Kära dagbok,
Idag behövde jag välja en ny plats, för den gamla hade blivit full. Det är konstigt det där, hur det kan bli. Jag som hade kämpat så länge mot de där tankarna, jag som stått emot så bra. De viskade så länge till mig, övertalade mig tillslut. Om jag bara hade ett ärr, ett ärr att se tillbaka på, att känna, skulle allt bli bra. Om jag bara hade en fast punkt att fokusera på när allt blev tufft, då skulle det gå bra. Tillslut gav jag upp, tillslut skaffade jag mig själv ett ärr. Slutet gott, allting gott.
Det var i somras. Jag har inte ett ärr längre. Jag har ett åttiotal. Inte djupa, inte stora, men de finns där. Jag borde ha förstått det, att inget skulle bli bra av att jag skaffade mig ett. Jag borde ha förstått att det bara startade en kedja. En kedja som sedan blir så svår att bryta. Jag vet inte ens varför jag gör det, jag vet inte ens varför jag gillar det. Vad jag vet är att jag måste sluta, och det jobbar jag på. Det händer nog snart också, tror jag. Några till lär det bli, kanske blir den här nya platsen full den med. Sedan slutar jag, förhoppningsvis för alltid den här gången. Det börjar bli dags att gå vidare.
Idag behövde jag välja en ny plats, för den gamla hade blivit full. Det är konstigt det där, hur det kan bli. Jag som hade kämpat så länge mot de där tankarna, jag som stått emot så bra. De viskade så länge till mig, övertalade mig tillslut. Om jag bara hade ett ärr, ett ärr att se tillbaka på, att känna, skulle allt bli bra. Om jag bara hade en fast punkt att fokusera på när allt blev tufft, då skulle det gå bra. Tillslut gav jag upp, tillslut skaffade jag mig själv ett ärr. Slutet gott, allting gott.
Det var i somras. Jag har inte ett ärr längre. Jag har ett åttiotal. Inte djupa, inte stora, men de finns där. Jag borde ha förstått det, att inget skulle bli bra av att jag skaffade mig ett. Jag borde ha förstått att det bara startade en kedja. En kedja som sedan blir så svår att bryta. Jag vet inte ens varför jag gör det, jag vet inte ens varför jag gillar det. Vad jag vet är att jag måste sluta, och det jobbar jag på. Det händer nog snart också, tror jag. Några till lär det bli, kanske blir den här nya platsen full den med. Sedan slutar jag, förhoppningsvis för alltid den här gången. Det börjar bli dags att gå vidare.
