En fråga till mammor och pappor

[Chicken]

Det här med att skaffa barn igen....
Jag och sambon vill båda ha barn. Vi ska ju även gifta oss snart. Kanske inga problem, vi är gamla nog och kan klara oss ekonomiskt.
Men.... Vi är båda lite tveksamma hur det blir sen. Vi är väldigt kära kan jag tillägga och frågan vi ställer oss är om vi kommer att ha tid över till oss själva sen. Hur kommer vårt förhållande bli sen efter barnet kommit till världen? Jag vet det är inget man kan svara på nu. Och barn tar tid och det är en självklarhet som vi båda är medvetna om. Det är ju trots allt ett barn, vårt barn i så fall
Men hur var det för er som har barn med er käresta efter att barnet kom till världen? Kom ni närmre varandra? eller blev det så att all tiden gick åt barnet och erat förhållande blev mindre bra?

Dilemma, vi vill ju ha barn, men inte om vi tror att det kommer att påverka vårat förhållande negativt, kommer dock aldrig kunna bli negativt så att det inte håller. men mer kanske känsla av saknad?

Så ni som har gått igenom detta, kan inte ni berätta lite hur det var för er, ur ert förhållandes synvinkel?

 

[Snurrfian]

Sv: En fråga till mammor och pappor

Det är väldigt individuellt men jag tror att man måste bli väldigt tydligt med vad man behöver och vill ha. Man kan inte tror att partnern ska kunna läsa tankar för han är med all sanolikhet lika trött som du själv...
Fast jag kan inte säga att jag har upplevt att vårat förhållande har blivit bättre eller sämre sen vi fick barn men det går upp och ner beroende på hur vi mår, hur elin mår och hur det ser ut runt omkring.
Det är perioder då man är helt borta av trötthet och just då kan allt kännas helt kasst men två dagar senare när man har fått sova ordentligt så känns allt underbart och man blir nästan nykära igen!

Mitt tips till alla småbarnsföräldrar, se till att få tid själva tillsammans, det kan räcka med att bara var hemma själva och rå om varandra och hinna prata, medans barnet är hos någon man litar på. Det behöver alltså inte kosta en massa pengar bara för att man lämnar bort till en barnvakt och det är inte fel att ha barnvakt bara för att få sova!

Jag hade en period då elin hade en jättestort kontakt behov och klängde på mig hela dagarna, när sen min man kom hem orkade jag inte med att han oxå skulle "klänga" på mig, men då gällde det att tala om varför och för honom att försöka förstå och vi har klarat oss igenom det!

Lycka till och barn är helt underbara i alla åldrar även om man ibland skulle vilja sälja dem billigt!

 

[ankans]

Sv: En fråga till mammor och pappor

Om man har en bra och kommunikativ relation, så löser man de situationer som blir när man får barn. När barnet är spädbarn tex, kan man ju få problem med kolik, att det inte vill sova osv. Sådana saker kan man ju diskutera innan.

Men man kommer oxå in i situationer som man inte kunnat förutse, allt från minskad sexlust till förlossningstrauma.

Helt ärligt, tror jag nyckeln är kommunikation, att man vet, oavsett vad som händer, så kan man prata om det.

Tid över för sig själva? ja, det får man, men kanske inte alltid möjligt att få lika mycket, och man kan försöka planera in den i sin vardag.

Många vill ju inte lämna bort sina barn. Oavsett vad man säger innan, så kan man ju känna att man inte vill det när man väl har fått barnet.

Vi hade inga problem med det. Jag tror vi lämnade bort sebastian redan när han var 2 månader, några timmar då och då. Även om jag ammade så pumpade jag ut till de tillfällena.

 

[Tokmaja]

Sv: En fråga till mammor och pappor

Det har inte blivit sämre, men det har förändrats, det ska jag inte sticka under stolen med.
Tycker att det har blivit djupare i vårt förhållande, men å andra sidan kan det ju hända att vi funnit det här utan barn också, det har ju ändå gått tre år sedan vi blev gravida nu snart...

Vissa saker är kämpigare, när man förrut bara kunde sticka iväg en heldag med hästarna tex måste nu "förhandlas" fram, så att det passar alla osv.
Den egna tiden är mindre, det är mer stress, mer planering för att allt ska flyta.... men på nått sätt går det, och på nått sätt har det inte försämrat det vi hade, vissa saker har blivit bättre, vissa sämre... såklart.

Tycker själv nog att man ska vara så stark i sitt förhållande att man verkligen tror att det kommer att ordna sig även om det uppstår problem osv framöver, och jobbigare tider när barnet kommer. Tycker att det är bra att ni funderar igenom det här INNAN!! Om man sedan faktiskt tror att det kommer att gå, jättebra, vissa behöver vänta ett tag till...
Sedan kan det ju spricka ändå, med eller utan barn, hur säker man än är i dagsläget på att det är rätt...

Men hur just ditt förhållande blir när NI får barn, det återstår att se!

 

[Welsh]

Sv: En fråga till mammor och pappor

Jag och min man hade sådana tankar även vi innan vi skaffade barn. Vi valde att vara själva i 6 år innan vi skaffade barn. Visst försändras ens förhållande men då tyckte vi att vi lekt av oss lite, vi hade hunnit göra en amssa saker tillsammans och kände att NU var det dags för att gå in i en ny fas i vårt fröhållande. " tjejer pluppade ut med 2 års mellanrum och sedan kom pojkarna med 2 års mellanrum efter 5 år från tjejerna. Visst saknar man fritiden utan barn. Att kunna gå på bio impulsivt en kväll utana tt det ska ´bli så stor grej av det hela med barnvakt o dyl. Nu känns det som om man lever lite i ett vaccum. Nästan all min tid går till lilla Theo som fortfarande ammas. Vårt vuxna liv börjar snart igen när Theo är lite större och är sällskaplig med övriga världen :smirk:

 

[Nidorina]

Sv: En fråga till mammor och pappor

Tja, vad vill du höra för svar ?
Det är väl upp och ner som i de flesta långa förhållanden. Men jag tyckte det var rätt problemfritt med små barn. Det är lite värre med tonåringar i huset!

 

[Chicken]

Sv: En fråga till mammor och pappor

Tackar för era svar.
Det blir nog till att fundera ett tag till om vi verkligen är beredda på att "ge upp" tiden. I vilket fall så kommer vi nog att fatta rätt beslut tids nog.