Skola & jobb Dömd pga yrke?

För mig har ordet dömande en tydligt negativ innebörd. Menar du att alla går omkring med negativa idéer om andra människors yrkesval? Folk jag har omkring mig är oftast lite mer medvetna om att de har fördomar och försöker åtminstone se igenom dem. Undran måste inte vara ifrågasättande.
Kalla det vad du vill. Vad är det för skillnad på en fördom och ett dömande? I relation till någons yrkesval tycker jag nog att det är samma sak.
 
Jag blir lite ledsen över reaktionen jag får ibland när jag berättar att jag läser till förskollärare och vad de tror att vi gör.
”Vad läser du till?”
”Förskollärare”
”Hur många år är den?”
”3,5 år på högskola”
”Läser ni i 3,5 år för att kunna byta blöjor!?”

Många vet inte ens att förskolan har en egen läroplan. De vet inte hur stor betydelse förskolan har för barnen inför kommande skolår och deras framtid. Så himla tråkigt!
 
Jag blir lite ledsen över reaktionen jag får ibland när jag berättar att jag läser till förskollärare och vad de tror att vi gör.
”Vad läser du till?”
”Förskollärare”
”Hur många år är den?”
”3,5 år på högskola”
”Läser ni i 3,5 år för att kunna byta blöjor!?”

Många vet inte ens att förskolan har en egen läroplan. De vet inte hur stor betydelse förskolan har för barnen inför kommande skolår och deras framtid. Så himla tråkigt!
Säger folk så på riktigt? Jag tappar hakan.
 
Jag blir lite ledsen över reaktionen jag får ibland när jag berättar att jag läser till förskollärare och vad de tror att vi gör.
”Vad läser du till?”
”Förskollärare”
”Hur många år är den?”
”3,5 år på högskola”
”Läser ni i 3,5 år för att kunna byta blöjor!?”

Många vet inte ens att förskolan har en egen läroplan. De vet inte hur stor betydelse förskolan har för barnen inför kommande skolår och deras framtid. Så himla tråkigt!
Hoppas inte dessa har barn som går/nyligen gått i förskola? Vore ju förjävligt om de missat vad förskolan ger våra barn...
 
Jag blir lite ledsen över reaktionen jag får ibland när jag berättar att jag läser till förskollärare och vad de tror att vi gör.
”Vad läser du till?”
”Förskollärare”
”Hur många år är den?”
”3,5 år på högskola”
”Läser ni i 3,5 år för att kunna byta blöjor!?”

Många vet inte ens att förskolan har en egen läroplan. De vet inte hur stor betydelse förskolan har för barnen inför kommande skolår och deras framtid. Så himla tråkigt!
Så less man blir på dessa okunniga och ickeödmjuka kommentarer. Ok att inget veta om ett yrke, men att uttala sig utan att ta reda på fakta är så idiotiskt 😡
 
Jag blir lite ledsen över reaktionen jag får ibland när jag berättar att jag läser till förskollärare och vad de tror att vi gör.
”Vad läser du till?”
”Förskollärare”
”Hur många år är den?”
”3,5 år på högskola”
”Läser ni i 3,5 år för att kunna byta blöjor!?”

Många vet inte ens att förskolan har en egen läroplan. De vet inte hur stor betydelse förskolan har för barnen inför kommande skolår och deras framtid. Så himla tråkigt!
Jag är glad att högutbildade tar hand om barnen. det är inte lätt och ett stort ansvar.
 
Jag blir lite ledsen över reaktionen jag får ibland när jag berättar att jag läser till förskollärare och vad de tror att vi gör.
”Vad läser du till?”
”Förskollärare”
”Hur många år är den?”
”3,5 år på högskola”
”Läser ni i 3,5 år för att kunna byta blöjor!?”

Många vet inte ens att förskolan har en egen läroplan. De vet inte hur stor betydelse förskolan har för barnen inför kommande skolår och deras framtid. Så himla tråkigt!
Samma sak är det tyvärr med bibliotekarier.
En vanlig fråga: "Va? Måste man läsa i tre år för att lära sig att stämpla ut böcker???"

Jag brukar numera lugnt svara något i stil med: "Mm, nu är det inte precis det som hör bibliotekariens centrala arbetsuppgifter... Har du hört talas om kunskapsförmedling, litteraturfrämjande och informationshantering? Det är det som bibliotekarier sysslar med."

En annan fördom om bibliotek är att det är en lugn plats som är perfekt för utmattade och blyga människor att arbeta på...:confused::mad:
 
Samma sak är det tyvärr med bibliotekarier.
En vanlig fråga: "Va? Måste man läsa i tre år för att lära sig att stämpla ut böcker???"

Jag brukar numera lugnt svara något i stil med: "Mm, nu är det inte precis det som hör bibliotekariens centrala arbetsuppgifter... Har du hört talas om kunskapsförmedling, litteraturfrämjande och informationshantering? Det är det som bibliotekarier sysslar med."
Jag skulle ha svårt att ta den där frågan på allvar. Skulle nog bara svarat VET du hur många stämplar det finns nuförtiden?
 
Jag är sjukskriven och det är så himla ofta man får frågan om vad man jobbar med, efter att man hälsat och frågat vad hen heter så kommer ju frågorna om yrke. Jag brukar säga att jag inte gör så mycket just nu men att jag pluggat xxx och att jag älskade det. Då får jag frågan varför jag inte jobbar med det och svarar alltid att det är en så besvärlig och svår arbetsmarknad att ta sig in på och att jag i så fall skulle bli frilansare/starta eget och att jag inte kan leva så osäkert, att man vissa månader inte får någon lön alls och andra kan dra in 30 000 och att man måste sälja in sig själv för varje uppdrag man får vilket är en sådan press att jag bara inte klarar det och att det är nästan omöjligt att få fast jobb i den branschen vilket tyvärr inte är en lögn utan total sanning. Ser sedan till att byta ämne och fråga tillbaka eller byta helt.

Som "tur" är så är min utbildning något som fascinerar folk och väcker intresse och ses som intressant och relativt "fint", sen att jag inte jobbar med det tycker alla är jätte tråkigt för att jag ju har talang för det och där brukar jag säga tack och gå vidare i samtalet.
 
Så kräkless jag blir på dylika könsnormer du beskriver präglar ditt yrke och bransch. Får samma känsla när @Sassy beskriver att många har lite svårt med kvinnliga ingenjörer. Det handlar för mig bara om att det blir lite obekvämt med kvinnor som tar plats bland män. Vi förväntas göra annat. 🤮

Har fö liknande upplevelser från mitt eget yrke. Är ensam kvinna i min befattning och en av få rent procentuellt i min bransch överlag. När jag möter förvåning över vad jag gör, varesig det gäller yrket i sig eller specifika moment som jag inte förväntas klara - är mitt standardsvar "med vilken kroppsdel tror du att jag gör det"?
Jag måste bara berätta vad som hänt här under veckan!
En kollega till mig som jobbar på ett av företagets andra kontor var involverad i ett stort byggprojekt. På det projektet hade några av markarbetarna busvisslat på förbipasserande kvinnor och när (den manliga) platschefen fick höra det tog det verkligen fyr! Han stoppade hela bygget (vi snackar om några timmars stopptid på ett nångmiljonprojekt), tog in de berörda arbetarna och gav de en rejäl jävla uppsträckning samt informerade övrig personal om vikten av uppförandekod.

Det händer grejer även i den här mansdominerade världen!
 
Jag har ju inte ens ett yrke, och blir absolut dömd för det. Förtidspensionär och jobbar i daglig verksamhet, det är mycket klappa på huvudet och sakta backa undan på det. Brukar inte vilja ta upp det så fort men jobbfrågan är tamefan ofelbart alltid bland det första folk vill veta om en så det finns inte en chans att visa vem jag är innan det.

De som fortsätter prata med mig brukar märka att jag inte är helt bakom flötet iaf, men de är ju inte jättemånga om vi säger så - och antalet som är intresserade av att dejta är, ptja, försumbart.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan jag säga att jag upplever samma sak med att alla frågar om vad jag jobbar med. Brukar berätta om vad jag brukade jobba med förr och att jag pluggat och sen berätta om annat, som att det är fullt upp ändå och att jag går hundkurser och tränar och tävlar, att jag går fotours och är med i en grupp som har tiotusentals medlemmar från hela världen där man tävlar med sina fotografier i olika teman och att jag gillar att skriva. Helt enkelt byta fokus till vad jag gillar att göra och får fram att jag liksom inte bara sitter hemma för att jag inte jobbar. Och försöka få fram att sjukskriven inte är= lat och misslyckad.
 
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan jag säga att jag upplever samma sak med att alla frågar om vad jag jobbar med. Brukar berätta om vad jag brukade jobba med förr och att jag pluggat och sen berätta om annat, som att det är fullt upp ändå och att jag går hundkurser och tränar och tävlar, att jag går fotours och är med i en grupp som har tiotusentals medlemmar från hela världen där man tävlar med sina fotografier i olika teman och att jag gillar att skriva. Helt enkelt byta fokus till vad jag gillar att göra och får fram att jag liksom inte bara sitter hemma för att jag inte jobbar. Och försöka få fram att sjukskriven inte är= lat och misslyckad.
Fast det där, att säga att man har fullt upp ändå, skulle i många kretsar ses som antingen lyxhustrusymptom eller att man anser sig för fin för att jobba eller för lat för att jobba. Väldigt många anser att kan man göra minsta lilla förutom att ligga i sängen så kan man också jobba. Tyvärr.
 
Fast det där, att säga att man har fullt upp ändå, skulle i många kretsar ses som antingen lyxhustrusymptom eller att man anser sig för fin för att jobba eller för lat för att jobba. Väldigt många anser att kan man göra minsta lilla förutom att ligga i sängen så kan man också jobba. Tyvärr.
Fast jag är väldig noga med att förklara att jag har en extremt begränsad ork, när jag träffar familj eller vänner orkar jag ungefär en timme, har jag varit och handlat den dagen så är det allt jag orkar den dagen. Men jag vill inte bara ge upp, har gjort det förr och det har slutat med Psyk och ECT. Jag har aldrig orkat vara med hela tiden på varken hundkurser eller studiecirklar utan går alltid hem först, ibland 1,5 timme innan kursen slut. Skulle någon döma mig så måste dom först förstå och lyssna så ser dom hur det är, allt är inte som det ser ut utåt sett. Jag har svårt att ens ta mig ut och jag mår skit och allt är en enda röra och kamp inombords, men det är ju inte den sidan jag vill visa upp.

Angående lyxhustru så skulle jag inte kalla en inkomst på ca 6000 kr/månad vilket jag kommer få i och med att jag inte kan få hyresbidrag. Är det ett livsmål och lyx att leva så, att knappt ha råd att leva?

Och när jag säger att det är fullt upp så är det för att jag har mina vårdkontakter och samtal där, jag har tvång som tar tid, jag kämpar med allt hela dagen, jag har min hund och försöker vara social fast det tar emot och jag inte orkar riktigt. Mamma frågade igår hur det var eftersom hon vet att jag har det tufft nu och jag svarade att jag jobbar 100% nu. Det vill säga 100% ångest. Hon förstod mig och frågade vad jag gör på fritiden. Har ångest svarade jag igen. Det är inget lyxliv och kunde jag skulle jag jobba, plugga, vara social och leva frisk utan ångest dygnet runt.
 
Senast ändrad:

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

  • Jultråden 2019
  • Den 21:e hunduppdateringstråden
  • Skadad på skolan

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp