Bukefalos 25 år!

En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

Ni hör absolut hemma här. Längtan, sorgen och de andra känslorna delar vi ju.

Hur gör man då? En dag i taget. En timme åt gången. Den ena foten framför den andra. Och så pratar man om det, med varandra, med vänner, med främlingar. Och man tillåter sig själv att ha känslor.
Jo, absolut. Det känns som att det är lite så vi försöker leva nu. En dag i taget. Försöker hitta andra ljusglimtar att se framemot i vardagen. Middag med vänner, födelsedagar, ridturer, svampplockning i skogen. Men i bakhuvudet finnas alltid anspänningen, ”när när när får vi besked om resan?”. Livet står på stand by och gnistor av hopp släcka snabbt av antigen vår egen realitet eller aktuella siffror på covid spridningen i Vietnam.

Jag och min man kan prata om det ibland, men det slutar oftast bara med att vi båda blir ledsna. Jag upplever att de flesta man berättar för, vänner, arbetskamrater eller mer ytligt bekanta blir obekväma och säger oftast något i stil med ”Men snart får ni säkert åka” eller ”den som väntar på något gott!”. Jag förstår att de menar väl, men tar emot att måsta le tillbaka och säga något halvpositivt som svar eller hålla med.
 
Jo, absolut. Det känns som att det är lite så vi försöker leva nu. En dag i taget. Försöker hitta andra ljusglimtar att se framemot i vardagen. Middag med vänner, födelsedagar, ridturer, svampplockning i skogen. Men i bakhuvudet finnas alltid anspänningen, ”när när när får vi besked om resan?”. Livet står på stand by och gnistor av hopp släcka snabbt av antigen vår egen realitet eller aktuella siffror på covid spridningen i Vietnam.

Jag och min man kan prata om det ibland, men det slutar oftast bara med att vi båda blir ledsna. Jag upplever att de flesta man berättar för, vänner, arbetskamrater eller mer ytligt bekanta blir obekväma och säger oftast något i stil med ”Men snart får ni säkert åka” eller ”den som väntar på något gott!”. Jag förstår att de menar väl, men tar emot att måsta le tillbaka och säga något halvpositivt som svar eller hålla med.
Så fruktansvärt jobbig situation. Ja jag tror att man får sålla hårt bland de man pratar med för att inte gå därifrån än mer ledsen/nedslagen. Alla klarar inte att höra sådant eller kanske rättare sagt, alla klarar inte av att ge något vettigt svar tillbaka utan det blir just det där hurtiga och det oavsett om man försöker bli gravid, väntar på adoptionsbesked eller som i ert fall, på att en jäkla pandemi ska lugna ner sig. Det är ju inte hurtiga tillrop du/ni behöver höra utan någon som bara lyssnar.

Jag hoppas så att ni snart kan få åka :heart
 
Jag vet inte riktigt om jag platsar i den här tråden, men tänker att ni som finns här säkert har stor förståelse över de känslor som jag har. Jag och min man är nämligen i det lite märkliga läget att vi i teorin är föräldrar men inte praktiskt…

Vi har de senaste 4 åren varit i adoptionsprocess och fick i januari det underbara beskedet att vi blivit utvalda att adoptera en 3-årig pojke i Vietnam. Lyckan var total! Vi började planera, förbereda och LÄNGTA! Först skulle vi få åka i mars, men den resan blev uppskjuten pga. Covid. Nästa besked var att vi skulle få åka i maj, men även då blev det framflyttat. Sedan fick vi ett preliminärt resedatum i slutet av juni, men en vecka innan ställer de in då covid tokökade i Vietnam. I augusti får vi mail om att de inte ens planerar någon ny resa för oss i dagsläget då covid inte alls är under kontroll.

Vi känner oss helt dränerade på känslor och bara tomma. Det är som att vi inte längre orkar känna något och bara stängt av för att orka fortsätta med vardagen. Om jag verkligen skulle stanna upp och känna efter tror jag att jag skulle gå söner fullständigt… Vi har stängt dörren till hans rum och plockat undan de mesta barnsakerna runt om i huset. Bilderna på honom som vi satt upp på kylskåpet är också nerplockade då det blev för jobbigt att se varje dag. Det värsta är att vi inte på något sätt kan påverka situationen och vi har ingen en aning om när vi kan få åka och hämta honom. Just nu hoppas vi verkligen att han får komma hem innan han fyller 4 år i februari, men det ser inte så ljust ut tyvärr.

Kan tänka mig att fler här har varit med om den emotionella berg-och dalbanan i väntan på att bli förälder. Har någon tips på hur fasen man ska stå ut när man är sååå redo och nästan dör av längtan efter sitt barn? Hur hanterar man känslan av att man bara går och håller andan i väntan på att livet som förälder som man drömmer om ska få börja någon gång?
Fy vilken situation 😔 Det värker i mammahjärtat ❤️

Har läst om föräldrar och barn som hamnat i kläm pga Covid och adoption. Hoppas verkligen det löser sig för er snart!
 
@Hedblomster Hur går det för er, har ni nån ytterligare resa till Ryssland inplanerad eller hur går era tankar?
Ja vi ska göra ytterligare ett äggplock snart och då göra pgt-a på alla embryon. Hoppas på minst ett friskt embryo! Blir det inte friska embryon, eller inte levande barn, så gör jag inte fler äggplock. Då går vi vidare till äggdonation. För mig är det ett enkelt beslut att ta, men vi får se vad nästa äggplock blir först! Gick er möte bra? Kommer ni vidare?
 
Så fruktansvärt jobbig situation. Ja jag tror att man får sålla hårt bland de man pratar med för att inte gå därifrån än mer ledsen/nedslagen. Alla klarar inte att höra sådant eller kanske rättare sagt, alla klarar inte av att ge något vettigt svar tillbaka utan det blir just det där hurtiga och det oavsett om man försöker bli gravid, väntar på adoptionsbesked eller som i ert fall, på att en jäkla pandemi ska lugna ner sig. Det är ju inte hurtiga tillrop du/ni behöver höra utan någon som bara lyssnar.

Jag hoppas så att ni snart kan få åka :heart
Ja, jag har verkligen börjar förstå att det nog är så. Det är säkert en ”normal” respons, man vill vara positiv och försöka pigga upp, men som du säger blir det inte riktigt bra för att.
Tack, vi hoppas det ❤️
 
Ja vi ska göra ytterligare ett äggplock snart och då göra pgt-a på alla embryon. Hoppas på minst ett friskt embryo! Blir det inte friska embryon, eller inte levande barn, så gör jag inte fler äggplock. Då går vi vidare till äggdonation. För mig är det ett enkelt beslut att ta, men vi får se vad nästa äggplock blir först! Gick er möte bra? Kommer ni vidare?

Jag håller tummarna för er! 🙂

Vi har varit på ny klinik (dels för second opinion och dels för att de har äggdonationer) och fick lämna nytt blodprov för att mäta AMH och mannen fick lämna nytt spermaprov, eftersom det var 4 år sen vi gjorde vår utredning. De tyckte också att det var värt ett försök till med egna ägg, så om inte provresultaten visar på något annat så gör vi nog ett sista försök innan äggdonation.
 
Ja vi ska göra ytterligare ett äggplock snart och då göra pgt-a på alla embryon. Hoppas på minst ett friskt embryo! Blir det inte friska embryon, eller inte levande barn, så gör jag inte fler äggplock. Då går vi vidare till äggdonation. För mig är det ett enkelt beslut att ta, men vi får se vad nästa äggplock blir först! Gick er möte bra? Kommer ni vidare?
Samma här. Har fått ut ETT friskt embryo på tre plock, sammanlagt ca 30 ägg. Det ska sättas in snart. Går inte det blir det äggdonation här med.
 
Samma här. Har fått ut ETT friskt embryo på tre plock, sammanlagt ca 30 ägg. Det ska sättas in snart. Går inte det blir det äggdonation här med.

Jag håller tummarna för att det ska gå bra den här gången för er. 🙂

OT, finns det nån gräns för när läkarna avråder från fortsatta ivf-försök, annat än om det kan innebära fara för patientens hälsa? Satt och kollade igenom alla våra papper och journaler (det har blivit en del...) och äggdonation nämndes redan under vår utredning, eftersom äggreserven bedömdes väldigt låg. Men sen är det ingen som tagit upp det igen förrän efter förra misslyckade försöket, då läkaren trodde att vi hade störst graviditetschans med äggdonation men att de ändå tyckte det var värt ett försök till med egna ägg. Man undrar ju lite om de verkligen tror på det försöket då, eller om det mer ses som lättförtjänta pengar... Ja, jag börjar bli lite cynisk när det gäller ivf känner jag. :p
 
Jag håller tummarna för att det ska gå bra den här gången för er. 🙂

OT, finns det nån gräns för när läkarna avråder från fortsatta ivf-försök, annat än om det kan innebära fara för patientens hälsa? Satt och kollade igenom alla våra papper och journaler (det har blivit en del...) och äggdonation nämndes redan under vår utredning, eftersom äggreserven bedömdes väldigt låg. Men sen är det ingen som tagit upp det igen förrän efter förra misslyckade försöket, då läkaren trodde att vi hade störst graviditetschans med äggdonation men att de ändå tyckte det var värt ett försök till med egna ägg. Man undrar ju lite om de verkligen tror på det försöket då, eller om det mer ses som lättförtjänta pengar... Ja, jag börjar bli lite cynisk när det gäller ivf känner jag. :p
Jag har en kollega som fått sitt första barn genom IVF. Hon hade redan då låg äggreserv men fick ut något/ några ägg som blev till ett barn. Nu skulle de försöka få syskon och trots maxdos i många dagar lyckades de inte få något ägg att mogna så vid äggplock fick de ut 0. Efter det rekommenderades de inte att fortsätta.

Det är samma läkare som vi hade inför vår IVF. En äldre, erfaren, enligt mitt tycke kunnig doktor. Nånstans är det såklart fruktansvärt jobbigt att höra, men samtidigt så ska man ju inte mjölka på pengar om man ser det som helt omöjligt att lyckas. Det är ju inte professionellt.

Som svar på din fråga vet jag inte om de har någon ”gräns” utan att flera faktorer måste väga in inför en bedömning tänker jag.
 
Jag håller tummarna för att det ska gå bra den här gången för er. 🙂

OT, finns det nån gräns för när läkarna avråder från fortsatta ivf-försök, annat än om det kan innebära fara för patientens hälsa? Satt och kollade igenom alla våra papper och journaler (det har blivit en del...) och äggdonation nämndes redan under vår utredning, eftersom äggreserven bedömdes väldigt låg. Men sen är det ingen som tagit upp det igen förrän efter förra misslyckade försöket, då läkaren trodde att vi hade störst graviditetschans med äggdonation men att de ändå tyckte det var värt ett försök till med egna ägg. Man undrar ju lite om de verkligen tror på det försöket då, eller om det mer ses som lättförtjänta pengar... Ja, jag börjar bli lite cynisk när det gäller ivf känner jag. :p
Jag tänker att dom vill ju ha bra statistik, så dom borde ju inte vilja att man misslyckas. Om man lyckas är ju chansen större att man rekommenderar dom vidare, liksom.
 
Jag håller tummarna för att det ska gå bra den här gången för er. 🙂

OT, finns det nån gräns för när läkarna avråder från fortsatta ivf-försök, annat än om det kan innebära fara för patientens hälsa? Satt och kollade igenom alla våra papper och journaler (det har blivit en del...) och äggdonation nämndes redan under vår utredning, eftersom äggreserven bedömdes väldigt låg. Men sen är det ingen som tagit upp det igen förrän efter förra misslyckade försöket, då läkaren trodde att vi hade störst graviditetschans med äggdonation men att de ändå tyckte det var värt ett försök till med egna ägg. Man undrar ju lite om de verkligen tror på det försöket då, eller om det mer ses som lättförtjänta pengar... Ja, jag börjar bli lite cynisk när det gäller ivf känner jag. :p
Ja, jag tror att de vill ha bra statistik. Efter första äggplocket, där alla embryon hade trisomier och hade blivit missfall sa både koordinatorn och gynekologen att vi skulle gå på äggdonation. Men när jag pratat med genetikern som testade embryona räknade hon ut att statistiskt krävdes sex embryon för ett friskt, med mina värden. Så då gjorde vi ett äggplock till och fick ett friskt. Sedan ett äggplock till, att ha som backup, men då hade alla trisomier igen.
Min känsla är att kliniken vill ha ut ett barn och rekommenderar äggdonation vid minsta tveksamhet. Men jag har ju bara varit på Ivf-Riga.
 
Ställer en fråga här och hoppas på snabbt svar och att någon vet. Jag håller just nu på med hormonstimulering med Bemfola. Efter dagens injektion blödde jag från "injektionshålet". Sitter nu med panik över att ha sprutat in det i blodet och att det ska vara farligt. Hittar ingenting i Fass om det. Bör jag vara orolig? Står i kö till 1177 men svarstiden där är ju typ 100 år. Jag är ensam hemma just nu vilket spär på oron
 
Ställer en fråga här och hoppas på snabbt svar och att någon vet. Jag håller just nu på med hormonstimulering med Bemfola. Efter dagens injektion blödde jag från "injektionshålet". Sitter nu med panik över att ha sprutat in det i blodet och att det ska vara farligt. Hittar ingenting i Fass om det. Bör jag vara orolig? Står i kö till 1177 men svarstiden där är ju typ 100 år. Jag är ensam hemma just nu vilket spär på oron
Jag har svårt att tänka mig att det är nån fara, du har förmodligen träffat ett blodkärl på vägen utan att för den sakens skull ha injicerat i blodet. Andas. :heart
 
Jag har svårt att tänka mig att det är nån fara, du har förmodligen träffat ett blodkärl på vägen utan att för den sakens skull ha injicerat i blodet. Andas. :heart
Tack för snabbt svar! Jag försöker andas, i fyremadel bipacksedeln står att man ska dra upp innan injektionen för att se så det inte kommer blod och i så fall avbryta. Därav paniken :nailbiting:
 
Hej på er! Vad är era reaktioner på detta? Jag är säker på att jag hade en nidblödning 1 v innan mens. Det var lite lite rosa blod och flytningar i 2 dagar totalt. Kissnödig mycket oftare än tidigare från då. Har haft regelbunden mens hela mitt liv i stort sett på dagen varje månad. 28 dagars cykel. Nu är jag på BIM +4 dagar och ingen mens i sikte. Har ömma bröst, irriterad som jag brukar vara när jag har PMS, ont i huvudet. Mår illa från och till , har haft mensvärk från och till i 11 dagar nu, inte samma som "vanlig" mensvärk. Väldigt lång ner sitter en molande värk från och till. I natt kunde jag inte sova på ca 1 tim pga detta. Och värk bak i ryggen långt ner. Test visar att jag inte är gravid. Men har hört att visa har väldigt låga hormonnivåer till och med 14 dagar efter BIM. Tankar om detta? Vill ju veta!! :)
 

Liknande trådar

  • Låst
Gravid-1år Välkomna till tråd 12! Här samlas alla som vill prata om hur det är att försöka få till barn! Oavsett om det är med stork, DHL...
99 100 101
Svar
2 010
· Visningar
194 253
Relationer Hej Buke.. Anonymt nick för ja, privata grejer och så. Frågorna: Hur vet jag att jag inte vill ha barn? Hur gör man för att avsluta ett...
2 3
Svar
55
· Visningar
5 283
Tjatter Goda roller: Bagaren - När hen blir uppäten så orkar inte ulvarna äta nästa natt, det vill säga ingen dör. Byfånen - Som byns fåne har...
41 42 43
Svar
853
· Visningar
11 305
Tjatter Corona i Stallet Stall Vårlyckans ridskolechef Christian Grey, har länge ignorerat alla Coronadirektivt och ridskolan har efter...
40 41 42
Svar
836
· Visningar
15 241

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Varde mörker

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Bara massa tankar
  • Hemlös och ingen hjälp.
  • Inte-så-givna effekter av pandemin

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Upp