Eget boende,sen sambo?

[Fibusen]

Rent av en nyfiken fråga,jag är på så långa vägar man kan vara, långt bort från att bli sambo med någon, men en vacker dag hoppas man ju att man ska kanske kunna dela allt med,så..

Jag äger i dag ett hus,helt för mig själv (och sonen såklart) om det någon gång i framtiden blir aktuellt att bli sambo med någon, hur löser man det? Jag vill ju gärna inte "sälja" halva huset,då jag anser att det är min och sonens trygghet, och förhoppningsvis, den dagen jag går bort, så har han en stor ekonomisk vinst i huset. Men träffar man den rätta och han flyttar in så förstår jag ju att denna kanske inte är så sugen på att betala varken huslån eller ev renoveringar/förbättringar på huset,eftersom han inte kommer äga något i det.

Men samtidigt,ska han bo "gratis" och vi delar på dom löpande kostnader, som el,vatten,sopor bara, och själva räntan kanske? Löpande underhåll,som tex målning,det lär ju en då göras ganska många gånger på en livstid.

Hur har ni andra gjort?

 

[Bluefish]

Men samtidigt,ska han bo "gratis" och vi delar på dom löpande kostnader, som el,vatten,sopor bara, och själva räntan kanske? Löpande underhåll,som tex målning,det lär ju en då göras ganska många gånger på en livstid.

Jepp, så har vi gjort. Jag äger inte huset med allt vad det innebär och betalar inte på lånet. Vi delar på gemensamma utgifter, sånt vi båda nyttjar (inte räntan mao). Kommer förbli så om jag inte "köper" en andel i fastigheten för jag står ju utan valuta för pengarna om vi går isär.

 

[TinyWiny]

Jag hade inte ens funderat på att flytta ihop med någon i dennes hem (om det inte var för en kort period och inga andra vettiga möjligheter fanns) oavsett om det var ett hus eller en lägenhet. Jag vill själv välja mitt hem och inte behöva vara låst till ett ställe någon annan har valt till sitt hem. Jag skulle aldrig kunna känna att det är mitt hem ens. Det kommer alltid vara en känsla av att vara inneboende och att bo på nåder. Man har inga rättigheter och inget skydd utan kan bli utkastad på gatan med omedelbar verkan. Så osäkert vill jag inte leva.

Jag vill själv äga halva mitt hem om jag ska bo ihop med någon. Jag ska ha samma rättigheter och skyldigheter som min partner.

Kan du inte tänka dig att sälja och köpa ett gemensamt hus?

Jag och min sambo bodde under en kort period i hans hus av olika anledningar. Han betalade då allt som rörde huset och jag betalade maten för oss alla. Jag hade inte kunnat tänka mig att betala något för huset såsom ränta eller några renoveringar/förbättringar. Jag hade ingen säkerhet men inte heller några skyldigheter.

 

[tanten]

knivigt....
I min bekantskapskrets är det ganska vanligt att den ena äger boendet och den andra flyttar in. Kanske ett ärvt hus eller ett ställe där ena parten bott länge.
För mig känns det rätt främmande att sälja bara för att man träffar en partner.

Tror att dt kan ha att göra med hur man löser vardagsekonomin? Jag skulle aldrig kräva att en partner betalar mitt lån, mina amorteringar. Gemensamma utgifter löses gemensamt. Reparationer skulle jag ju ändå göra, varför ska partnern vara med och bekosta dem?

I min bekantskapskrets finns också ett rätt nytt par där han gått in och tagit en stor andel av hennes reparation av huset och de gemensamt dessutom köpt grannhuset. De räknar uppenbart med att leva tillsammans livet ut. Bägge är företagare och har dessutom vuxna barn. Antar att de löst alla juridiska frågor med skrivna avtal dock.

 

[warg]

Min man flyttade in i mitt hus när vi flyttade ihop. Vi delade på alla kostnader, och jag såg huset direkt som "vårt". Vi gifte oss också ganska snart efter att vi flyttat ihop. Efter ett par år flyttade vi till annan ort. Vi fick inte så mycket mer för huset än vi hade i lån, men självklart gick det överskott som blev in i det nya huset, som vi köpte gemensamt.

 

[Hjartagna]

Jag flyttade in till min sambo när vi blev sambos. Jag betalade då min halva av el, vatten osv samt halva räntan. Det blir ju som en hyra om det varit hyresrätt. Jag ser räntan som likvärdig hyra i en hyresrätt så för min del är det självklart att dela på den, eller snarare dela på 70% av hyran eftersom resterande är avdragsgill i deklarationen för den som äger huset.

 

[tgd]

Ett betala en "hyra" tycker jag är rimligt när man flyttar hem till någon.

Det kostar att bo och skall den som flyttar in bo någon annanstans så kostar det också så att en ska bo "gratis" och åka "snålskjuts" är inte vettigt, förutsatt att båda har ekonomi och båda är nöjda med boendet. Har den med boendet ett dyrare boende än den inflyttade hade valt och som ligger över den inflyttades budget får man ju förstås ta det i beaktande.

Men den som flyttar in "nöter" också på boendet såsom golv, wc, kyl, frys och liknande som skall bytas emellanåt så "hyran" skall även täcka in detta tycker jag. Vilket ju är en liten kostnad utslaget per månad men ändå.

När jag i tiderna flyttade in till min dåvarande sambos bostadsrätt betalade jag till honom hälften av vad en rimlig hyra för boendet i området hade legat på om vi hade hyrt. Då fick han förstås stå för inköp av nya tapeter och sånt, eftersom jag betraktade mig som "hyresgäst" och inte som delägare. Vinsten när han sålde var ju då givetvis hans också.

 

[Magiana]

Jag hade inte ens funderat på att flytta ihop med någon i dennes hem (om det inte var för en kort period och inga andra vettiga möjligheter fanns) oavsett om det var ett hus eller en lägenhet. Jag vill själv välja mitt hem och inte behöva vara låst till ett ställe någon annan har valt till sitt hem. Jag skulle aldrig kunna känna att det är mitt hem ens. Det kommer alltid vara en känsla av att vara inneboende och att bo på nåder. Man har inga rättigheter och inget skydd utan kan bli utkastad på gatan med omedelbar verkan. Så osäkert vill jag inte leva.

Jag vill själv äga halva mitt hem om jag ska bo ihop med någon. Jag ska ha samma rättigheter och skyldigheter som min partner.

Kan du inte tänka dig att sälja och köpa ett gemensamt hus?

Jag och min sambo bodde under en kort period i hans hus av olika anledningar. Han betalade då allt som rörde huset och jag betalade maten för oss alla. Jag hade inte kunnat tänka mig att betala något för huset såsom ränta eller några renoveringar/förbättringar. Jag hade ingen säkerhet men inte heller några skyldigheter.

Jag har gjort det och det är precis som du säger att man inte har några rättigheter alls. Det blir inte ens ett eget hem för den andra äger stället och har redan bott in sig. Och, ja, det blir en känsla av att vara inneboende och bo på nåder, särskilt när man kommer hem och sambon har rivit en vägg inomhus utan att diskutera saken med dig först. En sån kul överraskning .

Nu har jag köpt ett eget hus (ej inflyttad än) och om jag, mot förmodan, träffar någon jag vill bo med så kommer jag inte sälja och flytta. Det finns inte på kartan. Då är situationen det omvända. Jag har ju inte funderat särskilt mycket på hur man skulle lösa det ekonomiskt men det vore rimligt med någon slags hyra. Att någon betalar all mat och den andra allt på huset känns inte som en rimlig väg. Mat är förbrukningsvara och det är inte hus. I alla fall inte på det viset.

Som trygghet ifall att jag går bort före sambon är ju ett testamente. Jag har inga barn som kan komma och kräva någon laglott.

 

[Bexzor]

Hur har ni andra gjort?

Sambon sålde sitt hus.

Alternativet var att jag köpte halva huset eller han sålde så vi kunde skaffa gemensamt boende i "min stad". Att köpa halva huset (eller att han gav i bröllopsgåva) var egentligen inget alternativ då det låg ca 10 mil ifrån mitt jobb samt sonens skola. Så han sålde huset istället och flyttade in hos mig. För mig är det inget alternativ att bo i "någon annans hus" för då bör jag hellre särbo