Om hunden inte lugnar sig.
Självklart lugnade den sig inte, att vara hysterisk gjorde ju uppenbarligen så att den fick komma ut. Har det väl gått så långt är det dock extremt svårt att få en beteendeförändring. De allra flesta lugnar sig förr eller senare, förutsatt att det inte ger en positiv effekt att vara hysterisk. Men det är klart att det finns individer som blir så stressade att de riskerar att skada sig själva innan de kommer så långt. Är de så bundna till en annan hund känns det ju dock som att man borde försöka så gott det går, vad gör man annars om den andra hunden dör tex? Oftast så lugnar de sig då efter ett tag men då om något finns risk för att de blir riktigt deprimerade.
Varför skulle hundens grundpersonlighet förändras så pass mycket? Det tror jag faktiskt inte på,alla mina har kunnat vara ensamma från 8 veckor tror den tryggheten är medfödd. Vissa hundar kan bara inte vara själva oavsett ålder. Tycket dina tips om koja är bra men samtidigt känner jag att varför tvinga en hund till något som ger den så mycket ångest,jag hade inte lämnar en sån här hund själv annat än i bilen.Hon är ju "bara" 16 månader och alltså inte en mogen, vuxen hund ännu. Det är klart att det är värt det att fortsätta träna tänker jag!Många hundar landar inte i sig själva förrän de är runt tre-fyra år så jag tycker att det känns tidigt att ge upp. Jag har inte själv haft någon hund med svår separationsångest, men har ni provat med en riktig koja? Alltså ett avskilt hundhus/grotta/whatever i huset?
Jag skulle på allvar se hur hon reagerar i bil också. Man vet aldrig.
Men det där med att lämna och "vänta ut" tror jag personligen verkligen inte på. Jag tror att det bygger ångest.
Nej en hund med separationsångest lugnar sig inte. Man måste skilja på ångest och en hund som vill få sin vilja igenom. Jag har haft en hund med separationsångest. Det var totalpanik när man försökte lämna inomhus, jag vet varför han fick det och vi jobbade mycket med problemet. Tack och lov var han nöjd i bilen och relativt tillfreds i hundgården. Han gick även att lämna i bur på tävlingar. Men inomhus blev han hysterisk.
Jag lider med dig, har också en hund som inte kan lämnas hemma, hon är 14 mån och jag bor i lägenhet samt är ensamstående. Med andra ord börjar jag känna mig rätt låst. Tackolov kan hon utan problem vara ensam i bilen, så det är min räddning.
Jag upplever dock inte att min hund har samma stress och ångest som din. Jag upplever mer att hon blir "sur" för att hon inte får följa alltid. Hon kan nämligen själv välja att gå och lägga sig i andra rum, samt välja att inte följa med mig när jag går iväg. När hon väljer själv är hon också tyst, men om jag väljer att hon ska stanna är det ett jävla liv. Pga mina grannars oförståelse har jag inte kunnat träna henne i den utsträckning som behövts. Jag börjar känna att jag måste köpa ett eget hus bara för att kunna ensamträna min hund...
Här är det som jag tycker är svårt att förstå: hur vet jag att min hund har "stress och ångest"? Och inte "bara" blir sur? Hundtränaren jag hade ansåg inte att hon hade panik eller något i den stilen. hon ansåg att hunden protesterade. Vår hund kan, precis som din, välja att stanna kvar i ett rum när vi lämnar det, eller gå in i ett eget rum för att vila sig eller gnaga på nåt. Hon är ingen "skugga" som jag vet att hundar kan vara. Hon var det när hon var yngre, men inte nu längre.
Å andra sidan: vare sig det är stress eller ångest eller "surhet" eller protest - så är det lik förbaskat ett problem. Tack för din hjälp!
Vi har lagt träningen på is över sommaren, nästan tre månader. Vi har också testat att låta henne ha tillgång till hela nedervåningen (övervåningen är hon sällan intresserad av).
Nu kom mina svar på fel ställe... Ville också svara:
Det här är intressant, för jag har ju läst och hört överallt att hunden ska vara trött fysiskt och psykiskt - så att hon bara somnar. Jag slutade med den grejen före sommaren. Eftersom jag upplevde nästan som djurplågeri att stimulera en hund så till den milda grad när man vet att hunden har små utsikter att kunna slappna av och sova som hon behöver. Det kändes skittaskigt och fel väg att gå, så jag är med dig där. Ville bara skriva i mitt första inlägg att ja, jag har aktiverat - jag vet att de flesta vill att man göra det. Men nu slutat.
Jag tror också hon är född så här. Hon var väldigt ängslig när vi hämtade henne hos uppfödaren och uppfödaren sade att hon, hunden, var väldigt bunden till henne själv, på ett annat sätt än de andra i kullen. Så det förde hunden med sig, även om hon nu verkar tycka att det räcker med en människa hon i alla fall känner hyfsat, som grannar och kompisar. Det måste inte vara vi. Men ensamhet klarar hon inte. Det är tråkigt att tänka att det är en grundpersonlighet, det gör mig inte så hoppfull inför framtiden.
