Övr. allmänt Dödshjälp?

#4
Jag är för, men jag vet inte hur jag tycker gränsen för när det är okej ska vara.
Vanligast är väl att det är vid allvarlig, obotlig sjukdom som blir svårare och kommer leda till döden som "krävs" för att dödshjälp ska godkännas? Det är väl på sätt och vis bra, men jag är lite osäker ändå på om jag tycker det ska finnas krav som ska uppfyllas för att man ska ha rätt till dödshjälp. Samtidigt så tycker jag väl inte heller att det ska ges hur som helst till vem som helst.
 
#5
Jag tycker det är en svår fråga.
På ett sätt är jag för och på ett emot.

Om man är terminalt sjuk tex och lider skulle jag självklart gärna se att man kunde få slippa det.

Men jag ser samtidigt problem med att någon är tex tillfälligt suicid pga omständigheter som går att ändra och där de själva efter en sån period vill leva igen.
Svårt att avgöra när det är så att man verkligen vill dö i vissa fall.

Jag har själv varit suicid som ung.
Jag är rätt glad idag att jag fortsatte. Idag har jag det ju väldigt bra.
Och jag är ju långt från unik i den aspekten.
 
#6
Jag är för aktiv dödshjälp, men är lite kluven till vart gränsen för att få hjälpen bör vara. Risken finns ju att terminalt sjuka personer känner sig pressade till det för att inte belasta sina nära, sedan vet jag inte riktigt vart jag står gällande att bevilja dödshjälp baserad på psykisk ohälsa (som jag vet förekommer i några länder).
 
#7
Jag tycker det är en svår fråga.
På ett sätt är jag för och på ett emot.

Om man är terminalt sjuk tex och lider skulle jag självklart gärna se att man kunde få slippa det.

Men jag ser samtidigt problem med att någon är tex tillfälligt suicid pga omständigheter som går att ändra och där de själva efter en sån period vill leva igen.
Svårt att avgöra när det är så att man verkligen vill dö i vissa fall.

Jag har själv varit suicid som ung.
Jag är rätt glad idag att jag fortsatte. Idag har jag det ju väldigt bra.
Och jag är ju långt från unik i den aspekten.
Nej, det måste vara hårt reglerat, det håller jag med. Obotlig sjukdom, utredning ska ske osv. Inte bara 'må dåligt'. Och det menar jag inte alls med att nedvärdera 'må dåligt'!!! Oerhört viktigt att förtydliga att det är oerhört allvarligt och viktigt med bra vård. Men det är något som förhoppningsvis, med behandling, kan gå över. Typ als/obotlig cancer osv är enklare att godkänna.
 
#8
Nej, det måste vara hårt reglerat, det håller jag med. Obotlig sjukdom, utredning ska ske osv. Inte bara 'må dåligt'. Och det menar jag inte alls med att nedvärdera 'må dåligt'!!! Oerhört viktigt att förtydliga att det är oerhört allvarligt och viktigt med bra vård. Men det är något som förhoppningsvis, med behandling, kan gå över. Typ als/obotlig cancer osv är enklare att godkänna.
Jag håller med om att fysiska sjukdomar rimligtvis är "lättare" att godkänna, men även där är det ju viktigt att på något sätt veta om personen vill ha dödshjälp för SIN skull, eller för att "skona" anhöriga.

Men psykisk sjukdom är så himla svårt tycker jag. Många kan bli bättre men alla blir inte det. Hur länge ska man "behöva" lida för att ha rätt till dödshjälp? Eller ska man inte alls få det om man är psykiskt sjuk? Bara vissa psykiska diagnoser, vilka?
Osv osv. Jag tycker det är intressanta, men jättesvåra, frågor.
 
#9
Jag är jäkligt kluven. Som @tuaphua mådde jag väldigt dåligt i tonåren och har gjort självmordsförsök. Idag är jag ju glad att det inte lyckades. Jag har också sett vad ett självmord pga psykisk ohälsa gjorde med de efterlevande (barn dock vuxna) och det var hemskt. Hen som tog livet av sig lämnade inget brev eller något och var försvunnen i flera dagar innan hen hittades...

MEN sedan har jag ju en mor med långt gången Alzheimers och jag kan säga att jag kommer aldrig att hamna i hennes situation. Får jag den diagnosen gör jag slut på det medans jag kan för det hon har är inget liv. Givetvis kommer jag att göra upp alla mina affärer innan och lämna ett brev varför jag gjort som jag gjort.

Min morfar hade otäck och snabb cancer. Vi vet inte om han dog av den eller en överdos smärtstillande, han hade vansinnigt ont och stod på höga doser. Var det det sistnämnda hade vi inte gjort annat än tackat sköterskan som gav den dosen.

Som sagt, jag vet inte riktigt var jag står gällande en eventuell lagstiftning men jag kan ha förståelse för det i vissa fall.
 
#10
En till fråga är väl då vem som ska utföra dödshjälpen. Att smärtlindra någon såpass mycket så att patienten lider mindre men kanske dör snabbare är redan i dagsläget ok och något som jag tror att de flesta som arbetar med det är ok med. Men i de fallen är det ju någon som uppenbarligen redan är döende. Att aktivt döda en annan människa kan nog många tycka är betydligt jobbigare.
 
#11
En till fråga är väl då vem som ska utföra dödshjälpen. Att smärtlindra någon såpass mycket så att patienten lider mindre men kanske dör snabbare är redan i dagsläget ok och något som jag tror att de flesta som arbetar med det är ok med. Men i de fallen är det ju någon som uppenbarligen redan är döende. Att aktivt döda en annan människa kan nog många tycka är betydligt jobbigare.
Vet inte om det är så överallt, men på vissa ställen finns iallafall "dödshjälpskliniker" där de jobbar med enbart sånt. Det finns säkert folk som tycker ett sånt jobb känns meningsfullt även om många nog har svårt för det.
 
#13
Jag är för. Inte bara för svårt sjuka som annars skulle få genomgå utdraget lidande innan de till slut dör, utan även för de som lever med svår psykisk ohälsa och inte längre orkar kämpa. Men visst krävs det tight kontroll just för att försäkra sig om att det bara beviljas till de där det inte längre finns något val. Samtidigt kan man undra, vem bestämmer när det räcker då problemen inte är fysiskt synliga? Svårt dilemma.

Får jag bli lite mer personlig så...
Jag lever med både ett NPF-tillstånd och en ordentlig dos psykisk ohälsa utöver (och delvis på grund av) det, och allt stök i min hjärna interagerar på så vis att det är extremt svårt att medicinera, så jag får helt enkelt leva med det så gott jag kan. Jag hankar mig fram på ren tjurskallighet, men jag förstår de som hellre skulle få en spruta och slippa skiten för gott. Krasst som fan, jag vet.
 
#14
Jag är för, så länge det handlar om obotlig sjukdom och har kommit till stadiet av ett lidande i väntan på döden.

Min mammas 5 cancer gick inte att operera eller behandlas, sista året var ett stort lidande och smärta innan hon sista veckan gick in och ur cancersömnen.
Du fattas oss.

Nu sitter jag och lipar oxå:cry:
 
#15
Jag är för, så länge det handlar om obotlig sjukdom och har kommit till stadiet av ett lidande i väntan på döden.

Min mammas 5 cancer gick inte att operera eller behandlas, sista året var ett stort lidande och smärta innan hon sista veckan gick in och ur cancersömnen.
Du fattas oss.

Nu sitter jag och lipar oxå:cry:
Åh, det var inte det jag var ute efter :heartkram!
 
#16
Jag är för, men jag vet inte hur jag tycker gränsen för när det är okej ska vara.
Vanligast är väl att det är vid allvarlig, obotlig sjukdom som blir svårare och kommer leda till döden som "krävs" för att dödshjälp ska godkännas? Det är väl på sätt och vis bra, men jag är lite osäker ändå på om jag tycker det ska finnas krav som ska uppfyllas för att man ska ha rätt till dödshjälp. Samtidigt så tycker jag väl inte heller att det ska ges hur som helst till vem som helst.
Man ska få bestämma själv tycker jag. Det är en såpass viktig fråga att ingen annan kan bestämma.
 
#18
Det är en mycket svår fråga.
1.Ska en människa ha rätt att själv välja att avsluta sitt liv?
Med tvekan så svarar jag, Ja.
Under förutsättning att personen i fråga är så medveten att han själv kan ta beslutet.
2. Nästa svåra fråga som uppkommer, Vem ska utföra handlingen om individen själv är oförmögen till det.
3 Vem ska göra bedömningen som ger grönt ljus för att agera?
 
#20
Jag är för aktiv dödshjälp och tycker att det inte behöver vara en dödlig sjukdom för att man ska bevilja det. Däremot tycker jag att det ska vara en sjukdom som ger den enskilde stort lidande, där det inte finns någon möjlig bättring. Tex hon som hade ME och åkte utomlands och fick dödshjälp. Hon var sängbunden i princip konstant och under svåra smärtor.

Personen som får dödshjälp lider ju inte av det.

Psykiska åkommor är det svårare med tycker jag. Depression tex har man ju kommit på att det finns folk som blir botade av LSD, så där händer det ju en hel del nu. Samtidigt så är det såklart personens eget liv, och denne borde få bestämma själv, egentligen. Mkt knepigt det där!
 

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Sök på Bukefalos med Google

Rekommenderas av Google:
Upp