Ensamträning - kan det vara omöjligt vara ensam?

[Angel]

Det här är intressant, för jag har ju läst och hört överallt att hunden ska vara trött fysiskt och psykiskt - så att hon bara somnar. Jag slutade med den grejen före sommaren. Eftersom jag upplevde nästan som djurplågeri att stimulera en hund så till den milda grad när man vet att hunden har små utsikter att kunna slappna av och sova som hon behöver. Det kändes skittaskigt och fel väg att gå, så jag är med dig där. Ville bara skriva i mitt första inlägg att ja, jag har aktiverat - jag vet att de flesta vill att man göra det. Men nu slutat.

Jag gör ingen grej av det när jag går ut, ingen i familjen gör det. Vi har gjort som du föreslår - hon kan vistas i de rum hon har favortiplatser i - och det går bra till en tidsperiod av fem - sju minuter. Det är så svårt att beskriva i en sån här tråd, för allting är ju inte exakt likadant och hunden beter sig inte exakt på samma sätt hela tiden.
Jag har inte ångestkänslor när jag lämnar. Jag är inte så hårt knuten till henne; hon är hela familjens hund även om man märker att hon tycker att min man och jag är huvudpersonerna.

Man kan inte dra likhetstecken mellan fysisk och psykisk trötthet när det kommer till inlärning. Fysisk motion innan förbättrar både koncentration och minne. Psykisk stimulans innan är mer individuellt. Ju mer saker man kan sen innan, desto lättare är det att lära sig och komma ihåg nya saker men för lång tid av koncentration och psykisk trötthet försvårar generellt.

 

[Havanais]

Man kan inte dra likhetstecken mellan fysisk och psykisk trötthet när det kommer till inlärning. Fysisk motion innan förbättrar både koncentration och minne. Psykisk stimulans innan är mer individuellt. Ju mer saker man kan sen innan, desto lättare är det att lära sig och komma ihåg nya saker men för lång tid av koncentration och psykisk trötthet försvårar generellt.

Men vilken typ av inlärning talar du om nu? man kan väl heller inte dra likhetstecken mellan alla olika saker det går att lära sig?

 

[Angel]

Men vilken typ av inlärning talar du om nu? man kan väl heller inte dra likhetstecken mellan alla olika saker det går att lära sig?

Nej, det är klart men på ett generellt plan. Jag menar där man ska lära sig eller tänka ut någonting som sen ska kommas ihåg. Redan inlärda och lagrade minnen och färdigheter kan då användas som referens för det man ska lära sig och det blir lättare att förstå vad man ska göra och komma ihåg det. Fysisk motion, speciellt konditionsträning, verkar göra att minnen lagras bättre efteråt. Riktigt varför verkar det inte finnas något entydigt svar på än. Fysisk motion är också ångestdämpande och endorfinfrisättande så det finns ingen anledning till att säga att hunden inte ska få röra på sig ordentligt innan ensamhetsträning. Då menar jag typ joggingtur, inte att hunden ska vara totalt utpumpad.

Motoriska färdigheter har lite mer med rent fysiska kopplingar mellan nerver och muskler att göra.

 

[farin]

Det här är intressant, för jag har ju läst och hört överallt att hunden ska vara trött fysiskt och psykiskt - så att hon bara somnar. Jag slutade med den grejen före sommaren. Eftersom jag upplevde nästan som djurplågeri att stimulera en hund så till den milda grad när man vet att hunden har små utsikter att kunna slappna av och sova som hon behöver. Det kändes skittaskigt och fel väg att gå, så jag är med dig där. Ville bara skriva i mitt första inlägg att ja, jag har aktiverat - jag vet att de flesta vill att man göra det. Men nu slutat.

Jag gör ingen grej av det när jag går ut, ingen i familjen gör det. Vi har gjort som du föreslår - hon kan vistas i de rum hon har favortiplatser i - och det går bra till en tidsperiod av fem - sju minuter. Det är så svårt att beskriva i en sån här tråd, för allting är ju inte exakt likadant och hunden beter sig inte exakt på samma sätt hela tiden.
Jag har inte ångestkänslor när jag lämnar. Jag är inte så hårt knuten till henne; hon är hela familjens hund även om man märker att hon tycker att min man och jag är huvudpersonerna.

Jag funderar här lite tvärtom. Om ni tänker ut en rutin som skulle passa er att ha när ni går ut, tex ge ett mindre ryggen, slänga ut några godisarhon får äta medans hon letar efter dem (gärna i någon fluffigare matta så blir det nosaktivering också). Och så börjar nu göra den rutinen, alla i familjen, så fort en av er går ut. Hon ska alltså i nuläget inte lämnasensam med den nya rutinen, utan någon är alltid hemma med henne. Tanken är att rutinen inte ska förknippas med ångest, utan tvärtom, någon går, jag är inte ensam, ändå fårjag godis, härligt! När det fungerar, och det kan ta månader, så att hon inte först kollar av att hon är ensam, utan äter i lugn och ro och sen kan lägga sig och koppla av, då kan ni fundera på nästa steg.
Eventuellt får sen som är hemma hjälpa henne att förstå att efter godis är det vila som är nästa steg. På det sätt som ni idag/tidigare hjälpt valpen att komma till ro.
Värt att prova tänker jag. Men viktigt att inte gå för fort fram och lämna för tidigt!

 

[marsve]

En sak som jag läste en gång var att hundar som inte sover i ägarens säng sällan har separationsångest. Vilket inte betyder att alla hundar som sover i ägarens säng har det. Men tydligen kunde det vara en bra idé att se över sovarrangemanget för att få lite hjälp på vägen.
Mycket anektodiskt har jag haft två hundar, en med separationsångest och en utan - gissa vilken som sov i min säng...

 

[Havanais]

Jag funderar här lite tvärtom. Om ni tänker ut en rutin som skulle passa er att ha när ni går ut, tex ge ett mindre ryggen, slänga ut några godisarhon får äta medans hon letar efter dem (gärna i någon fluffigare matta så blir det nosaktivering också). Och så börjar nu göra den rutinen, alla i familjen, så fort en av er går ut. Hon ska alltså i nuläget inte lämnasensam med den nya rutinen, utan någon är alltid hemma med henne. Tanken är att rutinen inte ska förknippas med ångest, utan tvärtom, någon går, jag är inte ensam, ändå fårjag godis, härligt! När det fungerar, och det kan ta månader, så att hon inte först kollar av att hon är ensam, utan äter i lugn och ro och sen kan lägga sig och koppla av, då kan ni fundera på nästa steg.
Eventuellt får sen som är hemma hjälpa henne att förstå att efter godis är det vila som är nästa steg. På det sätt som ni idag/tidigare hjälpt valpen att komma till ro.
Värt att prova tänker jag. Men viktigt att inte gå för fort fram och lämna för tidigt!

Intressant förslag! Det är knepigt med ensamträningen också just för att vi är sex personer med hemskt olika tider som kommer och går. Men det där borde ju gå att följa! Vill nämna att jag innan jag anlitade proffsmänniskan hade en annan rutin som var att jag fyllde en kong som satt fast i ett snöre. Det band jag fast i hennes innekoja. sen gick jag. Då låg hon bara där och gnagde och verkade inte märka att jag gick. Jag var mycket glad för detta ända tills jag en dag kom tillbaka efter att det goda var slut - en dryg halvtimme - och då var hon i upplösningstillstånd...

 

[Havanais]

En sak som jag läste en gång var att hundar som inte sover i ägarens säng sällan har separationsångest. Vilket inte betyder att alla hundar som sover i ägarens säng har det. Men tydligen kunde det vara en bra idé att se över sovarrangemanget för att få lite hjälp på vägen.
Mycket anektodiskt har jag haft två hundar, en med separationsångest och en utan - gissa vilken som sov i min säng...

Hon sover ibland i vår säng, ibland i en klädhög i barnens rum, ibland i soffan i arbetsrummet... Lite efter hennes humör som det verkar.

 

[Bonica]

En sak som jag läste en gång var att hundar som inte sover i ägarens säng sällan har separationsångest. Vilket inte betyder att alla hundar som sover i ägarens säng har det. Men tydligen kunde det vara en bra idé att se över sovarrangemanget för att få lite hjälp på vägen.
Mycket anektodiskt har jag haft två hundar, en med separationsångest och en utan - gissa vilken som sov i min säng...

Alltså nej bara nej !!
Samtliga av mina hundar sover i sängen ingen har seperationsångest!

 

[Bonica]

Hon sover ibland i vår säng, ibland i en klädhög i barnens rum, ibland i soffan i arbetsrummet... Lite efter hennes humör som det verkar.

Har ingen betydelse, finns gott om hundar som kan sova i eget rum när ägaren är hemma men ändå inte klara att vara ensamma hemma och hundar som är som klister på en när man är hemma men som inte har några problem att vara själva, har själv en sådan klisterhund

 

[Havanais]

Har ingen betydelse, finns gott om hundar som kan sova i eget rum när ägaren är hemma men ändå inte klara att vara ensamma hemma och hundar som är som klister på en när man är hemma men som inte har några problem att vara själva, har själv en sådan klisterhund

Och det är ju alltså väldigt svårt att få statistiskt underlag på olika saker här... det som funkar för någons hund funkar inte för någon annans. Jag är medveten om det. Men ändå tacksam för alla som tar sig tid att skriva här, även om jag nästan håller på att känna mig mer uppgiven nu än innan jag frågade

 

[Bison]

En sak som jag läste en gång var att hundar som inte sover i ägarens säng sällan har separationsångest. Vilket inte betyder att alla hundar som sover i ägarens säng har det. Men tydligen kunde det vara en bra idé att se över sovarrangemanget för att få lite hjälp på vägen.
Mycket anektodiskt har jag haft två hundar, en med separationsångest och en utan - gissa vilken som sov i min säng...

Tror inte det har något samband alls.
Ingen av de hundar jag eller familjen haft har haft separationsångest och alla har sovit i sängen.
Tror mer på att det är en egenskap hunden föds med.

 

[Sel]

Varför skulle hundens grundpersonlighet förändras så pass mycket? Det tror jag faktiskt inte på,alla mina har kunnat vara ensamma från 8 veckor tror den tryggheten är medfödd. Vissa hundar kan bara inte vara själva oavsett ålder. Tycket dina tips om koja är bra men samtidigt känner jag att varför tvinga en hund till något som ger den så mycket ångest,jag hade inte lämnar en sån här hund själv annat än i bilen.

Jag tror naturligtvis inte att hunden ska fylla tre år, plötsligt bli mogen och inte ha ångest längre men jag tror absolut att en vuxen hund som landat i sig själv kan ha lättare att hantera vissa situationer. Med fortsatt stöd och rätt träning naturligtvis. Just den ålder TS hund befinner sig i kan ju vara lite extra besvärlig (upplever jag i alla fall).
Jag märkte stor skillnad på många sätt hos båda mina damer när de gick från unghund till vuxen. På gott och på ont, det var till exempel först efter tre år terriern fick några som helst problem med andra hundar. Shiban har också"landat" på ett helt annat sätt som vuxen även om det var ännu senare för henne.

Och nej, jag tror inte heller att alla hundar kan bli kvitt sin separationsångest men samtidigt känns det tokigt att bara konstatera att en såpass ung hund aldrig någonsin kommer att klara av viss ensamhetstid.

 

[Sel]

Du får förstås tycka det men orsaken till ångesten är ju att hunden är satt i en situation den inte gillar och inte vet hur den ska ta sig ur. Lär den sig att om den lugnar ner sig så löser det situationen dvs människan kommer tillbaka så brukar den typen av blockeringar släppa eftersom man gett hunden ett verktyg för att lösa problemet. Därför det är så extremt viktigt med att man i början kommer in direkt när hunden lugnat sig så att det inte leder till uppgivenhet istället. Om skällande löser problemet så ökar bara den typen av beteende istället. Sen får man alltid vara extremt försiktig med den typen av hundar att de senare inte lämnas för länge när man arbetar med att utöka ensamhetestiden.

Jag tycker att det är en heltokig strategi. Vad händer om hunden aldrig lugnar sig och ångesten bara eskalerar?

 

[Angel]

Jag tycker att det är en heltokig strategi. Vad händer om hunden aldrig lugnar sig och ångesten bara eskalerar?

Du får självklart tycka det men jag tror isf att det är mer givande för ts om du istället kommer med andra förslag. Det är inte enda sättet utan ett sätt.
Om det är så att det blir värre så har man generellt gjort någonting fel. Hunden har tagit sig ut, man har gett upp för tidigt och kommit in när hunden fortfarande varit upprörd, man har ingen kamera och timear fel osv. Har det hänt en gång så är det extremt svårt att rätta till senare och det är inte en lämplig metod för hundar som blir så upprörda att de riskerar att skada sig själva. Det verkar dock inte vara så i det här fallet.

 

[Sel]

Du får självklart tycka det men jag tror isf att det är mer givande för ts om du istället kommer med andra förslag. Det är inte enda sättet utan ett sätt.
Om det är så att det blir värre så har man generellt gjort någonting fel. Hunden har tagit sig ut, man har gett upp för tidigt och kommit in när hunden fortfarande varit upprörd, man har ingen kamera och timear fel osv. Har det hänt en gång så är det extremt svårt att rätta till senare och det är inte en lämplig metod för hundar som blir så upprörda att de riskerar att skada sig själva. Det verkar dock inte vara så i det här fallet.

TS har redan fått massor med tips och jag har inte så mycket att tillägga. Att ta en paus, eventuellt prova med bil, att låta en familejmedlem i taget gå ut och så vidare..
Känner däremot att jag vill ifrågasätta en metod som jag uppfattar som rätt kontroversiell. Jag har alltid fått lära mig att själva målet med ensamhetsträning är att man återvänder/avbryter innan hunden börjat få ångest. Det är väl därför man med en valp till exempel börjar med att gå ut med soporna och sedan återvänder omedelbums.

Jag tänker just vid till exempel första träningstillfället, vad händer om hunden inte lugnar ned sig när den väl börjat visa stress? Hur länge väntar man? Två timmar? Tre?
Tycker att det känns liknande metoden när man låter spädbarn skrika tills de blir tysta.

 

[Angel]

TS har redan fått massor med tips och jag har inte så mycket att tillägga. Att ta en paus, eventuellt prova med bil, att låta en familejmedlem i taget gå ut och så vidare..
Känner däremot att jag vill ifrågasätta en metod som jag uppfattar som rätt kontroversiell. Jag har alltid fått lära mig att själva målet med ensamhetsträning är att man återvänder/avbryter innan hunden börjat få ångest. Det är väl därför man med en valp till exempel börjar med att gå ut med soporna och sedan återvänder omedelbums.

Jag tänker just vid till exempel första träningstillfället, vad händer om hunden inte lugnar ned sig när den väl börjat visa stress? Hur länge väntar man? Två timmar? Tre?
Tycker att det känns liknande metoden när man låter spädbarn skrika tills de blir tysta.

Men om du läser vad jag har skrivit tidigare så har jag också sagt att det optimala självklart är att man kommer tillbaka innan hunden blir upprörd, att vänta ut dom är någonting man gör i de fall där det inte går och det inte hjälper att byta miljö. Jag har också skrivit att man börjar med att helt enkelt vara i ett annat rum inomhus om det är riktigt illa.
Du kan heller inte jämföra en relativt vuxen hund med ett spädbarn. Det är ingenting jag har föreslagit att man ska göra med en valp med extrem separationsångest.

 

[spaghettimonster]

Delar med mig av min egen erfarenhet av ensamhetsträning nu, om min metod passar er får ni avgöra själv Min hund var osäker när jag lämnade honom, han började skälla direkt och de vanliga råden med kompostgaller, ge gott ben/godis, vänta tills han blivit trött på att skälla osv. fungerade bara inte. Då hittade jag en gammal forumpost (minns inte om det var här på Buke eller nån annanstans) där en tjej berättade om att hon tränat sin hund att ligga i sin bädd när hon var borta. Skadar inte att testa tänkte jag och så började vi träna.


Träningen gick helt enkelt ut på att jag lärde hunden att gå till sin bädd och vänta där. Jag lärde in kommandot "gå till din bädd" och medan han låg i bädden byggde jag långsamt upp tiden han låg kvar. Först tog jag några steg från bädden, han låg kvar och jag gick tillbaka och belönade med lugn röst och lite gos. Godis varvade upp honom för mycket, jag ville hålla honom lugn. Gick vidare till att rassla med nycklar, ta på jacka, bara öppna ytterdörren och stänga igen, gå ut men inte stänga dörren, stänga dörren bara en sekund etc. Kravet var att han avslappnat skulle ligga kvar i sin säng, annars fick vi backa träningen. Här hjälper det att ha koll med kamera medan man tränar om man inte ser hunden. På några månader kom vi upp till typ en timme ensamtid och sedan gick det enkelt att trappa upp. Nu när han kan vara ensam länge så följer vi ändå rutinen med att jag ger "gå till din bädd"-kommandot innan jag lämnar, men han får stiga upp och flytta runt sig i lägenheten när jag väl gått, han behåller sitt lugn och det var ju målet.


Vet att somliga tycker att det blir för mycket platsliggande med min metod, men den fungerade bäst för oss. Min hund mådde bättre av att ha en klar uppgift när vi lämnade honom, då stressade han inte upp sig.


För min egen del gjorde jag upp ett träningsschema som jag tejpade upp på väggen innanför ytterdörren. Där skrev jag dagligen ner hur många gånger vi tränat samt max lyckad ensamtid den dagen. Hade som mål att träna 3 ggr om dagen då det ännu var frågan om korta stunder (under 10 min) men om hunden var stressad höll vi givetvis paus. Att logga vår framgång hade en fantastisk inverkan på min egen motivation för träningen, man såg hur minuterna ökade med varje vecka. Innan kunde det kännas rätt motigt med ensamhetsträningen då skillnaden mellan 1 och 2 minuter är så minimal i praktiken, men till pappers ser man svart på vitt att det är dubbelt upp

 

[SiZo]

Jag har en hund som kan vara orolig hemma, men inte har ångest. Vi har provat det mesta, men det som har fungerat bäst, och är vår slutgiltiga lösning är faktiskt antiskällhalsband.

Hon stressar nämligen upp sig själv med sitt skällande och eftersom ingen är hemma så finns det ju ingen som bryter. Hon kan börja skälla massor när vi är hemma med, och fortsätta och fortsätta om inte vi bryter. Hon verkar själv ha greppat detta, för när jag hämtar antiskällhalsbandet så kommer hon nämligen springandes, sätter upp frambenen på mig och BER om att få ha det på sig

Sedan springer hon nöjt upp på övervåningen och lägger sig och sover i sängen. Så det halsbandet hjälper henne nog att slappna av en hel del. Innan halsbandet så stod hon vid dörren, eller vandrade även när hon var tyst, hon kom aldrig ner i energi liksom. Skillnaden är helt enorm! Nu är hon lugn och trygg när hon är ensam hemma. Vi kan lämna henne ensam utan halsbandet nu, men om något triggar igång hennes skällande så kan hon inte sluta själv så har man otur så triggas hon av något ljud utanför efter nån timme eller 2 och då är ju skällandet igång...

Jag vill dock verkligen poängtera att detta är ABSOLUT INTE en lösning till en hund med ångest!!!(!!!!!!). Sannolikheten att det bara ökar på hundens ångest är nog extremt nära 100%.

Vi gjorde så att hon fick ha halsbandet även när vi var hemma i början, för att hon skulle lära sig vad det innebar. Jag tror inte att man ska sätta på det första gången och sedan lämna hunden ensam. Skäller aldrig hunden när man är hemma så blir det väl knepigt men...

Jag själv gillar inte alls idén om antiskällhalsband och det tog flera år innan jag faktiskt tog tag i att köpa ett. Halsbandet var vår sista lösning, vår "det här eller avlivning/omplacering" grejj. Och jag tycker verkligen att man bör ha provat allt annat innan.

 

[Blandrastik]

Jag hade kontaktat en beteende-intresserad-veterinär, eller bara min egen husveterinär och diskuterat med hen. I mina ögon så beskriver TS en hund som är så uppe i varv att det blir svårt för hjärnan att ta träning.
Jag hade provat något ångestdämpande, eller vad nu vetten föreslår tillsammans med träning. Sen hade jag försökt hitta en annan hundcoach än det TS hade innan. Eller använt några av de många förslagen som finns i tråden.
Jag hade också haft i åtanke att jag mycket väl kan ha en hund som inte kan vara ensam.

 

[Havanais]

Delar med mig av min egen erfarenhet av ensamhetsträning nu, om min metod passar er får ni avgöra själv Min hund var osäker när jag lämnade honom, han började skälla direkt och de vanliga råden med kompostgaller, ge gott ben/godis, vänta tills han blivit trött på att skälla osv. fungerade bara inte. Då hittade jag en gammal forumpost (minns inte om det var här på Buke eller nån annanstans) där en tjej berättade om att hon tränat sin hund att ligga i sin bädd när hon var borta. Skadar inte att testa tänkte jag och så började vi träna.


Träningen gick helt enkelt ut på att jag lärde hunden att gå till sin bädd och vänta där. Jag lärde in kommandot "gå till din bädd" och medan han låg i bädden byggde jag långsamt upp tiden han låg kvar. Först tog jag några steg från bädden, han låg kvar och jag gick tillbaka och belönade med lugn röst och lite gos. Godis varvade upp honom för mycket, jag ville hålla honom lugn. Gick vidare till att rassla med nycklar, ta på jacka, bara öppna ytterdörren och stänga igen, gå ut men inte stänga dörren, stänga dörren bara en sekund etc. Kravet var att han avslappnat skulle ligga kvar i sin säng, annars fick vi backa träningen. Här hjälper det att ha koll med kamera medan man tränar om man inte ser hunden. På några månader kom vi upp till typ en timme ensamtid och sedan gick det enkelt att trappa upp. Nu när han kan vara ensam länge så följer vi ändå rutinen med att jag ger "gå till din bädd"-kommandot innan jag lämnar, men han får stiga upp och flytta runt sig i lägenheten när jag väl gått, han behåller sitt lugn och det var ju målet.


Vet att somliga tycker att det blir för mycket platsliggande med min metod, men den fungerade bäst för oss. Min hund mådde bättre av att ha en klar uppgift när vi lämnade honom, då stressade han inte upp sig.


För min egen del gjorde jag upp ett träningsschema som jag tejpade upp på väggen innanför ytterdörren. Där skrev jag dagligen ner hur många gånger vi tränat samt max lyckad ensamtid den dagen. Hade som mål att träna 3 ggr om dagen då det ännu var frågan om korta stunder (under 10 min) men om hunden var stressad höll vi givetvis paus. Att logga vår framgång hade en fantastisk inverkan på min egen motivation för träningen, man såg hur minuterna ökade med varje vecka. Innan kunde det kännas rätt motigt med ensamhetsträningen då skillnaden mellan 1 och 2 minuter är så minimal i praktiken, men till pappers ser man svart på vitt att det är dubbelt upp

Men åh, detta är en metod som jag känner mig väldigt positiv till direkt! Tack så mycket för din beskrivning. För bara en sån sak som att kompostgaller blivit "förgiftade". Känns ju mycket bättre att uppmuntra hunden vara i favoritstället (för oss bör det bli soffhörnet i arbetsrummet). Det finns väl något som kallas filtträning inser jag nu men det är inget jag satt mig in i. Annan sak jag uppskattar är tipset att logga - för min egen skull - att jag märker att jag bannemej jobbar med saken - så lätt hänt att man blir sur på sig själv och inte tror att man anstränger sig tillräckligt.