En olycka kommer sällan ensam

[Mia_R]

Kom hem från Ultuna fett att min älskade skrutt blev kvar för operation. Så mycket oro och ångest att jag gick på en långpromenad med hundarna efter jag sett till hästarna och hönsen efter lunch.

Ränte passa på innan ovädret hinner hit och hade glada hundar med mig ut i skogen där vi snurrade runt i ca 1 timme 40 minuter.

Väl hemma igen var det tyst som i graven och en rovfågel lyfter. Mycket riktigt hittar jag en död höna.

Nu gömmer sig resten under huset, hoppas jag. Fick inte ihop antalet när jag försökte räkna dem och de vågar sig inte fram.

Jag har suttit ute en lång stund i förhoppningen att de skulle våga gå ner till hönshuset men fick ge upp, fryser ända in i märgen. Grimm ville vara kvar ute så jag hoppas de går ner snart medan jag lagt mig under duntäckena och på värmedynan.

 

[Mia_R]

Fortfarande som en isbit men var tvungen att se till hönsen. Alla satt fortfarande under altanen och vågade inte visa sig. När jag gick ut och lockade kom några modiga fram till andra vinbärsbusken, sen vågade de inte gå längre utan alla utom en tupp vände och sprang tillbaka. Efter lite funderingar gjorde även han det.

Jag gick fram och tillbaka, lockade och till slut när jag kände att jag ger upp och tänkte gå in igen kom de fram. Med viss tvekan följde de med mig ner, sånär som två som sprang och gömde sig igen.

Ju närmare vi kom hönshuset desto modigare blev de och strax gick de in och åt och de två sista kom springande/flög efter så fort de kunde. Jag gick några extra varv men nu är de bara 6 hönor och två tuppar kvar. Den snabla rovfågeln har fått sig tre skrovmål i år, nu får de stanna inne en månad eller två innan jag släpper ut dem igen, men först rovfågelsäkra hönsgården, inga fler promenader i trädgården på länge.

 

[Mia_R]

Under över alla under, ligger fortfarande och försöker tina upp permafrosten när jag tycker höra mig ett kackel ute?!

Kastar mig upp ur sängen, sliter på mig kläderna och mobiltelefonen ifall Ultuna ringer, drar på mig skorna barfota, hugger jackan och springer ut, mycket riktigt, en höna! Sjasar ut henne ur syrénen och kravlar själv igenom, hon vägrar gå före men följer tveksamt efter när jag lockar. Vågar inte riktigt lämna tryggheten vid friggan så jag går ner och öppnar hönshuset medan hon står och tittar på.

Ut kommer ena tuppen och ett par hönor, när hon får syn på dem springer hon allt hennes små ben förmår och sen flyger hon över 10 meter ner till dem. Sen får jag sjasa in fyra hönshjärnor som tydligen glömt att döden finns där ute och kan stänga åt dem.

Trodde jag blivit helt snurrig som inte fick antalet fåglar att gå ihop men antog att det berodde på stressen över min lilla katt som är inlagd. Hon fattades mig och vågade inte komma fram innan det började skymma och hittade inte vännerna.

Nu har alla fått mat utom jag, jag har krupit ner under duntäckena igen och försöker fortfarande tina upp isen inom mig.