara rörlig i detta underbara väder... Men, men... Jag hoppas att vi får en bra sommar och att allt kommer bli bra och lösa sig!! :)
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Skönt att höra!! Min grabb har ju bara tagit det lugnt i några dagar nu, men jag märker skillnad vilket är skönt. Han går ju på smärtstillande, men han har fått tillbaka känseln i baktassarna! Så nu känner han när man killar han under fötterna. Det tråkiga är ju att han inte kan vara rörlig i detta underbara väder... Men, men... Jag hoppas att vi får en bra sommar och att allt kommer bli bra och lösa sig!! :)

Så skönt att höra. Jag har gått ut med en filt och satt mig i parken en timme eller så med hundarna och de blir trötta bara av att titta på allt folk, så det är bra aktivering i det fina vädret :)

Vi har ju inte haft känselbortfall eller så utan endast ryggont som symptom. Om min hund inte tävlat på den nivån hon gör hade vi nog inte vetat att det är diskbråck hon har för man gör inte en CT-scan med de symptomen hon har i vanliga fall. Men nu vet vi vad det är och bygger upp henne igen efter det vi vet.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Så skönt att höra. Jag har gått ut med en filt och satt mig i parken en timme eller så med hundarna och de blir trötta bara av att titta på allt folk, så det är bra aktivering i det fina vädret :)

Vi har ju inte haft känselbortfall eller så utan endast ryggont som symptom. Om min hund inte tävlat på den nivån hon gör hade vi nog inte vetat att det är diskbråck hon har för man gör inte en CT-scan med de symptomen hon har i vanliga fall. Men nu vet vi vad det är och bygger upp henne igen efter det vi vet.

Jag skulle aldrig kunna sätta mig bland folk tror jag. Min människoälskare till hund blir alldeles till sig och blir studsig och nipprig :p Så jag har väl tur att jag bor där jag bor just nu!!

Jag märkte de då han började "släpa" ena bakbenet efter sig, eller de hängde inte riktigt med. Sen ställde han sig på tassarna som en knytnäve. Sen gjorde han några utfall som sonen helt oprovocerat och han är verkligen ingen sådan hund. Han älskar allt och alla och speciellt barn så förstod att det var något som inte stod rätt till. Och det är klart, ett diskbråck måste ju göra fruktansvärt ont så han reaktioner kanske inte är så konstiga egentligen... Så nu hoppas jag att han kommer bli helt bra och samma gamla vovve igen, fast friskare i det stora hela med :D
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Jag har fått en helt annan hund efter dessa snart 2 veckorna har har vart i vila, under medicinering. Han är ju säkert sååå uttråkad med, men man ser ett annat liv i honom än vad det vart innan.

Nu ska vi börja trappa ner på medicinen och hoppas han klarar sig på det och om 10 dagar vara helt utan!! Så jag hoppas jag har samma glada vovve efter de kommande dagarna som kommer. Koppelvila och fortfarande ta det lugnt, men det är inga problem så länge han har en chans att bli bra och pigg. Så nu hoppas jag på det bästa, lite framgång hade inte skadat i vårt fall!! :)
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Min har haft diskbråck. Ett rejält då veterinären trodde vi skulle behöva operera med det lyckades gå till sig med medicin och vila vila vila och sedan en låååång uppbyggnad. Sen fick ett litet diskbråck till under uppbyggnaden, ett litet bakslag men nu är hon snart tio år och har varit frisk och fräch i 5 år.
Fortfarande känslig om ryggen och måste hållas ordentligt varm och bra musklad.

Lycka till :)


Kan ju lägga till att min blev förlamad i bakdelen och under uppbyggnads träningen gick vi på vattenband i flera månader och vid tillräcklig värme ute på sommaren så promenerade vi i grunt vatten utomhus.
 
Senast ändrad:
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Nu har det gått några veckor sedan vi slutade med medicineringen och han verkar fortsatt bra. Även hans tassar verkar ha blivit bättre under tiden på medicinen, men jag vågar inte ta ut segern än. Jag vet hur det brukar bli med den herren, när man pustat ut så kommer något nytt.

Men nu hoppas jag att vi kommer få en bra sommar och att han faktisk ska kunna få vara frisk och kry som en 20 månaders hund ska!

Jag hoppas, och hoppas!! :)
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Härligt! Här är det med positivt. Vovve tog sig ett par glädjerundor när hon var lös på midsommar men det verkar inte ha varit några problem med det. Just nu rehabtränar vi med kortare galoppturer på gräs och mycket balansträning på boll.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Härligt! Här är det med positivt. Vovve tog sig ett par glädjerundor när hon var lös på midsommar men det verkar inte ha varit några problem med det. Just nu rehabtränar vi med kortare galoppturer på gräs och mycket balansträning på boll.

Skönt att det går bra!! :) Jag vill så gärna att detta ska sluta bra med.. Men med den här hunden lever man i ovisshet! :P Men medicineringen verkar ju även haft effekt på hans tassar. Och om jag säger så här, nu vet jag hur han är när han är riktigt glad och utan några smärtor. Kommer den ledsna och stillsamma hunden tillbaka vet jag att något är galet igen! Men det är första gången som jag nu ser hur glad han kan vara, för det har alltid vart smärtor av olika slag inblandat hos honom...

Så nu håller jag tummarna!! :)
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

En träningskompis dobermann drabbades av diskbråck och opererades för detta vid 4 års ålder. Hon återkom inte till träning och blev aldrig helt återställd. Fungerade sisådär som sällskapshund. Vissa dagar hade hon ont, vissa inte. Bäst fungerade hon om hon fick röra på sig mycket i lugn, jämn takt. Vid sex års ålder började hon visa tecken på att vara riktigt sliten i ryggen.

Dock var detta en skyddshund och de slits hårt. Prognosen för en sällskapshund torde vara bättre.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

En träningskompis dobermann drabbades av diskbråck och opererades för detta vid 4 års ålder. Hon återkom inte till träning och blev aldrig helt återställd. Fungerade sisådär som sällskapshund. Vissa dagar hade hon ont, vissa inte. Bäst fungerade hon om hon fick röra på sig mycket i lugn, jämn takt. Vid sex års ålder började hon visa tecken på att vara riktigt sliten i ryggen.

Dock var detta en skyddshund och de slits hårt. Prognosen för en sällskapshund torde vara bättre.

Ja, det är ju lite mera slitningar på en sådan hund. Men det konstiga med min är att han inte alls vart aktiv på det viset. Han har under en lång tid vart sjuk/dålig och bara gått korta promenader. Så kommer detta från ingenstans, han har så mycket konstigt min hund. Så nu får tiden utvisa om han kommer hålla sig frisk eller inte, för klarar han inte det lätta liv han lever idag så har han heller inget hundliv. Men jag hoppas verkligen att han kommer att hålla, men jag är i dagsläget mest rädd att hans tass problem kommer tillbaka. Men jag hoppas att över 1 års kämpande ska ge ut sin rätt, och han ska få förbli frisk! :)
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Ja, det är ju lite mera slitningar på en sådan hund. Men det konstiga med min är att han inte alls vart aktiv på det viset. Han har under en lång tid vart sjuk/dålig och bara gått korta promenader. Så kommer detta från ingenstans, han har så mycket konstigt min hund. Så nu får tiden utvisa om han kommer hålla sig frisk eller inte, för klarar han inte det lätta liv han lever idag så har han heller inget hundliv. Men jag hoppas verkligen att han kommer att hålla, men jag är i dagsläget mest rädd att hans tass problem kommer tillbaka. Men jag hoppas att över 1 års kämpande ska ge ut sin rätt, och han ska få förbli frisk! :)

Diskbråck kan ju bero på många olika saker. Dels kan man ha "dåliga" diskar rent genetiskt och då är det en stor chans att hunden blir dålig igen efter operation då en annan disk kan bli kass trots att man tagit bort den som är skadad för tillfället. Gör man en operation byter man ut den skadade disken så den kan inte orsaka problem igen.

Sen kan det bero på trauma dvs en skada och då är det ju endast en disk som det är fel på. Sen kan det även vara så att hunden är felbyggd eller har någon form av missbildning som gör att ryggen blir fel belastad och man får tryck på diskarna.

Det är ju svårt att veta exakt vad problemet beror på.
 
Sv: Diskbråck och framtidsutsikter.

Diskbråck kan ju bero på många olika saker. Dels kan man ha "dåliga" diskar rent genetiskt och då är det en stor chans att hunden blir dålig igen efter operation då en annan disk kan bli kass trots att man tagit bort den som är skadad för tillfället. Gör man en operation byter man ut den skadade disken så den kan inte orsaka problem igen.

Sen kan det bero på trauma dvs en skada och då är det ju endast en disk som det är fel på. Sen kan det även vara så att hunden är felbyggd eller har någon form av missbildning som gör att ryggen blir fel belastad och man får tryck på diskarna.

Det är ju svårt att veta exakt vad problemet beror på.

Jo, men han kommer från en mamma med osteokonderos (fick veta det på omvägar från hon som fött min hunds mamma), så genetiken är inte den bästa. Han har även en missbildad kota i nacken, men som vet. inte vet vad det gör eller inte gör. Hans nervfunktion är inte som den ska, och kommer troligen inte bli bättre heller... Skulle det bli mera problem med ryggen skulle jag inte operera på grund av antalet fler problem han har. Därför hoppas jag att han nu förblir bra!! :)
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hej kära buke! Flera år sedan jag skrev sist men nu behöver jag ventilera. Min underbara lilla dansksvenska gårdshundstik på 9 år blev...
Svar
11
· Visningar
2 244
Senast: NotlikeI
·
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 296
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
21 609
Hundhälsa Schäfer på 6,5år, röntgades med C-höfter som 1-åring samt en extra kota på ländryggen. Hade en skada i bogen som unghund. Fick...
Svar
6
· Visningar
1 480
Senast: a1agnlju
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp