Drömmen om egen häst- dock vill inte min man.

[evertsson86]

Hej!
Jag har haft en dröm om att skaffa en egen häst sen jag var typ10 år. Men i den åldern var det ju såklart bara en dröm.
Nu är jag 35 år och har egentligen alla förutsättningar för att skaffa egen häst. Mark till lösdrift utanför dörren, kompisar som kan ”hyra in” sig, ekonomin osv. Jag har kunskapen som behövs och är det några frågetecken så har jag massa hästkunniga människor runt omkring mig att rådfråga.

Till dilemmat! Min man tycker inte speciellt mycket om hästar. Han gillar dom verkligen inte. Sen tycker han inte vi har tid eller råd med det. Vi har 2 st barn som är 7& 10 år. Dottern på 10 år rider nu i ridskola.
Fast jobb med fast inkomst. Och som sagt hästarna precis utanför fönstret.
Sen absolut det kommer ta en del tid men jag tänker att barnen börjar bli lite större och mer självständiga plus att vi kommer vara några stycken som delar på jobbet.

Jag har varit medryttare till en häst i 2 år nu och fått lägga ca 1,5 h i körtid varje gång jag ska rida, 2 dagar i veckan.
Vad/hur känner ni? Ska jag skippa min dröm för att min man upplever att det inte kommer funka? Eller ska jag försöka och motbevisa honom? Jag är så kluven för jag vill inte vara egoistisk men samtidigt vill jag ju försöka fullfölja min dröm.

Tacksam för svar!

 

[athena_arabians]

Så länge du kan rodda runt det hela själv (tid och pengar) är det väl inget att tveka på. Men jag blir verkligen fundersam när han inte vill stötta dig i din dröm. Gör han som han vill oavsett vad du säger när det gäller hobbyer? Har han någon dyr hobby?

 

[Andromedae]

Spontant: Det är väldigt stor skillnad på att ägna två dagar i veckan åt att rida på annans hästar , och att ha egna hästar hemma.

Jag tycker inte att det är något fel med att du vill ha egen häst (och ärligt, om du betalar själv så tycker jag inte att han ska avgöra huruvida du vill lägga dina pengar på häst eller inte). Däremot skulle jag kanske börja med att ha häst uppstallad snarare än att ha häst hemma, för det ÄR annorlunda att ha ansvaret 365 dagar om året mot vad det är att rida lite då och då. Både i fysiskt jobb, och i vilket "utrymme" hästarna tar upp mentalt och känslomässigt.

 

[nejlica]

Jag skulle säga kör! I värsta fall får du väl sälja hästen igen, men det känns ju tråkigt att sedan behöva ångra att du aldrig ens försökte.

Jättetråkigt att din man inte är mer entusiastisk, är det att ha häst överhuvudtaget som skaver, eller att ha ett gäng hemma? Kan oavsett tycka att det kanske kan vara en bra början att stalla upp en häst i närheten, bli lite varm i kläderna som hästägare och om det skulle vara så att det känns övermäktigt och du vill göra dig av med hästen igen så står du inte där och har ett gäng inackorderade som måste tas omhand.

Det kan ju vara ett kul intresse att dela med barnen nu när de börjar bli lite större också, skaffa en häst som är lämplig även för dottern och involvera henne och 7 åringen också.

 

[Sleepy]

Hej!
Jag har haft en dröm om att skaffa en egen häst sen jag var typ10 år. Men i den åldern var det ju såklart bara en dröm.
Nu är jag 35 år och har egentligen alla förutsättningar för att skaffa egen häst. Mark till lösdrift utanför dörren, kompisar som kan ”hyra in” sig, ekonomin osv. Jag har kunskapen som behövs och är det några frågetecken så har jag massa hästkunniga människor runt omkring mig att rådfråga.

Till dilemmat! Min man tycker inte speciellt mycket om hästar. Han gillar dom verkligen inte. Sen tycker han inte vi har tid eller råd med det. Vi har 2 st barn som är 7& 10 år. Dottern på 10 år rider nu i ridskola.
Fast jobb med fast inkomst. Och som sagt hästarna precis utanför fönstret.
Sen absolut det kommer ta en del tid men jag tänker att barnen börjar bli lite större och mer självständiga plus att vi kommer vara några stycken som delar på jobbet.

Jag har varit medryttare till en häst i 2 år nu och fått lägga ca 1,5 h i körtid varje gång jag ska rida, 2 dagar i veckan.
Vad/hur känner ni? Ska jag skippa min dröm för att min man upplever att det inte kommer funka? Eller ska jag försöka och motbevisa honom? Jag är så kluven för jag vill inte vara egoistisk men samtidigt vill jag ju försöka fullfölja min dröm.

Tacksam för svar!

Du tycker du har tid och råd. Han tycker inte du har tid och råd.

Köp hästen.

 

[evertsson86]

Så länge du kan rodda runt det hela själv (tid och pengar) är det väl inget att tveka på. Men jag blir verkligen fundersam när han inte vill stötta dig i din dröm. Gör han som han vill oavsett vad du säger när det gäller hobbyer? Har han någon dyr hobby?

 

[Valerianovna]

Hej!
Jag har haft en dröm om att skaffa en egen häst sen jag var typ10 år. Men i den åldern var det ju såklart bara en dröm.
Nu är jag 35 år och har egentligen alla förutsättningar för att skaffa egen häst. Mark till lösdrift utanför dörren, kompisar som kan ”hyra in” sig, ekonomin osv. Jag har kunskapen som behövs och är det några frågetecken så har jag massa hästkunniga människor runt omkring mig att rådfråga.

Till dilemmat! Min man tycker inte speciellt mycket om hästar. Han gillar dom verkligen inte. Sen tycker han inte vi har tid eller råd med det. Vi har 2 st barn som är 7& 10 år. Dottern på 10 år rider nu i ridskola.
Fast jobb med fast inkomst. Och som sagt hästarna precis utanför fönstret.
Sen absolut det kommer ta en del tid men jag tänker att barnen börjar bli lite större och mer självständiga plus att vi kommer vara några stycken som delar på jobbet.

Jag har varit medryttare till en häst i 2 år nu och fått lägga ca 1,5 h i körtid varje gång jag ska rida, 2 dagar i veckan.
Vad/hur känner ni? Ska jag skippa min dröm för att min man upplever att det inte kommer funka? Eller ska jag försöka och motbevisa honom? Jag är så kluven för jag vill inte vara egoistisk men samtidigt vill jag ju försöka fullfölja min dröm.

Tacksam för svar!

Förutsatt för att ni tar gemensamt ansvar för hushållet och att du kan ta din bit och ändå ha tid med häst, och kan täcka den ekonomiska biten själv så hade jag sagt "kör hårt" Skulle du hindra honom från att ägna sig åt en hobby så länge det inte påverkade ditt liv negativt? Samtidigt tycker i alla fall inte jag det är rimligt att ens partner skall finansiera ens hobby om denne inte vill och inte begär detsamma av en själv.

 

[Inte_Ung]

Vilken trist man.
Har ni inga hobbys eller intressen?

 

[evertsson86]

Spontant: Det är väldigt stor skillnad på att ägna två dagar i veckan åt att rida på annans hästar , och att ha egna hästar hemma.

Jag tycker inte att det är något fel med att du vill ha egen häst (och ärligt, om du betalar själv så tycker jag inte att han ska avgöra huruvida du vill lägga dina pengar på häst eller inte). Däremot skulle jag kanske börja med att ha häst uppstallad snarare än att ha häst hemma, för det ÄR annorlunda att ha ansvaret 365 dagar om året mot vad det är att rida lite då och då. Både i fysiskt jobb, och i vilket "utrymme" hästarna tar upp mentalt och känslomässigt.

Ja det förstår jag och är medveten om det. Men tänker att eftersom jag har den precis utanför dörren så blir det ju inte så lång tid varje gång om du förstår vad jag menar. Barnen kan vara ute samtidigt som jag fixar osv. Sen har jag mina föräldrar som grannar där barnen springer hur de vill.

Tänker också om vi är några stycken så delar man upp det som en schema med alla sysslor men självklart blir det jobb varje dag ändå.
Tänker också att det är en kostnad att stalla upp gentemot att ha det på egen mark.

Men tack för dina synpunkter

 

[evertsson86]

Så länge du kan rodda runt det hela själv (tid och pengar) är det väl inget att tveka på. Men jag blir verkligen fundersam när han inte vill stötta dig i din dröm. Gör han som han vill oavsett vad du säger när det gäller hobbyer? Har han någon dyr hobby?

Alltså pengarna kan jag rådda och tiden också, men visst jag kommer ju vara borta lite varje dag men jag tror inte familjen står och faller på det.
Jo han spelar hockey, gymmar och spelar paddel så han har också fritidsintressen.

 

[evertsson86]

Förutsatt för att ni tar gemensamt ansvar för hushållet och att du kan ta din bit och ändå ha tid med häst, och kan täcka den ekonomiska biten själv så hade jag sagt "kör hårt" Skulle du hindra honom från att ägna sig åt en hobby så länge det inte påverkade ditt liv negativt? Samtidigt tycker i alla fall inte jag det är rimligt att ens partner skall finansiera ens hobby om denne inte vill och inte begär detsamma av en själv.

Nej jag skulle aldrig be honom finansiera en häst eller kostnaden runt omkring. Det ska jag stå för själv helt klart! Det är mer tiden kan inte tycker jag/vi har.

 

[evertsson86]

Grejen är att han tycker inte att han ”får” mycket tid av mig efter alla måsten osv med barnen och vardagen. Då tycker han det är märkligt att jag ska klämma in en häst i tiden också

 

[athena_arabians]

Alltså pengarna kan jag rådda och tiden också, men visst jag kommer ju vara borta lite varje dag men jag tror inte familjen står och faller på det.
Jo han spelar hockey, gymmar och spelar paddel så han har också fritidsintressen.

Köp hästen.

 

[athena_arabians]

Grejen är att han tycker inte att han ”får” mycket tid av mig efter alla måsten osv med barnen och vardagen. Då tycker han det är märkligt att jag ska klämma in en häst i tiden också

Ursäkta men vilken mansgris! Alla hans hobbyer tar rejält med tid men du ska inte få ha häst?!

Edit: Hur mycket av hushållssysslorna tar han? Något säger mig att det inte är 50-50.

 

[nightcrawler]

Så som du beskriver det nu så hade jag inte ens funderat. Jag hade köpt häst så hade han fått säga vad han ville sen.

 

[Valerianovna]

Grejen är att han tycker inte att han ”får” mycket tid av mig efter alla måsten osv med barnen och vardagen. Då tycker han det är märkligt att jag ska klämma in en häst i tiden också

Ditt liv ska ju inte gå ut på att finnas till för honom när han har fritid. Kan han vara borta och ägna tid åt sina hobbys så ska du också kunna ta dig den friheten. Jag hade köpt mig en häst

 

[evertsson86]

Ursäkta men vilken mansgris! Alla hans hobbyer tar rejält med tid men du ska inte få ha häst?!

Edit: Hur mycket av hushållssysslorna tar han? Något säger mig att det inte är 50-50.

Ja hans hobbys tar också tid men enligt honom inte alls i närheten av min ridning gör i nuläget. Och då är ju jag bara medryttare nu Jag kan säga att han är egenföretagare och jag jobbar 75%, så du kanske kan räkna ut själv vem som gör mest hemma

 

[Andromedae]

Ja det förstår jag och är medveten om det. Men tänker att eftersom jag har den precis utanför dörren så blir det ju inte så lång tid varje gång om du förstår vad jag menar. Barnen kan vara ute samtidigt som jag fixar osv. Sen har jag mina föräldrar som grannar där barnen springer hur de vill.

Tänker också om vi är några stycken så delar man upp det som en schema med alla sysslor men självklart blir det jobb varje dag ändå.
Tänker också att det är en kostnad att stalla upp gentemot att ha det på egen mark.

Men tack för dina synpunkter

Jag förstår hur du menar, men jag tror att det är viktigt att inte underskatta tiden som det tar bara för att du slipper restid.

Som stallägare behöver du bland annat
- ha kontakt med kommun, länsstyrelse och jordbruksverket
- köpa in hö (antingen avtala leverans eller åka och hämta själv)
- ha det yttersta ansvaret för att hagar och stall är hela (saker går sönder)
- hantera gödselhanteringen (kan vara allt från att beställa container till att köra ut på åkrar, beror på vilket avtal som passar dig bäst)
- ta hand om dina marker (bedöma slitage och genomföra eventuella åtgärder typ plöja och så, hårdgöra, eller ta in hjälp för det)

Då har vi inte börjat räkna in tiden som läggs för hästarnas dagliga skötsel.

Ekonomi ifråga är hästarna inte gratis hemma. Sedan beror det förstås på var du står, men din/a hästar lär kosta dig ett antal tusenlappar i månaden oavsett om du har de hemma eller installade.

Sedan vill jag också höja ett varningens finger för att tänka på att flera kan hjälpas åt. Ja, givetvis kan folk hjälpas åt. Men det kräver också att dina vänner är lika synkade i dig vad det gäller hästägande som ni är som vänner. Och tro mig, det finns många sorters hästägare och alla funkar inte med alla. Det kan vara jättetrevligt att stå i stall med andra men det kan också vara hemskt. Och saker kan hända. Hästar blir skadade, folk skiljer sig, folk flyttar. Ur min egen synvinkel så är det väldigt mycket enklare att ha inställningen att jag gör allt jobb själv, men kan jag sedan få hjälp när jag behöver är det en bonus.

Det är fantastiskt att ha häst så jag menar inte att säga att du inte ska skaffa en. Kör på det, bara kör! Men var medveten om att allt är en inlärningskurva, och det är jobbigt om man måste ha flera inlärningskurvor på en och samma gång (lära sig vara hästägare och lära sig vara stallägare).

 

[Mia_R]

Alltså pengarna kan jag rådda och tiden också, men visst jag kommer ju vara borta lite varje dag men jag tror inte familjen står och faller på det.
Jo han spelar hockey, gymmar och spelar paddel så han har också fritidsintressen.

Klart han inte vill att du ska köpa häst, då kommer han ju kanske behöva dra ner på sina egna hobbies för att du inte sköter ungar och förhållande lika mycket längre.

 

[Lingon]

Så som du beskriver det nu så hade jag inte ens funderat. Jag hade köpt häst så hade han fått säga vad han ville sen.

Jag hade funderat. En man som beskrivs så kan göra ens liv med häst väldigt jobbigt. Det tar mycket tid att ha häst (och barn) och har man dessutom en partner som inte stöttar en kan det ens liv jobbigt.

Frågan är snarare:

1) Orkar jag med hans motstånd till det i tillägg till tiden och energin som hästen kommer kräva?
2) Om jag inte orkar det: klarar jag av att ha kvar hästen om förhållandet inte håller pga partnerns beteende kring fördelning av tid för hobbys? Då tänker jag både tidsmässigt och ekonomiskt.
3) Är vi överens om hur pengar ska spenderas? Om den ena vill resa och den andra vill ha häst och de två inte går att kombinera så behöver man om man är i ett förhållande prata om detta. Speciellt eftersom det finns barn med i bilden.

Kanske är det så att häst och man inte går att kombinera (p.g.a. mannens motvilja) eller så går det. Och går det inte så får var och en bestämma sig för om de kan leva med det eller inte.