Relationer En sak jag har funderat länge på, i flera år faktiskt.

Jag blir inte heller kränkt, men dom flesta som gick på den begravningen reagerade. Man får tänka lite på "målgruppen". Om kvinnan i fråga hade haft topp och kjol i glada färger hade säkert någon tänkt på det, men kanske inte lika mycket som om man klär sig extremt avslöjande. Det kan ta lite fokus från själva begravningen.
Jag tycker det här är klassiskt. Kvinnor ska dölja sina kroppar.
 
Det har ingenting med det att göra. Det hade varit minst lika stötande om en man dök upp i shorts eller utan tröja. Det här var bara ett exempel som hänt i verkligheten.
Hade personen haft det en vanlig dag så hade det inte spelat någon roll.
Vi tänker olika om saken. Vilket också förklarar varför folk gör olika.
 
Jag ska på begravning på torsdag, en kär vän till familjen har gått bort. Både hon och hennes barn vet vad jag tycker om för kläder men det finns liksom inte på kartan att jag skulle dyka upp i nått annat än dämpad klädsel för att HEDRA henne, hennes liv och eftermäle.
 
Hur skulle ni reagera/tycka om någon kom till en begravning, bröllop, dop eller konfirmation i trasiga jeans och en t-shirt?
Jag skulle inte bry mig alls, hade troligtvis inte lagt märke till det en gång. Var på begravning senast för ett år sen och kan inte minnas vad en enda person hade på sig, det är inget jag lägger märke till alls i ett sån sammanhang. Sorgen sitter ju inte i kläderna.
 
Folk klär sig ju inte ”avvikande” för att vara dumma. Om någon kommer med klädsel som avviker från det förväntade så finns det förmodligen en anledning. Personen kanske tycker det är fint, kanske känner sig obekväm i annat, kanske inte äger något ”passande” eller liknande.
 
Alltså, det känns som att så många i tråden pratar om bröllop och begravningar som att det skulle vara något som alltid har samma ramar och regler för hur det SKA vara? Jag tycker att den generaliseringen är rätt så fel, det finns ju (uppenbarligen) massa olika utföranden som faller inom begreppen ”bröllop” och ”begravning”, det behöver ju inte alltid betyda ex vit klänning på brud och svart sorgeflor på begravningsbesökare.

Och för att förtydliga; OM det finns ett visst önskemål från de som anordnar tillställningen och någon nästan anstränger sig för att inte följa detta, DET är absolut respektlöst för mig.
 
Alltså, det känns som att så många i tråden pratar om bröllop och begravningar som att det skulle vara något som alltid har samma ramar och regler för hur det SKA vara? Jag tycker att den generaliseringen är rätt så fel, det finns ju (uppenbarligen) massa olika utföranden som faller inom begreppen ”bröllop” och ”begravning”, det behöver ju inte alltid betyda ex vit klänning på brud och svart sorgeflor på begravningsbesökare.

Och för att förtydliga; OM det finns ett visst önskemål från de som anordnar tillställningen och någon nästan anstränger sig för att inte följa detta, DET är absolut respektlöst för mig.
Men hur vet du att personen har ansträngt sig för att inte följa klädkoden?
 
På bröllop finns det ju ett brudpar som bjuder in och regisserar hela tillställningen. Det är deras dag, och då är det kanske lite respektlöst att komma iklädd något som helt går emot deras önskan.

På en begravning är själva huvudpersonen ju inte närvarande, och en går dit för att ta farväl och hantera sin egen sorg. Hel, ren, proper och diskret av respekt för de närmast sörjande borde fick vara självklart för alla, men exakt vilka plagg någon väljer för att uppfylla detta känns mindre viktigt.
Jag anser och tror att huvudpersonen är i allra högsta grad närvarande.
 
Jag tycker det här är klassiskt. Kvinnor ska dölja sina kroppar.
Ja det är ju en klassisk grej men jag tycker det är konstigt som man att gå på begravning i småshorts och linne också så för mig handlar det i alla fall inte om att just kvinnor ska täck sig i det sammanhanget.

Jag blir inte kränkt eller tar illa upp över huvud taget om folk klär sig konstigt på begravningar men jag tänker att personen inte bryr sig alls. För mig känns det viktigt att ge uttryck för att jag sörjer personen eller för att jag förstår andras sorg vilket kläderna är en del av det uttrycket. För mig handlar det om respekt.
 
Ja det är ju en klassisk grej men jag tycker det är konstigt som man att gå på begravning i småshorts och linne också så för mig handlar det i alla fall inte om att just kvinnor ska täck sig i det sammanhanget.

Jag blir inte kränkt eller tar illa upp över huvud taget om folk klär sig konstigt på begravningar men jag tänker att personen inte bryr sig alls. För mig känns det viktigt att ge uttryck för att jag sörjer personen eller för att jag förstår andras sorg vilket kläderna är en del av det uttrycket. För mig handlar det om respekt.
Du anser att kläderna är en del av uttrycket, någon annan har ett annat perspektiv och kanske tänker att kläderna är helt orelevanta. Man behöver ju inte anta att det handlar om respekt.
 
Jag har varit på två begravningar i mitt liv, min mosters och min morfars. Min moster dog ung i bröstcancer och på hennes begravning var sorgen så mycket större eftersom hon hade kunnat leva i 50 år till om hon inte hade blivit sjuk.
På min morfars begravning var det en annan sak. Han blev nästan 95 år och hade ett fantastiskt liv så även om det fanns sorg där också var den inte alls lika påtaglig och smärtsam.

På min mosters begravning var jag betydligt mer proper än på min morfars, mest för att jag själv var så ledsen och ville vara nedtonad. Hade hon fått välja kläder till mig hade hon säkert valt något betydligt gladare och färgsprakande. Jag vet att varken min morfar eller moster hade brytt sig om vad jag eller övriga familjen/släkten hade på sig, det viktiga var ju att vi var där.


(Som en parentes i sammanhanget: En släkting var väldigt ledsen när morfar dog. Hon hade stickat ett par varma vantar i regnbågens alla färger som han kunde ha kommande höst och vinter. Morfar dog på sommaren och fick därför inte använda vantarna och min kusin var så sorgsen för detta.
Vid planerandet av själva begravningen bestämdes det att kistan skulle vara öppen en stund innan begravningsakten så att man kunde gå dit och ta farväl och se morfar en sista gång. Vi bestämde att morfar skulle vara klädd i en av sina kostymer, alla var överens så långt.
Min släkting fick därefter för sig att hon ville att morfar även skulle ha på sig hennes vantar. Hon menade inget illa utan tyckte på allvar att det var en fin idé 😬 Mamma fick till sist övertalat henne om att han kunde ha med sig vantarna i kistan men inte ha dem på sig vilket hon godkände.

Jag och mamma har efteråt skrattat oss fördärvade åt bilden av morfar, liggandes i den öppna kistan inför begravningsakten iförd skräddarsydd kostym och ett par färgglada tumvantar mitt i sommaren 😂 Om morfar hade fått höra det hade han också gapskrattat :D)
 
Jag har varit på två begravningar i mitt liv, min mosters och min morfars. Min moster dog ung i bröstcancer och på hennes begravning var sorgen så mycket större eftersom hon hade kunnat leva i 50 år till om hon inte hade blivit sjuk.
På min morfars begravning var det en annan sak. Han blev nästan 95 år och hade ett fantastiskt liv så även om det fanns sorg där också var den inte alls lika påtaglig och smärtsam.

På min mosters begravning var jag betydligt mer proper än på min morfars, mest för att jag själv var så ledsen och ville vara nedtonad. Hade hon fått välja kläder till mig hade hon säkert valt något betydligt gladare och färgsprakande. Jag vet att varken min morfar eller moster hade brytt sig om vad jag eller övriga familjen/släkten hade på sig, det viktiga var ju att vi var där.


(Som en parentes i sammanhanget: En släkting var väldigt ledsen när morfar dog. Hon hade stickat ett par varma vantar i regnbågens alla färger som han kunde ha kommande höst och vinter. Morfar dog på sommaren och fick därför inte använda vantarna och min kusin var så sorgsen för detta.
Vid planerandet av själva begravningen bestämdes det att kistan skulle vara öppen en stund innan begravningsakten så att man kunde gå dit och ta farväl och se morfar en sista gång. Vi bestämde att morfar skulle vara klädd i en av sina kostymer, alla var överens så långt.
Min släkting fick därefter för sig att hon ville att morfar även skulle ha på sig hennes vantar. Hon menade inget illa utan tyckte på allvar att det var en fin idé 😬 Mamma fick till sist övertalat henne om att han kunde ha med sig vantarna i kistan men inte ha dem på sig vilket hon godkände.

Jag och mamma har efteråt skrattat oss fördärvade åt bilden av morfar, liggandes i den öppna kistan inför begravningsakten iförd skräddarsydd kostym och ett par färgglada tumvantar mitt i sommaren 😂 Om morfar hade fått höra det hade han också gapskrattat :D)
Jag tycker det är jättefint :heart! Tänk att han fick ta med sig henne fina vantar.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp