Envis hund som en gammal get

[prinsessfeminist]

Tänkte bara ägna mig åt lite förströelse och berätta hur envis min schnauzertik kan vara. Hon påminner ganska ofta om en gammal get som som har klövarna stadigt fastskruvade i marken, bara för att göra ett jätteskutt när helst hon känner för det (och alltså inte jag).

En del av hennes personlighet är att ligga kvar på soffan när vi går och lägger oss. De andra hundarna kommer snällt med till sovrummet, men kvar i soffan ligger get'n... förlåt schnauzerdamen och väntar tills ALLT är släckt och man stänger sovrumsdörren. DÅ först behagar hon komma och gnälla vid dörren eftersom alla varit så elaka mot henne.

Ber man henne komma med direkt, så kikar hon truligt under lugg och aaaaaldrig att hon skulle resa sig. Vid tillfälle har jag tagit tag i halsbandet och dragit i henne, men då blir hon tung som en säck potatis. Det har hänt att hon ramlat/kanat i golvet hellre än att resa sig. Hon ska bara inte göra som vi vill.

En annan sak hon har för sig är att "skälla ut i luften". Hon blir lite rädd för något och skäller lite oroligt rakt ut. De andra hundarna går igång och undrar "vad står på!" och hon lägger sig ned och tar en tupplur.

Vad har era envisa jyckar för sig?

 

[Red_Chili]

Mina hundar är inte speciellt envisa av sig, de behöver inte Aysu vet tex att jag snällt lyfter täcket i sängen åt henne när hon vill krypa in under det (även om jag sitter vid datorn, jag lämnar datorn och går iväg för att hjälpa henne om hon vill ha hjälp). Ingen hund behöver någonsin vänta på att bli klappade av mina föräldrar eller mannen jag träffar, de får alltid så mycket uppmärksamhet som de vill och alla anstränger sig för att klappa på "rätt sätt" för att få så glad hund som möjligt.

Däremot om jag någon gång gör fel enligt Aysu, då blänger hon på mig som om jag är komplett dum i huvudet, det gör hon nästan lika bra som min älskade tant Zala.

Zala lärde ju sig tex att täcke på betydde uselt väder, vilket gjorde att jag fick den här blicken varje gång jag satte på henne något täcke

 

[Tora]

Mina hundar är inte speciellt envisa av sig, de behöver inte Aysu vet tex att jag snällt lyfter täcket i sängen åt henne när hon vill krypa in under det (även om jag sitter vid datorn, jag lämnar datorn och går iväg för att hjälpa henne om hon vill ha hjälp). Ingen hund behöver någonsin vänta på att bli klappade av mina föräldrar eller mannen jag träffar, de får alltid så mycket uppmärksamhet som de vill och alla anstränger sig för att klappa på "rätt sätt" för att få så glad hund som möjligt.

Däremot om jag någon gång gör fel enligt Aysu, då blänger hon på mig som om jag är komplett dum i huvudet, det gör hon nästan lika bra som min älskade tant Zala.

Zala lärde ju sig tex att täcke på betydde uselt väder, vilket gjorde att jag fick den här blicken varje gång jag satte på henne något täcke

Ha ha ha! Vet du inte att det faktiskt är djurplågeri att gå ut i dåligt väder???

Hälsningar från två dalmatiner.

 

[Greta]

Mina hundar är inte speciellt envisa av sig, de behöver inte Aysu vet tex att jag snällt lyfter täcket i sängen åt henne när hon vill krypa in under det (även om jag sitter vid datorn, jag lämnar datorn och går iväg för att hjälpa henne om hon vill ha hjälp). Ingen hund behöver någonsin vänta på att bli klappade av mina föräldrar eller mannen jag träffar, de får alltid så mycket uppmärksamhet som de vill och alla anstränger sig för att klappa på "rätt sätt" för att få så glad hund som möjligt.

Däremot om jag någon gång gör fel enligt Aysu, då blänger hon på mig som om jag är komplett dum i huvudet, det gör hon nästan lika bra som min älskade tant Zala.

Zala lärde ju sig tex att täcke på betydde uselt väder, vilket gjorde att jag fick den här blicken varje gång jag satte på henne något täcke

Den bilden säger allt

 

[Is]

Vi har ju tre stycken, den ena värre än den andra.

Fall nummer 1: jämthundhanne, 4 år
Påminner om TS hund vid sängående. Alla andra hundar kliver snällt upp och går ut ur vardagsrummet där dörren är stängd nattetid. Men lille Basse, han vägrar! Du kan kommendera, locka med godis, prova lura att man ska ut med bilen, du kan dra, släpa eller bära... Hunden rör sig inte ur fläcken. Börjar man dra i honom rullar han snabbt över på rygg och säger "ja dra du jag kliver då inte upp" och provar du i detta läge lyfta denna 30kilos hund- ja då har har han plötsligt inte en muskel i kroppen, helt leelös och bokstavligen bara rinner ur famnen på en. DET GÅR INTE!
Men se går du då och lägger dig och stänger dörren med hunden kvar där inne, ja se då tar det ca 30 min (lagom tills man har somnat) ja då kommer han lite försynt och krafsar på dörren för inte vill han va ensam där i mörkret heller

Fall nummer 2: jämthundsDAM, 13 år, GÖR PRECIS VA F*N HON KÄNNERFÖR
Här finns inga som helst regler eller gränser. Vill hon inte gå snabbare så då går INGEN snabbare. Vill hon lägga sig och rulla så då SKA hon rulla. Om någon mot för modan skulle ha mage att prova gå endå får man finna sig i att dra henne på rygg efter sig för denna Dam kliver inte upp först hon har rullat färdigt. Till hundgården går hon överhuvudtaget inte om det inte är extremt fint väder och vill hon bli klappad så får folk snällt klappa henne och skulle någon våga säga ifrån möts man snabbt av grymtande, morrningsliknande ljud som bestämt talar om att det inte är att tänka på att ta bort handen från hennes huvud.

Fall nummer 3: DORIS (egentligen är övrig beskrivning överflödig) 10 månaders schäfertik .
Damen i fall nr 2 är denna tonårings största idol och hon tar sig gärna allt för stora friheter -så om vi bortser från alla skador och veterinärbesök denna hund utsatt sin stackars matte för så ser hon dagligen till att berätta vad hon tycker och tänker om ALLT. Ingen kan missa att Doris är i huset. Doris börjar kl 06.00 ALLA dagar iveckan med att hoppa upp i sängen och ställa sig på husse (helst på hans ädlare delar). Om detta mot för modan inte ger önskad respons hoppar hon snällt ner och tar istället till gnällandet som säger "jag DÖR, jag svälter ihjäl och kissar på mig- HJÄLP mig". När inte heller detta hjälper kommer vi till fas tre. Doris går då helt sonika fran till sängen, sticker in huvudet under täcket och biter den som ligger närmast i fötterna. Vid det här laget har hon lyckats väckt varenda kotte i huset och hon anser att hennes uppdrag är slutfört och ser ut så här --->.
Vid middags tid är det dags igen... Då är istället fas ett, pipandet och gnällandet "jag DÖR, jag Svälter ihjäl jag har inte sett mat på flera dagar", när detta inte hjälper går vi oundvikligen in i fas 2- hon Letar upp den största älghornsbiten i huset och "lägger" ( läs drämmer) detta i sin metalmatskål upprepad gånger så att alla ska höra hur tomt det ekar. I det här läget finns ingen fas 3 för någon har alltid givit upp under fas 2. Ingen får lugn och ro när Doris är hungrig.

 

[Bubble]

Golden hanen (9 år) är enormt envis och tjurig ibland och har sina egna ideer om hur saker ska vara! Ute ska han rulla sig i snö, gräs, jord eller allra helst lera. Det är ingen ide att försöka gå vidare, då blänger han på en med världens tjurigaste blick och fortsätter tills han är klar..Vill han gå åt ett visst håll och jag åt ett annat så sätter han tassarna väldigt stadigt i backen och envisas jag med att ändå gå åt fel håll får man "släpa" en mycket motvillig hund och tung hund men som tur är ger han sig efter några meter..men man får samma tjuriga blick..matte förstår du inte att det är mycket roligare att gå åt andra hållet? :P På nått sätt så vet han alltid när man ska bada honom (vilket inte händer så ofta som tur är). Att gå in i duschen för att tex spola av tassar och mage är inga som helst problem men han känner liksom på sig då jag tänkt bada honom då går han INTE in utan jag får lyfta in honom. Tur att han är världens sötaste envisa hund iaf!

Chihuahua hanen (3 år) vet att när jag tar fram täcket då är det dåligt väder ute, så då piper han iväg och gömmer sig under bordet och man får krypa in därunder och hämta honom. Samma sak när jag tar fram tandborsten :P

 

[ancan]

Bordet collie 14 år med mkt selektiv hörsel numera .
Hör inte alls när jag. Säger till honom att vi ska gå. Till sängs. 5 minuter senare sitter han mitt på köksgolvet o ylar "- matte har övergett mig".... Typ.

Samt, när vi inte har ögonkontakt ute, så innebär det med automatik att han blir helt döv :/

 

[BobberiBoo]

Bobber, 4 årig fyrvägskorsning: Alltid sprallig och glad i all och alla. Men skulle man bara våga låta bli att klappa honom när man sitter i soffan då hoppar helt sonika upp och lägger sig tvärs över alla. När han ser att reflextäcket/regntäcket åker fram då lägger han sig på hallgolvet med rumpan mo en och försöker att ignorera men- som om det skulle hjälpa mot att gå ut o gå. Bäst är när han tycker att vi ignorerat honom en längre stund då tycker han att han ska få uppmärksamhet så då kryper vi lånsamt fram och böjar tjyvnypas i tårna och sen springer han därifrån och hoppas på att någon ska jaga efter hnom.

Men guuud vad jag älskar den hunden heart

 

[Viveka]

Min fjolla avskyr att bli upplyft på trimbordet, trots att hon har lättskött päls, och jag verkligen inte gör henne illa där. På något sätt vet hon alltid när jag tänker trimma henne, långt innan jag plockat fram några trimgrejer eller ens rest mig från soffan. Jag behöver i princip bara tänka; "kanske dags att snygga till jycken", för att hon plötsligt ska vara spårlöst försvunnen, trots att hon normalt aldrig frivilligt går tio meter ifrån mig. Oftast hittar jag henne uppe på övervåningen, dit hon aldrig går utan mig annars.

Jag fattar inte hur hon kan gissa mina avsikter, innan jag ens rört mig ur fläcken.

 

[Raderad medlem 94602]

Tänkte bara ägna mig åt lite förströelse och berätta hur envis min schnauzertik kan vara. Hon påminner ganska ofta om en gammal get som som har klövarna stadigt fastskruvade i marken, bara för att göra ett jätteskutt när helst hon känner för det (och alltså inte jag).

En del av hennes personlighet är att ligga kvar på soffan när vi går och lägger oss. De andra hundarna kommer snällt med till sovrummet, men kvar i soffan ligger get'n... förlåt schnauzerdamen och väntar tills ALLT är släckt och man stänger sovrumsdörren. DÅ först behagar hon komma och gnälla vid dörren eftersom alla varit så elaka mot henne.

Ber man henne komma med direkt, så kikar hon truligt under lugg och aaaaaldrig att hon skulle resa sig. Vid tillfälle har jag tagit tag i halsbandet och dragit i henne, men då blir hon tung som en säck potatis. Det har hänt att hon ramlat/kanat i golvet hellre än att resa sig. Hon ska bara inte göra som vi vill.

En annan sak hon har för sig är att "skälla ut i luften". Hon blir lite rädd för något och skäller lite oroligt rakt ut. De andra hundarna går igång och undrar "vad står på!" och hon lägger sig ned och tar en tupplur.

Vad har era envisa jyckar för sig?

Envisheten kommer med skägget. Jag är helt övertygad om det. Det är ett getskägg egentligen

Min Dvärgschnauzer går inte ut när det regnar. Han kommer inte heller till dörren när man ska gå ut utan man får hämta honom och bära honom till dörren....ibland går han halvvägs och blir sittandes i hallen. Får han täcke på sig blir han förlamad och öppnar man bildörren tassar han iväg åt motsatt håll. Ropar man då på honom tassar han fortare för då har man ju bekräftat hans misstanke om att vi ska åka bil.
Blir han blöt om skägget går han runt soffbordet och torkar av det mot sofforna
Sen har han en egenhet för sig och det är att han står och stirrar med sänkt huvud på trösken till altandörren och högljut fnyser. Så kan han stå länge, ända tills vi ber honom sluta. Rätt irriterande att höra på när man försöker se på en film.

Han är det charmigaste som finns