Övr. dagbok ”Du är nog en tappad boll...”

cassiopeja

Trådstartare
...sa en kollega till mig härom dagen.
Jag kunde förstås inte låta bli att svara ”Nog för att jag har gått upp lite i vikt på senaste tiden, men SÅ mycket.....” ;)

Jag är nu inne på fjärde veckan på mitt nya jobb som jag omplacerades till vid årsskiftet, utan att ha fått några ansvarsområden eller uppgifter. Visst – jag sitter inte helt sysslolös. Jag fixar fika och släpper in besökare ibland, fixar några inredningsdetaljer och wordmallar ibland. Lite rycker in på det någon behöver hjälp med, om det nu dyker upp något.
Mina arbetskamrater börjar reagera. ”Va, har du inte fått några arbetsuppgifter än??” ”Men det är ju inte bra!”
Den tillförordnade chefen som nyligen fått vår grupp på halsen, bara för att det måste finnas en chef på pappret, har inte hunnit ta tag i frågan. Men vad ska han göra? Han känner ju inte vår organisation, är sällan här och kan väl inte hitta på en massa arbetsuppgifter åt mig ur det blå.
Några kollegor har öppet sagt att det kanske helt enkelt inte finns något behov av mig här. I en resultatfokuserad konsultorganisation är varje onödig kostnad såklart något som måste kapas bort.

Och visst, jag försöker kapa bort mig härifrån. Två jobbansökningar har gått iväg, en tredje är på gång, och jag hänger på jobbsajter varje dag och tänker att jag ska skicka iväg ansökningar till allt som låter åtminstone snäppet bättre än otänkbart. Men jag vet ju inte om det kan dröja ett par veckor eller flera månader innan jag får napp... Ibland när jag har velat söka nytt jobb har jag fått napp redan efter en 3-4 ansökningar, men en gång behövde jag skicka iväg runt 70-80 ansökningar innan jag fick napp (det gäller att vara envis)(fast då ville jag i och för sig byta yrkesbana, och nu söker jag nytt inom det jag redan jobbar med, så det borde inte ta lika lång tid den här gången). Men än så länge måste jag bita ihop och gå hit.

Chefen har flaggat för att det måste hållas medarbetarsamtal i februari. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det eller vad jag ska säga. Det finns inget som kan få mig att vilja vara kvar här – även om nu någon skulle lyckas hitta på några arbetsuppgifter åt mig så är jag klar med det här stället. Jag ska bort härifrån, punkt slut. Och när jag nu är på det klara med det så blir det extremt svårt att sitta och kvittra och låtsas vara engagerad i någon framtidsvision under ett medarbetarsamtal. Jag vet inte om jag klarar det. Jag vet att man aldrig ska vara ärlig med att man söker sig bort, men vad i hela friden ska jag säga??!!?!

Jag mår inge bra av situationen. Förutom dåligt fungerande mage och hudutslag/eksem har nu även min sömn sagt upp sig. Jag såg att sist jag skrev här för en vecka sedan hade jag sovit 5 timmar, nu ligger det mer på 4 timmar per natt. Inatt låg jag bara och grät i flera timmar. ”En bra dag” för mig är numera en dag när jag är så avtrubbad att jag inte känner nånting. Då får jag åtminstone en paus. Det jobbigaste är när jag överväldigas av känslan att jag inte vet var jag ska ta vägen eller hur jag ska göra för att stå ut. Som tur är så varvas det lite. Vissa dagar hysterisk vantrivsel eller ilska, andra dagar är jag avtrubbad mest hela dagen. Jag gillar inte att jag är så stresskänslig, men vad ska jag göra? Kroppen kör sitt eget race på den fronten.

Jag klarar snart inte av att bita ihop och trycka undan allt inombords längre, men alternativet på privatlivsfronten är att göra andra enormt illa (typ flytta isär). Jag förstår egentligen inte hur man ska hantera det här med att man är så tätt sammanvävd med andras liv, för när jag behöver göra stora förändringar i mitt liv för att må bra så innebär det att jag krossar andra, och det kan det omöjligen vara värt. Jag kan inte leva med mig själv om jag skulle utsätta andra för oerhörd smärta – då är det bättre att jag utsätter mig själv för oerhörd smärta istället och skonar de omkring mig. Jag vet att individualismens tidevarv hyllar devisen att ”var och en får ta ansvar för sina egna känslor”, men faktum kvarstår att mitt agerande har stor inverkan på andras liv. Jag VET ju det, och jag kan bara inte vara så kallhjärtad att jag väljer ett agerande som gör någon annan illa. Sen kan man försöka skriva ”DINA känslor är DITT ansvar” på näsan på andra hur mycket som helst, men om de inte kan ta det ansvaret och jag vet om att de inte kan ta det ansvaret, så klarar jag inte av att medvetet såra. Ingen är värd att behandlas så.
Mitt hopp står till att jag hittar ett jobb som jag trivs med, så kan jag kanske orka fortsätta ett tag till att ha det jobbigt på privatlivsfronten, tills det uppenbarar sig en lösning på något sätt.
För en sak har jag kunnat konstatera - livet står inte stilla i oändlighet. Tillslut händer det alltid något som förändrar situationen.
Och detta något får gärna komma nu!
 

cassiopeja:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
A

avslutat medlemskap

Ställ dig frågorna "vad vill jag", "är det här verkligen mitt liv som jag vill leva" och utgå därifrån. Förändringar är sällan smärtfria, jag har krossat åtskilliga andras förhoppningar om mig men det är inte jag som äger dom problemen utan dom andra. Sluta upp med att ta hänsyn till allt och alla för när du faller så finns det ingen som tar hänsyn till dig.
 

cassiopeja

Trådstartare
Ställ dig frågorna "vad vill jag", "är det här verkligen mitt liv som jag vill leva" och utgå därifrån. Förändringar är sällan smärtfria, jag har krossat åtskilliga andras förhoppningar om mig men det är inte jag som äger dom problemen utan dom andra. Sluta upp med att ta hänsyn till allt och alla för när du faller så finns det ingen som tar hänsyn till dig.
Fast jag tar inte hänsyn till andra för att de ska ta hänsyn till mig. :) Jag tar hänsyn till andra för att jag vill det, för att det är i linje med mina värderingar och sån jag vill vara. Jag är fortfarande övertygad om att det finns något sätt att vara hänsynsfull både mot andra och mig själv på - jag ska bara lära mig det... ;)
 

cassiopeja

Trådstartare
Jag har varit på medarbetarsamtal samma dag som jag gick på en 2:a intervju på ett annat jobb. Det var tufft men det gick.

På samtalet körde jag tänket om jag är kvar vill jag...
Det är smart - jag får försöka tänka så.
Jag har bara lite svårt för att hålla pokerface i såna situationer, så frågan är hur mycket engagemang jag kommer att kunna uppbåda... :o
Och egentligen är jag av åsikten att det rent praktiskt hade varit sjysstare mot arbetsgivaren om de redan nu hade sluppit fundera på vilka arbetsuppgifter de ska försöka hitta på till mig. Lägg inte ner nåt jobb på det liksom - jag kommer ändå inte vara kvar. Men nu funkar det ju inte så, och även om det är synd så får jag väl försöka uppbåda något slags skådespeleri.
 
Det är smart - jag får försöka tänka så.
Jag har bara lite svårt för att hålla pokerface i såna situationer, så frågan är hur mycket engagemang jag kommer att kunna uppbåda... :o
Och egentligen är jag av åsikten att det rent praktiskt hade varit sjysstare mot arbetsgivaren om de redan nu hade sluppit fundera på vilka arbetsuppgifter de ska försöka hitta på till mig. Lägg inte ner nåt jobb på det liksom - jag kommer ändå inte vara kvar. Men nu funkar det ju inte så, och även om det är synd så får jag väl försöka uppbåda något slags skådespeleri.
Första tanken som slog mig var att: nej, det anses inte jättebra att skylta med jobbyte i förtid. Å andra sidan så har du ju inget behov av att imponera på nuvarande chef heller? Det kanske räcker med att du är trevlig och har något konstruktivt att komma med?
 
Kanske "Eftersom jag ännu inte fått några arbetsuppgifter tilldelade så har jag det lite kämpigt med stt komma tillrätta i min nya roll och tänka långsiktigt om min framtid med [organisationen]" kan funka?
Kanske lite riskabelt om du tror chefen blir stött, men tycker det är ett ganska neutralt sätt att presentera ditt dilemma.
då behöver du inte heller tala direkt om jobbsöket, men ej eller hitta på massa stora visioner om framtiden.
 

cassiopeja

Trådstartare
@Araminta & @Stefffie
Nej, jag behöver inte imponera på nuvarande chef eller vara rädd för att han blir stött. Delvis även eftersom jag förhoppningsvis inte kommer att jobba så länge att jag kommer att kunna få ett betyg från det här jobbet, utan bara ett intyg... ;) Men dels också för att jag faktiskt redan har sagt till honom innan min tjänst blev överförd hit att jag inte hade fått tillräckligt med underlag för att avgöra om det här är en tjänst som jag överhuvudtaget är intresserad av eller ej... :crazy::laugh:

Det jag tycker är väldigt svårt med nuvarande organisation är att alla förväntas vara helt självstyrande. Jag har fått allt fler tecken på att man ska driva sin egen arbetsdag, hitta på sina egna arbetsuppgifter, ansvara själv för sin utveckling och köra sitt eget race. Det verkar faktiskt vara så att det inte ska finnas någon sammanhållande chef, utan en chef här är bara en som ska attestera tidrapporter och inköp. Det finns vissa som verkar trivas med total frihet och inget styre eller samordning inom gruppen, men för min del blir det nästan helt omöjligt.

Ett av mina största intressen i min roll som administratör är att vara proaktiv och föreslå smidiga administrativa rutiner och processer för att slimma verksamheten. Och utifrån det så skulle jag ju absolut kunna bygga min egen roll i en verksamhet, och behöver inte sitta och vänta på arbetsuppgifter. Men FÖRUTSÄTTNINGEN för att det ska fungera är att det finns gemensamma rutiner inom verksamheten och att jag släpps in i planering och informationsflöde. Där jag sitter nu svävar alla mina arbetskamrater omkring som isolerade öar och kör sitt eget race utan att involvera andra. Alla har sina egna rutiner och sköter sitt. Det finns inte en chans för mig att komma in i några rutiner eller någon planering, eftersom det inte finns några. Skulle jag försöka börja nysta i det så skulle det landa i att jag skulle försöka driva en total organisationsstrukturering. Det är jag INTE intresserad av. Så jag kan inte se min roll här alls. Jag förstår varför de sa till mig tidigare att det inte finns några administratörer inom den här verksamheten. Det finns ju ingen organisation som stöder en administratörs existens här. Och utifrån det kommer jag att ha jättesvårt att sitta och kvittra om min eventuella framtid.

Jag ska försöka fundera ut något bra kvittrande, men kommer jag inte på något så lutar det nog ändå åt att jag kör någon variant av Stefffies förslag.
 
@Araminta & @Stefffie
Nej, jag behöver inte imponera på nuvarande chef eller vara rädd för att han blir stött. Delvis även eftersom jag förhoppningsvis inte kommer att jobba så länge att jag kommer att kunna få ett betyg från det här jobbet, utan bara ett intyg... ;) Men dels också för att jag faktiskt redan har sagt till honom innan min tjänst blev överförd hit att jag inte hade fått tillräckligt med underlag för att avgöra om det här är en tjänst som jag överhuvudtaget är intresserad av eller ej... :crazy::laugh:

Det jag tycker är väldigt svårt med nuvarande organisation är att alla förväntas vara helt självstyrande. Jag har fått allt fler tecken på att man ska driva sin egen arbetsdag, hitta på sina egna arbetsuppgifter, ansvara själv för sin utveckling och köra sitt eget race. Det verkar faktiskt vara så att det inte ska finnas någon sammanhållande chef, utan en chef här är bara en som ska attestera tidrapporter och inköp. Det finns vissa som verkar trivas med total frihet och inget styre eller samordning inom gruppen, men för min del blir det nästan helt omöjligt.

Ett av mina största intressen i min roll som administratör är att vara proaktiv och föreslå smidiga administrativa rutiner och processer för att slimma verksamheten. Och utifrån det så skulle jag ju absolut kunna bygga min egen roll i en verksamhet, och behöver inte sitta och vänta på arbetsuppgifter. Men FÖRUTSÄTTNINGEN för att det ska fungera är att det finns gemensamma rutiner inom verksamheten och att jag släpps in i planering och informationsflöde. Där jag sitter nu svävar alla mina arbetskamrater omkring som isolerade öar och kör sitt eget race utan att involvera andra. Alla har sina egna rutiner och sköter sitt. Det finns inte en chans för mig att komma in i några rutiner eller någon planering, eftersom det inte finns några. Skulle jag försöka börja nysta i det så skulle det landa i att jag skulle försöka driva en total organisationsstrukturering. Det är jag INTE intresserad av. Så jag kan inte se min roll här alls. Jag förstår varför de sa till mig tidigare att det inte finns några administratörer inom den här verksamheten. Det finns ju ingen organisation som stöder en administratörs existens här. Och utifrån det kommer jag att ha jättesvårt att sitta och kvittra om min eventuella framtid.

Jag ska försöka fundera ut något bra kvittrande, men kommer jag inte på något så lutar det nog ändå åt att jag kör någon variant av Stefffies förslag.
Reser konsulterna något? Jag jobbar på en arbetsplats där alla sköter sig själva, men alla hatar att göra reseräkningar. Så om du vill fixa allas reseräkningar är det säkert ingen som protesterar...
 

cassiopeja

Trådstartare
Reser konsulterna något? Jag jobbar på en arbetsplats där alla sköter sig själva, men alla hatar att göra reseräkningar. Så om du vill fixa allas reseräkningar är det säkert ingen som protesterar...
Det är en bra tanke, men det ingår i mitt konstaterande om att det inte finns någon organisation här som stöder en administratörs existens, för jag KAN inte ens hjälpa till med sånt. Allt sköts digitalt, och alla system är sammankopplade i ett single sign-on system, vilket innebär att alla måste boka sina resor och göra sina reseräkningar från sin egen inloggning och sin egen dator. Man loggar alltså in på sin dator en gång, och sedan kommer man åt alla system med sitt huvudlösenord. Reseräkningarna registreras dessutom direkt i lönesystemet, så även om jag skulle kunna hitta ett sätt att logga in som en annan person på min dator, så skulle den personen alltså behöva släppa in mig bland sina lönespecar och sjukfrånvarorapporteringar för att jag skulle kunna göra en reseräkning åt den. Och det brukar inte folk vilja, sådär spontant.... ;)
 
Det är en bra tanke, men det ingår i mitt konstaterande om att det inte finns någon organisation här som stöder en administratörs existens, för jag KAN inte ens hjälpa till med sånt. Allt sköts digitalt, och alla system är sammankopplade i ett single sign-on system, vilket innebär att alla måste boka sina resor och göra sina reseräkningar från sin egen inloggning och sin egen dator. Man loggar alltså in på sin dator en gång, och sedan kommer man åt alla system med sitt huvudlösenord. Reseräkningarna registreras dessutom direkt i lönesystemet, så även om jag skulle kunna hitta ett sätt att logga in som en annan person på min dator, så skulle den personen alltså behöva släppa in mig bland sina lönespecar och sjukfrånvarorapporteringar för att jag skulle kunna göra en reseräkning åt den. Och det brukar inte folk vilja, sådär spontant.... ;)
Då låter det ju mest som en tidsfråga tills du blir uppsagd pga arbetsbrist, för att vara ärlig. Jag tror du har helt rätt i att du skulle komma bättre till din rätt i en organisation med mer administration. Skulle en myndighet vara något för dig? (Socialtjänsten t ex?)
 

cassiopeja

Trådstartare
Då låter det ju mest som en tidsfråga tills du blir uppsagd pga arbetsbrist, för att vara ärlig. Jag tror du har helt rätt i att du skulle komma bättre till din rätt i en organisation med mer administration. Skulle en myndighet vara något för dig? (Socialtjänsten t ex?)
Ja, jag är själv ganska kritisk till att min tjänst bara fördes över utan att det gjordes någon bedömning av om min roll behövdes eller ej. Det känns i det här läget som att det hade varit bättre om jag hade hört till den grupp som redan innan verksamhetsöverföringen sades upp pga arbetsbrist för att deras roller inte beräknades behövas.
Jag har jobbat de senaste 8 åren inom staten och trivts bra med det. :up: Föredrar högskolevärlden, men även där finns det förstås bättre och sämre arbetsgivare/arbetsplatser.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Jobbigt förhållande

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboken
Upp