En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Dorinda]

Imorgon ska vi till första besöket på IVF-kliniken i Uppsala. Det känns lite nervöst av flera anledningar, dels att göra utredningen och framförallt ta amh-värde och kolla den andra äggledaren. Typ väga sig framför annan person, känner skam kring min övervikt. Sen är det också tajt om tid, vi måste lämna lillan prick kl 7 på föris för att hinna - och med tre timmars bilfärd i detta väder är jag rädd att den halvtimman vi har till godo lätt rinner iväg...

Jaja, bara hålla tummarna att allt klaffar!

Hur gick besöket?

 

[cherie]

Hur gick besöket?

Bra! Äggstockarna såg fina ut på ultraljudet, AMH-värde på 1,37 (är väl lite lågt för min ålder men läkaren tyckte det var bra/ok), sköldkörtel var okej, spermierna var normala.

Hon sa att hon tror vi har goda chanser att få ett syskon med våra värden och vår historik.

Vi blev erbjudna paketpris på tre omgångar trots att det står att det inte gäller vid mitt bmi, så jag antar att de faktiskt tror att det är goda chanser på riktigt för de borde ju inte erbjudna något ekonomiskt ofördelaktigt för dem.

Jag fattar ju också att det är prognostiskt gott att vi fått till tre befruktningar på naturlig väg inom senaste året. Så ibland undrar jag om vi är lite för snabba på IVF-bollen. Men nu har ju faktiskt en äggledare rykt också... Och åldern tickar... Och AMH-värdet är ju inte skyhögt. Så det är kanske lika bra att köra... Men det går ju inte att sticka under stol med att det svider med pengarna. Hade man kunnat hade man ju gärna behållt sisådär 100' (eller ev mer) och lagt de pengarna på annat...

 

[vemsomhelst123]

Bra! Äggstockarna såg fina ut på ultraljudet, AMH-värde på 1,37 (är väl lite lågt för min ålder men läkaren tyckte det var bra/ok), sköldkörtel var okej, spermierna var normala.

Hon sa att hon tror vi har goda chanser att få ett syskon med våra värden och vår historik.

Vi blev erbjudna paketpris på tre omgångar trots att det står att det inte gäller vid mitt bmi, så jag antar att de faktiskt tror att det är goda chanser på riktigt för de borde ju inte erbjudna något ekonomiskt ofördelaktigt för dem.

Jag fattar ju också att det är prognostiskt gott att vi fått till tre befruktningar på naturlig väg inom senaste året. Så ibland undrar jag om vi är lite för snabba på IVF-bollen. Men nu har ju faktiskt en äggledare rykt också... Och åldern tickar... Och AMH-värdet är ju inte skyhögt. Så det är kanske lika bra att köra... Men det går ju inte att sticka under stol med att det svider med pengarna. Hade man kunnat hade man ju gärna behållt sisådär 100' (eller ev mer) och lagt de pengarna på annat...

Både positiva och negativa besked på något sätt antar jag? Jag avundas dig inte, kommer ihåg hur du skrev om ert barns energi när hon var mindre och precis så var våran unge också, överallt och ingenstans och det fanns aldrig ro, och att man faktiskt inte hade orkat ett till tätt inpå, nu såhär flera år senare är vårat barn en ganska enkel unge i jämförelse med andra (energin är kvar men den är positiv, har aldrig träffat någon som ser så positivt på livet som mitt barn) och det är klart vi hade kunnat ha en 2 eller 3 åring och rett ut det, nu. För oss är det nog för sent (även om vi aldrig försökt, inte ens när barnet blev till) jag blir 40 nästa år, vi planerar att flytta/ändra livet så småningom, vi har äntligen fått lite frihet tillbaka och kunnat börja sova på morgnarna. Det blev såhär och hur det än blir för er hoppas jag ni kan landa i att det blev såhär, och att du och din stackars kropp får lite mer återhämtning

 

[Dorinda]

Bra! Äggstockarna såg fina ut på ultraljudet, AMH-värde på 1,37 (är väl lite lågt för min ålder men läkaren tyckte det var bra/ok), sköldkörtel var okej, spermierna var normala.

Hon sa att hon tror vi har goda chanser att få ett syskon med våra värden och vår historik.

Vi blev erbjudna paketpris på tre omgångar trots att det står att det inte gäller vid mitt bmi, så jag antar att de faktiskt tror att det är goda chanser på riktigt för de borde ju inte erbjudna något ekonomiskt ofördelaktigt för dem.

Jag fattar ju också att det är prognostiskt gott att vi fått till tre befruktningar på naturlig väg inom senaste året. Så ibland undrar jag om vi är lite för snabba på IVF-bollen. Men nu har ju faktiskt en äggledare rykt också... Och åldern tickar... Och AMH-värdet är ju inte skyhögt. Så det är kanske lika bra att köra... Men det går ju inte att sticka under stol med att det svider med pengarna. Hade man kunnat hade man ju gärna behållt sisådär 100' (eller ev mer) och lagt de pengarna på annat...

Men så skönt med ett bra besök med goda nyheter

Om ni försökt ”lagom” länge är det bara ni som kan svara på. Alternativet vänta finns ju absolut. Själv kände jag att jag skulle ånga mig så om jag väntade och vi sen skulle misslyckas med en ivf. Slippa fundera på det är ju oxå värt en del.

 

[cherie]

@Dorinda Ja, det kändes hoppfullt! Sen är ju risken för ett till utomkveds ganska hög (när man redan haft ett), och det kan ju inte kliniken påverka, så inga garantier att nästa ev graviditet sätter sig rätt... Men annars tänker och resonerar vi nog som du - väntar vi för länge och sen blir det liksom inget, nä det skulle ju vara jättejobbigt! Detta är nog bara min vanliga beslutsångest som jag får kring de flesta val, men vi lär köra vidare med IVF så fort vi får. Jag märkte att min partner blev väldigt glad efter besöket, började prata om namn på ev syskon osv så jag förstod att han nog haft ganska lågt hopp innan

@vemsomhelst123 Ja, jag minns att ditt barn också var väldigt piggt! Vi hade aldrig orkat ett syskon när hon var yngre, precis som du beskriver. Det är fortfarande skräckblandad tanke att gå tillbaka till småbarnsåren, jag håller med om att livet är mycket, mycket enklare nu! Jag är övertygad om att vi många, många gånger kommer tycka det är övermäktigt om det skulle bli ett syskon. Och ändå vill vi nog ha ett till. Jag saknar ett litet barn OCKSÅ. Att få lära känna och se en ny individ växa upp. Men kroppen som du säger, hur mycket ska den behöva genomlida, det känns fortfarande som det svåraste beslutet. Nu när jag är stark igen känns det bättre/enklare, men tanken på ett till utomkveds eller ett till kejsarsnitt känns faktiskt tuff. Är nog bra att vi har minst två månader till på oss att klura och bestämma oss

 

[cherie]

Kan tillägga att dottern (idag 5 år ) verkligen inte vill ha ett syskon Tur att hon inte har något att säga till om! Jag trodde hon till slut skulle bli avis på alla förskolekompisar mm men hon är SÅ bestämd "Nä, verkligen inte, småsyskon bara dregglar på ens saker och skriker! Sen har ens föräldrar inte lika mycket tid för en och det barnet vill också trängas i er säng" Ja, jo, förvisso...

 

[MML]

Bra! Äggstockarna såg fina ut på ultraljudet, AMH-värde på 1,37 (är väl lite lågt för min ålder men läkaren tyckte det var bra/ok), sköldkörtel var okej, spermierna var normala.

Hon sa att hon tror vi har goda chanser att få ett syskon med våra värden och vår historik.

Vi blev erbjudna paketpris på tre omgångar trots att det står att det inte gäller vid mitt bmi, så jag antar att de faktiskt tror att det är goda chanser på riktigt för de borde ju inte erbjudna något ekonomiskt ofördelaktigt för dem.

Jag fattar ju också att det är prognostiskt gott att vi fått till tre befruktningar på naturlig väg inom senaste året. Så ibland undrar jag om vi är lite för snabba på IVF-bollen. Men nu har ju faktiskt en äggledare rykt också... Och åldern tickar... Och AMH-värdet är ju inte skyhögt. Så det är kanske lika bra att köra... Men det går ju inte att sticka under stol med att det svider med pengarna. Hade man kunnat hade man ju gärna behållt sisådär 100' (eller ev mer) och lagt de pengarna på annat...

Jag såg en video om just när det är "dags" att ta hjälp för att bli gravid. Där tryckte de på att det inte finns något "för tidigt", utan att det är upp till var och en om/när det är läge.

Med det i åtanke tycker jag inte alls att det låter som att ni skulle ha för bråttom. Din kropp har ju fått utstå så mycket också, så lite hjälp på traven i det här läget verkar väldigt rimligt, som jag ser det.

 

[MML]

Men så skönt med ett bra besök med goda nyheter

Om ni försökt ”lagom” länge är det bara ni som kan svara på. Alternativet vänta finns ju absolut. Själv kände jag att jag skulle ånga mig så om jag väntade och vi sen skulle misslyckas med en ivf. Slippa fundera på det är ju oxå värt en del.

Även om jag ju "bara" kommer att försöka bli gravid på traditionellt sätt, så känner jag igen mig i det tankesättet. Om vi inte skulle försöka när tankarna väl fått fäste, skulle jag kanske få leva med massor av "tänk om...". Nu försöker vi och ser vad som händer, och slipper fundera på hur det annars skulle ha kunnat bli.

