En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 12

[Hedblomster]

Jaha, då blev det ingenting av återföring nr 9 heller.

 

[Bomullspansar]

Hoppar in i tråden. Nytt användarnamn då jag helt glömt bort mitt gamla.

Jag och min man började en ny resa förra veckan mot att förhoppningvis få ett gemensamt barn. Har hamnat i en helt ny situation iom detta som innebär IVF för vår del.

Jag hängde en del här på buke för 12-13 år sedan ca när jag fick mina två första barn, i min förra relation. Då gick det löjligt lätt, två barn med 14 månaders mellanrum.

Nu visar det sig inte alls fungera som det ska i "nya" äktenskapet , jag och maken har nu aktivt försökt bli gravida efter konstens alla regler sedan årsskiftet 16/17.

Vi hade vårt introsamtal, spermieresultat samt vul för min del för en vecka sedan, allt såg bra ut, ganska hög andel odugliga spermier, men de som var superbra var många många fler än vad män normalt har. Så provet räknades ändå som en normal funktion på totalen, då mängden spermier var höga-luddigt formulerat av mig kanske men läkaren rabblade upp 3-4 olika värden och kontentan var iaf bra kvalité på simmarna på det hela, av sån pass kvalitet att det inte beror på en manlig faktor. Vilket vi trodde kunde vara orsaken, då maken lämnat prov innnan för ett par år sedan pga pungbråcksop.

Mitt vul visade bara på prima kvaliteter samt att jag hade som det lät, rätt många äggblåsor, tror han räknade 11-12 st på ena 8-10 på den andra, sen slutade han räkna och bara konstaterade att de såg mycket bra ut, har själv ingen aning om hur många man bör ha för att räknas som "normalt". Kunde inte hitta något avvikande. Fick lämna AMH prov, samt att läkaren gick igenom mina senaste labb på mina sköldkörtelvärden (jag har hashimotos tyreodit, vilket jag inte hade de två första grav). Sköldkörteln är välreglerad på papper och har varit i flera år nu, så det var han nöjd med.

Fick även gå och spola mina äggledare i lördags, där det stora kruxet verkar komma in i bilden, då han inte kunde säkert se någon passage ut i någon av mina äggledare. Möjligen kunde han se en liten strimma kontrast på ena. Gjorde sjukt ont vid ett tillfälle då de flishsde på mer vätska. Han var dock väldigt luddig och svarade med att det troligtvis är stopp i båda av någon anledning, men att det inte är säkert Men att det tyder på det iom att vi kämpat på i snart 4 år utan ett minsta resultat. Jag har en klockren menscykel och tydlig ägglossningskänningar med alla de fysiska symptomen och utslag på stickor, vilket jag så gott som alltid har haft med väldigt få undantag. Hade även ett högt AMH-värde för min ålder, vilket såklart borde kännas bra i kombo med många äggblåsor. Men detta hjälper ju inte ett skvatt om det är stopp i rören så att säga....

Kände mig helt oväntat värdelöst oduglig som kvinna och människa. Trots att jag vet om risken med sammanväxningar pga av flera bukop som barn senaste när jag var 7- det har uppenbarligen inte varit sammanväxt när jag var yngre och inte heller efter jag vuxit färdigt och fick mina två första barn. Så sannolikheten att de beror på det är minimal. Undrar såklart vad som har hänt och vad som orsakat detta, vilket jag antagligen aldrig kommer få veta. Har inte haft någon könssjukdom etc Ingen märkbar infektion av annan sort heller. Inga tecken på endometrios enligt 3 olika gynläkare, då jag gjort utredningar pga av andra magbesvär och op-historik utan några adherensorsakade stopp någonstans.

Har iaf idag fått kontakt med landstingets RC i min region och de skulle rappa på och begära in journaler från privata kliniken där vi gjorde utredningen. Så nu går vi och väntar på kallelse för att starta upp vår första IVF.

Hade ÄLSKAT att fortsätta med privata kliniken, som har varit helt fantastiska, positiva och allmänt härliga i sitt bemötande, men jag känner en sån himla stor ovisshet om det ens kommer att gå med IVF att vi valde att prova landstingsfinansierad först. Då vi har rätt till det iom att vi inte har gemensamma barn och maken inga barn alls sen innan. Vad som händer här efter får framtiden utvisa och om det inte går kanske vi överväger att gå tillbaks till privata kliniken igen.

Har läst igenom hela tråden här, verkligen blandade känslor, ni är några som verkligen har kämpat och fortfarande kämpar. Känner mig som en lipsill som känner sådan ambivalens innan jag ens provat, antar att det är en form av försvarsmekanism.

Jag bara svamlar. Har ingen annan att kunna lufta allt detta med som ens kan ta in alla känslopåslag detta innebär, men här känns det som att empatin och förståelsen är väldigt stor!

Allt känns sjukt ovisst och spännande på samma gång. Pendlar lite mellan hopp och förtvivlan. Positiv och taggad ena stunden för att ha domedagstänk nästa

 

[Ingela_S]

Jaha, då blev det ingenting av återföring nr 9 heller.

Nej, vad tråkigt... Hoppas verkligen att alla restriktioner pga corona kan mildras snart så ni kan fortsätta med de utländska planerna. Kram!

 

[Ingela_S]

Hoppar in i tråden. Nytt användarnamn då jag helt glömt bort mitt gamla.

Jag och min man började en ny resa förra veckan mot att förhoppningvis få ett gemensamt barn. Har hamnat i en helt ny situation iom detta som innebär IVF för vår del.

Jag hängde en del här på buke för 12-13 år sedan ca när jag fick mina två första barn, i min förra relation. Då gick det löjligt lätt, två barn med 14 månaders mellanrum.

Nu visar det sig inte alls fungera som det ska i "nya" äktenskapet , jag och maken har nu aktivt försökt bli gravida efter konstens alla regler sedan årsskiftet 16/17.

Vi hade vårt introsamtal, spermieresultat samt vul för min del för en vecka sedan, allt såg bra ut, ganska hög andel odugliga spermier, men de som var superbra var många många fler än vad män normalt har. Så provet räknades ändå som en normal funktion på totalen, då mängden spermier var höga-luddigt formulerat av mig kanske men läkaren rabblade upp 3-4 olika värden och kontentan var iaf bra kvalité på simmarna på det hela, av sån pass kvalitet att det inte beror på en manlig faktor. Vilket vi trodde kunde vara orsaken, då maken lämnat prov innnan för ett par år sedan pga pungbråcksop.

Mitt vul visade bara på prima kvaliteter samt att jag hade som det lät, rätt många äggblåsor, tror han räknade 11-12 st på ena 8-10 på den andra, sen slutade han räkna och bara konstaterade att de såg mycket bra ut, har själv ingen aning om hur många man bör ha för att räknas som "normalt". Kunde inte hitta något avvikande. Fick lämna AMH prov, samt att läkaren gick igenom mina senaste labb på mina sköldkörtelvärden (jag har hashimotos tyreodit, vilket jag inte hade de två första grav). Sköldkörteln är välreglerad på papper och har varit i flera år nu, så det var han nöjd med.

Fick även gå och spola mina äggledare i lördags, där det stora kruxet verkar komma in i bilden, då han inte kunde säkert se någon passage ut i någon av mina äggledare. Möjligen kunde han se en liten strimma kontrast på ena. Gjorde sjukt ont vid ett tillfälle då de flishsde på mer vätska. Han var dock väldigt luddig och svarade med att det troligtvis är stopp i båda av någon anledning, men att det inte är säkert Men att det tyder på det iom att vi kämpat på i snart 4 år utan ett minsta resultat. Jag har en klockren menscykel och tydlig ägglossningskänningar med alla de fysiska symptomen och utslag på stickor, vilket jag så gott som alltid har haft med väldigt få undantag. Hade även ett högt AMH-värde för min ålder, vilket såklart borde kännas bra i kombo med många äggblåsor. Men detta hjälper ju inte ett skvatt om det är stopp i rören så att säga....

Kände mig helt oväntat värdelöst oduglig som kvinna och människa. Trots att jag vet om risken med sammanväxningar pga av flera bukop som barn senaste när jag var 7- det har uppenbarligen inte varit sammanväxt när jag var yngre och inte heller efter jag vuxit färdigt och fick mina två första barn. Så sannolikheten att de beror på det är minimal. Undrar såklart vad som har hänt och vad som orsakat detta, vilket jag antagligen aldrig kommer få veta. Har inte haft någon könssjukdom etc Ingen märkbar infektion av annan sort heller. Inga tecken på endometrios enligt 3 olika gynläkare, då jag gjort utredningar pga av andra magbesvär och op-historik utan några adherensorsakade stopp någonstans.

Har iaf idag fått kontakt med landstingets RC i min region och de skulle rappa på och begära in journaler från privata kliniken där vi gjorde utredningen. Så nu går vi och väntar på kallelse för att starta upp vår första IVF.

Hade ÄLSKAT att fortsätta med privata kliniken, som har varit helt fantastiska, positiva och allmänt härliga i sitt bemötande, men jag känner en sån himla stor ovisshet om det ens kommer att gå med IVF att vi valde att prova landstingsfinansierad först. Då vi har rätt till det iom att vi inte har gemensamma barn och maken inga barn alls sen innan. Vad som händer här efter får framtiden utvisa och om det inte går kanske vi överväger att gå tillbaks till privata kliniken igen.

Har läst igenom hela tråden här, verkligen blandade känslor, ni är några som verkligen har kämpat och fortfarande kämpar. Känner mig som en lipsill som känner sådan ambivalens innan jag ens provat, antar att det är en form av försvarsmekanism.

Jag bara svamlar. Har ingen annan att kunna lufta allt detta med som ens kan ta in alla känslopåslag detta innebär, men här känns det som att empatin och förståelsen är väldigt stor!

Allt känns sjukt ovisst och spännande på samma gång. Pendlar lite mellan hopp och förtvivlan. Positiv och taggad ena stunden för att ha domedagstänk nästa

Välkommen till tråden och tillbaka till buke.

Hela ivf-cirkusen är en jävla berg-och-dal-bana vad gäller hopp och förtvivlan, glädje och sorg. Förstår helt och fullt din känsla av att vara misslyckad (även om du faktiskt har två barn redan), man vill bara att kroppen ska fungera.

Du får gärna uppdatera hur det går för er, vi är många som bollar känslor och frågor här.

 

[Ingela_S]

Själv väntar jag in nästa mens för vår första och sista frys-återföring. Spännande men ändå läskigt, dels för att vi aldrig gjort FET tidigare och dels för att det är sista försöket med egna ägg. Så länge det finns kvar i frysen så lever hoppet, men när vi gör återföringen så är det ju definitivt slutet för egna försök, oavsett resultat. Men vi får se.

 

[lykke]

Själv väntar jag också in mensen efter vår andra inseminering. Till nästa omgång, som förhoppningsvis blir i oktober, ska jag fråga gyn om jag kan få annan dos eller andra mediciner. I vanliga cyklar brukar jag ha spotting i en eller två dagar innan mensen, men nu började spottingen redan tre dagar efter ägglossningen och jag är nu inne på dag 10 av småblödande.

Jag skulle helst hoppa rakt i IVF-kön för att öka chanserna och för att det är så knöligt att komma ifrån jobbet så många gånger per behandling, den här cykeln var det fem besök. Gyn tycker dock att vi ska göra tre insemineringar till eftersom jag blev spontangravid i februari. Det känns som en evighet att göra fem insemineringar + behandlingsfria månader mellan varje behandling, jämfört med en kompis som bara ska göra två insemineringar utan behandlingsuppehåll.

 

[Hedblomster]

Själv väntar jag också in mensen efter vår andra inseminering. Till nästa omgång, som förhoppningsvis blir i oktober, ska jag fråga gyn om jag kan få annan dos eller andra mediciner. I vanliga cyklar brukar jag ha spotting i en eller två dagar innan mensen, men nu började spottingen redan tre dagar efter ägglossningen och jag är nu inne på dag 10 av småblödande.

Jag skulle helst hoppa rakt i IVF-kön för att öka chanserna och för att det är så knöligt att komma ifrån jobbet så många gånger per behandling, den här cykeln var det fem besök. Gyn tycker dock att vi ska göra tre insemineringar till eftersom jag blev spontangravid i februari. Det känns som en evighet att göra fem insemineringar + behandlingsfria månader mellan varje behandling, jämfört med en kompis som bara ska göra två insemineringar utan behandlingsuppehåll.

Vad segt... Det tar ju väldigt lång tid!

 

[CajsaStina]

Gammal användare med nytt nick..

Jag och sambon slutade skydda oss i typ mars i år och tänkte händer det så händer det. Ingen har barn sen tidigare, han är 40 och jag en bit över 30, båda är vad vi vet fullt friska. Jag har ätit p-piller/haft p-ring oavbrutet i typ 15-16 år och aldrig blivit gravid, han har aldrig gjort någon gravid, vad vi vet.

Nu börjar man ändå tänka lite att inget händer och jag är lite stressad över min ålder.. har en app som räknar på cykeln och vi har försökt pricka in de "bästa" dagarna. Enligt den här jag ägglossningsdag idag. Köpte CB ÄL-test idag och det visar inget alls. Jag kan ingenting om detta, kan jag vara infertil? Kan det fortfarande inte kommit igång efter p-ring? Kan det ha varit redan? Cykeldag 14 enligt appen idag. Kan det komma senare? Många frågor..

 

[em-pirre]

Gammal användare med nytt nick..

Jag och sambon slutade skydda oss i typ mars i år och tänkte händer det så händer det. Ingen har barn sen tidigare, han är 40 och jag en bit över 30, båda är vad vi vet fullt friska. Jag har ätit p-piller/haft p-ring oavbrutet i typ 15-16 år och aldrig blivit gravid, han har aldrig gjort någon gravid, vad vi vet.

Nu börjar man ändå tänka lite att inget händer och jag är lite stressad över min ålder.. har en app som räknar på cykeln och vi har försökt pricka in de "bästa" dagarna. Enligt den här jag ägglossningsdag idag. Köpte CB ÄL-test idag och det visar inget alls. Jag kan ingenting om detta, kan jag vara infertil? Kan det fortfarande inte kommit igång efter p-ring? Kan det ha varit redan? Cykeldag 14 enligt appen idag. Kan det komma senare? Många frågor..

Andas. Du kan köpa billiga stickor och börja testa dag 10. Då torde du se stegringen. Ät d-vitamin.

Hur många dagars cykel brukar du ha? Riklig mens? Smärtsam?

 

[CajsaStina]

Andas. Du kan köpa billiga stickor och börja testa dag 10. Då torde du se stegringen. Ät d-vitamin.

Hur många dagars cykel brukar du ha? Riklig mens? Smärtsam?

Haha tack brukar ha ca 28 dagar, (28,26,26,29 senaste månaderna) rikligt en dag typ, sen trappas det ner fort, slut efter 4 dagar. Inte smärtsam. Hade mer ont och rikligare som yngre, innan p-piller..

 

[Ainon]

För oss tog det 1,5år med aktiva försök innan vi nu är gravida med barn nr 2. Så alla blir inte gravida på bara några månader även om allt är normalt.
Köp ägglossningstest och börja testa redan dag 8 (!) i cykeln och fortsätt till du får ett positivt, jag har ex tidig ägglossning, alltid dag 9-10 trots 28dagars cykel. Om den cykeln inte ger något positivt ägglossningstest prova 1-2 cykler till, man har inte alltid ägglossning varje cykel.
Får du aldrig något utslag på ägglossningstesterna eller att ni försökt 1 år så kontakta vården för en utredning, beroende på hur mycket över 30år du är kan man ibland få utredning redan efter 6 månader, tror det varierar lite beroende på landsting.

Gammal användare med nytt nick..

Jag och sambon slutade skydda oss i typ mars i år och tänkte händer det så händer det. Ingen har barn sen tidigare, han är 40 och jag en bit över 30, båda är vad vi vet fullt friska. Jag har ätit p-piller/haft p-ring oavbrutet i typ 15-16 år och aldrig blivit gravid, han har aldrig gjort någon gravid, vad vi vet.

Nu börjar man ändå tänka lite att inget händer och jag är lite stressad över min ålder.. har en app som räknar på cykeln och vi har försökt pricka in de "bästa" dagarna. Enligt den här jag ägglossningsdag idag. Köpte CB ÄL-test idag och det visar inget alls. Jag kan ingenting om detta, kan jag vara infertil? Kan det fortfarande inte kommit igång efter p-ring? Kan det ha varit redan? Cykeldag 14 enligt appen idag. Kan det komma senare? Många frågor..

 

[em-pirre]

Haha tack brukar ha ca 28 dagar, (28,26,26,29 senaste månaderna) rikligt en dag typ, sen trappas det ner fort, slut efter 4 dagar. Inte smärtsam. Hade mer ont och rikligare som yngre, innan p-piller..

Riklig icke smärtsam mens kan förekomma vid anovulatorisk cykel. Försök med stickor några månader. Du kanske inte får positivt test men du kan se stegring kring äl. Dvitamin ger ofta tydligare resultat på sticka.

 

[CajsaStina]

För oss tog det 1,5år med aktiva försök innan vi nu är gravida med barn nr 2. Så alla blir inte gravida på bara några månader även om allt är normalt.
Köp ägglossningstest och börja testa redan dag 8 (!) i cykeln och fortsätt till du får ett positivt, jag har ex tidig ägglossning, alltid dag 9-10 trots 28dagars cykel. Om den cykeln inte ger något positivt ägglossningstest prova 1-2 cykler till, man har inte alltid ägglossning varje cykel.
Får du aldrig något utslag på ägglossningstesterna eller att ni försökt 1 år så kontakta vården för en utredning, beroende på hur mycket över 30år du är kan man ibland få utredning redan efter 6 månader, tror det varierar lite beroende på landsting.

Okej, tack för svar! Ska börja testa tidigt nästa månad och se...är 34 år.

 

[CajsaStina]

Riklig icke smärtsam mens kan förekomma vid anovulatorisk cykel. Försök med stickor några månader. Du kanske inte får positivt test men du kan se stegring kring äl. Dvitamin ger ofta tydligare resultat på sticka.

Okej! Måste köpa några billigare då, tips på några bra och billiga?

 

[Kilauea]

Okej! Måste köpa några billigare då, tips på några bra och billiga?

Jag tyckte stickorna från gravidkollen fungerade utmärkt. Men tycker man det är svårt att läsa av om det är positivt eller ej så är digitala bättre (men dyrare!).
Inför vår återföring av embryo vid IVF använde jag stickor och bekräftade det jag såg med digitalt.

 

[Mirabilis]

Sambon och jag kör väl också på approachen att "händer det så händer det", har inte ätit p-piller sen början av juni i år. De två första månaderna är jag ganska säker på att vi inte hade sex kring ÄL så jag räknar nästan inte de. Nu i augusti var första gången jag provade köra med Clear Blue's digitala äl-test, och fick 2 st dagar 2 glada, fasta gubbar vilket jag antar var mina två mest fertila dagar. Vad som förvånade mig var att ÄL med stickor var flera dagar tidigare än sådana beräkningskalendrar om när jag borde ha ÄL, så det var väldigt intressant att se och lära sig att det var så mycket tidigare.

Har innan ätit p-piller i säkert 15 år, sambon är 39 och jag 31. Jag räknar med att det kommer ta lite tid för oss även om jag givetvis är otålig som tusan, speciellt nu när vi köpt vår första gemensamma lägenhet tillsammans (en 3:a på 71 kvadrat med perfekt litet rum som barnrum i framtiden! ).

Tillsvidare får jag nöja mig med och leka med min lillasysters bedårande döttrar på 2,5 år samt 2x9 månader. Det både hjälper och stjälper, men inte så att det känns jobbigt utan bara att jag blir ännu mer otålig.

 

[Mirabilis]

Jag har skaffat några "testa-tidigt-stickor", men hur pass tidigt kan jag egentligen testa med dessa?

 

[Hedblomster]

Jag har skaffat några "testa-tidigt-stickor", men hur pass tidigt kan jag egentligen testa med dessa?

Kan och kan men jag brukar testa typ 10 dagar efter ägglossning, då borde det synas något. Vet att det vissa plussar tidigare än så också men jag gör så i alla fall

 

[Ingela_S]

Planerad frysåterföring på tisdag nästa vecka. Har fått ett annat progesteronmedel än tidigare, cri-nånting, vaginal gel. Nån som använt vaginal gel tidigare och vet om den kladdar lika mycket som lutinustabletterna?

 

[Hedblomster]

Planerad frysåterföring på tisdag nästa vecka. Har fått ett annat progesteronmedel än tidigare, cri-nånting, vaginal gel. Nån som använt vaginal gel tidigare och vet om den kladdar lika mycket som lutinustabletterna?

Jag har tagit crinone Kladdar inte alls lika mycket! Men lite ibland. Saker som hände mig som kan vara bra att veta innan: fick mycket mer "rosa flytningar" än jag fick med lutinus och undrade hela tiden om mensen var på väg så tidigt, men förstod sen att det typ bara retade slemhinnorna. Det kan ju lutinus också göra men det har för mig bara blivit så med crinone. Det samlades även som en stor klump med gammal crinone nånstans inuti mig som sen gled ut och var lite obehaglig, men hade läst om det innan så blev inte rädd. Annars gillar jag crinone! Lycka till