En sak jag har funderat länge på, i flera år faktiskt.

Det är nog många människor som inte angivit några önskemål om sin begravning alls innan de dör utan bara önskar att deras anhöriga ska få chansen att sörja på det vis som passar dem bäst.
Så kan man se på det. Är man med i svenska kyrkan har man medvetet eller ej valt en kristen begravning. Har man gått ur har man valt bort en kristen begravning.
 
Inte jag heller (uppenbarligen :) ), men det verkar vara ganska vanligt att det ses som någonting man "ska" göra. Gör man det inte är man inte tillräckligt ledsen? Inte respektfull? Jag vet inte riktigt.
För många är begravningen ett avslut och många ser graven som en plats att känna närhet från den avlidne vid. Att tända ljus vid, göra fin, lägga blommor vid. Känner man inte så så gör man inte. Det är inget fel med det. Jag ser i första hand begravningar som ett tillfälle för en själv att sörja och få ett avslut och i andra hand att man går för att stötta andra. T ex om en nära vän/partner har förlorat någon som står hen nära så är det självklart inte fel att gå med hen för att stötta hen även om man själv inte hade någon relation till den avlidne. Men, man är också där för att direkt eller indirekt stötta de närmast anhöriga genom sin närvaro. Ingen människa är en ö.

Personligen har jag inget behov av att gå till en grav. Jag känner ingen samhörighet med den avlidne där och jag vill själv inte ha en grav utan vill bli spridd för vinden. Samtidigt ger jag mina barn rätten att välja när den dagen kommer. Vill de ha en grav att gå till så är det upp till dem. Samhörigheten med den avlidne känner jag i så många andra sammanhang som inte alls har med döden att göra utan med livet och därför har jag inget behov av en grav att gå till. Jag avskyr också hjärtligt det där samkvämet efter själva begravningsakten och när det är jag som har närmast relation till den avlidne väljer jag bort det och går hem efter själva begravningen.

Om man går på begravning eller inte är upp till en själv. Där finns inga rätt och fel men i vissa lägen kan det vara viktigt för andra som har stått den avlidne nära att man är där och då får man såklart själv ta ställning till om man vill/kan/orkar finnas där för dem den dagen. Att finnas för andra är såklart fint men ingen ska behöva göra våld på sig själv för den sakens skull. Går man på begravningen gör man det dock respektfullt. Genom att klä sig som man bör för att inte göra en jobbig tid än värre för andra.
 
Var i läser du in en önskan om en kristen begravning för att man inte valt att gå ur svenska kyrkan?
Om man är medlem i en förening så får man utgå ifrån att personen håller med om det som föreningen står för och vill ha det föreningen erbjuder. Det är så svenska kyrkan agerar och vill man något annat är det lämpligt att meddela det.
 
Om man är medlem i en förening så får man utgå ifrån att personen håller med om det som föreningen står för och vill ha det föreningen erbjuder. Det är så svenska kyrkan agerar och vill man något annat är det lämpligt att meddela det.
Nu är ju en stor del av svenska befolkningen tvångsrekryterad och det krävs en aktiv handling för att sluta vara medlem. Man måste skriva ett brev till kyrkoherden sin församling för att slippa vara medlem. Det är en mindre del av befolkningen dvs de som är födda efter 96 som inte automatiskt blev medlemmar av svenska kyrkan. Själv stöttar jag många olika föreningar, men är inte direkt intresserad av att bli begraven av tillexempel det lokala katthemmet bara för att jag är medlem där.
 
Nu är ju en stor del av svenska befolkningen tvångsrekryterad och det krävs en aktiv handling för att sluta vara medlem. Man måste skriva ett brev till kyrkoherden sin församling för att slippa vara medlem. Det är en mindre del av befolkningen dvs de som är födda efter 96 som inte automatiskt blev medlemmar av svenska kyrkan. Själv stöttar jag många olika föreningar, men är inte direkt intresserad av att bli begraven av tillexempel det lokala katthemmet bara för att jag är medlem där.
Jo jag vet hur man gör men att man automatiskt blivit medlem i något innebär inte att man måste fortsätta vara medlem men visst, svenska kyrkan skrattar hela vägen till banken för att folk inte går ur trots att de inte alls stödjer deras förening. Nu pysslar knappast lokala katthemmet med begravningar så jämförelsen är dålig men hade du inte gillat katter utan tyckt att det de gör inte alls är något du sympatiserar med så hade jag undrat varför du var med i en förening som inte står för det du tycker och vill att de ska göra.
 
För många är begravningen ett avslut och många ser graven som en plats att känna närhet från den avlidne vid. Att tända ljus vid, göra fin, lägga blommor vid. Känner man inte så så gör man inte. Det är inget fel med det. Jag ser i första hand begravningar som ett tillfälle för en själv att sörja och få ett avslut och i andra hand att man går för att stötta andra. T ex om en nära vän/partner har förlorat någon som står hen nära så är det självklart inte fel att gå med hen för att stötta hen även om man själv inte hade någon relation till den avlidne. Men, man är också där för att direkt eller indirekt stötta de närmast anhöriga genom sin närvaro. Ingen människa är en ö.

Personligen har jag inget behov av att gå till en grav. Jag känner ingen samhörighet med den avlidne där och jag vill själv inte ha en grav utan vill bli spridd för vinden. Samtidigt ger jag mina barn rätten att välja när den dagen kommer. Vill de ha en grav att gå till så är det upp till dem. Samhörigheten med den avlidne känner jag i så många andra sammanhang som inte alls har med döden att göra utan med livet och därför har jag inget behov av en grav att gå till. Jag avskyr också hjärtligt det där samkvämet efter själva begravningsakten och när det är jag som har närmast relation till den avlidne väljer jag bort det och går hem efter själva begravningen.

Om man går på begravning eller inte är upp till en själv. Där finns inga rätt och fel men i vissa lägen kan det vara viktigt för andra som har stått den avlidne nära att man är där och då får man såklart själv ta ställning till om man vill/kan/orkar finnas där för dem den dagen. Att finnas för andra är såklart fint men ingen ska behöva göra våld på sig själv för den sakens skull. Går man på begravningen gör man det dock respektfullt. Genom att klä sig som man bör för att inte göra en jobbig tid än värre för andra.

Jag har inte helle rnågot behov av en grav att gå till och tycker inte om tanken på en grav för mig själv heller när den dagen kommer. Jag har fått bilder skickade från både begravningen av min kära människa och sedan från minneslunden (han ville inte heller ha en grav) men jag känner personligen inte någonting särskilt runt den symboliken. Då tycker jag att det är mycket vackrare att hans vänner fortfarande sätter upp en foto på hans sida av bordet när de garvar och spelar traditionell julpoker.
Men sådant är ju upp till var och en som sagt. Det finns vissa som känner att de vill och behöver och känner tröst i att gå på en begravning, och de finns de som inte gör det.
Det jag tycker känns så himla avigt är när folk trycker på att man "Ska" gå, bara för att det är så. Det finns inget ut och inget kanske, man bara drar på sig vuxenstövlarna och går liksom. Och klär sig fint i svart förstås.
 
Jo jag vet hur man gör men att man automatiskt blivit medlem i något innebär inte att man måste fortsätta vara medlem men visst, svenska kyrkan skrattar hela vägen till banken för att folk inte går ur trots att de inte alls stödjer deras förening. Nu pysslar knappast lokala katthemmet med begravningar så jämförelsen är dålig men hade du inte gillat katter utan tyckt att det de gör inte alls är något du sympatiserar med så hade jag undrat varför du var med i en förening som inte står för det du tycker och vill att de ska göra.
Jag sympatiserar med de ideella insatser svenska kyrkan gör för bland annat hemlösa, asylsökande och andra i behov av hjälp. Jag har inget intresse av att bli kristet begravd. Jag är inte döpt, konfirmerad och inte troende alls men har inte gått ut svenska kyrkan. Det finns säkerligen lika många anledningar som medlemmar till svenska kyrkan.
 
Jo jag vet hur man gör men att man automatiskt blivit medlem i något innebär inte att man måste fortsätta vara medlem men visst, svenska kyrkan skrattar hela vägen till banken för att folk inte går ur trots att de inte alls stödjer deras förening. Nu pysslar knappast lokala katthemmet med begravningar så jämförelsen är dålig men hade du inte gillat katter utan tyckt att det de gör inte alls är något du sympatiserar med så hade jag undrat varför du var med i en förening som inte står för det du tycker och vill att de ska göra.

Jag tror hyfsat många inte ens tänker på eller ens egentligen vet att de faktiskt är medlemmar i svenska kyrkan. de blir det ju som sagt per default via dopet. Jag blev själv jätteförvånad när jag fick veta någonstans strax efter de tjugo och valde att gå ur direkt.
 
Jag tror hyfsat många inte ens tänker på eller ens egentligen vet att de faktiskt är medlemmar i svenska kyrkan. de blir det ju som sagt per default via dopet. Jag blev själv jätteförvånad när jag fick veta någonstans strax efter de tjugo och valde att gå ur direkt.
Alla som är födda före 96 vart automatiskt medlemmar dop eller inte.
 
Jag sympatiserar med de ideella insatser svenska kyrkan gör för bland annat hemlösa, asylsökande och andra i behov av hjälp. Jag har inget intresse av att bli kristet begravd. Jag är inte döpt, konfirmerad och inte troende alls men har inte gått ut svenska kyrkan. Det finns säkerligen lika många anledningar som medlemmar till svenska kyrkan.
Såklart det gör men vill man inte ha det kyrkan står för när det kommer till begravning är det bra att vara tydlig med det.
 
Jag har inte helle rnågot behov av en grav att gå till och tycker inte om tanken på en grav för mig själv heller när den dagen kommer. Jag har fått bilder skickade från både begravningen av min kära människa och sedan från minneslunden (han ville inte heller ha en grav) men jag känner personligen inte någonting särskilt runt den symboliken. Då tycker jag att det är mycket vackrare att hans vänner fortfarande sätter upp en foto på hans sida av bordet när de garvar och spelar traditionell julpoker.
Men sådant är ju upp till var och en som sagt. Det finns vissa som känner att de vill och behöver och känner tröst i att gå på en begravning, och de finns de som inte gör det.
Det jag tycker känns så himla avigt är när folk trycker på att man "Ska" gå, bara för att det är så. Det finns inget ut och inget kanske, man bara drar på sig vuxenstövlarna och går liksom. Och klär sig fint i svart förstås.
Härliga vänner :heart

Jag ser det inte som vuxenstövlar men förstår vad du menar. För mig är det viktigt att få ett avslut, att gå på begravningen och det har alltid varit det. Även när jag var åtta år och "min" tant jag så ofta var hos gick bort. Då, i slutet av sjuttiotalet "fick" inte barn gå på begravning och jag minns hur jag tjatade för det var så viktigt för mig att få säga hejdå. Jag fick gå enbart för att hennes barn visste hur mycket jag hade betytt för henne. Det är ett av väldigt få minnen jag har där min mamma gjorde mig till viljes. De jag har förlorat och inte fått vara med på begravningen (ibland sker den ju i kretsen av den närmaste familjen) har jag haft väldigt svårt att förstå att hen verkligen har varit borta. Så har det varit med de djur jag har förlorat med där ingen begravning kunnat ske och där jag inte har varit med när de dör. Man är olika och ska få vara olika tycker jag.
 
Jag tror hyfsat många inte ens tänker på eller ens egentligen vet att de faktiskt är medlemmar i svenska kyrkan. de blir det ju som sagt per default via dopet. Jag blev själv jätteförvånad när jag fick veta någonstans strax efter de tjugo och valde att gå ur direkt.
Att man är medlem kan man knappast missa om man bor i Sverige och betalar skatt. Har man missat det behöver man nog börja läsa igenom sin deklaration innan man skriver under. Det kan vara bra att göra det oavsett vad det är man skriver under. Jag är såklart färgad av min levnad men för mig är det helt absurt att inte veta om man är medlem eller inte.
 
Att man är medlem kan man knappast missa om man bor i Sverige och betalar skatt. Har man missat det behöver man nog börja läsa igenom sin deklaration innan man skriver under. Det kan vara bra att göra det oavsett vad det är man skriver under. Jag är såklart färgad av min levnad men för mig är det helt absurt att inte veta om man är medlem eller inte.
Alternativt tänker de inte på att det är någonting man faktiskt kan gå ur. :) Japp, jag tror att folk är såpass naiva. Jag var det absolut.
 
Härliga vänner :heart

Jag ser det inte som vuxenstövlar men förstår vad du menar. För mig är det viktigt att få ett avslut, att gå på begravningen och det har alltid varit det. Även när jag var åtta år och "min" tant jag så ofta var hos gick bort. Då, i slutet av sjuttiotalet "fick" inte barn gå på begravning och jag minns hur jag tjatade för det var så viktigt för mig att få säga hejdå. Jag fick gå enbart för att hennes barn visste hur mycket jag hade betytt för henne. Det är ett av väldigt få minnen jag har där min mamma gjorde mig till viljes. De jag har förlorat och inte fått vara med på begravningen (ibland sker den ju i kretsen av den närmaste familjen) har jag haft väldigt svårt att förstå att hen verkligen har varit borta. Så har det varit med de djur jag har förlorat med där ingen begravning kunnat ske och där jag inte har varit med när de dör. Man är olika och ska få vara olika tycker jag.

jag har som sagt bara gått på en begravning och det var när farfar gick bort, jag tror jag var runt tio år gammal. Jag vet att jag gick men på det stora hela har jag inget annat minne runt det hela än att pappa grät och just det var jättejobbigt,. Det var inget farväl för mig och ingenting jag minns med någon slags saknad eller frid eller någon annan särskild känsla och absolut ingenting jag förknippar med människan jag kände. J

Jag förstår helt och hållet den och dem som finner tröst i en begravningsceremoni dock och jag tycker absolut att viss respekt ska visas när man deltar, men jag tycker att det är helt och hållet frivilligt att delta (och tycker dessutom att det borde vara okej att komma i jeans och tröja, om man vill.) men det förstår jag att du också tycker, med minus på jeansen kanske. ;)
Det verkar inte vara den allmänna uppfattningen dock. Jag är mest nyfiken på hur det motiveras och varför i hela friden man ska behöva sitta där och minnas och dela sin privata sorg med andra människor - dessutom också ofta i en kyrklig atmosfär.
 

Liknande trådar

Kläder & Bli fin Jag har varit på en handfull begravningar, men blir ändå osäker på vad som "är rätt". För det första, hur gör man med hår och smink...
2
Svar
37
· Visningar
11 303
Kropp & Själ Vad föredrar ni att dricka för alkoholfritt på fest? Jag ska köpa med mig alkoholfritt för egen del till en fest på lördag och funderade...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 159
Senast: mamman
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 502
Senast: Imna
·
Kropp & Själ Hej, jag har skrivit här i perioder och en del av vet nog redan att jag har anorexi, jag har varit sjuk i 13 år varav 11 år av dom...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
13 559
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Min ekonomi
  • Just nu funderar jag på... Del 3
  • Att vara Jessica

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda -21
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr
  • Shettistråden del II

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp