Du är fantastisk

Jag håller med! Nån gång har man inte velat att alla på apoteket ska veta vilken åkomma man har men de har ingen som helst känsla för diskretion eller sekretess.
Shaggy i slutet på tonåren smyger in på apoteket vid en tid då hon trodde att det inte skulle finnas några andra där. Hon väntade en stund för att de två damer som var där inne skulle avlägsna sig men de babblade på och apotekspersonalen kom och frågade om Shaggy sökte något. Med låg röst frågar Shaggy vad hon ska göra eftersom hon fått springmask. Den apoteksanställda säger då med hög tydlig röst "HAR DU FÅTT MASK".
Shaggy köpte an ask med röda piller och smet snabbt iväg med skammen brännandes inom sig.
Detta är över 20 år sedan men är för alltid inetsat i minnet
 
Jag tror de är utmärkta. De brukar fungera som samtalsmaterial och humorbefrämjare i min bransch, samt de som uttalar dem brukar bli mindre lyssnade på framöver. Alltså i ett helt annat syfte än de framfördes fungerar de utmärkt.

Hela grejen och värdet med den typen av komplimang är väl att avsändaren ska basera den på faktisk kunskap, egen analys och sedan yttra den - möjligtvis lite mindre superlativt än managementfloskler. Jag blir ganska förolämpad av komplimanger (minns 2 tillfällen) även av människor i riktiga livet som yttrar superlativer utan att faktiskt ha ägnat ens en tankenanosekund på att ta reda på om det är rimligt eller inte. Som tur är händer det inte så ofta. Alltså vare sig att jag får komplimanger med många superlativer, eller att de är särskilt ogenomtänkta.

Men det verkar vara många som uppskattar orden i den följd de tryckts som massutskick, så jag kan inte säga att min skepsis övertrumfar värdet de verkar skapa.
Jag är inte säker på att de är helt oskadliga även om de uppskattas.
 
På vilket sätt skulle det vara dåligt för oss?
Jag tänker en miljon saker om det, minst. Som jag inte kommer att kunna formulera utan att skriva en smärre uppsats. Men något om vad det gör med vårt språk och våra självbilder och vår syn på världen att en massa överpositiva floskler öses över oss i alla möjliga sammanhang. Det handlar inte bara om innehållslösa skriftliga utrop om min fantastiskhet, utan hela det där paketet av så kallat positivt tänkande. Jag är mycket skeptisk till att det är helt hälsosamt.
 
Jag tänker en miljon saker om det, minst. Som jag inte kommer att kunna formulera utan att skriva en smärre uppsats. Men något om vad det gör med vårt språk och våra självbilder och vår syn på världen att en massa överpositiva floskler öses över oss i alla möjliga sammanhang. Det handlar inte bara om innehållslösa skriftliga utrop om min fantastiskhet, utan hela det där paketet av så kallat positivt tänkande. Jag är mycket skeptisk till att det är helt hälsosamt.
Jag har aldrig kopplat ihop det här med paketet "positivt tänkande". Och du skriver att det inte skulle vara bra för vår självbild, jag tänker snarare att det säger rätt så deppiga saker om folks självbild om man inte ens kan se en liten flosklig uppmuntran med någon slags uppskattande acceptans. Vi har ju större problem i dagens samhälle med att folk är överdrivet självkritiska än att de är överdrivet positiva kring sig själva.
 
Vi har ju större problem i dagens samhälle med att folk är överdrivet självkritiska än att de är överdrivet positiva kring sig själva.

Jag tror inte att jag alls håller med om den meningen, som någon slags generell sanning. Mina konkreta belägg är få men den klingar väldigt fel i min hjärna, vilket kanske är anledningen att jag har mer av icke-uppskattande acceptans, men ändock acceptans, för företeelsen.

Jag upplever till exempel att många män med makt är just "överdrivet positiva kring sig själva". Inte för att de skulle bli än mer snedsjälvuppfattade av kortterminalsbudskap, men nåt slags belägg för min känsla.
 
Jag tänker en miljon saker om det, minst. Som jag inte kommer att kunna formulera utan att skriva en smärre uppsats. Men något om vad det gör med vårt språk och våra självbilder och vår syn på världen att en massa överpositiva floskler öses över oss i alla möjliga sammanhang. Det handlar inte bara om innehållslösa skriftliga utrop om min fantastiskhet, utan hela det där paketet av så kallat positivt tänkande. Jag är mycket skeptisk till att det är helt hälsosamt.

För mig försvinner också hela värdet (och kanske då lite till) med överpositiviten, innehållslösheten och kunskapsavsaknaden.

Överpositivitet = superlativer
Innehållslöshet = googlingsbara floskler
Kunskapsavsaknaden = fullständig okunskap om mottagaren
 
Jag tror inte att jag alls håller med om den meningen, som någon slags generell sanning. Mina konkreta belägg är få men den klingar väldigt fel i min hjärna, vilket kanske är anledningen att jag har mer av icke-uppskattande acceptans, men ändock acceptans, för företeelsen.

Jag upplever till exempel att många män med makt är just "överdrivet positiva kring sig själva". Inte för att de skulle bli än mer snedsjälvuppfattade av kortterminalsbudskap, men nåt slags belägg för min känsla.
Det tror inte jag. Jag är ganska säker på att även män med makt kämpar med självkritik även om de agerar ut sina svårigheter på ett sätt som utåt ser annorlunda ut.
 
Jag har aldrig kopplat ihop det här med paketet "positivt tänkande". Och du skriver att det inte skulle vara bra för vår självbild, jag tänker snarare att det säger rätt så deppiga saker om folks självbild om man inte ens kan se en liten flosklig uppmuntran med någon slags uppskattande acceptans. Vi har ju större problem i dagens samhälle med att folk är överdrivet självkritiska än att de är överdrivet positiva kring sig själva.
Eftersom jag kopplar ihop det med "positivt tänkande", så ser jag ju något annat i de där käcka uppmuntrande kommentarerna än vad du gör. Om det hade varit så att jag såg de där floskliga utropen mer som något isolerat, hade kanske din tankegång varit motiverad. Du plockar liksom bort min association, och sen går du på rätt hårt mot det som du tycker då blir kvar.
 
Eftersom jag kopplar ihop det med "positivt tänkande", så ser jag ju något annat i de där käcka uppmuntrande kommentarerna än vad du gör. Om det hade varit så att jag såg de där floskliga utropen mer som något isolerat, hade kanske din tankegång varit motiverad. Du plockar liksom bort min association, och sen går du på rätt hårt mot det som du tycker då blir kvar.
Jag upplevde nog inte att jag gick på hårt, jag fattar bara inte hur ni menar.
 
Jag tycker rätt ofta att budskapet kan vara rätt pretto, så pass att man snarare tycker att det är löjligt än blir uppmuntrad.

MEN

Första gången jag såg en sån textremsa var jag verkligen nere, på gränsen till gråtfärdig. Jag kände mig trött, ledsen och ensammast i världen och ville bara åka hem och gräva ner mig men tvingade mig själv att handla lite först. På kortapparaten stod det "Så fin du är" och det fick faktiskt att le. Generiskt massbudskap eller ej, det gjorde mig gladare och jag påpekade för kassörskan att det var trevligt.
Om jag inte varit med om det själv hade jag nog varit skeptisk till att de där lapparna kunde göra någon nytta alls men nu stör jag mig inte alls på dem, oavsett hur fånigt jag själv tycker att budskapet är. Om de gör någon glad står jag gärna ut med att rulla med ögonen lite då och då.
 
Jag tycker rätt ofta att budskapet kan vara rätt pretto, så pass att man snarare tycker att det är löjligt än blir uppmuntrad.

MEN

Första gången jag såg en sån textremsa var jag verkligen nere, på gränsen till gråtfärdig. Jag kände mig trött, ledsen och ensammast i världen och ville bara åka hem och gräva ner mig men tvingade mig själv att handla lite först. På kortapparaten stod det "Så fin du är" och det fick faktiskt att le. Generiskt massbudskap eller ej, det gjorde mig gladare och jag påpekade för kassörskan att det var trevligt.
Om jag inte varit med om det själv hade jag nog varit skeptisk till att de där lapparna kunde göra någon nytta alls men nu stör jag mig inte alls på dem, oavsett hur fånigt jag själv tycker att budskapet är. Om de gör någon glad står jag gärna ut med att rulla med ögonen lite då och då.

Jag har varit med om något liknande. Den texten satt på apparaten man drar kortet i för att självscanna och jag blev verkligen gladare för jag hade en total skitdag. Jag rullar också med ögonen ibland men har heller inte glömt att jag blev glad den där eländiga dagen.
 
Jag har inte läst den här tråden förut, men på något sätt snappat upp budskapet i rubriken ändå. Och tänkt att det där fenomenet har jag aldrig stött på. Men så i eftermiddags, på Systembolagets kortläsare: häpp! "DU ÄR FANTASTISK". Min första tanke var att ställa kassörskan till svars. "Men om Adolf Hitler hade handlat här, skulle han då faktiskt vara FANTASTISK? Bara för att det står på den här fjantiga lappdjäveln? Eller hur ska man uppfatta det här tänker du? Ska det egentligen stå FANATISK?"

Men sedan bet jag ihop och höll klaffen enbart efter att ha sneglat på köerna bakom mig och tänkt "skjut inte budbäraren, kassörskan kan ju faktiskt vara en FANTASTISK person på riktigt och ha mycket lite med detta påhitt att göra". Då kände jag mig lite halvgod i alla fall, men fortfarande mycket mycket långt ifrån FANTASTISK.
 
Shaggy i slutet på tonåren smyger in på apoteket vid en tid då hon trodde att det inte skulle finnas några andra där. Hon väntade en stund för att de två damer som var där inne skulle avlägsna sig men de babblade på och apotekspersonalen kom och frågade om Shaggy sökte något. Med låg röst frågar Shaggy vad hon ska göra eftersom hon fått springmask. Den apoteksanställda säger då med hög tydlig röst "HAR DU FÅTT MASK".
Shaggy köpte an ask med röda piller och smet snabbt iväg med skammen brännandes inom sig.
Detta är över 20 år sedan men är för alltid inetsat i minnet
Själv gjorde jag misstaget och klampa in på apoteket och säger tydligt " Hej, jag vill ha den här xx krämen" till kvinnan bakom disken, då jag vet att den måste förvaras bakom i kylen.
Kvinnan viskar lite diskret, "räcker det med en tub?"
"Japp."
När jag får krämen som är till för kvalster på höns, inser jag att den även säljs som kräm för flatlöss.
Ridå. :o:o:o:o:o
Betalade och smög ut där ifrån.

Jag tänker att det blir någon form av yrkesskada för dem, de pratar med så många pensionärer att de är vana att tala tydligt och högt.
 
Jag fattar inte att det skulle vara skämmigt att ha springmask. Tanken har inte ens slagit mig 🤔
Idag skulle jag inte ha det problemet men som 19-åring som varit mobbad i många år och med ett självförtroende totalt i botten så blir situationen en annan.
Oavsett det så är det riktigt dåligt att skrika ut över hela apoteket vad kunderna har för besvär.
 
Senast ändrad:
Jag blir jätteglad av att såna lappar finns till oss alla. Folk behöver uppmuntran och en påminnelse om att man är bäst eller fantastisk, no matter what!
Hur kan jag vara lycklig i längden om mina medmänniskor mår dåligt. Så att någon har tagit initiativet till att få människorna runt omkring oss på bättre humör är ju bara underbart.
Vissa tar in det på en gång och mår bra, vissa lägger inte märket till det eller blir till och med provocerade. Jag har varit alla tre, beroende på hur jag känner mig. Ibland behöver jag påminnas att jag är något bra och blir glad, ibland är jag neutral och lägger inte märke till texten och ibland tar jag illa vid mig. När min självkänsla inte är toppen eller just då är jag självkritisk blir jag skeptisk, men det är inte textens (eller butikernas) fel. :)

Fast nej! Jag blir inte ett dugg glad eller kanner mig uppskattad. Jag blir irriterad och tycker att det ar KLART att de tycker jag "ar fantastisk, fin, whatever" nar jag betalar mina varor och att de dessutom har baktanken att det ska fa mig att handla mer.

Lika sa med chokladen ... DET AR KLART att de tycker att du ar vard choklad ... sa langa du betalar for den.

Jag blir daremot uppriktigt glad och kanner mig uppmuntrad nar kasorskan ler och smapratar, eller tycker att jag har fina glasogon, halsband, jacka, vaska, whatever ... DET ger mig en possitive kick och jag kommer garna tillbaka till den affaren.
 
Oh, Jag glomde nastan ... Jag har tva ganger, av olika okanda manniskor, fatt hora att jag her ett vackert leende. Den forsta ganger ar sakert 10 ar sedan, den andra for ett par manader sedan. DET betydde verkligen nagot possitivt for mig. Jag minns det som sagt lange efter och ler varje gang jag tanker pa det. Och det var helt klart sjalvfortroende hojande!
 
Jag blir daremot uppriktigt glad och kanner mig uppmuntrad nar kasorskan ler och smapratar, eller tycker att jag har fina glasogon, halsband, jacka, vaska, whatever ... DET ger mig en possitive kick och jag kommer garna tillbaka till den affaren.
Självklart att en komplimang när den kommer direkt från en person är det bästa och mest uppriktiga. Sånt där får aldrig försvinna, hur mycket det än skrivs på apparater, varor, billboards..m.m. :heart
 

Liknande trådar

IT & mobiler Finns det någonstans i datorn där man kan ändra så att vid radbyte de små bokstäverna fortsätter automatiskt? Inte ändrar till stor...
Svar
6
· Visningar
278
Senast: Rie
·
Hemmet Jag ska eventuellt flytta in i en hyresrätt med gigantiska fönster. Jättefin utsikt, absolut - men allt blir ju så fjuttigt i jämförelse...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 430
Senast: manda
·
Kropp & Själ Att ha en underbar bok att läsa (gärna en tjock som tar sin tid) är en Lycka med stort L. När den tar slut är jag liksom lämnad i ett...
Svar
1
· Visningar
498
Senast: Derivata
·
Småbarn På dotterns förskola har de inga haklappar när de äter och inga förkläden när de exempelvis målar. I början tänkte jag att det kanske är...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 529
Senast: Anna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Brexz
  • Ingen fart på agilitytävling
  • Bra och smakligt blötfoder?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp