Ensamma hundar i hundgård (utbruten från Val av hundras)

[Otherside]

Alltså jag är som sagt också skeptisk till att gymnasieelev utan hundvana verkligen kommer att orka men jag vänder mig emot att det skulle vara synd om hundar i hundgård i största allmänhet.

Och jag har som sagt vänt i frågan, efter alla argument jag läst. Jag är nog färgad av erfarenheter, eller observationer kanske, av specifika fall som givetvis inte är representativa för "hundar i hundgård" i stort.

 

[Is]

Det som försvinner i diskussionen är ju individerna... Hundar är individer precis som allt annat, med egna preferenser.
Vi har 3 hundar idagsläget. 2 tikar 1 hanne. Tikarna leker dag ut och dag in det är ett jäkla jobb att sära på dem när de är inne för att få någon form av lugn och ro. De 2 tillbringar stora delar av dagarna i hundgård (och härjar där också). Hannen fick vi i stället lämna över till grannen, dels trivs han inte med livet med småbarn och dels trivs han inte med livet tillsammans med de livliga tikarna. Hos grannen ligger han ensam inne hela dagarna. Han älskar människor men tycker mest det är jobbigt om någon kommer och "stör" honom mitt på dagen. Grannen far hem på lunch men ofta vägrar hunden då kliva upp från soffan ens för att gå ut och kissa. Hunden är aktiv på eftermiddagarna och kan komma över hit och träffa tikarna men han är inte alls lockad av att stanna här hemma någon längre stund. Han gillar heltänkelt lugn och ro.
Min första schäfertik va ett mellanting. Hon valde också ensamhet före sällskapet av andra hundar men då va hon istället mattes in i hjärtat och kunde gå över eld om hon bara fick vara i närheten av mig (att stanna hemma hos mina föräldrar och deras hundar var för henne exempvis inget alternativ då gjorde hon allt för att öppna dörrar och ta sig ut för att leta upp mig) tanken va att hon skulle bo kvar hemma när jag flyttade för gymnasium och då va borta på veckorna men vi fick snabbt tänka om. Att ligga ensam i min lägenhet va betydligt lugnare för henne för då visste hon att jag iaf kom hem varje dag (men sov jag över hos pojkvännen på en helg rymde hon från mamma och pappa så pojkvännen fick gott acceptera att hunden följde med )

 

[BornAgain]

Som vanligt beror det väl på.

Jag är tveksam till att skaffa hund för nöje/sällskap om förutsättningarna redan från början är mycket ensamtid (detta oavsett om hunden är ensam ute eller inne - även om ute är att föredra). En arbetsdag heltid är 8h + lunch + resor till och från och inställning/avslut = lätt tio timmar eller mer. Innan man har hunden vet man inte hur den individen är eller ens om den går att ensamträna. Är det en första hund man vet inte heller om man själv är beredd att lägga så gott som all sin lediga tid i veckorna utöver sömn, mat och personlig hygien på att sysselsätta sin hund. (24 h -10 h - 8 h hygien och sömn = 6 h till oväntade saker, mat, nöjen, egen träning... och hund). Och rensa hundgård på helgerna (fast andra bukefalisters hundar går nog på potta eller rastar en max två gånger om dagen - jag är nog ensam här om att ha piss-nissar)

Det blir annorlunda om man är fler än en som kanske har lite olika tider eller om man kan komma hem och titta till på lunchen. Eller mer flexibla tider (tre istället för fem dagar i veckan, fem timmars arbetsdag istället för åtta timmar gör skillnad)

Jag tror också att hundar - liksom hästar och människor - vinner annat än konstant skojs och lek av att ha "flockmedlemmar" i närheten. Det är lättare att sova och ta det lugnt om man är fler som håller vakt. Så jag skulle vara väldigt tveksam till en ensam hund hela dagar i en hundgård - jag tror att andra hundar i närheten gör skillnad, även om de inte sitter i samma bur/inhängnad. Många vilda hunddjur är flockdjur (förutom rävarna är en varg i Rumänien och manvargen är de undantag jag kommer på på rak arm). Ferala hundar bildar aggregat eller lösa flockar.

Detta betyder att jag (även om jag tror att det fungerar om man t.ex.i nte jobbar heltid eller delvis jobbar hemma) är väldigt tveksam till att så många i trådarna här uppmuntrar till ensama hundar i hundgård. Jag har också varit med om tidigare hundhållning och anser inte att vi ska tillbaka till ensamma hundar som om de hade tur blev rastade av familjens barn under lunchen

 

[Otherside]

Jag är också tveksam till mångas övertro på sin själva när det gäller att aktivera en hund på den tid de har till sitt förfogande efter skola, jobb, familj, kompisar etc. I vart fall om det är ens första hund. När jag bokade valp hos min uppfödare (av bruksras) sa hon just detta: Köpare har fantastiska planer på all träning, tävling och annan aktivitet de ska ha med sina hundar ... och sen, efter ett år, blev det typ ingenting. Ganska få valpköpare fullföljer sina stora planer, helt enkelt för att "livet" kom emellan. För somliga är hundlivet det viktigaste och det som de brinner för, men för de flesta är hundlivet nåt som måste passa in när det finns tid och ork, och ibland blir det då ett absolut minimum.

Men hur ska man veta, om det är ens första hund och man verkligen drömmer om ett aktivt liv med hund? Viktigast, som i ts fall (i originaltråden) är nog att man har uppbackning av en intresserad familj.