Det verkar som att vi definierar förlåtelse väldigt olika. Jag tänker såhär ungefär om förlåtelse
http://www.raseborgfrgc.fi/sv/forlata-och-forsonas Dvs. en förlåtelse har två parter.
För mig har utebliven förlåtelse inget med hur någon identifierar sig att göra. Det jag har blivit utsatt för definierar mig inte även om det såklart har påverkat mig som människa i olika grad så bär jag inte omkring på det men kan plocka fram det vid behov om det kan hjälpa någon annan. Jag är inget offer.
Jag behöver inte förlåta något för att släppa. Det kan jag göra på andra sätt och någon bitterhet eller några känslor alls för de som har utsatt mig för diverse vidrigheter finns inte. De är mig likgiltiga och jag ser dem för vad de är. Inte för de monster de var för mig då när det pågick. Jag vill bestämt poängtera att det inte är så att det är något jag lever med på ett sätt som påverkar mig i vardagen. Det är ett avslutat kapitel, släppt och inget som rör sig i mina tankar överhuvudtaget i vanliga fall men jag kan som sagt plocka fram mina erfarenheter vid behov.
Att någon är en likgiltig tar ingen energi. Tar likgiltigheten energi så är det inte likgiltighet utan hat/avsky. Som exempel så har de flesta känslor för nära släktingar. Det kan vara positiva eller negativa men känslor finns i normalfallet. Finns det inga känslor utan de är som vilken person som helst som du aldrig har träffat så är det likgiltighet.
Jag förstår alltså fortfarande inte vad förlåtelse innebär för dig. Vad du lägger i ordet, hur du definierar det om det inte handlar om det som man i dagligt tal menar (se länken ovan där jag tycker att den vanliga definitionen av förlåtelse beskrivs).