Du är duktig på att jobba MEN...

Avalbane

Trådstartare
"Du är duktig på att jobba och ställer upp på även konstiga arbetsuppgifter. Vi är båda nöjda med dig. Därför kommer det låta konstigt det som jag kommer säga härnäst. Det är svårt att förklara jag kan inte ge dig specifika detaljer av flera skäl, MEN jag kommer inte kunna ge dig mer jobb framöver.
Det kan gälla från allt mellan en månad till 1-2 år framåt i tiden. Har ingenting med ekonomin att göra eller liknande… Och jag har pratat med “vår kollega”, som har förståelse för det beslutet som tagits."

Samtidigt som han inte kommer kunna ge mer timmar ska han prata och höra med branschkollegor för att se om jag kan jobba för någon annan som arbetsgivare så länge.

Detta var kanske inte det jag ville höra när vi har en två timmars biltur hem från jobb framför oss. Tack iallafall för att det inte var på vägen dit.


Jag har jobbat där lite över ett år nu, ställt upp när jag kunnat och även när jag varit uppbokad på annat jobb, försökt bokat om så gott jag kunnat.
I somras fick jag mer timmar. Hade jag kunnat mer rent kunskapsmässigt finns det jobb i överflöd. Då jag tyvärr inte har alla de kunskaper som behövs, har jag till en början kunnat gå “bredvid” och lära mig mer om jobbet i sig till en början som övergångsperiod.

Jag förstår ingenting. Bland det sista vi pratade om innan julledighet var bla om löneförhöjning till det nya året. Jag fick innan dess små “projekt” och uppgifter att läsa på om och lära mig mer om. Saker jag kunde fördjupa mig i då han själv inte har den tiden över.

Jag trodde jag började hitta min plats i det stora livspusslet. Äntligen hittat ett jobb som jag kunnat tänka mig att arbeta med, en relativt stabil inkomst, kollegor och ett jobb med varierade uppgifter jag trivs med. Framtiden.

Det här jobbet var mitt ljus i tunneln. Under tunga dagar kunde ett sms eller ett samtal om jobb lyfta allt från 0-100 i välmående. På kvällen blev det lättare att somna när tankarna snurrade, bara genom att se fram emot jobbdagar och att umgås med kollegor.

Hade detta gällt mitt andra jobb eller livet i allmänt vet jag var jag hade vänt och sett fram emot. Nu är det ljuset släckt, för den här gången, kanske för alltid.


Jag sov riktigt oroligt inatt. Nu mår jag bara illa och tårarna flödar om vartannat. Tankarna snurrar: Varför ens hjälpa mig hittat annat jobb hos branschkollegor om jag inte duger hos er? Om jag jobbar bra och det inte har med det att göra är det då personligt mot mig? Vad har jag gjort för fel?Har jag ringt olägligt, sagt något, legat på för mycket? Var mina “fördjupningsuppgifter” en del att förbereda mig för andra jobb?

“ Du är duktig på att jobba. Kom ihåg det.”
Var bland det sista jag hörde innan vi sa hejdå och tackade för dagen, sen gick jag ur bilen och stängde dörren.

Nu är det bara att avvakta. Försöka komma ur sängen imorgon, försöka äta lite frukost som jag hoppade över idag. Och förhoppningsvis inte gråta för mycket under dagen. Det blir bättre. Det löser sig på ett vis eller annat. Hoppas jag. Känns det inte bättre närmsta dagarna blir det nog kontakt med vården. Var bara att säga till sambon så löser vi det. Då han funderar om jag har nått botten, som jag har känt av länge nu pga olika anledningar.


Sambon föreslog att jag skulle skicka iväg ett mail eller sms.
Skriva att jag behöver ett ärligt rakt svar, för min skull. För att kunna gå vidare i mitt tankemönster. Bearbeta. Höra att det kanske inte är mitt fel, dit tankarna går för tillfället. Det kan bero på annat.

Förhoppningsvis får jag mod till det. Nu tvekar jag för att jag vill inte förstöra en framtida arbetsrelation och sätta mig eller arbetsgivaren i en konstig sits. Jag vet att vi kommer ha kontakt framöver, genom mitt andra jobb, om inte annat.

Lång text och säkerligen rörig, men jag behöver skriva av mig. Vet att jag har fått kloka råd och tankar här förut. Även om jag kanske inte svarar och försvinner tillslut, är jag ändå tacksam för den respons som brukar komma.
 
Du verkar vara trött. Trött på gränsen till utmattning. Det är inte så att det märks? Och att dom inte vill bidra till att du springer in i väggen? Så av omtanke drar dom ner på din arbetsbörda.
 
Jag har varit med om precis samma sak. Jag bad om ett ärligt svar och fick inget. En månad senare fick ytterligare 8 personer gå, en tid senare var företaget i konkurs.
Det berodde inte på mig men det knäckte mig verkligen att inte få veta varför. Jag satsade allt på det jobbet och så var jag inte ens värd en förklaring. Försök få till ett svar om varför. Då blir det som din sambo säger lättare att släppa och gå vidare.
 
@tornblomma Tack! Ju mer jag tänker på saken desto klarare blir det. Även fall det inte är svaret jag vill ha, så är det någonting jag behöver. Ska helt klart ta tag i det när jag orkar och vet hur jag ska lägga upp det så det känns bra för mig.

@EmmaW Det är det jag är rädd för, att jag inte ska få ett rakt svar och i längden blir det konstig stämning när vi ses.
 
Du verkar vara trött. Trött på gränsen till utmattning. Det är inte så att det märks? Och att dom inte vill bidra till att du springer in i väggen? Så av omtanke drar dom ner på din arbetsbörda.

@Luff Tack för ytterligare en tankeväg. Ingenting jag har reflekterat över skulle kunna vara en orsak till det hela. Ursäktar för ett långt svar med lite utsvängning..

Personligen tycker jag inte att jag jobbat särskilt mycket, mellan 40-60 h i månaden på den här arbetsplatsen sen sommaren. Under samma period har jag gjort ca 30-105 h/ månad på mitt andra jobb.
Jag vet att det kan ha blivit lite väl intensivt i perioder. Tex först jobb mellan 7/8 - 16 och sedan direkt till nästa för att sluta vid 22/23 på kvällen. Det har satt sina spår, att pyssla ihop arbetstillfällena då jag många gånger fått göra val som vem ska jag jobba för idag, då arbetsdagar ofta överlappat.

Jag har egentligen "sagt" upp mig ifrån mitt andra jobb, då jag kände att jag tappade taget där och inte orkade mer. Jag fick avlastning efter ett möte på vissa arbetsuppgifter men skulle fortsatte med andra under en övergångsperiod tills de hittade någon annan. En månad efter mötet fick jag höra att "ingen" hade hört att jag skulle sluta och fasa ut mer runt nyåret. Vet inte riktigt vad det var för möte jag var på egentligen.

Sa upp mig i november men är fortfarande kvar. Lång uppsägningstid på det stället, speciellt som jag egentligen bara går på timmar. Jag är för snäll och tänker för mycket på andra, tyvärr.

Det är absolut ingen omöjlighet att det kan ligga någonting i det du skriver. Då han vet om hur jag har/haft det på andra jobbet. Att då göra det av omtanke skulle inte förvåna mig det minsta heller. Samtidigt får jag inte riktigt ihop det med att hitta andra arbetsgivare jag kan jobba för istället? och varför inte säga någonting om det...
 
Jag har blivit "varslad" en gång tillsammans med nästan 100 andra när det företaget var i kris. 2 månader senare ringde dom upp och frågade om jag ville ha en ny anställning på en annan position och jag och många andra blev återanställda men med nya titlar.

Det kan ju vara så att företaget på högre nivå har problem och de inte kan/vill gå ut offentligt med det än.
Kanske de tittar på möjligheter att göra allt de kan för att behålla anställda och därför de givit dig en liten vink om att det ändå kanske går åt helvette...?

På vårt jobb var det sist in först ut om man inte hade specialkunskaper inom visst område...

Du kan be om ärligt svar från din chef men som jag sa, ibland kan det vara ännu högre upp i kedjan.

Av vad du skriver så tror jag verkligen inte det är du som gjort nåt fel!
 
Jag har inget vettigt svar att ge men jag har varit med om en liknande situation. Jobbade på två ställen där jag trivdes fantastiskt bra med kollegor och arbetsuppgifter på det ena, och vantrivdes med arbetsuppgifter, arbetstider och ledningen på det andra, kollegorna däremot hyfsat likvärdiga. Började på jobb nummer ett delvis för att jag hoppades att jag skulle kunna få så mycket tid där att jag så småningom kunde slippa det andra.

Sen fick jag hastigt och lustigt gå. Jag förstår varför, men just känslan av att behöva gå från något jag trivdes på och samtidigt vara kvar på det andra som jag INTE trivdes med var skitjobbigt. Jag hade verkligen önskat att det var tvärtom.
 
Jag har blivit "varslad" en gång tillsammans med nästan 100 andra när det företaget var i kris. 2 månader senare ringde dom upp och frågade om jag ville ha en ny anställning på en annan position och jag och många andra blev återanställda men med nya titlar.

Det kan ju vara så att företaget på högre nivå har problem och de inte kan/vill gå ut offentligt med det än.
Kanske de tittar på möjligheter att göra allt de kan för att behålla anställda och därför de givit dig en liten vink om att det ändå kanske går åt helvette...?

På vårt jobb var det sist in först ut om man inte hade specialkunskaper inom visst område...

Du kan be om ärligt svar från din chef men som jag sa, ibland kan det vara ännu högre upp i kedjan.

Av vad du skriver så tror jag verkligen inte det är du som gjort nåt fel!

Jag hoppas verkligen att det är jag själv som fastnat i någon negativ tankemönster. Att jag har fått det till att låta värre än det är. Allt kanske är "löst" om några månader, kanske är ett dåligt besked inom familjen och fokusen behöver läggas där.

Chefen i fråga sitter högst. Mindre AB med han som ägare samt en till heltidsanställd. Så svaret finns där. Jag har fullförståelse om han inte vill berätta allt i detalj. Skulle inte själv vilja att alla vet om det hänt något speciellt, men just nu behöver jag den försäkran att det kan bero på annat, än på mig.
 
Närmar du dig att bli Lasad?

Skummade igenom LAS lite snabbt. Vad jag kan läsa mig till är att man ska ha jobbat över 2 år under en längre tidsperiod?
Jag gjorde mitt första arbetstillfälle i slutet på november 2016. Vet att det finns andra som jobbar under samma premisser som mig, som jobbat längre. Så har svårt att tror att det skulle bero på det?
 
@Avalbane så det är ett litet företag med enbart din ägare/chef, en heltidsanställd samt du som är halv/deltid? Eller är det fler anställda?

(Jag trodde det var ett större företag, my misstake)

Om det är så litet så kan det absolut vara privat-relaterat..
Och ja, jag tycker med du borde få mer klara besked men ja,, knivig sitts
 
Jag har inget vettigt svar att ge men jag har varit med om en liknande situation. Jobbade på två ställen där jag trivdes fantastiskt bra med kollegor och arbetsuppgifter på det ena, och vantrivdes med arbetsuppgifter, arbetstider och ledningen på det andra, kollegorna däremot hyfsat likvärdiga. Började på jobb nummer ett delvis för att jag hoppades att jag skulle kunna få så mycket tid där att jag så småningom kunde slippa det andra.

Sen fick jag hastigt och lustigt gå. Jag förstår varför, men just känslan av att behöva gå från något jag trivdes på och samtidigt vara kvar på det andra som jag INTE trivdes med var skitjobbigt. Jag hade verkligen önskat att det var tvärtom.

Precis såhär har jag det. Jag var/är fast på ett jobb där jag egentligen inte trivs av olika anledningar och började tvivla rejält på mig själv.
Då kom förfrågan om jag ville börja på det här jobbet med, som ett komplement och fylla ut mina timmar för att i praktiken få ihop till en heltidstjänst mellan jobben. Jag tackade ja, då jag både god känsla av personen i fråga samt inte är rädd för att prova på nya saker och behövde en förändring.

För att krångla till det lite så ligger jobben till viss del inom samma område. Så har vi tex problem (på stället där jag inte riktigt trivs), ringer jag till till min andra arbetsgivare som är installatör/ support.
Detta har satt mig i lite speciella situationer kan jag säga.
Jag misstänker t ex att i vissa fall så skulle han inte åkt ut/ svarat (t ex sent på kvällar, upptagen med familj osv) om det hade varit någon annan än jag själv som felanmält, utan istället kollat upp dagen därpå.
 
@Seabaz
Inte lätt att veta utan information.
Det är Ägare/chef, en heltidsanställd, jag som går på timmar/ vid behov (ca 40-60h per månad) samt 2 till som jobbar på "fasta" arbetsdagar ( ca 4-8 tillfällen i månaden. Varierar lite från månad till månad). Dessa jobbar dock i en annan del av landet och sköter sig själva i princip (Lite speciell bransch)

Knivig sits helt klart.
 
Precis såhär har jag det. Jag var/är fast på ett jobb där jag egentligen inte trivs av olika anledningar och började tvivla rejält på mig själv.
Då kom förfrågan om jag ville börja på det här jobbet med, som ett komplement och fylla ut mina timmar för att i praktiken få ihop till en heltidstjänst mellan jobben. Jag tackade ja, då jag både god känsla av personen i fråga samt inte är rädd för att prova på nya saker och behövde en förändring.

För att krångla till det lite så ligger jobben till viss del inom samma område. Så har vi tex problem (på stället där jag inte riktigt trivs), ringer jag till till min andra arbetsgivare som är installatör/ support.
Detta har satt mig i lite speciella situationer kan jag säga.
Jag misstänker t ex att i vissa fall så skulle han inte åkt ut/ svarat (t ex sent på kvällar, upptagen med familj osv) om det hade varit någon annan än jag själv som felanmält, utan istället kollat upp dagen därpå.

Jag undrar om det är affärsrelationen mellan dina två arbetsgivare som det beror på. Du verkar ju sitta lite på dubbla stolar. Har du haft befogenhet att ringa din andra arbetsgivare om support?
 
Jag undrar om det är affärsrelationen mellan dina två arbetsgivare som det beror på. Du verkar ju sitta lite på dubbla stolar. Har du haft befogenhet att ringa din andra arbetsgivare om support?

Har funderar över det också. Vet att det finns b la lite skulder sinsemellan. Ska dock finnas en avbetalningsplan sinsemellan har jag hört från båda håll. Var en av sakerna jag tog upp efter besked: om det har pratats om mig att jag jobbar hos båda mm, men det ska inte vara några problem, rent officiellt i allafall.

Befogenheten är inga problem. Har snarare blivit tillsagt att lösa problem, "ring dit - det måste lösas NU. Jag bryr mig inte om han inte kan, det är hans skyldighet att det ska fungera. "

Jag har frågat och förklarat att det känns fel att ringa tex när jag vet att han är upptagen med andra jobb eller äntligen hemma hos familjen i tid.
Men han har sagt att ring på du, det är ingenting du behöver oroa dig för. Kan han svara så gör han det osv. då han vet hur min andra arbetsgivare kan vara.
 
Precis såhär har jag det. Jag var/är fast på ett jobb där jag egentligen inte trivs av olika anledningar och började tvivla rejält på mig själv.
Då kom förfrågan om jag ville börja på det här jobbet med, som ett komplement och fylla ut mina timmar för att i praktiken få ihop till en heltidstjänst mellan jobben. Jag tackade ja, då jag både god känsla av personen i fråga samt inte är rädd för att prova på nya saker och behövde en förändring.

För att krångla till det lite så ligger jobben till viss del inom samma område. Så har vi tex problem (på stället där jag inte riktigt trivs), ringer jag till till min andra arbetsgivare som är installatör/ support.
Detta har satt mig i lite speciella situationer kan jag säga.
Jag misstänker t ex att i vissa fall så skulle han inte åkt ut/ svarat (t ex sent på kvällar, upptagen med familj osv) om det hade varit någon annan än jag själv som felanmält, utan istället kollat upp dagen därpå.
Aha. Det är säkert här skon klämmer!
Jag skulle fråga på jobbet där jag trivs om de kan ge mig mer timmar så att du kan sluta det andra jobbet.
 
Det är svårt att förklara jag kan inte ge dig specifika detaljer av flera skäl, MEN jag kommer inte kunna ge dig mer jobb framöver.
Ibland händer ju saker inom ett företag som gör att de måste organisera om och eftersom chefen inte berättar för dig är det uppenbarligen känslig information, kanske information om någon av de andra som arbetar. Man vet aldrig vad som händer bakom kulisserna vid sådana här tillfällen och tyvärr är det så att du kanske aldrig kommer att få veta den riktiga anledningen heller. Någon av de andra arbetstagarna som jobbar länge kanske behöver omplaceras, bolaget kanske har fått någon typ av föreläggande som gör att de inte kan anställa vem som helst etc.

Sambon föreslog att jag skulle skicka iväg ett mail eller sms.
Skriva att jag behöver ett ärligt rakt svar, för min skull. För att kunna gå vidare i mitt tankemönster. Bearbeta. Höra att det kanske inte är mitt fel, dit tankarna går för tillfället. Det kan bero på annat.
Du ska absolut inte lägga detta på dig själv. Chefen förklarade ju flera gånger att du jobbar bra och att du är duktig och ställer upp. Hade det varit ditt fel hade chefen antaglien berättat att det var ditt fel, men nu gjorde han inte det utan förklarade flera gånger för dig att det inte är personligt mot dig eftersom du jobbar bra. Det är någonting annat inom bolaget som strular!

Chefen hade heller aldrig varit positiv till att rekommendera dig till andra ifall han inte stod för det. Ingen vill ha sitt namn på en dålig arbetare! Man vill inte vara den som är elak mot andra eller visa att man har dåligt omdöme genom att rekommendera någon som är kass. Du är inte kass! Detta är inte ditt fel. Det är någonting som hänt utanför dig som gör att du tyvärr blir den som får gå.

Gå vidare från detta jobbet nu och sök andra liknande jobb. Det kommer lösa sig för dig med ska du se. Ett jobb är ett jobb, det finns andra som är bättre. Hitta ett sådant.
 
"Du är duktig på att jobba och ställer upp på även konstiga arbetsuppgifter. Vi är båda nöjda med dig. Därför kommer det låta konstigt det som jag kommer säga härnäst. Det är svårt att förklara jag kan inte ge dig specifika detaljer av flera skäl, MEN jag kommer inte kunna ge dig mer jobb framöver.
Det kan gälla från allt mellan en månad till 1-2 år framåt i tiden. Har ingenting med ekonomin att göra eller liknande… Och jag har pratat med “vår kollega”, som har förståelse för det beslutet som tagits."

Samtidigt som han inte kommer kunna ge mer timmar ska han prata och höra med branschkollegor för att se om jag kan jobba för någon annan som arbetsgivare så länge.

Detta var kanske inte det jag ville höra när vi har en två timmars biltur hem från jobb framför oss. Tack iallafall för att det inte var på vägen dit.


Jag har jobbat där lite över ett år nu, ställt upp när jag kunnat och även när jag varit uppbokad på annat jobb, försökt bokat om så gott jag kunnat.
I somras fick jag mer timmar. Hade jag kunnat mer rent kunskapsmässigt finns det jobb i överflöd. Då jag tyvärr inte har alla de kunskaper som behövs, har jag till en början kunnat gå “bredvid” och lära mig mer om jobbet i sig till en början som övergångsperiod.

Jag förstår ingenting. Bland det sista vi pratade om innan julledighet var bla om löneförhöjning till det nya året. Jag fick innan dess små “projekt” och uppgifter att läsa på om och lära mig mer om. Saker jag kunde fördjupa mig i då han själv inte har den tiden över.

Jag trodde jag började hitta min plats i det stora livspusslet. Äntligen hittat ett jobb som jag kunnat tänka mig att arbeta med, en relativt stabil inkomst, kollegor och ett jobb med varierade uppgifter jag trivs med. Framtiden.

Det här jobbet var mitt ljus i tunneln. Under tunga dagar kunde ett sms eller ett samtal om jobb lyfta allt från 0-100 i välmående. På kvällen blev det lättare att somna när tankarna snurrade, bara genom att se fram emot jobbdagar och att umgås med kollegor.

Hade detta gällt mitt andra jobb eller livet i allmänt vet jag var jag hade vänt och sett fram emot. Nu är det ljuset släckt, för den här gången, kanske för alltid.


Jag sov riktigt oroligt inatt. Nu mår jag bara illa och tårarna flödar om vartannat. Tankarna snurrar: Varför ens hjälpa mig hittat annat jobb hos branschkollegor om jag inte duger hos er? Om jag jobbar bra och det inte har med det att göra är det då personligt mot mig? Vad har jag gjort för fel?Har jag ringt olägligt, sagt något, legat på för mycket? Var mina “fördjupningsuppgifter” en del att förbereda mig för andra jobb?

“ Du är duktig på att jobba. Kom ihåg det.”
Var bland det sista jag hörde innan vi sa hejdå och tackade för dagen, sen gick jag ur bilen och stängde dörren.

Nu är det bara att avvakta. Försöka komma ur sängen imorgon, försöka äta lite frukost som jag hoppade över idag. Och förhoppningsvis inte gråta för mycket under dagen. Det blir bättre. Det löser sig på ett vis eller annat. Hoppas jag. Känns det inte bättre närmsta dagarna blir det nog kontakt med vården. Var bara att säga till sambon så löser vi det. Då han funderar om jag har nått botten, som jag har känt av länge nu pga olika anledningar.


Sambon föreslog att jag skulle skicka iväg ett mail eller sms.
Skriva att jag behöver ett ärligt rakt svar, för min skull. För att kunna gå vidare i mitt tankemönster. Bearbeta. Höra att det kanske inte är mitt fel, dit tankarna går för tillfället. Det kan bero på annat.

Förhoppningsvis får jag mod till det. Nu tvekar jag för att jag vill inte förstöra en framtida arbetsrelation och sätta mig eller arbetsgivaren i en konstig sits. Jag vet att vi kommer ha kontakt framöver, genom mitt andra jobb, om inte annat.

Lång text och säkerligen rörig, men jag behöver skriva av mig. Vet att jag har fått kloka råd och tankar här förut. Även om jag kanske inte svarar och försvinner tillslut, är jag ändå tacksam för den respons som brukar komma.
Välkommen in i gänget . Ska förhandla i morgon om min framtid i företaget. Tänkte inte att man skulle må så dåligt av ett sådant besked när tankarna bara snurrar i huvudet och man kan inte sova eller ens få i sig mat får hålla tummarna för att det går bra för oss båda
 
Tack för alla svar och synpunkter som fick mig att se lite andra vinklar på situationen.

En uppdatering:
Då jag inte fick ihop det hela samtidigt som jag har fullt förtroende för arbetsgivaren, valde jag att avvakta för att se vad som skulle hända. Det visade sig då att det inte riktigt var alls så illa som det lät.
Jag har inte fått ett direkt svar på varför, men det kommer se lite annorlunda ut på pappret, under en period, men annars kommer jag fortsätta jobba på som vanligt utan konstigheter (med högre lön som vi pratade om innan nyåret).

Att ta upp sådana här saker, i bilen på väg hem, efter en lång arbetsdag, där jag mestadels ätit godsaker fyllda med socker och mår sådär, är nog inte den bästa tidpunkten att prata om sådant här.
Otydlighet kombinerat med en massa annat både privat och arbete fick mig att krascha.
Såhär i efterhand, hade han kanske inte behövt säga någonting till mig alls, innan allt var klart, men antar att det bara kom upp lite osmidigt sådär.

Jag hoppas verkligen jag kan få mig själv att fråga direkt om det skulle uppstå otydligheter i framtiden, så behöver jag inte fundera lika mycket så jag kan sova på nätterna.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Hej! Jag är 50 och har jobbat som uska och inom äldreomsorgen i hela mitt liv. Det Är kul men som många vet, stundtals lite tufft...
Svar
1
· Visningar
450
Kropp & Själ Jag visste inte om jag skulle lägga tråden här eller på dagbok. Men jag vill nog ha tankar? För att börja från början… Jag har varit...
2
Svar
29
· Visningar
3 736
Senast: skiesabove
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 784
Senast: Sasse
·
Skola & Jobb Jag kommer antagligen bli uppsagd, enligt vad min arbetsgivare har sagt. I övrigt har jag inte fått mycket info om vad som kommer...
2
Svar
29
· Visningar
2 935

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Black & tan?
  • Papegojor och liknande
  • Vi med Chinese crested

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp