Diskbråck och nervsmärta

SiZo

Trådstartare
Jag håller nu på att bli galen. Har diskbråck sedan några år tillbaka och just nu är det riktigt jobbigt. Det gör egentligen inte jätteont, men smärtan är komplett omöjlig att ignorera. Jag kan inte koncentrera mig på nånting. Jag är grinig och mitt tålamod är rätt kort.

Vad gör man egentligen?

Opioder fungerar inte på mig så det funkar inte. Provade att ta två panodil med absolut noll effekt.

Finns det något som kan hjälpa? Jag börjar verkligen bli desperat. Det tar så otroligt mycket energi att konstant ha denna tuggande, brännande och svidande smärta.
 
Jag håller nu på att bli galen. Har diskbråck sedan några år tillbaka och just nu är det riktigt jobbigt. Det gör egentligen inte jätteont, men smärtan är komplett omöjlig att ignorera. Jag kan inte koncentrera mig på nånting. Jag är grinig och mitt tålamod är rätt kort.

Vad gör man egentligen?

Opioder fungerar inte på mig så det funkar inte. Provade att ta två panodil med absolut noll effekt.

Finns det något som kan hjälpa? Jag börjar verkligen bli desperat. Det tar så otroligt mycket energi att konstant ha denna tuggande, brännande och svidande smärta.
Dax för en steloperation?

Jag sitter i samma båt, men nu ska en ryggspecialist titta på MR-bilderna och avgöra OM det går att åtgärda.
Mitt diskbråck sitter i nacken (av alla ställen).
Det är oerhört handikappande, förutom den ständiga smärtan.
Tyvärr så har jag redan ihopväxta kotor i nacken och det tillsammans med en hel del pålagringar ställer till det hela. Men jag hoppas på en steloperation, för då slipper jag den ständiga värken (har jag förstått).
 
Dax för en steloperation?

Jag sitter i samma båt, men nu ska en ryggspecialist titta på MR-bilderna och avgöra OM det går att åtgärda.
Mitt diskbråck sitter i nacken (av alla ställen).
Det är oerhört handikappande, förutom den ständiga smärtan.
Tyvärr så har jag redan ihopväxta kotor i nacken och det tillsammans med en hel del pålagringar ställer till det hela. Men jag hoppas på en steloperation, för då slipper jag den ständiga värken (har jag förstått).
Tror inte att de är villiga till det när det bara är lätt till måttlig nervpåverkan. Känns som att det måste vara värre då?

För mig är det de två typiska, S1-L4. Ena en buktande och andra diskbråck. Givetvis åt två olika håll.

Jag har läst lite om operation och ofta så är det ingen skillnad på resultatet mellan att operera och bara låta det vara efter 5 år. Och då känns det nog lite onödigt att lägga sig under kniven. Men snart är jag nog desperat nog.
 
Tror inte att de är villiga till det när det bara är lätt till måttlig nervpåverkan. Känns som att det måste vara värre då?

För mig är det de två typiska, S1-L4. Ena en buktande och andra diskbråck. Givetvis åt två olika håll.

Jag har läst lite om operation och ofta så är det ingen skillnad på resultatet mellan att operera och bara låta det vara efter 5 år. Och då känns det nog lite onödigt att lägga sig under kniven. Men snart är jag nog desperat nog.
Men som du beskriver smärtan och hur den påverkar dig och ditt liv, så ÄR den ju påverkande för dig. Dessutom så borde det göras en (ny?) MR för att stämma av läget så att det inte har blivit värre än sist.
Om man inte blivit bra på 6-8 veckor med medicin och ev. sjukgymnast så ska dom utreda vidare.
Du måste kontakta din läkare!! och stå på dig :heart
Med det sagt så vet jag hur det fungerar i verkligheten, jag har gått med detta i 1 år och visserligen så har jag en läkare som lyssnar och skickar mig på de utredningar som ska göras - men att komma till de olika utredningarna har tagit tid :down:

Jag är i läget "gör vad ni vill, gör något, vad som helst" för det går inte längre :(
 
Jag opererades för diskbråck L5-S1 för 5 år sedan och det var SÅ befriande! Direkt när jag vaknade ur narkosen, var den där vidriga nervsmärtan borta.
På mig gjordes ingen steloperation, utan de tog bort de trasiga delarna av disken och frilade nerven så den fick mer plats.
Jag fick höra att det var "kört" och att jag skulle få ha ständig smärta och kaaaanske kunna lindra lite med sjukgymnastik. Sen skickade jag en egenremiss till en ryggkirurg, fick tid ganska snabbt och efter besöket hade jag en operationstid inom 2 veckor. Den kliniken finns inte kvar på samma ställe idag, men den ska finnas i ny regi någonstans i Sthlm, tror jag. 🤔 Den förra låg i Strängnäs och tog emot patienter från hela landet.
 
Jag opererades för diskbråck L5-S1 för 5 år sedan och det var SÅ befriande! Direkt när jag vaknade ur narkosen, var den där vidriga nervsmärtan borta.
På mig gjordes ingen steloperation, utan de tog bort de trasiga delarna av disken och frilade nerven så den fick mer plats.
Jag fick höra att det var "kört" och att jag skulle få ha ständig smärta och kaaaanske kunna lindra lite med sjukgymnastik. Sen skickade jag en egenremiss till en ryggkirurg, fick tid ganska snabbt och efter besöket hade jag en operationstid inom 2 veckor. Den kliniken finns inte kvar på samma ställe idag, men den ska finnas i ny regi någonstans i Sthlm, tror jag. 🤔 Den förra låg i Strängnäs och tog emot patienter från hela landet.
Min mamma går med samma problem och väntar på ny MR då besvären blivit mycket värre. Kommer du ihåg vad läkaren eller kliniken hette?
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Men som du beskriver smärtan och hur den påverkar dig och ditt liv, så ÄR den ju påverkande för dig. Dessutom så borde det göras en (ny?) MR för att stämma av läget så att det inte har blivit värre än sist.
Om man inte blivit bra på 6-8 veckor med medicin och ev. sjukgymnast så ska dom utreda vidare.
Du måste kontakta din läkare!! och stå på dig :heart
Med det sagt så vet jag hur det fungerar i verkligheten, jag har gått med detta i 1 år och visserligen så har jag en läkare som lyssnar och skickar mig på de utredningar som ska göras - men att komma till de olika utredningarna har tagit tid :down:

Jag är i läget "gör vad ni vill, gör något, vad som helst" för det går inte längre :(
Så knepigt det där. Jag försöker ju få hjälp med min vikt egentligen, något som jag prioriterar väldigt högt. Känns knepigt att söka för fler saker.
Har hittills inte provat vare sig sjukgymnastik eller smärtstillande egentligen.

Du tipsade om Saroten och den har viktuppgång som biverkning. Jag vågar verkligen inte det. Jag kan inte äta mindre än vad jag gör, och ändå går jag upp i vikt.

Blir så jobbigt att söka för flera saker samtidigt.
 
Så knepigt det där. Jag försöker ju få hjälp med min vikt egentligen, något som jag prioriterar väldigt högt. Känns knepigt att söka för fler saker.
Har hittills inte provat vare sig sjukgymnastik eller smärtstillande egentligen.

Du tipsade om Saroten och den har viktuppgång som biverkning. Jag vågar verkligen inte det. Jag kan inte äta mindre än vad jag gör, och ändå går jag upp i vikt.

Blir så jobbigt att söka för flera saker samtidigt.
Jag tar Saroten mot nervsmärta sen ett halvår. Har inte gått upp i vikt alls. Har tvärtom gått ner några kilon.
Tror det beror på att jag nu kan sova utan nervsmärta vilket i sin tur ger många positiva effekter.
 
Jag tar Saroten mot nervsmärta sen ett halvår. Har inte gått upp i vikt alls. Har tvärtom gått ner några kilon.
Tror det beror på att jag nu kan sova utan nervsmärta vilket i sin tur ger många positiva effekter.
Jag vågar inte chansa. Försöker liksom gå ner och går bara upp ändå.
 
Jag håller nu på att bli galen. Har diskbråck sedan några år tillbaka och just nu är det riktigt jobbigt. Det gör egentligen inte jätteont, men smärtan är komplett omöjlig att ignorera. Jag kan inte koncentrera mig på nånting. Jag är grinig och mitt tålamod är rätt kort.

Vad gör man egentligen?

Opioder fungerar inte på mig så det funkar inte. Provade att ta två panodil med absolut noll effekt.

Finns det något som kan hjälpa? Jag börjar verkligen bli desperat. Det tar så otroligt mycket energi att konstant ha denna tuggande, brännande och svidande smärta.
En kollega har återkommande och ibland superförfärligt, var helt sjukskriven och kunde inte röra sig i ett par veckor för ett halvår sedan. Hon får övningar som praktiskt taget alltid tar kål på smärtan för ett år eller två innan den kommer tillbaka (hon hävdar att hon glömmer bort övningarna när smärtan försvinner, vet inte om det är så. Operation har varit på g, men först ville hon inte, övningar brukade ju fungera, och nu ville inte de senast, men övningarna ordnade det igen denna gång.)

(En annan är opererad, det verkade fungera superduper i en vecka eller så, men nu verkar det inte jättebra längre, men det kan vara ichias kanske).
 
Senast ändrad:
En kollega har återkommande och ibland superförfärligt. Hon får övningar som praktiskt taget alltid tar kål på smärtan för ett år eller så innan den kommer tillbaka.

(En annan är opererad, det verkade fungera superduper i en vecka eller så, men nu verkar det inte jättebra längre, men det kan vara ichias kanske).
Ja själva ryggen gör inget ont alls. Noll smärta där. Det är ischiasen som är dum.
 
Ja själva ryggen gör inget ont alls. Noll smärta där. Det är ischiasen som är dum.
Ja ned i benet eller ngt sådant.

Om du inte testat övningar alls så verkar det absolut mycket väl värt att göra det. Har du fått övningar?
(De verkar vara ganska enkla -från en som bara sett dem utföras på kontorsgolvet för all del :) )
 
Ja ned i benet eller ngt sådant.

Om du inte testat övningar alls så verkar det absolut mycket väl värt att göra det. Har du fått övningar?
Ja ischias sitter hela vägen från ryggen och ner i foten. Jag får väldigt ont i hälen och hålfoten.
 
Ja själva ryggen gör inget ont alls. Noll smärta där. Det är ischiasen som är dum.
Det var den jäveln som var i kläm på mig också, fast jag hade även lite ont i ryggen. Som jag förstod det så "karvade" kirurgen bort lite på kotorna närmast det drabbade området, så nerven fick mer plats.
Jag kan känna av det IBLAND om jag suttit för länge (dvs flera timmar) i samma position, men annars märks det inte. Långa bilresor är därför ingen höjdare, men det brukar gå ok med några extra pauser för att sträcka på benen och röra sig lite.

Jag rekommenderar verkligen att kolla upp möjligheten för operation, eftersom jag vet hur mycket det kan hjälpa.
 
Ja ischias sitter hela vägen från ryggen och ner i foten. Jag får väldigt ont i hälen och hålfoten.
Ja jag vet inte exakt var de olika kollegorna har och hade ont tyvärr :) men så långt verkar övningarna ha hjälpt bäst i populationen om två på kontoret :D.
 
Jag hade ett diskbråck i ländryggen som gav rejält med besvär över ett år efter det uppkommit. Fick hjälp av en naprapat med väldigt mjuk manipulation och övningar. Hon beskrev det som att (detta är hur jag förstod det) min kropp hamnat i kompensation genom muskelspänning vilket tydligen försurar miljön i muskeln dvs runt nerven och denna försurning retar nerven och ger nervsmärta. För mig var det alltså inte längre tryck på nerven från själva bråcket längre.

Tror jag gick 3-4 ggr och gjorde övningarna dagligen under ett par månader. Det kändes som magi. Har du inte testat rehab kan det verkligen vara värt.
 
Jag hade ett diskbråck i ländryggen som gav rejält med besvär över ett år efter det uppkommit. Fick hjälp av en naprapat med väldigt mjuk manipulation och övningar. Hon beskrev det som att (detta är hur jag förstod det) min kropp hamnat i kompensation genom muskelspänning vilket tydligen försurar miljön i muskeln dvs runt nerven och denna försurning retar nerven och ger nervsmärta. För mig var det alltså inte längre tryck på nerven från själva bråcket längre.

Tror jag gick 3-4 ggr och gjorde övningarna dagligen under ett par månader. Det kändes som magi. Har du inte testat rehab kan det verkligen vara värt.
Min nerv är nog extra lättretad. Tvärkort så att jag når knäna om jag böjer mig ner. Kan absolut inte stretcha för då blir den arg på mig.
Testade rehab efter att jag krossade L1 och L2, tyckte inte att det gjorde något speciellt för mig. Sen har jag svårt för att faktiskt vara konsekvent i sjukgymnastiken. Men prova kan man ju alltid. Ett par månader har jag inte uthållighet att göra något som är tråkigt, tyvärr.
 
Min nerv är nog extra lättretad. Tvärkort så att jag når knäna om jag böjer mig ner. Kan absolut inte stretcha för då blir den arg på mig.
Testade rehab efter att jag krossade L1 och L2, tyckte inte att det gjorde något speciellt för mig. Sen har jag svårt för att faktiskt vara konsekvent i sjukgymnastiken. Men prova kan man ju alltid. Ett par månader har jag inte uthållighet att göra något som är tråkigt, tyvärr.
För mig var det iofs inte tråkigt att gå från ”så ont att jag nästan gråter” till människa varje gång jag lade 5 minuter på övningarna, men fattar helt gjrejen med svårt att upprätthålla tråkig rutin. För mig var det instant gratification, som sedan höll i sig längre o längre efter varje tillfälle.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ För en vecka sedan bröt jag höger ringfinger, frakturen ligger längs med benet och genom sista leden. Läkaren ville ge mig opioder mot...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
3 697
Senast: Milosari
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok “Känner du ingen i den här staden?”, frågade mina kollegor undrande när jag för ca 2 veckor sedan precis hade börjat på mitt nya jobb i...
Svar
9
· Visningar
2 471
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Igår var det fettisdagen och det bjöds på minisemlor på mitt jobb. Jag är alldeles galen i semlor – de innehåller väl typ alla triggers...
Svar
6
· Visningar
1 897
Senast: Unafraid
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok När man är liten så samlar man ju på sig beteenden, reaktioner och strategier som formas efter den omgivning man växer upp med - sånt...
Svar
0
· Visningar
474
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp