Elin Härkönen: Mitt liv har rasat igen, men värre saker har hänt

Det är slut med Paolo Roberto, 51.
Elin Härkönen, 25, fördömer det han har gjort – men inte honom som person.
I podcasten ”Assefa Schlingmann” berättar hon nu för första gången om hur hon skrek och grät efter att ex-pojkvännen gripits för sexköp – och hur hon går i terapi för att hantera sina känslor.
– Han är ju min bästa vän, kärlek försvinner inte från en dag till en annan, säger hon.
 
Nej det menar jag inte heller utan jag är uppriktigt nyfiken på varför det skulle vara så viktigt att förlåta eftersom det inte är det för mig.
Jag vet inte riktigt om jag kommer att lyckas förklara bättre än tidigare men jag gör ett försök till. Först vill jag betona att förlåtelse handlar endast om det, inte om att bli vän med någon eller att ta tillbaks personen i sitt liv eller ens att upplysa personen om att du förlåtit denne om du inte vill det förstås. Det handlar om att befria dig själv från negativa känslor om personen/händelsen. Alltså har man blivit våldtagen, mobbad slagen osv kan man givetvis inte bortse från att det är felaktiga och negativa händelser i sig men man kan sluta identifiera sig med att vara den våldtagna/mobbade/misshandlade.

Du skrev:
En kombination av förståelsen att hat tar på min energi och att motsatsen till kärlek inte är hat utan likgiltighet kanske. Det har inte varit enkelt men nödvändigt för mig. Att förlåta/acceptera/försonas skulle däremot inte finnas på kartan i de fallen jag tänker på för egen del. Det är alldeles för allvarligt för att det skulle gå att göra. Då hade jag behövt bruka våld mot mig själv och jag låter inte de personerna skada mig mer än de redan har gjort men det har varit en lång process, det har handlat om år.

Du uttrycker här att det tar energi att hata och där är vi helt överens, för mig tar alla negativa känslor energi även likgiltighet som du själv ger som exempel. Jag vill inte ha det i mitt liv utan vill lägga energi på positiva saker inte åt att vara likgiltig även om det är långt mindre energi som går åt. Det är därför det för mig är viktigt att förlåta, enbart för min egen skull, därmed är inte sagt att jag lyckats.

Det går inte, inte enligt mig, att förlåta någon genom att göra våld på en själv då handlar det inte om förlåtelse överhuvudtaget. Man behöver hitta andra vägar eller som du hittat ett sätt att leva med det, kanske för resten av sitt liv eller tills man finner vägen.
 
Jag vet inte riktigt om jag kommer att lyckas förklara bättre än tidigare men jag gör ett försök till. Först vill jag betona att förlåtelse handlar endast om det, inte om att bli vän med någon eller att ta tillbaks personen i sitt liv eller ens att upplysa personen om att du förlåtit denne om du inte vill det förstås. Det handlar om att befria dig själv från negativa känslor om personen/händelsen. Alltså har man blivit våldtagen, mobbad slagen osv kan man givetvis inte bortse från att det är felaktiga och negativa händelser i sig men man kan sluta identifiera sig med att vara den våldtagna/mobbade/misshandlade.

Du skrev:


Du uttrycker här att det tar energi att hata och där är vi helt överens, för mig tar alla negativa känslor energi även likgiltighet som du själv ger som exempel. Jag vill inte ha det i mitt liv utan vill lägga energi på positiva saker inte åt att vara likgiltig även om det är långt mindre energi som går åt. Det är därför det för mig är viktigt att förlåta, enbart för min egen skull, därmed är inte sagt att jag lyckats.

Det går inte, inte enligt mig, att förlåta någon genom att göra våld på en själv då handlar det inte om förlåtelse överhuvudtaget. Man behöver hitta andra vägar eller som du hittat ett sätt att leva med det, kanske för resten av sitt liv eller tills man finner vägen.
Det verkar som att vi definierar förlåtelse väldigt olika. Jag tänker såhär ungefär om förlåtelse http://www.raseborgfrgc.fi/sv/forlata-och-forsonas Dvs. en förlåtelse har två parter.

För mig har utebliven förlåtelse inget med hur någon identifierar sig att göra. Det jag har blivit utsatt för definierar mig inte även om det såklart har påverkat mig som människa i olika grad så bär jag inte omkring på det men kan plocka fram det vid behov om det kan hjälpa någon annan. Jag är inget offer.

Jag behöver inte förlåta något för att släppa. Det kan jag göra på andra sätt och någon bitterhet eller några känslor alls för de som har utsatt mig för diverse vidrigheter finns inte. De är mig likgiltiga och jag ser dem för vad de är. Inte för de monster de var för mig då när det pågick. Jag vill bestämt poängtera att det inte är så att det är något jag lever med på ett sätt som påverkar mig i vardagen. Det är ett avslutat kapitel, släppt och inget som rör sig i mina tankar överhuvudtaget i vanliga fall men jag kan som sagt plocka fram mina erfarenheter vid behov.
Att någon är en likgiltig tar ingen energi. Tar likgiltigheten energi så är det inte likgiltighet utan hat/avsky. Som exempel så har de flesta känslor för nära släktingar. Det kan vara positiva eller negativa men känslor finns i normalfallet. Finns det inga känslor utan de är som vilken person som helst som du aldrig har träffat så är det likgiltighet.

Jag förstår alltså fortfarande inte vad förlåtelse innebär för dig. Vad du lägger i ordet, hur du definierar det om det inte handlar om det som man i dagligt tal menar (se länken ovan där jag tycker att den vanliga definitionen av förlåtelse beskrivs).
 
Det verkar som att vi definierar förlåtelse väldigt olika. Jag tänker såhär ungefär om förlåtelse http://www.raseborgfrgc.fi/sv/forlata-och-forsonas Dvs. en förlåtelse har två parter.

För mig har utebliven förlåtelse inget med hur någon identifierar sig att göra. Det jag har blivit utsatt för definierar mig inte även om det såklart har påverkat mig som människa i olika grad så bär jag inte omkring på det men kan plocka fram det vid behov om det kan hjälpa någon annan. Jag är inget offer.

Jag behöver inte förlåta något för att släppa. Det kan jag göra på andra sätt och någon bitterhet eller några känslor alls för de som har utsatt mig för diverse vidrigheter finns inte. De är mig likgiltiga och jag ser dem för vad de är. Inte för de monster de var för mig då när det pågick. Jag vill bestämt poängtera att det inte är så att det är något jag lever med på ett sätt som påverkar mig i vardagen. Det är ett avslutat kapitel, släppt och inget som rör sig i mina tankar överhuvudtaget i vanliga fall men jag kan som sagt plocka fram mina erfarenheter vid behov.
Att någon är en likgiltig tar ingen energi. Tar likgiltigheten energi så är det inte likgiltighet utan hat/avsky. Som exempel så har de flesta känslor för nära släktingar. Det kan vara positiva eller negativa men känslor finns i normalfallet. Finns det inga känslor utan de är som vilken person som helst som du aldrig har träffat så är det likgiltighet.

Jag förstår alltså fortfarande inte vad förlåtelse innebär för dig. Vad du lägger i ordet, hur du definierar det om det inte handlar om det som man i dagligt tal menar (se länken ovan där jag tycker att den vanliga definitionen av förlåtelse beskrivs).


Det var en konstig definition på förlåtelse, att det skulle vara villkorat att den måste ha två parter och att båda måste förlåta och försonas. Jag ser det som helt skilda saker att försonas och förlåta. Det förutsätter att det finns två parter och båda lever för att det ens ska kunna bli aktuellt . För mig duger wikipedias förklaring bra "Förlåtelse handlar om att låta gammalt vara glömt och att sluta känna upprördhet efter en kränkning. " Med tillägget att man kan känna annat än upprördhet, det kan lika gärna vara rädsla, förakt, hat eller för den delen likgiltighet.

Klart att det blir konstigt att begripa sig på vad jag menar med förlåtelse om du villkorar det till att inkludera försoning.
 
Det var en konstig definition på förlåtelse, att det skulle vara villkorat att den måste ha två parter och att båda måste förlåta och försonas. Jag ser det som helt skilda saker att försonas och förlåta. Det förutsätter att det finns två parter och båda lever för att det ens ska kunna bli aktuellt . För mig duger wikipedias förklaring bra "Förlåtelse handlar om att låta gammalt vara glömt och att sluta känna upprördhet efter en kränkning. " Med tillägget att man kan känna annat än upprördhet, det kan lika gärna vara rädsla, förakt, hat eller för den delen likgiltighet.

Klart att det blir konstigt att begripa sig på vad jag menar med förlåtelse om du villkorar det till att inkludera försoning.
Det tycker jag inte. Det är den vanligaste definitionen av förlåtelse och har du en helt annan så är det klart att vi pratar om varandra. Att någon lever är inte heller någon hjälp om hen varken uppriktigt ber om ursäkt eller ser att hen har gjort fel och försöker bättra sig. Att kalla något som man tar hand om själv i sin ensamhet förlåtelse blir att vrida på ett ord som har så tydlig betydelse som ordet förlåtelse har.

Det du citerar från wikepedia är ju en privatpersons åsikt. Det står heller inget där om huruvida det är något man gör själv vilket jag förstår att du tolkar det som eller om det är något någon gör efter en uppriktig ursäkt från den som gjort hen illa.

Jag har aldrig villkorat något och jag ser inte försoning som något mål.

Jag släpper och går vidare i mitt liv. Tar med mig lärdomen det gav men jag varken ältar, gräver ner mig eller låter personen ifråga bo hyresfritt i mitt huvud. Vill du kalla det att förlåta när du gör så så får du gärna göra det men det är inte den vanliga definitionen av att förlåta.

Likgiltighet är inte heller för mig vad det verkar vara för dig. Likgiltighet för mig är att jag inte bryr mig om personen ifråga mer än vad jag hade brytt mig om någon annan jag inte har en relation till och aldrig har träffat tidigare. Skulle personen ifråga börja blöda näsblod så hade jag gett hen en näsduk om jag hade en precis som jag hade gett en helt främmande en näsduk om jag hade en om hen började blöda näsblod.
 
Det tycker jag inte. Det är den vanligaste definitionen av förlåtelse och har du en helt annan så är det klart att vi pratar om varandra. Att någon lever är inte heller någon hjälp om hen varken uppriktigt ber om ursäkt eller ser att hen har gjort fel och försöker bättra sig. Att kalla något som man tar hand om själv i sin ensamhet förlåtelse blir att vrida på ett ord som har så tydlig betydelse som ordet förlåtelse har.

Det du citerar från wikepedia är ju en privatpersons åsikt. Det står heller inget där om huruvida det är något man gör själv vilket jag förstår att du tolkar det som eller om det är något någon gör efter en uppriktig ursäkt från den som gjort hen illa.

Jag har aldrig villkorat något och jag ser inte försoning som något mål.

Jag släpper och går vidare i mitt liv. Tar med mig lärdomen det gav men jag varken ältar, gräver ner mig eller låter personen ifråga bo hyresfritt i mitt huvud. Vill du kalla det att förlåta när du gör så så får du gärna göra det men det är inte den vanliga definitionen av att förlåta.

Likgiltighet är inte heller för mig vad det verkar vara för dig. Likgiltighet för mig är att jag inte bryr mig om personen ifråga mer än vad jag hade brytt mig om någon annan jag inte har en relation till och aldrig har träffat tidigare. Skulle personen ifråga börja blöda näsblod så hade jag gett hen en näsduk om jag hade en precis som jag hade gett en helt främmande en näsduk om jag hade en om hen började blöda näsblod.
Jag är oenig om att din är den vanligaste definitionen på förlåtelse. Wikipedias förklaring är inte en persons åsikt, det är kollektivets åsikt annars hade den ändrats. Det är inte så att Wiki är ensam om att inte blanda in försona och ömsesidig förlåtelse när det gäller förlåtelse - jag hittar ingen som gör det om man inte går till källor som din som handlar om både försoning och förlåtelse och därmed inte säger något om enbart förlåtelse. Här är några exempel till.

https://www.ordguru.se/synonymer/förlåtelse
https://sv.wiktionary.org/wiki/förlåtelse
https://www.typkanske.se/synonym/forlatelse

Du villkorar förlåtelse genom att koppla det till försoning, villkoret jag talar om handlar alltså om den kopplingen. Du villkorar det också till att det inte får handla om att man i sin ensamhet förlåter någon i meningen "Att kalla något som man tar hand om själv i sin ensamhet förlåtelse blir att vrida på ett ord som har så tydlig betydelse som ordet förlåtelse har."

Förlåtelse är en känsla, och ja man kan sätta ord på den liksom andra känslor. Känslor är aldrig något man bara kan ha i vissa sammanhang och inte i andra. Du kan känna rädsla, uppgivenhet, glädje, förlåtelse, sorg osv i alla möjliga sammanhang och givetvis uttrycka känslan med ord också oavsett i vilket sammanhang man befinner sig.
 
Jag är oenig om att din är den vanligaste definitionen på förlåtelse. Wikipedias förklaring är inte en persons åsikt, det är kollektivets åsikt annars hade den ändrats. Det är inte så att Wiki är ensam om att inte blanda in försona och ömsesidig förlåtelse när det gäller förlåtelse - jag hittar ingen som gör det om man inte går till källor som din som handlar om både försoning och förlåtelse och därmed inte säger något om enbart förlåtelse. Här är några exempel till.

https://www.ordguru.se/synonymer/förlåtelse
https://sv.wiktionary.org/wiki/förlåtelse
https://www.typkanske.se/synonym/forlatelse

Du villkorar förlåtelse genom att koppla det till försoning, villkoret jag talar om handlar alltså om den kopplingen. Du villkorar det också till att det inte får handla om att man i sin ensamhet förlåter någon i meningen "Att kalla något som man tar hand om själv i sin ensamhet förlåtelse blir att vrida på ett ord som har så tydlig betydelse som ordet förlåtelse har."

Förlåtelse är en känsla, och ja man kan sätta ord på den liksom andra känslor. Känslor är aldrig något man bara kan ha i vissa sammanhang och inte i andra. Du kan känna rädsla, uppgivenhet, glädje, förlåtelse, sorg osv i alla möjliga sammanhang och givetvis uttrycka känslan med ord också oavsett i vilket sammanhang man befinner sig.
Jag har träffat på din betydelse av förlåtelse ett fåtal gånger i amerikanska självhjälpsböcker och då i betydelsen att man ska förlåta sitt dåvarande jag för att man lät sig utsättas för den som gjorde en illa men aldrig annars.

Dina länkar fungerar tyvärr inte.

Jag vet inte hur du ens kan få det till att jag villkorar något? Det är inget jag har skrivit iallafall.

Vi får vara överens om att vi är oense :)
 
Jag har träffat på din betydelse av förlåtelse ett fåtal gånger i amerikanska självhjälpsböcker och då i betydelsen att man ska förlåta sitt dåvarande jag för att man lät sig utsättas för den som gjorde en illa men aldrig annars.

Dina länkar fungerar tyvärr inte.

Jag vet inte hur du ens kan få det till att jag villkorar något? Det är inget jag har skrivit iallafall.

Vi får vara överens om att vi är oense :)

Min definition är den du finner var du än letar på svenska sidor, jag har givit dig fyra exempel, du har inte givit mig ett enda som stödjer att förlåtelse kräver försoning (utan att inkludera försoning i rubriken och därmed handla om både och). Du kanske kan länka till en svensk sida som stödjer din definition om att förlåtelse kräver närvaro av den som ska förlåtas samt att man även försonas, det tycks vara den stora skillnaden mellan våra synsätt.


Jag lägger in länkarna igen, funkar de inte går det bara att kopiera dem och klistra in dem i en webläsare, de går till vanliga internet sidor, något du alltid kan göra om det är problem med länkar :).
https://www.ordguru.se/synonymer/förlåtelse
https://sv.wiktionary.org/wiki/förlåtelse
https://www.typkanske.se/synonym/forlatelse
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp