En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

Eller som när min kollega kläckte ur sig att det minsann fungerade för dom när dom slappnade av :banghead: .

Det har jag också fått höra. "Titta på XX, de skaffade hund och sen blev hon gravid."

I våras fick jag veta att en gammal kompis till mig var gravid. 40+, ensamstående och blev gravid på första ivf-försöket. Där och då var det jättejobbigt att höra, vi hade precis gjort vårt 9:e försök som misslyckats. Jag orkade faktiskt inte ens prata med min kompis på ganska länge. Jag hade vid det laget faktiskt gett upp, jag kände mig bara gammal och värdelös. Sen var det som att mitt jäklar anamma vaknade, om inte min kompis låter åldern hindra henne så varför ska den hindra mig, och vi fick tummarna loss och satte upp oss på kö för äggdonation.
 
Det har jag också fått höra. "Titta på XX, de skaffade hund och sen blev hon gravid."

I våras fick jag veta att en gammal kompis till mig var gravid. 40+, ensamstående och blev gravid på första ivf-försöket. Där och då var det jättejobbigt att höra, vi hade precis gjort vårt 9:e försök som misslyckats. Jag orkade faktiskt inte ens prata med min kompis på ganska länge. Jag hade vid det laget faktiskt gett upp, jag kände mig bara gammal och värdelös. Sen var det som att mitt jäklar anamma vaknade, om inte min kompis låter åldern hindra henne så varför ska den hindra mig, och vi fick tummarna loss och satte upp oss på kö för äggdonation.
Ja och alla dessa "person x lyckades på trettiosjunde försöket! De hade just ställt sig i adoptionskö!"
 
Det har jag också fått höra. "Titta på XX, de skaffade hund och sen blev hon gravid."

I våras fick jag veta att en gammal kompis till mig var gravid. 40+, ensamstående och blev gravid på första ivf-försöket. Där och då var det jättejobbigt att höra, vi hade precis gjort vårt 9:e försök som misslyckats. Jag orkade faktiskt inte ens prata med min kompis på ganska länge. Jag hade vid det laget faktiskt gett upp, jag kände mig bara gammal och värdelös. Sen var det som att mitt jäklar anamma vaknade, om inte min kompis låter åldern hindra henne så varför ska den hindra mig, och vi fick tummarna loss och satte upp oss på kö för äggdonation.
Jag och (fd) kollegan är inte vänner längre...det blev fler saker med graviditet som gjorde att jag bara kände nej.
Jag försöker verkligen tänka mig för när jag pratar med folk om graviditet och/eller barn. Just för att jag vet hur ont det gör att vara på andra sidan och jag vill verkligen inte riskera att trampa nån på tårna om det. Bara en sån sak som att undvika att fråga om nån är gravid. Är den det berättar den väl när och om den vill, tänker jag.
 
Ja det är verkligen inte lätt, men jag tror verkligen att man ska försöka vara lite finkänslig och ödmjuk i dessa frågor.
Jag har ju varit med om båda, både när det gick snabbt, och nu, när det inte gått efter ett år. Och på många sätt räknas ju inte ett år som länge, men när det går månad efter månad och man önskar så mycket och gör allt man kan, då är det tungt.
 
Och på många sätt räknas ju inte ett år som länge, men när det går månad efter månad och man önskar så mycket och gör allt man kan, då är det tungt
Så här är det verkligen. Bara för att det inte är medicinskt "länge" så är det ändå (oftast) det, för en själv. Och det är lätt att fundera på varför, vad gjorde jag/vi för fel osv osv i all oändlighet amen.
 
Precis. Vilken tur att det just slumpade sig så för dom att det gick just i samband med det. Men så långt tänker inte folk.
Precis. Jag vet ett par som precis hade sålt allt de ägde och skulle resa jorden runt på obestämd tid när hon blev gravid. Genast började folk med "ja men det var ju bara för att du slappnade av nu som det gick, det är ju det vi har sagt hela tiden!" Det där är lika dumt som att tro att man drunknar av att äta glass för att fler drunknar när glassförsäljningen skjuter i höjden.
 
Fick min mens OCH ett gravidbesked av en kollega på jobbet samma dag, ibland är timingen bara lite väl tråkig.
Vill gärna fråga hur hon mår och veta detaljer, men samtidigt så är det för jobbigt...

Så jobbigt det där ❤️
Har en kollega som sitter och klappar magen hela tiden och det är massa snack hela tiden.
Det gör ont. Känner med dig ❤️

Hur länge har ni försökt?
 
Jag har typ gett upp helt. Strul i övriga livet så orkar inte bry mig längre. Utgår ifrån att jag får mens om någon vecka eller så (men dubbelkollade iaf så jag inte tok någon farlig medicin nu när jag behövde ångestdämpande).
Sen får vi se om jag orkar ta nya tag.
 
Så jobbigt det där ❤️
Har en kollega som sitter och klappar magen hela tiden och det är massa snack hela tiden.
Det gör ont. Känner med dig ❤️

Hur länge har ni försökt?

Ja, jag hoppas hon inte märker att jag inte frågar så mycket.
Blir så självmedveten och tänker typ att det syns att jag blir ledsen och att det märks att jag inte frågar så mycket, men vi är ju många som jobbar så den chansen är rätt liten.

Jag försöker ju själv, men det är två år sedan jag kom fram i kön. Fick fixa med lite sköldkörtelproblem och testa insemination första året som inte gav något. Gjorde en ivf och fick två missfall förra året. Så det känns som en evighet ungefär. För två år sedan när jag kom fram i kön minns jag att jag tänkte att då kan jag ju få barn i år.. det var inte riktigt vad som hände.
 
Jag har typ gett upp helt. Strul i övriga livet så orkar inte bry mig längre. Utgår ifrån att jag får mens om någon vecka eller så (men dubbelkollade iaf så jag inte tok någon farlig medicin nu när jag behövde ångestdämpande).
Sen får vi se om jag orkar ta nya tag.

Kan ju va skönt att ta en paus med. Aldrig när man gör det, men i efterhand 😅 bara att samla lite kraft. Sen är det sååå jobbigt att tiden bara går. Tycker nyår var jobbigt i år just därför. Inte kul att varken summera året eller tänka på starten på detta.
Ta hand om dig ❤️
 
Ja, jag hoppas hon inte märker att jag inte frågar så mycket.
Blir så självmedveten och tänker typ att det syns att jag blir ledsen och att det märks att jag inte frågar så mycket, men vi är ju många som jobbar så den chansen är rätt liten.

Jag försöker ju själv, men det är två år sedan jag kom fram i kön. Fick fixa med lite sköldkörtelproblem och testa insemination första året som inte gav något. Gjorde en ivf och fick två missfall förra året. Så det känns som en evighet ungefär. För två år sedan när jag kom fram i kön minns jag att jag tänkte att då kan jag ju få barn i år.. det var inte riktigt vad som hände.

Jag förstår tanken, men jag tror inte hon gör det. Alla frågar inte så mycket 😊 det räcker med att säga grattis tänker jag.
Det är tufft! Men jag tror att ofta när man är gravid är man så uppe i det att man kanske inte märker om någon inte är så jätteengagerad. För mig var det så i alla fall.

Ja just det, förlåt, glömde det. Minns nu när du skriver. Vilken tuff resa! ❤️
Ska hålla alla tummar jag kan för dig!
 
Håller med. Jag upplevde dock att många kollegor bara ville prata med mig om graviditeten och den kommande bebisen så det blev ändå samtal om sånt även om jag själv i stort sett aldrig initierade det.

Samma här. Jag har många kollegor med äldre barn så jag vet inte om min graviditet gjorde dem nostalgiska eller något för det gick inte en fika eller en lunch utan att det pratades graviditet och barn. Även om jag själv till och med försökte avstyra det. Jag har härliga kollegor och så, men kan ändå bli lite obekväm av samtal som känns lite väl privata i jobbsammanhang.
 
Ja, jag hoppas hon inte märker att jag inte frågar så mycket.
Blir så självmedveten och tänker typ att det syns att jag blir ledsen och att det märks att jag inte frågar så mycket, men vi är ju många som jobbar så den chansen är rätt liten.

Förstår precis självmedvetenheten, men det är nog inte alls uppenbart för henne. Om något är nog risken större att hon är trött på frågor. Och sen fungerar ju folk olika. När jag vara gravid var jag tacksam mot alla som inte pratade om magen eller graviditeten. Låg inget trauma eller "konstigt" bakom de utan bara att jag inte är bekväm med sånt fokus och prat om mig och min kropp, gravid eller ogravid.
 
Samma här. Jag har många kollegor med äldre barn så jag vet inte om min graviditet gjorde dem nostalgiska eller något för det gick inte en fika eller en lunch utan att det pratades graviditet och barn. Även om jag själv till och med försökte avstyra det. Jag har härliga kollegor och så, men kan ändå bli lite obekväm av samtal som känns lite väl privata i jobbsammanhang.
Och mina kollegor fick veta det i månad 6 när vi började prata ersättare och sen kändes det kanske 3 gånger till…..
 
För mig blev det inget denna månaden heller, som jag trodde. Tempen betedde sig jättemärkligt så jag är säker på att det inte blev nån ägglossning. Eller svag sådan.
Skulle vilja kolla så det inte är nåt fel på äggledarna. Men vi får se.
Ibland vill jag bara ge upp, känns som om det inte funkar för oss.. Ett år snart sen vi började.
 
Tack för alla svar, får försöka tänka på att det inte märks så mycket som man själv tror och att det är okej att lämna frågandet till andra... är ju ett sammanhang jag inte kan komma undan, ska dessutom handleda kollegan närmaste 8 veckorna, men nu vet jag ju om det så nu är jag mer beredd.

Jag förstår tanken, men jag tror inte hon gör det. Alla frågar inte så mycket 😊 det räcker med att säga grattis tänker jag.
Det är tufft! Men jag tror att ofta när man är gravid är man så uppe i det att man kanske inte märker om någon inte är så jätteengagerad. För mig var det så i alla fall.

Samma här. Jag har många kollegor med äldre barn så jag vet inte om min graviditet gjorde dem nostalgiska eller något för det gick inte en fika eller en lunch utan att det pratades graviditet och barn. Även om jag själv till och med försökte avstyra det. Jag har härliga kollegor och så, men kan ändå bli lite obekväm av samtal som känns lite väl privata i jobbsammanhang.

Förstår precis självmedvetenheten, men det är nog inte alls uppenbart för henne. Om något är nog risken större att hon är trött på frågor. Och sen fungerar ju folk olika. När jag vara gravid var jag tacksam mot alla som inte pratade om magen eller graviditeten. Låg inget trauma eller "konstigt" bakom de utan bara att jag inte är bekväm med sånt fokus och prat om mig och min kropp, gravid eller ogravid.
 

Liknande trådar

  • Låst
Gravid - 1år Välkomna till tråd 12! Här samlas alla som vill prata om hur det är att försöka få till barn! Oavsett om det är med stork, DHL...
99 100 101
Svar
2 010
· Visningar
211 001
Senast: Miks
·
Hemmet När jag läser i forumet inser jag att jag är långt ifrån ensam om att ha svårt att "få det gjort" när det gäller vardagssysslor - det...
4 5 6
Svar
104
· Visningar
5 774
Senast: Habina
·
Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
9 221
Relationer Osäker på var tråden passar bäst men jag tror detta är den bästa platsen. I en annan tråd dök det där med kommunikation upp. Hur man...
2 3
Svar
40
· Visningar
2 670
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Den perfekta ridskolehästen
  • Annonsera mera VII
  • Föl 2022

Omröstningar

Upp