Bukefalos 25 år!

Du är psykiskt sjuk! Nej vänta, du har visst en hjärntumör!

Vill också tillägga att en annan god vän också fick en MR-scan för att undersöka hjärntumör efter en långvarig depression/utmattning. I hennes fall var det falskt alarm, men hon var självfallet väldigt orolig innan.
 
Det har i ca 1,5 år varit massor av problem med mig, saker som att jag fått svårt med balansen, avståndsbedömning, feber som kommer och går, problem med minnet vet t.ex. inte vilken dag det är, om det är morgon eller kväll fast jag tittar på klockan, vad jag gjort, om jag träffat någon och vad jag sagt, tidsuppfattning, huvudvärk, extrema sömnproblem, väldigt hög puls, jätte trött hela tiden, har börjat skela och så fortsätter det. Kan inte skriva allt för det är så mycket.

Varit på vårdcentralen massor av gånger men dom säger bara att det är för att jag är psykiskt sjuk. Är så trött på att höra det!! Det är inte det som är problemet.

Igår var jag på Covid uppföljningsmottagningen för att jag aldrig blir helt bra med andningen och feber efter att jag hade covid så har post-covid

Dom tog massor av prover. Min läkare blev helt paff och gick iväg och pratade med överläkaren och sen fortsatte vi prata och undersöka. Jag var där i 2 timmar. Hon sa att det var många hormoner som inte ligger som dom ska och att hon ska återkomma.

Senare igår ringde hon, överläkaren hade pratat med överläkaren på endokrinologin och han hade sagt att jag måste göra en mr röntgen på hjärnan för eventuellt har jag en hjärntumör. Med största sannolikhet godartad men jag kunde inte fatta det. Läkaren hörde att jag blev rädd så hon satt det kan bero på att jag hade för låga sköldkörtelhormoner eller någon medicin. Men tumören var ju det första hon nämnde.

Jag håller tummarna för att det ”bara” är sköldkörteln.

Det som var skönt var att dom tog mig på allvar. Jag har ju varit på vårdcentralen ganska många gånger men dom säger ju bara att det är psykiskt så jag blev paff när covid mottagningen faktiskt inte sa det. Jag inbillar mig inte alls saker, jag är inte korkad som glömmer allt och allt det andra.

Oavsett om det är en tumör eller någon annan obalans i kroppen så är det ju något som är fel i mitt huvud.

Jag kommer få vänta upp mot 2 månader på mr, jag vill ju veta nu. Att gå runt och vänta känns jobbigt. Även om den är godartad måste den ju kanske opereras bort och en hjärnoperation känns ju mindre kul, kanske kan den sitta kvar men då blir jag ju aldrig frisk igen.

Vi funderar på att anmäla vc för att dom skickat hem mig rätt så många gånger och sagt att jag kan vila lite, ta en promenad, sluta oroa mig, att det är ångest osv

Ville mest skriva av mig, finns det någon som haft en godartad tumör i hjärnan? Hehe, låter som en knäpp fråga ser jag. Eller som varit med om att alla ens problem sägs bero på psykisk ohälsa?

Jag har inte haft någon hjärntumör men tycker du minst (!) ska skicka ett mail till chefen för vårdcentralen. Vet dock inte hur mycket nytta det gör då jag skickat sådana mail efter feldiagnosticering och inte fått någon respons öht från någon av de två klinikerna 😒
Inte ens från den ena avdelningen där läkaren helt uppenbart ljög (!) om att hen lyckades hitta mina äggstockar på UL och att se såg normala ut (det var 5 cystor varav två STORA). Ångrar idag att jag inte anmälde mer officiellt någonstans men hoppas vederbörande blivit tekniskt skickligare men framförallt fått lite bättre etik och moral 🤬
 
Försök att ta det lugnt tills du vet mer. Min kompis opererade bort en godartad hjärntumör i somras och det har gått bra för henne hittills. Hoppas det går bra för dig också!
 
Vad himla tråkigt på så många sätt. Att du fortfarande har besvär. Haft svårt att få gehör. Att det är väntetid nu. Oron.

Skönt ändå att du kommit till någon som fångade upp detta, oavsett vad det är. :heart

Jag kan relatera. Väntar på "skyndsam neurologisk undersökning", vilket min läkare bedömde jag behövde för över 2 veckor sedan. En del av mig tänker att det inte kan vara så himla bråttom eftersom det dröjer. En annan del tänker mindre rationellt.

Superbra ändå att kolla att remissen verkligen gått iväg (varit med om att upptäcka tre månader senare att de inte gjort det) och sätta upp dig på återbudslista. Jag har lyckats kapa månader från väntetid på det sättet.
 

Lillefrun

Trådstartare
Jag vet att jag borde vara positiv och inte oroa mig för mycket men det är lite svårt. Jag lyckas alltid dra till mig allt oväntad,allt dåligt som finns drabbar mig :cry:

Men även om det inte är en tumör är det ju något som är fel. Jag vill kunna gå i trappor utan panik och vara jätte rädd,ha balans och avståndsbedömning, få tillbaka mitt minne, bli av med huvudvärken, bort med sömnproblemen,höga pulsen, få tillbaka tidsuppfattning,av med den extrema trötthet och skelningen. Allt som kommit senaste 1,5 året.

Och jag vet att det troligaste är att det är hormoner eller mediciner men det kommer bli en hel del att utreda, men det finns alltid en risk för tumör.

Tack för alla svar, det känns lugnare nu när jag vet att det finns en hel del människor som klarar sig bra ändå.

Mina föräldrar försöker tänka positivt och tro att det blir bra så klart eftersom det måste vara det men dom blir över oroliga ändå. Dom ska på weekendresa nu men frågade om dom skulle ställa in den, jag sa att det verkligen inte behöver vara någon fara och att dom måste åka, jag klarar mig och vad skulle dom göra? Dom kan ju inte göra något. Jag är inte döende. Inget händer på en helg eller några veckor. Men antar att föräldrar alltid oroar sig?
 
Jag vet att jag borde vara positiv och inte oroa mig för mycket men det är lite svårt. Jag lyckas alltid dra till mig allt oväntad,allt dåligt som finns drabbar mig :cry:

Men även om det inte är en tumör är det ju något som är fel. Jag vill kunna gå i trappor utan panik och vara jätte rädd,ha balans och avståndsbedömning, få tillbaka mitt minne, bli av med huvudvärken, bort med sömnproblemen,höga pulsen, få tillbaka tidsuppfattning,av med den extrema trötthet och skelningen. Allt som kommit senaste 1,5 året.

Och jag vet att det troligaste är att det är hormoner eller mediciner men det kommer bli en hel del att utreda, men det finns alltid en risk för tumör.

Tack för alla svar, det känns lugnare nu när jag vet att det finns en hel del människor som klarar sig bra ändå.

Mina föräldrar försöker tänka positivt och tro att det blir bra så klart eftersom det måste vara det men dom blir över oroliga ändå. Dom ska på weekendresa nu men frågade om dom skulle ställa in den, jag sa att det verkligen inte behöver vara någon fara och att dom måste åka, jag klarar mig och vad skulle dom göra? Dom kan ju inte göra något. Jag är inte döende. Inget händer på en helg eller några veckor. Men antar att föräldrar alltid oroar sig?
Min neurolog sa för något år sedan när jag var frustrerad över mina kvarvarande besvär att så småningom kommer det kännas bra att jag har fått de här erfarenheterna. Då tänkte jag väl lite att eller hur. Det lär ju inte hända närmaste tiden. Efter det började jag fundera lite på vad det positiva är och jag är väldigt glad över att jag börjat värdesätta livet på ett annat sätt. Det känns faktiskt himla bra :)
 

Lillefrun

Trådstartare
En av dom bra sakerna i veckan är ändå att en läkare tog mig på allvar, det togs prover som aldrig gjorts tidigare. Jag var där för post-covid och ska få hjälp med det också men det var mest tur att någon tog hormonproverna. Jag har träffat så många läkare nu att jag hade tappat bort hoppet. Och det är t.ex. läskigt hur mitt minne blir bara sämre och sämre, blandar ihop precis allt och vet inte alltid om det är dag eller kväll även om jag tittar på klockan och oavsett hur mörkt det är ute, vet inte om jag ätit, vad jag gjort, vem jag träffat och vad jag har sagt och jag var rädd att jag börjar bli dement men det var jag inte så det var något positivt.

Jag oroar mig lite, tumören var det första läkaren nämnde men sen sköldkörteln och medicinerna men det lär ju ta ett tag att veta exakt vad det är fast hoppas på dom två sista sakerna. Och jag vill förutom allt mentalt inte bli sämre med balans och avståndsbedömning för jag kan t.ex. knappt gå i en kort trappa eller på sluttande mark och jag kan inte cykla och jag skakar så mycket om händerna att jag har svårt att klara många saker.
 
En av dom bra sakerna i veckan är ändå att en läkare tog mig på allvar, det togs prover som aldrig gjorts tidigare. Jag var där för post-covid och ska få hjälp med det också men det var mest tur att någon tog hormonproverna. Jag har träffat så många läkare nu att jag hade tappat bort hoppet. Och det är t.ex. läskigt hur mitt minne blir bara sämre och sämre, blandar ihop precis allt och vet inte alltid om det är dag eller kväll även om jag tittar på klockan och oavsett hur mörkt det är ute, vet inte om jag ätit, vad jag gjort, vem jag träffat och vad jag har sagt och jag var rädd att jag börjar bli dement men det var jag inte så det var något positivt.

Jag oroar mig lite, tumören var det första läkaren nämnde men sen sköldkörteln och medicinerna men det lär ju ta ett tag att veta exakt vad det är fast hoppas på dom två sista sakerna. Och jag vill förutom allt mentalt inte bli sämre med balans och avståndsbedömning för jag kan t.ex. knappt gå i en kort trappa eller på sluttande mark och jag kan inte cykla och jag skakar så mycket om händerna att jag har svårt att klara många saker.


problem med skoldkorteln staller till det mycket mer an man tror i kroppen, och med saker som inte kanns som om det pa nagot satt ar relaterat ... men ar det. Det behover inte vara mycket forandring i mina skoldkortel hormoner for att jag ska borja kanna som om jag har bommul i huvudet. Det gar trogt att tanka, minnet sviktar, och det kanns som om hjarnan har lagt av. :heart Tanker pa dig och hoppas de snart hittar problemet.
 

Lillefrun

Trådstartare
problem med skoldkorteln staller till det mycket mer an man tror i kroppen, och med saker som inte kanns som om det pa nagot satt ar relaterat ... men ar det. Det behover inte vara mycket forandring i mina skoldkortel hormoner for att jag ska borja kanna som om jag har bommul i huvudet. Det gar trogt att tanka, minnet sviktar, och det kanns som om hjarnan har lagt av. :heart Tanker pa dig och hoppas de snart hittar problemet.
Tack, jag har ätit Levaxin jätte länge så nu höjde vi dosen igen och så får jag lämna prov i slutet av november för det tar ju sin lilla tid att bli helt bra. Blir mr också och vet inte om jag måste ta hormonprover igen. Detektiv arbete
 
Min kusin hade en godartad hjärntumör som opererades bort för ca två år sedan? Den hade vuxit så den tryckte på synnerven men hon har antagligen haft den sen hon var barn och är nu över 40.
 
@Lillefrun jag har tagit levaxin I manga, manga ar, for inte sa lange sedan var mina varden bra … men jag var ohyggligt trott madde inte bra all’s. Da jag hort att flera har, daribland @tanten , ocksa fick en annan hormon och att det fungerade battre med de tva tillsammans… jag tankte foresla det for min lakare, men han hann fortst med att foresla att jag skulls prova det😋 och nu mar jag superbra igen. 🙂
 

Lillefrun

Trådstartare
@Lillefrun jag har tagit levaxin I manga, manga ar, for inte sa lange sedan var mina varden bra … men jag var ohyggligt trott madde inte bra all’s. Da jag hort att flera har, daribland @tanten , ocksa fick en annan hormon och att det fungerade battre med de tva tillsammans… jag tankte foresla det for min lakare, men han hann fortst med att foresla att jag skulls prova det😋 och nu mar jag superbra igen. 🙂
Hoppas du har rätt, det låter bra.
 
För mig var det tvärtom. Jag var jättesjuk men trodde det var psykiskt. En dag kunde jag inte gå själv och på vc såg de ju att massa provsvar var helt uppåt väggarna. Jag blev inlagd från vårdcentralen med misstanke om hjärntumör. Jag gjorde massor med undersökningar närmaste dagarna efter. Hittade ingenting fick blod och järn och utreds fortfarande men mår mycket bättre. Jag tror du ska se det som positivt med väntetiden även om det känns väldigt märkligt hanterat. Lycka Till och Kramar!
 

Lillefrun

Trådstartare
Ett problem med dom få jag pratat med är att alla pratar om hur liten risk det är att det är en tumör eftersom det finns 2 möjliga orsaker till. Men jag känner ju inte igen något av det här som händer mig nu sen tidigare. Troligtvis är det ju ingen tumör utan något annat men något är fel för jag fungerar inte i vardagen som förr. Det är förhoppningsvis ingen fara men jag kan sakna att bara få prata av mig med någon utan ständig pepp, procentuella risker och kalkyler och super entusiasm och ord om att det absolut inte kan vara en tumör fast läkaren uttryckligen sagt det är ett alternativ och mr ska tas vilket ju troligtvis inte skulle göra annars. Jag går inte runt och tänker på det hela tiden, kör på som vanligt men ibland dyker en jobbig tanke och jag skulle så gärna vilja prata med någon som bara lyssnar, ställer pedagogiska frågor och jag kan få utlopp för oron när den kommer. Inte bara prat om regnbågar och guld. Hej och hå vad bra allt är. Oavsett orsak mår jag ju skit dessutom.

Jag vill inte gräva ner mig i sånt jag inte vet, men jag borde ha rätt att få vara ledsen och rädd också. Jag visar sällan sånt men det här har dragit igång mycket. Jag håller allt för mig själv i princip men skulle vilja att någon lyssnade och inte körde över och plattar till allt. I mitt verkliga liv alltså.
 
Det har i ca 1,5 år varit massor av problem med mig, saker som att jag fått svårt med balansen, avståndsbedömning, feber som kommer och går, problem med minnet vet t.ex. inte vilken dag det är, om det är morgon eller kväll fast jag tittar på klockan, vad jag gjort, om jag träffat någon och vad jag sagt, tidsuppfattning, huvudvärk, extrema sömnproblem, väldigt hög puls, jätte trött hela tiden, har börjat skela och så fortsätter det. Kan inte skriva allt för det är så mycket.

Varit på vårdcentralen massor av gånger men dom säger bara att det är för att jag är psykiskt sjuk. Är så trött på att höra det!! Det är inte det som är problemet.

Igår var jag på Covid uppföljningsmottagningen för att jag aldrig blir helt bra med andningen och feber efter att jag hade covid så har post-covid

Dom tog massor av prover. Min läkare blev helt paff och gick iväg och pratade med överläkaren och sen fortsatte vi prata och undersöka. Jag var där i 2 timmar. Hon sa att det var många hormoner som inte ligger som dom ska och att hon ska återkomma.

Senare igår ringde hon, överläkaren hade pratat med överläkaren på endokrinologin och han hade sagt att jag måste göra en mr röntgen på hjärnan för eventuellt har jag en hjärntumör. Med största sannolikhet godartad men jag kunde inte fatta det. Läkaren hörde att jag blev rädd så hon satt det kan bero på att jag hade för låga sköldkörtelhormoner eller någon medicin. Men tumören var ju det första hon nämnde.

Jag håller tummarna för att det ”bara” är sköldkörteln.

Det som var skönt var att dom tog mig på allvar. Jag har ju varit på vårdcentralen ganska många gånger men dom säger ju bara att det är psykiskt så jag blev paff när covid mottagningen faktiskt inte sa det. Jag inbillar mig inte alls saker, jag är inte korkad som glömmer allt och allt det andra.

Oavsett om det är en tumör eller någon annan obalans i kroppen så är det ju något som är fel i mitt huvud.

Jag kommer få vänta upp mot 2 månader på mr, jag vill ju veta nu. Att gå runt och vänta känns jobbigt. Även om den är godartad måste den ju kanske opereras bort och en hjärnoperation känns ju mindre kul, kanske kan den sitta kvar men då blir jag ju aldrig frisk igen.

Vi funderar på att anmäla vc för att dom skickat hem mig rätt så många gånger och sagt att jag kan vila lite, ta en promenad, sluta oroa mig, att det är ångest osv

Ville mest skriva av mig, finns det någon som haft en godartad tumör i hjärnan? Hehe, låter som en knäpp fråga ser jag. Eller som varit med om att alla ens problem sägs bero på psykisk ohälsa?
Känner igen mycket av det där.
Jag har mått dåligt i många många år men bara blivit bortviftad av vården. Trots att prover har varit lite off ibland, inte jättedåliga men inte helt hundra, fast jag har bara fått åka hem med råd som "gör något roligt".
Ingen som har brytt sig alls.
Till förra sommaren då jag fick åka in akut med syn och känselbortfall, då togs det röntgen på mitt huvud och dom hittade en tumör.

Känslan av att äntligen bli tagen på allvar är helt sjuk. Jag har fortfarande tanken att jag ska rycka upp mig för det är så jag blivit bemött i så många år men nu helt plötsligt så har jag en riktig anledning till att må dåligt och vara trött och glömsk.

Jag hoppas att du inte behöver vänta 2 månader på din röntgen för att få svar.
 

Liknande trådar

Kropp&Själ Det finns ju massor av trådar om Corona men hur sjutton ska man veta vad man har? I förrgår började jag må lite dåligt, började bli...
9 10 11
Svar
203
· Visningar
19 235
Kropp&Själ Så... Jag har idag haft en sådan där typisk skitdag som alla kan ha ibland. Legat sjuk i snart 2 veckor med extrema halssmärtor...
Svar
7
· Visningar
750
Kropp&Själ Jag blir bara tröttare och tröttare. Får mindre och mindre energi. Feber har jag flera dagar i veckan, någon/några timmar åt gången...
8 9 10
Svar
189
· Visningar
9 482
Kropp&Själ Jag sökte i mellandagarna vård för "drömtillstånd" jag dragits med sedan något år tillbaka nu. Det satt en läkare och lyssnade och...
Svar
19
· Visningar
1 496

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Bästa hästjobbet!

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack #8
  • Hur frusna är era hundar?

Hästrelaterat

  • Drömmen om egen häst- dock vill inte min man.
  • Föl 2021

Omröstningar

  • Vackra vinterord
Upp