Efter att brottet är avtjänat...

[stjarnhimmel]

Jag har precis lyssnat på en dokumentär från P2 som jag rekommenderar;
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1229657

Dokumentären handlar om Kungliga operan där man har en anställd som blir dömd för sexuellt ofredande av minderårig. Personen erkänner och går i behandling. När personen sen ska återgå till arbetet- hur är det för arbetsplatsen/ kollegor.

Det här fick mig att börja fundera kring hur jag själv hade reagerat och hur samhället ska hantera de personer som döms för tex sexualbrott. Brottet är avtjänat i juridisk mening och jag förstår att hen behöver försörja sig på något sätt och bo på något ställe. Men... ändå skulle jag tycka det var svårt att ha en kollega som dömts för allvarligt sexualbrott....
Hur hade du reagerat om du arbetat på en arbetsplats som har en situation som nämns i dokumentären?

 

[Hyacinth]

Jag har precis lyssnat på en dokumentär från P2 som jag rekommenderar;
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1229657

Dokumentären handlar om Kungliga operan där man har en anställd som blir dömd för sexuellt ofredande av minderårig. Personen erkänner och går i behandling. När personen sen ska återgå till arbetet- hur är det för arbetsplatsen/ kollegor.

Det här fick mig att börja fundera kring hur jag själv hade reagerat och hur samhället ska hantera de personer som döms för tex sexualbrott. Brottet är avtjänat i juridisk mening och jag förstår att hen behöver försörja sig på något sätt och bo på något ställe. Men... ändå skulle jag tycka det var svårt att ha en kollega som dömts för allvarligt sexualbrott....
Hur hade du reagerat om du arbetat på en arbetsplats som har en situation som nämns i dokumentären?

Jag skulle tycka det var jättesvårt. Precis som att jag inte vill jobba med nazister eller rasister. Personen saknar uppenbart all form av respekt för andra människor, jag skulle vara väldigt obekväm. Antagligen än mer obekväm om människan var trevlig. På teater är det dessutom en väldigt fysisk miljö, jag tror inte jag skulle kunna hantera det.
På ett kontor; jo, jag har antagligen råkat ut för dylika men inte vetat om det.
Karln jag vet dömts för hustrumisshandel undvek jag efter förmåga.

 

[Vassi]

Jag skulle säkert tycka det var svårt till en början. Men samtidigt tror jag att många av oss har förmågan att, med tiden om inte annat, se människan vi möter varje dag och inte brottet hen begått.
Det är så klart inte samma sak men jag har tidigare jobbat som skötare på rättspsyk. Dom som satt där hade gjort vidriga saker mot andra människor, sånt som jag definitivt inte sympatiserar med. Men jag kunde ju omöjligt gå varenda dag och bara tänka på vad de hade gjort tidigare.hade jag gjort det hade det inte varit bra för någon av oss.

Hur samhället ska hantera de som begått sexualbrott? Tja, ungefär som vi gör nu hoppas jag? Avskiljer vi folk från arbete, boende, nätverk eller upprättar publika listor över vilka i området som dömda så tror jag att risken för återfall är betydligt större. Generellt är det få återfall i gruppen dömda för sexualbrott. Den förändring jag gärna skulle se är att det fåtal som återfaller ska straffas hårdare för det.

 

[hastflicka]

En dommare fran "bibel baltet" i USA i min sport var domd for sexbrott mot barn nar han var ung. Nagra tavlande stod och pratade om det, han var da i 40-45 ars aldern. Det visade sig att nagon visste och berattade att han, nar han var 18 ar gammal hade sex med sin 16 (nastan 17) ariga flickvan och hennes foraldrar anmalde honom. Han var nu gift och hade barn med tjejen ... och hade inget alls att gora i registret for sex forbrytare.
Nar jag jobbade for scheriffen och red med "the posse" hade vi ocksa ett par sadana fall. De var markerade som "sexforbrytare" for att de super religiosa foraldrarna till tjejen anmalde.

Jag har lart mig att vara mycket misstanksam. At alla hall innan jag personligen dommer nagon.

 

[iNHALE]

För mig tror jag det helt beror på hur personen beter sig på jobbet. Om personen beter sig normalt hade jag nog inte haft några större problem med det. Straffet är avtjänat och personen gör förhoppningsvis sitt bästa för att få livet att gå vidare och återgå till samhället. Problem för mig uppstår om jag upplever att personen sas är kvar i de banorna som är relaterade till brottet och sas visar tendenser till att inte ha lämnat det bakom sig. Exempelvis om personen är dömd för barnpornografibrott, våldtäkt mot barn eller liknande och på jobbet fortsätter visa tendenser till att ha en sexuell dragning till barn genom att tex fälla olämpliga kommentarer osv. Det är skillnad mellan att känna en sak inom sig själv, och att öppet uttrycka det via kommentarer osv. Det är ju ett val personen gör och om personen gör valet att "fortsätta" på den banan så hade jag iaf haft enorma problem med att ha människan som kollega. Samma sak gäller ju alla typer av brott, en person som är dömd för narkotikabrott och även efter avtjänat straff sitter i matsalen på nya jobbet och förespråkar droganvändning, öppet erkänner att h*n röker på/tar grejer på helgerna osv, kanske tom försöker sälja till kollegor i smyg.

 

[tanten]

Hela jag vill att jag ska vara en sådan som inte bryr mig om sådant som hänt för länge sedan. Jag menar verkligen att den som avtjänat ett straff har sonat brottet.

Men sanningen är att jag nog antagligen hade varit mistänksam och lite avig mot personen. Inget jag är stolt över men jag är nog inte större än så.

 

[Emtherlia]

Jag skulle ha väldigt svårt för det, särskilt om det är ett jobb där man jobbar ensam med personen i fråga. Det skulle vara svårt att känna sig trygg helt enkelt.

 

[MJLee]

Jag skulle vilja att jag var en person som ansåg att straffet avtjänats och personen inte 'dubbelbestraffas' men får erkänna att jag inte skulle känna mig helt obekväm. Sedan beror det lite på som @hastflicka säger. Jag satt i ett mål i tingsrätten för en hel del år sedan. Flickan var femton och han var sexton, eller något sådant. De var ihop, pappan kom på dem och anmälde till polisen. Det var sorgligt i salen, hon grät och sa att hon älskade honom och ville vara tillsammans och det var helt frivilligt. Han grät och sa att han älskade henne och ville vara tillsammans. Pappan var ursinnig.

Däremot, ja hycklande, skulle jag ha mycket lättare för om en person säg, dömts för att ha rånat en affär eller förskingrat eller stulit att anse straffet som avtjänat. En person som dömts för grov kvinnofridskränkning skulle jag ha väldigt svårt för, får nog erkännas.

 

[stjarnhimmel]

Däremot, ja hycklande, skulle jag ha mycket lättare för om en person säg, dömts för att ha rånat en affär eller förskingrat eller stulit att anse straffet som avtjänat. En person som dömts för grov kvinnofridskränkning skulle jag ha väldigt svårt för, får nog erkännas.

Jag tänker lika där dvs att vissa brott är lättare för mig att acceptera. Förskingring och stöld är lättare att acceptera än sexualbrott.

 

[em-pirre]

Jag tänker att det att de dömts för brott är ganska irrelevant egentligen. Överlag undviker jag dock att umgås med folk som har ett såpass annorlunda tänk än jag att de tycker det är najs att våldta och slåss. Jag

 

[Mia_R]

Jag tycker att det beror på vad personen när dömd för, det finns saker jag inte kan tolerera ens efter de skulle suttit av ev straff så jag hade haft mycket svårt att jobba med någon som gjort något avskyvärt i mina ögon.

 

[sjoberga]

Brottet blir aldrig ogjort eller avtjänat. Vissa straff är dock tidsbegränsade.

Jag tänker att man nog får räkna med att leva med konsekvenserna av sina handlingar. Däremot bör samhället se till att inte göra det onödigt svårt att leva ett liv utanför kriminalitet, för då ökar riskerna för fler brott.

Eftersom jag inte ser hämnd som ett bra motiv till straff, så blir hela det här sonandet inte rätt.

 

[MiniLi]

Jag tänker att juridiska straff och om jag vill ha människor runt mig ör olika saker. Det finns ju folk som inte begått brott som jag undviker och verkligen ogillar, likaså kommer jag ogilla och undvika en person som har gjort hemska saker. Oavsett om den avtjänat sitt straff eller ej.
Inte att jag skulle kräva att personen blev av med jobbet men jag skulle undvika personen om jag kan.

 

[Philosophia]

Som @MiniLi är inne på så tycker jag att det egentligen är oväsentligt om personen är straffad eller inte. Det finns avskyvärda handlingar som inte är brottsliga och ett avtjänat straff säger inget mer än att den handling som har utförts har behandlats av rätten. Det är ju inget magiskt som inträffar bara för att ett straff har avtjänats. Så hur jag förhåller mig till en person som har utfört avskyvärda handlingar är i stor utsträckning avhängigt av hur personen själv förhåller sig till det hen har gjort, inte om personen har avtjänat ett straff eller inte.