Ja, jag tog ingenting på allvar och var tagen av stunden efter förlossningen. Jag inser att jag borde ha fått bearbeta mer, men jag hade så ont och var samtidigt så glad så jag var inte särskilt rationell. Det känns också som att alla i vården försökte prata ner min förlossning och smärtan efteråt för att inte skrämma upp mig ("det är normalt", "det är inte mycket", "det kommer gå över"...) men det har ju inte direkt hjälpt till i bearbetningen. Jag var i chocktillstånd och skakade helt okontrollerat i hela kroppen i flera timmar efter förlossningen och just nu känner jag att nog mest hade behövt gå en timme till någon där jag kan stortjuta, snyfta fram några meningar och bara få ut alla tankarna... och också inte behöva skämmas för mina känslor när jag trots allt inte hade den värsta förlossningen man kan tänka sig, men ändå känner såhär.
@Ainon Har du fått erbjudande om det efter första barnet men innan ni ens ville påbörja barn nummer två? Är inte i samma landsting men vi har väldigt bra förlossningsvård här, tror dock det är rätt dåligt på psykvårdssidan, men det känns som att det mesta inom mödravården rullar på rätt bra.
