Ensamkatt

[Kaching]

Skulle behöva lite hjälp att spåna.

Jag och f.d. sambon bröt upp nyligen och vi är just nu i "bodelningen". Vi har två katter tillsammans. Den ena hade han redan när vi blev tillsammans, och den andra skaffade vi som sällskap till den första katten då vi båda jobbar mycket.

Katterna är kompisar. Leker varje dag tillsammans men sover aldrig tillsammans (den första katten håller sig mest för sig själv eller hos människor när det är vila).

Den nyaste katten är en vildkatt som inte vågar bli klappad (förutom vid intensiv matmuta), men han är alltid med och han är en högt älskad katt.

I och med att jag och f.d. sambon har gjort slut så var en av de jobbigaste sakerna att tänka på att katterna skulle försvinna ur mitt liv. Den första katten ska självklart bo med exet då katten älskar exet mest av allt i hela vida världen. För att mitt hjärta inte ska gå i tusen bitar har jag bett om att få ha kvar den nyaste katten på prov hos mig ett tag. Jag är villig att jobba mer hemifrån och kortare dagar på kontoret för att han inte ska få vara ensam lika mycket. Jag och f.d. sambon är överrens om att om det inte funkar så får nyaste katten flytta hem till honom och bo med den andra katten.

Nu till mina frågor:
1. Hur lång tid ska jag ge det? Jag antar att han inledningsvis inte kommer att förstå var den andra katten är. Hur vet jag om en katt är ok med att vara ensamkatt eller inte?
2. Bör jag helt enkelt bara se mig om efter en ny kattkompis till den katt jag behåller på en gång?

Tar tacksamt emot tips, råd och kloka ord!

 

[sthu]

När jag och mitt ex flyttade isär hade vi tre katter. En av dem hade jag skaffat innan vi flyttade ihop. Hon fick flytta med mig när jag lämnade.
Visst tog det ett litet tag men katten vande sig snabbt vid att vara ensam. Hon hade i och för sig varit det tidigare så jag visste att det skulle gå bra.

Går det prova och om det känns bra, så prova. Jag vet inte hur lång tid man ska ge det men minst en månad tror jag.

Lycka till

 

[Gimlan]

Skulle behöva lite hjälp att spåna.

Jag och f.d. sambon bröt upp nyligen och vi är just nu i "bodelningen". Vi har två katter tillsammans. Den ena hade han redan när vi blev tillsammans, och den andra skaffade vi som sällskap till den första katten då vi båda jobbar mycket.

Katterna är kompisar. Leker varje dag tillsammans men sover aldrig tillsammans (den första katten håller sig mest för sig själv eller hos människor när det är vila).

Den nyaste katten är en vildkatt som inte vågar bli klappad (förutom vid intensiv matmuta), men han är alltid med och han är en högt älskad katt.

I och med att jag och f.d. sambon har gjort slut så var en av de jobbigaste sakerna att tänka på att katterna skulle försvinna ur mitt liv. Den första katten ska självklart bo med exet då katten älskar exet mest av allt i hela vida världen. För att mitt hjärta inte ska gå i tusen bitar har jag bett om att få ha kvar den nyaste katten på prov hos mig ett tag. Jag är villig att jobba mer hemifrån och kortare dagar på kontoret för att han inte ska få vara ensam lika mycket. Jag och f.d. sambon är överrens om att om det inte funkar så får nyaste katten flytta hem till honom och bo med den andra katten.

Nu till mina frågor:
1. Hur lång tid ska jag ge det? Jag antar att han inledningsvis inte kommer att förstå var den andra katten är. Hur vet jag om en katt är ok med att vara ensamkatt eller inte?
2. Bör jag helt enkelt bara se mig om efter en ny kattkompis till den katt jag behåller på en gång?

Tar tacksamt emot tips, råd och kloka ord!

Katter är ju lite knäppa, risken är att de inte skulle gilla varandra om de varit isär ett tag. Så det är inte säkert att det kommer funka.

 

[Lingon]

Det är säkert inte det du vill höra men jag hade inte splittrat två katter som trivs bra ihop och är kompisar. Om man gör det kanske det inte funkar att sätta ihop dem igen om man skulle ångra sig. Katter kan vara lite knepiga på det sättet.

Då hade jag hellre köpt en ny katt till mig själv.

 

[Hoarfrost]

När jag var liten flyttade mamma ihop med en snubbe som hade barn. När mamma bestämde att jag skulle få katt efter lite tjat skulle även snubbens barn få katt så klart. Det blev två bröder.
Vi levde väl ihop i 6-7 år. Båda katterna avgudade varandra. Sedan ville inte min mamma och snubben bo ihop längre och vi tog så klart min katt och de tog sin.

Funkade hur bra som helst men det tog kanske 1 månad ungefär innan min katt slutade leta efter brorsan då och då. Jag fokuserade massor på min katt då, eftersom jag förstod att han ju behövde en ny lek och goskamrat blev jag helt enkelt den individen. Jag gav mig alltid tid att leka minst en timme om dagen och bara allmänt umgås massor. Han blev en bra ensamkatt. Det hände ibland i början att jag tog med honom när vi hälsade på hos mammas snubbe och det funkade ok. Men sedan blev det för långt emellan och då var de mest superreserverade mot varandra så då var det ingen idé längre.

Jag tror att de flesta katter funkar som ensamkatter, men att det som andra redan skrivit, kan vara svårt att sätta ihop dem igen och förvänta sig att katterna ska vara ok i hop.

Du känner katterna bäst, och du vet därför bäst om planen kommer funka. Lycka till!

 

[Mia_R]

Jag hade inte särat två katter som trivs tillsammans.

 

[Gimlan]

När jag var liten flyttade mamma ihop med en snubbe som hade barn. När mamma bestämde att jag skulle få katt efter lite tjat skulle även snubbens barn få katt så klart. Det blev två bröder.
Vi levde väl ihop i 6-7 år. Båda katterna avgudade varandra. Sedan ville inte min mamma och snubben bo ihop längre och vi tog så klart min katt och de tog sin.

Funkade hur bra som helst men det tog kanske 1 månad ungefär innan min katt slutade leta efter brorsan då och då. Jag fokuserade massor på min katt då, eftersom jag förstod att han ju behövde en ny lek och goskamrat blev jag helt enkelt den individen. Jag gav mig alltid tid att leka minst en timme om dagen och bara allmänt umgås massor. Han blev en bra ensamkatt. Det hände ibland i början att jag tog med honom när vi hälsade på hos mammas snubbe och det funkade ok. Men sedan blev det för långt emellan och då var de mest superreserverade mot varandra så då var det ingen idé längre.

Jag tror att de flesta katter funkar som ensamkatter, men att det som andra redan skrivit, kan vara svårt att sätta ihop dem igen och förvänta sig att katterna ska vara ok i hop.

Du känner katterna bäst, och du vet därför bäst om planen kommer funka. Lycka till!

Fast katten är ju inte helt tam så lek och umgänge med människa kanske inte funkar i det här fallet.

 

[Hoarfrost]

Fast katten är ju inte helt tam så lek och umgänge med människa kanske inte funkar i det här fallet.

Nej men hon skriver att han alltid är med, det räcker det för att umgås. Man får ju anpassa hur man umgås efter katten.

 

[Kaching]

Tack för alla kloka ord! Det som skaver mest i mig är så klart att jag känner mig egoistisk som splittar på dem för att jag tycker det är så jobbigt att skiljas från båda två. Nu hämtade precis exet ena katten och jag har hulkgråtit ett tag, men jag hoppas att det känns bättre imorgon.

Jag tar med mig det ni säger ang. Att det nog är oklokt att sätta ihop dem igen om nya katten inte trivs som ensamkatt. Den närmsta tiden kommer han att få extra mycket kärlek och uppmärksamhet. Även om han inte går att klappa så är han alltid med, och leker gärna med kattleksaker. Än så länge verkar han inte ha förstått vad som har hänt.

I mitt flöde dök det upp hur en väldigt skygg katt blivit tillbakalämnad till ett katthem efter att ha bott 1,5 år i sin nya familj, underförstått att han hade gjort för få framsteg. Det kändes som att den katten skulle kunna bli en fin kattkompis till katten jag har kvar. Jag ska åka till katthemmet nästa vecka och se hur det känns.

 

[IngelaH]

Tack för alla kloka ord! Det som skaver mest i mig är så klart att jag känner mig egoistisk som splittar på dem för att jag tycker det är så jobbigt att skiljas från båda två. Nu hämtade precis exet ena katten och jag har hulkgråtit ett tag, men jag hoppas att det känns bättre imorgon.

Jag tar med mig det ni säger ang. Att det nog är oklokt att sätta ihop dem igen om nya katten inte trivs som ensamkatt. Den närmsta tiden kommer han att få extra mycket kärlek och uppmärksamhet. Även om han inte går att klappa så är han alltid med, och leker gärna med kattleksaker. Än så länge verkar han inte ha förstått vad som har hänt.

I mitt flöde dök det upp hur en väldigt skygg katt blivit tillbakalämnad till ett katthem efter att ha bott 1,5 år i sin nya familj, underförstått att han hade gjort för få framsteg. Det kändes som att den katten skulle kunna bli en fin kattkompis till katten jag har kvar. Jag ska åka till katthemmet nästa vecka och se hur det känns.

För att få en skyggis till tryggis ÄR det ju bra om katten har en kompis och känner sig skyggisen trygg med katten den bor med nu, kanke den blommar upp till tryggis snabbare. Men om du kan tänka dig att skaffa en till kompis, så kan även det bli bra även om det kan bli kaos om bägge är lite otrygga.

Det är svårt. Men jag hoppas att du o ditt ex kommer till en hållbar lösning för alla parter, såväll två- som fyrbenta.

 

[Mia_R]

Tack för alla kloka ord! Det som skaver mest i mig är så klart att jag känner mig egoistisk som splittar på dem för att jag tycker det är så jobbigt att skiljas från båda två. Nu hämtade precis exet ena katten och jag har hulkgråtit ett tag, men jag hoppas att det känns bättre imorgon.

Jag tar med mig det ni säger ang. Att det nog är oklokt att sätta ihop dem igen om nya katten inte trivs som ensamkatt. Den närmsta tiden kommer han att få extra mycket kärlek och uppmärksamhet. Även om han inte går att klappa så är han alltid med, och leker gärna med kattleksaker. Än så länge verkar han inte ha förstått vad som har hänt.

I mitt flöde dök det upp hur en väldigt skygg katt blivit tillbakalämnad till ett katthem efter att ha bott 1,5 år i sin nya familj, underförstått att han hade gjort för få framsteg. Det kändes som att den katten skulle kunna bli en fin kattkompis till katten jag har kvar. Jag ska åka till katthemmet nästa vecka och se hur det känns.

Varför lät du inte katten följa med den andra och skaffat nya från katthemmet, vad gör du om den nya katten inte fungerar med den gamla och det inte går att sammanföra de gamla igen, omplacerar bägge två om han inte trivs ensam?

Jag tycker inte alls du lyssnar och tar till dig utan kör ditt eget race på bekostnad av katten och stackars omplacerade katt som hamnat på katthemet igen efter 1.5 år i en familj och som nu ska vara försökskatt igen.

 

[Kaching]

Varför lät du inte katten följa med den andra och skaffat nya från katthemmet, vad gör du om den nya katten inte fungerar med den gamla och det inte går att sammanföra de gamla igen, omplacerar bägge två om han inte trivs ensam?

Jag tycker inte alls du lyssnar och tar till dig utan kör ditt eget race på bekostnad av katten och stackars omplacerade katt som hamnat på katthemet igen efter 1.5 år i en familj och som nu ska vara försökskatt igen.

Det är såklart inte det jag vill höra nu när jag sitter och är jätteledsen över att den ena katten har flyttat, och när jag precis skrivit att det som skaver mest är just att jag känner mig egoistisk som splittrar på dem. För mig är det inte likvärdigt att skaffa nya katter som substitut för katterna jag har levt med i flera år. De är mina kompisar och familjemedlemmar, och det är just därför tanken att skiljas från dem båda känns fruktansvärt tungt.

Nu åkte ena katten idag, och jag får ta tiden som den kommer och hoppas på att katten som är kvar hos mig tar det med ro (vilket han har gjort hittills, men det kan såklart förändras).

Din kommentar gjorde mig ännu mer ledsen än vad jag redan är, så nu vet jag inte hur jag ska göra. Att skiljas från båda katterna känns fruktansvärt (speciellt i samband med att jag brutit upp med min sambo sedan 4 år tillbaka), men jag kanske helt enkelt är en egoistisk satmara som inte vill skiljas från min katt.

 

[Lilla]

Varför lät du inte katten följa med den andra och skaffat nya från katthemmet, vad gör du om den nya katten inte fungerar med den gamla och det inte går att sammanföra de gamla igen, omplacerar bägge två om han inte trivs ensam?

Jag tycker inte alls du lyssnar och tar till dig utan kör ditt eget race på bekostnad av katten och stackars omplacerade katt som hamnat på katthemet igen efter 1.5 år i en familj och som nu ska vara försökskatt igen.

Kan man inte vara lite mjukare här?
Det finns olika sätt att säga en sak.

 

[Mia_R]

Det är såklart inte det jag vill höra nu när jag sitter och är jätteledsen över att den ena katten har flyttat, och när jag precis skrivit att det som skaver mest är just att jag känner mig egoistisk som splittrar på dem. För mig är det inte likvärdigt att skaffa nya katter som substitut för katterna jag har levt med i flera år. De är mina kompisar och familjemedlemmar, och det är just därför tanken att skiljas från dem båda känns fruktansvärt tungt.

Nu åkte ena katten idag, och jag får ta tiden som den kommer och hoppas på att katten som är kvar hos mig tar det med ro (vilket han har gjort hittills, men det kan såklart förändras).

Din kommentar gjorde mig ännu mer ledsen än vad jag redan är, så nu vet jag inte hur jag ska göra. Att skiljas från båda katterna känns fruktansvärt (speciellt i samband med att jag brutit upp med min sambo sedan 4 år tillbaka), men jag kanske helt enkelt är en egoistisk satmara som inte vill skiljas från min katt.

Du får kalla dig vad du vill men jag tycker inte du sätter katten/katternas mående före dig själv.
Jag har släppt både katter och hundar för deras skull och inte min vid separation, men jag ser mig inte heller som en fullblodsegoist och kallar mig inte heller för egoistisk satmara men du känner dig själv bäst.

 

[TinyWiny]

Huruvida en skygg katt mår bättre av kattsällskap eller inte är väldigt individuellt men att ta en till skygg katt tror inte jag är rätt väg att gå. Jag har tagit hand om många hemlösingar som bara har dykt upp i mitt stall och att ha en katt som inte är rädd för människor utan istället tyr sig till människor är tusen gånger bättre än flera skygga katter. De tar helt enkelt efter sin kompis när kompisen visar att människor är himla bra mat och klappmaskiner men förutsättningen är ju då att katterna trivs ihop. Med två skygga är risken att de istället blir än skyggare båda två. En ensam skygg katt kan också vända helt och bli en mindre skygg katt när hen är ensam.

En katt som kom hit var extremt rädd för människor. Till den grad att hon flög på väggarna i stallet i panik när jag kom in i stallet. Hon skulle bara ut och bort från människor, kosta vad det kosta ville. Det var hjärtskärande att se hennes panik. Något år efter kom en annan katt som jag är övertygad om hade haft ett hem där han som liten hade blivit socialiserad. Han hade enorma problem med skabb i öronen och efter bara några dagar var han så tam att jag kunde börja behandla skabben, dvs. droppa honom i öronen. Tyvärr kom och gick han och jag kunde därför inte behandla honom varje dag och en dag var det så illa att öronbasen var så svullen att det inte längre fanns något mellanrum mellan öronen. Jag åkte till veterinären. Han var så rädd att han tömde tarmen upprepade gånger i bilen men efter sövning och rengöring av öronen (jag lät kastrera honom samtidigt trots att jag inte visste vems katt det var för att ta risken att han försvann som fertil ville jag inte) kunde jag trots "sveket" jag utsatt honom för behandla den kvarvarande inflammationen med droppar och oral medicin i någon vecka-tio dagar. Den katten bodde kvar här resten av sitt liv och lärde andra hemlösingar att den där människan är riktigt bra! Bättre socialiseringshjälp hade jag aldrig kunnat få! Katten som i början flög utmed väggarna i panik blev aldrig någon katt man kunde gosa med men en lätt strykning över ryggen gick bra även om det inte var något hon uppskattade så mycket och hon blev väldigt väldigt pratsam. Kom gärna och pratade och gosade genom att rulla på golvet när jag kom ut i stallet. Förändringen blev verkligen total men tabar blev hon aldrig.

Nuvarande katt kommer från ett katthem och hon var visserligen tabar i mindre utrymme (det var det enda kravet jag hade för mitt hjärta ville brista när jag inte kunde ta katter till veterinär vid behov för att de var omöjliga att fånga in) men var annars väldigt skygg. Hon tillbringade sin första vecka här under en lastpall och vågade inte komma fram. Numera är hon en enormt social katt mot människor hon känner och även om det märks att hon inte blev socialiserad som liten (hon ger gärna hårda "kärleksbett" när hon gosar bland annat) så är hon inte rädd längre. Kommer det mycket folk går hon undan men inte så att hon gömmer sig utan hon lägger sig någonstans och lägger tassen över ögonen, typ, jag ser er inte så ni finns inte. Total ignorans men rädd är hon inte och är det bara enstaka som hälsar på kommer hon som vanligt och bryr sig inte alls.

Jag tycker alltså att du ska ge din katt tid. Sätt inte ihop katten med ytterligare en skygg katt i nuläget utan låt din katt få lite tid. Katter är ju inga flockdjur utan solitärer och även om de kan trivas ihop så kan de i vissa fall trivas bättre ensamma. Nuvarande katt är mycket tydlig med att hon avskyr andra katter. Hundar går däremot väldigt bra. Hon såldes som stallkatt då hon avskydde att vara inne men hon flyttade in efter ett halvår här och ligger nu på stolen bredvid mig och sover. Katter kan överraska en så försök tänka bort ångesten över att katten nu är ensam för det är din ångest och den är helt förståelig när ditt förhållande är över. Vill du underlätta för katten så skaffa feliway (inte friends utan den vanliga) och sätt i eluttaget. Feliway innehåller lugnande feromoner och kan vara en bra hjälp vid förändringar.

Och du, jag hade inte heller lämnat något djur vid en separation och kanske gör det mig till en egoist men djuren har alltid varit mina. Inte bara i själ och hjärta utan även på pappret. Att förlora även mina djur vid en eventuell separation är en risk jag inte är villig att ta.

 

[mackan]

@Mia_R jag håller inte med och väldigt generaliserande på onödigt sätt.

@Kaching du kommer märka på katten om den känner sig ensam. Självklart måste du spendera tid med den nu extra, men jag tolkar det som att du bor kvar och inte är den som flyttat eller?

isåfall hade jag låtit det gå ett tag och stabilisera sig innan jag bedömde om katten behöver sällskap av annan katt eller ej.
Spenderar man mycket tid med en fd skyggis så är det inte ovanligt att de blir tama snabbare än när de har en annan katt i hushållet.
Lycka till och försök att inte ta ut oron i förskott innan du ser hur det artar sig - det kan gå jättejättebra!