 

[Libbsticka]

Här är en till som försöker. Riktig mångtaggare. Jag är 42. Fick första barnet som 40 åring efter att ha ändrat mig sent i livet från mindsetet aldrig barn.

Ibland skäms jag på något konstigt vis, som om att jag ligger efter "alla andra" som har så litet barn så gammal. Jobbar aktivt med tankarna för jag älskar ju vårt liv och just den tiden vi är i nu verkar ju många trots allt verka sakna mest trots att det är så jobbigt. En liten som tultar runt i blöja med napp och nusse.

Vår lilla har två äldre bröder som är hans favoritpersoner i hela världen och vi märker att han känner sig ensam och saknar dem varannan vecka. Käns grymt mot den lille att bli helt själv som 8 åring och vi tänker att det är bättre med två tre hundår nu mot lättare tid med kompis att leka med resten av tiden.

Njut av varje steg, tiden går så fort har blivit mitt mantra. Äldsta springer ju runt med moppemustach och är längre än mig. När hände det liksom? Och min lille som föddes igår fyller snart två. Vi ska nog överleva några tuffa år. Jag fruktar första året och graviditeten mest.

Innan kände både jag och min man att vi själva kände oss klara och enbart försökte för minstingen skull. Blev gravid innan jul och drabbades av panik. Det blev ett missfall och efter det har både min man och jag insett att vi båda längtar efter ett till. Vår familj kommer inte kännas helt komplett utan ett till. Kom lite blod idag så mensen verkar vara på väg tyvärr. Har inte många försök kvar tyvärr då vi bestämt oss för att sluta försöka i mars. Vi vill inte vara för gamla eller att det blir för stor åldersskillnad på de yngsta. Så varje misslyckat försök kommer kännas riktigt tungt

 

[MML]

Ber om ursäkt för att jag inte taggar någon som kanske vore lämpligt att göra, men jag känner att jag verkligen inte har koll på var i processen alla befinner sig, så jag frågar mer allmänt i stället.

Hur ser det ut för er nu, är det någon som väntar och hoppas på att få plussa nu snart?

Vi bestämde oss för att försöka precis inför ÄL, så rent statistiskt finns det väl en chans för mig, om än väldigt liten. Det absolut tidigaste jag kan göra ett tidigt test är på torsdag, så nu har jag väl en knapp vecka av inbillade symptom framför mig

 

[niardasp]

Hur ser det ut för er nu, är det någon som väntar och hoppas på att få plussa nu snart?

Vi fick inte till något försök i december men nu är jag på cykeldag 7 så snart är det dags för ett försök och den här gången har vi sagt att vi ska skärpa till oss så att det blir av på rätt dag

 

[Gunnels]

Ber om ursäkt för att jag inte taggar någon som kanske vore lämpligt att göra, men jag känner att jag verkligen inte har koll på var i processen alla befinner sig, så jag frågar mer allmänt i stället.

Hur ser det ut för er nu, är det någon som väntar och hoppas på att få plussa nu snart?

Vi bestämde oss för att försöka precis inför ÄL, så rent statistiskt finns det väl en chans för mig, om än väldigt liten. Det absolut tidigaste jag kan göra ett tidigt test är på torsdag, så nu har jag väl en knapp vecka av inbillade symptom framför mig

Inväntar äl här, lär ske om några dagar då det var blinkande gubbe på testet idag.

 

[cherie]

Håller tummarna för er allihop! Kul att det är några igång och försöker nu Ska bli spännande att följa er!

 

[Poppan]

Ber om ursäkt för att jag inte taggar någon som kanske vore lämpligt att göra, men jag känner att jag verkligen inte har koll på var i processen alla befinner sig, så jag frågar mer allmänt i stället.

Hur ser det ut för er nu, är det någon som väntar och hoppas på att få plussa nu snart?

Vi bestämde oss för att försöka precis inför ÄL, så rent statistiskt finns det väl en chans för mig, om än väldigt liten. Det absolut tidigaste jag kan göra ett tidigt test är på torsdag, så nu har jag väl en knapp vecka av inbillade symptom framför mig

Vi kör på här fortfarande också..hoppet lever ändå lite, då vi ändå lyckades i maj (som sen blev MA)..men sen dess har inget hänt.

ÄL+5 idag..

 

[MML]

Vi kör på här fortfarande också..hoppet lever ändå lite, då vi ändå lyckades i maj (som sen blev MA)..men sen dess har inget hänt.

ÄL+5 idag..

Då ligger vi väldigt lika till i tid. Spännande!

Jag inbillar mig att jag inte känner mig helt och hållet "som jag brukar", men det är ju för tidigt för att alls känna av något ännu så det är till 99 % säkerhet bara i mitt huvud

Jag försöker dock att tänka positivt. Chansen att bli gravid i min ålder är 5-10 % vid varje fertila period. Det innebär ju faktiskt att upp emot en av tio blir gravid vid första försöket!

 

[MML]

Jag skriver lite grann som en spoiler (om jag gör rätt...) så att det inte blir en "textvägg" som är svår att undvika om man inte vill ta del av mer ingående beskrivningar av sådant som har med försök att göra

Spoiler: Bebisförsök

Min man och jag bestämde oss i början av veckan för att inte undvika att bli gravida. I helgen som varit, d. v. s. en vecka sedan, "slarvade" vi också vid ett tillfälle då vi redan diskuterade att inte gå in för att undvika graviditet, och vi båda kände nog lite grann att vi var okej med att "råka".

Jag har inte gjort ägglossningstest eller liknande, men min menscykel går som en klocka och jag har rätt bra koll på hur min kropp känns vid ägglossning. Jag är därför relativt säker på att jag hade ägglossning (ungefär) i tisdags. I tisdags morse blev det dessutom ett "riktigt försök".

Nu vet jag förstås att chansen för mig att bli gravid på första försöket är väldigt liten, om än inte obefintlig. Båda mina tidigare graviditeter tog sig snabbt - på första försöket för första graviditeten, andra månaden för andra. Men, det var ju snart 19 år sedan, givetvis har kroppen förändrats och i det här avseendet sannolikt "försämrats" sedan dess!

Jag hoppas naturligtvis ändå, och har väl en lite överdriven uppmärksamhet mot eventuella tidiga tecken. I går började jag få lite lätt mensvärksliknande smärta. I dag har det fortsatt, lite som mensvärk men lite annorlunda, och i dag också en liten, liten blödning - Ca 9 dagar innan förväntad mens.

Jag kände inte av några sådana här tidiga symptom tidigare, men, igen - det var många år sedan och jag kände inte min kropp lika bra då, som jag gör nu.

Så nu tänker jag... Vågar jag alls hoppas? Det kan ju vara ett ägg som fäst i livmodern. Jag kan ha missbedömd ägglossningen med någon dag, och att det därför "blev till" redan förra helgen. Eller är det en väldigt tidig mens? Eller - vilket jag väl mest tror - att jag inbillar mig och förstorar upp små symptom till något större.

Jag kan testa med Clearblues tidiga test allra tidigast på torsdag. Tills dess vill jag mest "bara" få ur mig lite funderingar, och på något vis dela med mig av hoppet lite här där jag är mer anonym än om jag pratar med någon i min närhet. Det känns lite bättre än att blanda in någon annan (utöver min man) i vår närhet i ett så här tidigt skede.

 

[Skuggviol]

Ber om ursäkt för att jag inte taggar någon som kanske vore lämpligt att göra, men jag känner att jag verkligen inte har koll på var i processen alla befinner sig, så jag frågar mer allmänt i stället.

Hur ser det ut för er nu, är det någon som väntar och hoppas på att få plussa nu snart?

Vi bestämde oss för att försöka precis inför ÄL, så rent statistiskt finns det väl en chans för mig, om än väldigt liten. Det absolut tidigaste jag kan göra ett tidigt test är på torsdag, så nu har jag väl en knapp vecka av inbillade symptom framför mig

Jag är på ÄL+10 idag väntar och väntar på att få testa. Vi fick till det i rätt tid och kroppen har get tydliga tecken på ÄL så jag hoppas verkligen att det tog sig nu.. Ska försöka hålla mig lite till och testa till helgen

 

[MML]

Jag är på ÄL+10 idag väntar och väntar på att få testa. Vi fick till det i rätt tid och kroppen har get tydliga tecken på ÄL så jag hoppas verkligen att det tog sig nu.. Ska försöka hålla mig lite till och testa till helgen

Så spännande, jag håller tummarna för dig också!

Själv har jag räknat att jag är på ÄL + 7, men jag lutar allt mer åt att nog hade ÄL några dagar tidigare. Jag har beställt flera olika tidiga tester, som borde komma i morgon. Ska dock verkligen försöka att vänta i alla fall till torsdag, men längre än så tror jag inte att jag klarar

 

[Gunnels]

Bara äl+2 här så inget spännande på G. Efter förra ägglossningen hade jag ju alla möjliga konstiga symtom så kommer ju inte våga tro på något även om jag skulle känna mig gravid

 

[MML]

Jag kunde inte vänta längre


Det är ju fortfarande "för tidigt" för att testa egentligen (det här är inte ett testa-tidigt-test), men jag tycker mig se ett svagt, svagt teststreck, eller inbillar jag mig? Jag har försökt att mixtra lite med färgerna (ökat kontrast o. s. v. ) för att se bättre, men jag vet inte om det hjälpte.