Diskussioner på nätet

[Sharpless]

Varför är det så svårt att ta ett steg tillbaka och fundera på vad man faktiskt läst, och inte bli upprörd för att någon annan inte ser på saken på samma sätt som en själv, eller använder andra ord för att uttrycka något, men i grunden menar samma sak?
Själv är jag fullständigt urusel på att ta in fakta i vissa fall, men vid andra tillfällen kan jag se att det inte är svart eller vitt, utan en mycket tydlig grå nyans över det hela.

 

[IngelaH]

Varför är det så svårt att ta ett steg tillbaka och fundera på vad man faktiskt läst, och inte bli upprörd för att någon annan inte ser på saken på samma sätt som en själv, eller använder andra ord för att uttrycka något, men i grunden menar samma sak?
Själv är jag fullständigt urusel på att ta in fakta i vissa fall, men vid andra tillfällen kan jag se att det inte är svart eller vitt, utan en mycket tydlig grå nyans över det hela.

Word! Jag har inte tordats skriva detta på detta forum senaste åren, på grund av vad du just skrev.

 

[karamelldrottningen]

Mycket handlar nog om att man läser in saker och känslor som inte står med. Tonläge och sådant som är självklart irl blir svårare på nätet.

 

[Araminta]

Jag har en egen regel att aldrig skicka inlägg i affekt. Skriver dem gör jag (för att rasa av mig), men jag skickar dem inte (så långt jag förmår). Inte så mycket för att skona andra, som för att skona mig själv då jag vet att gensvaret skulle få mig att må än sämre.

Sen så är tumregeln att läsa alla inlägg med en snäll röst en bra utgångspunkt. Skrift är ett svårt medium och det någon uppfattar som koncist, kan en annan uppfatta som avsnoppat, etc. En glad smiley kan kännas tillgjord, men till och från så tänker jag den faktiskt har ett värde som smörjmedel i en del situationer.

 

[Jeffery]

Jag tror att det är så enkelt att vi människor ännu inte lärt oss att fullt ut kommunicera enbart i text.

Så fort den minsta känsla blandas in, behöver vi nog dels den feedback som en röst och/eller ansiktsuttryck/kroppsspråk ger,
dels så kan en hur välskriven text som helst ändå missuppfattas på en oändlig mängd sätt, framför allt om den läses lite för fort - så att läsaren byter ut lite förutfattade meningar i det som just hastas över lite för fort.

 

[Sharpless]

Helt klart ligger det något i det där att så mycket försvinner när sådant som tonfall och kroppsspråk försvinner. Och även om det kan vara till hjälp att använda emojis/smiles, känner jag att de som sådana är ett extra språk som inte alla har lärt sig.

 

[TheRedLightning]

Varför är det så svårt att ta ett steg tillbaka och fundera på vad man faktiskt läst, och inte bli upprörd för att någon annan inte ser på saken på samma sätt som en själv, eller använder andra ord för att uttrycka något, men i grunden menar samma sak?
Själv är jag fullständigt urusel på att ta in fakta i vissa fall, men vid andra tillfällen kan jag se att det inte är svart eller vitt, utan en mycket tydlig grå nyans över det hela.

Förutom det så har jag börjat fundera om den som läser verkligen läser allt. Saker och ting får ju helt olika betydelser om man t ex. inte läser hela meningar.
Sett det fenomenet lite här och var på nätet, ett exempel var en som sökte förslag på slamsugningsfirmor som hade kamera, men nämnde i texten vilka firmor den redan kollat med, ändå är det folk som kommer med förslag på de firmorna, precis som om det inte läst det stycket.

Finns andra sammanhang också, jag vet inte om det är att folk läser slarvigt eller har bråttom när de läser. Vet inte om det fenomenet kan spela in i det du nämner i TS också.

 

[Fruentimber]

Och även om det kan vara till hjälp att använda emojis/smiles, känner jag att de som sådana är ett extra språk som inte alla har lärt sig.

Eller inte vill använda? Jag strösslar inte mina inlägg med smileys, det ligger liksom inte i min "natur". Jag springer inte omkring och småler så fort jag öppnar munnen irl heller. Det här med att uppfattas som sur eller upprörd trots att man har en neutral ton men inte avslutar varje mening med en smiley tycker jag är ett himla otyg (men, gissar jag, handlar många gånger om den andres projicerande av sina egna känslor på mina inlägg).

 

[Sharpless]

Eller inte vill använda? Jag strösslar inte mina inlägg med smileys, det ligger liksom inte i min "natur". Jag springer inte omkring och småler så fort jag öppnar munnen irl heller. Det här med att uppfattas som sur eller upprörd trots att man har en neutral ton men inte avslutar varje mening med en smiley tycker jag är ett himla otyg (men, gissar jag, handlar många gånger om den andres projicerande av sina egna känslor på mina inlägg).

Nej, det är ju absolut inte ett krav att använda smileys istället för text, så att säga. Men jag tror att det ibland kan vara praktiskt att använda för att få fram rätt andemening. Ta till exempel följande "Vilket härligt väder idag". Lägg till antingen eller och se hur olika det tolkas.

 

[Lilla]

Samtidigt tycker jag att man får lov att lyssna om någon säger ”jag är ledsen att du uppfattade det så men jag menade det inte så”.
Det är väldigt frustrerande när någon missuppfattar men vägrar gå med på att det är ett missförstånd.
Sen tycker jag att det är skönt när diskussioner handlar om sakfrågor utan personangrepp/personförminskning.

 

[gammalek]

Eller inte vill använda? Jag strösslar inte mina inlägg med smileys, det ligger liksom inte i min "natur". Jag springer inte omkring och småler så fort jag öppnar munnen irl heller. Det här med att uppfattas som sur eller upprörd trots att man har en neutral ton men inte avslutar varje mening med en smiley tycker jag är ett himla otyg (men, gissar jag, handlar många gånger om den andres projicerande av sina egna känslor på mina inlägg).

Det där är så knepigt, tycker jag. Vi kvinnor skaaaa vara leende och omhändertagande enligt mångas förväntningar. Så om vi inte är stora soliga leenden, då tolkas det som att vi är aggressiva och attackerar fast att det inte alls är så.

I skrivet språk ogillar jag att behöva lägga till smilies bara för att försäkra andra att jag inte är upprörd. Men jag gör det ändå i vissa sammanhang för att försöka undvika oklarheter. Men det skaver i mig, precis som det skaver att IRL behöva le för att slippa bli misstolkad eller göra andra osäkra. Är bergis på att få män behöver ha dessa funderingar.

 

[Mia_R]

Samtidigt tycker jag att man får lov att lyssna om någon säger ”jag är ledsen att du uppfattade det så men jag menade det inte så”.
Det är väldigt frustrerande när någon missuppfattar men vägrar gå med på att det är ett missförstånd.
Sen tycker jag att det är skönt när diskussioner handlar om sakfrågor utan personangrepp/personförminskning.

Extra trist när saken redan är avhandlad och sen kommer någon inhoppandes som inte orkar läsa hela tråden och drar igång cirkusen igen.

 

[Lilla]

Extra trist när saken redan är avhandlad och sen kommer någon inhoppandes som inte orkar läsa hela tråden och drar igång cirkusen igen.

Ja verkligen!

 

[Enya]

Extra trist när saken redan är avhandlad och sen kommer någon inhoppandes som inte orkar läsa hela tråden och drar igång cirkusen igen.

Eller som faktiskt har läst det, men som gärna vill visa på vilken sida den står.

 

[Mia_R]

Eller som faktiskt har läst det, men som gärna vill visa på vilken sida den står.

Fast det gäller ju inte enbart diskussioner om sak utan jag ser ofta någon som inte orkar läsa allt och som ändå ska kommentera. Ibland när ett djur redan är avlivat flera sidor senare.

 

[Enya]

Fast det gäller ju inte enbart diskussioner om sak utan jag ser ofta någon som inte orkar läsa allt och som ändå ska kommentera. Ibland när ett djur redan är avlivat flera sidor senare.

Jo jag vet, jag sa inte emot dig, utan la till att det jag skrev kan också hända.

 

[Mia_R]

Jo jag vet, jag sa inte emot dig, utan la till att det jag skrev kan också hända.

Har för mig att det även hände dig, när din sambo var sjuk och sedan dog?

 

[Enya]

Har för mig att det även hände dig, när din sambo var sjuk och sedan dog?

Ja, tror det var typ på sidan 30 eller så.

 

[Ramona]

Varför är det så svårt att ta ett steg tillbaka och fundera på vad man faktiskt läst, och inte bli upprörd för att någon annan inte ser på saken på samma sätt som en själv, eller använder andra ord för att uttrycka något, men i grunden menar samma sak?
Själv är jag fullständigt urusel på att ta in fakta i vissa fall, men vid andra tillfällen kan jag se att det inte är svart eller vitt, utan en mycket tydlig grå nyans över det hela.

Jag tycker att det är mycket intressant varför många blir så upprörda över saker och ting som varken drabbar dem eller någon annan. Det är liksom som att folk inte får leva sina egna liv och göra som de själva vill enligt vissa. Jag är medlem i en Facebook-grupp för ekonomiintresserade kvinnor och där ser man gång på gång att åsikter förskrivs nästan som lagar! Det kan bli mycket hätska diskussioner när någon kommer med en annan åsikt eller annat synsätt. Folk kan bli hur upprörda som helst över hur vissa lägger upp sin ekonomi eller hur de delar kostnader i ett förhållande. Det är för mig så konstigt?! Hur blev mitt liv sämre av att någon annan har gemensam ekonomi och delar kostnaderna procentuellt emellan sig? Märkligt.

 

[Red_Chili]

Jag har en egen regel att aldrig skicka inlägg i affekt. Skriver dem gör jag (för att rasa av mig), men jag skickar dem inte (så långt jag förmår). Inte så mycket för att skona andra, som för att skona mig själv då jag vet att gensvaret skulle få mig att må än sämre.

Sen så är tumregeln att läsa alla inlägg med en snäll röst en bra utgångspunkt. Skrift är ett svårt medium och det någon uppfattar som koncist, kan en annan uppfatta som avsnoppat, etc. En glad smiley kan kännas tillgjord, men till och från så tänker jag den faktiskt har ett värde som smörjmedel i en del situationer.

Så gör jag med. Sedan när det känns som om något av mina inlägg ändå får svar jag inte räknat med, då försöker jag reda ut om det blivit något missförstånd eller så istället för att anta att folk vill illa och bli sur för det