Era erfarenheter från att gå från ett barn till två. Lifehacks etc!

[Heulwen]

Hur upplevde ni att ni fixade övergången från ett barn till två? Kändes det som en enorm skillnad eller mer som "det här har jag gjort förr"? Hur stor åldersskillnad är det?

Efterlyser också era bästa lifehacks i vardagen med två (eller flera) barn!

Vi väntar nytt i början av juni och jag funderar bl.a. en del på sovsituationen. Min tjej har börjat sova i egen säng bredvid min men kommer över på morgonkvisten. Lutar att hon får sova i egen säng i pappas rum framöver men undrar om det finns någon som sover med båda barnen i samma rum och hur det fungerar?

 

[Pengy]

Hur upplevde ni att ni fixade övergången från ett barn till två? Kändes det som en enorm skillnad eller mer som "det här har jag gjort förr"? Hur stor åldersskillnad är det?

Efterlyser också era bästa lifehacks i vardagen med två (eller flera) barn!

Vi väntar nytt i början av juni och jag funderar bl.a. en del på sovsituationen. Min tjej har börjat sova i egen säng bredvid min men kommer över på morgonkvisten. Lutar att hon får sova i egen säng i pappas rum framöver men undrar om det finns någon som sover med båda barnen i samma rum och hur det fungerar?

När vi fick vårt andra barn tyckte jag att allt gick mycket bättre och var mycket enklare än vad jag föreställt mig att det skulle vara. Barn nummer 2 fick liksom bara hänga på. En stor fördel jag tänkt på i efterhand är att lillebror kom i juni, det krävdes inte en massa kläder som skulle på barnen eller liknande utan vi kunde göra oss klara och komma iväg fort. När lillebror blev runt 4 månader blev det mer verkligt att man har två barn tyckte jag, två viljor, nya rutiner osv. Jag tycker ofta man hör så mycket om ”2-barnschocken” precis i början så för mig blev det lite chockerande att den kom så ”sent”. Jag trodde liksom att jag undkommit den Det är 2 år och 2 månader mellan mina barn.

Har nog inga direkta tips, men jag är mycket för att förbereda. Kläder läggs fram dagen innan, lunchen till storebror ska vara klar och bara kunna värmas snabbt. Försöker tänka några steg framåt hela tiden för att slippa göra allt i sista stund, det är ofta det infaller samtidigt att en tvååring vägrar samarbeta ungefär samtidigt som en övertrött bebis skriker i vagnen av någon konstig anledning

Men på det stora hela har jag upplevt livet med 2 barn lättare än jag trott även om det helt klart har sina utmaningar.

 

[Energi]

Hur upplevde ni att ni fixade övergången från ett barn till två? Kändes det som en enorm skillnad eller mer som "det här har jag gjort förr"? Hur stor åldersskillnad är det?

Efterlyser också era bästa lifehacks i vardagen med två (eller flera) barn!

Vi väntar nytt i början av juni och jag funderar bl.a. en del på sovsituationen. Min tjej har börjat sova i egen säng bredvid min men kommer över på morgonkvisten. Lutar att hon får sova i egen säng i pappas rum framöver men undrar om det finns någon som sover med båda barnen i samma rum och hur det fungerar?

Så ENKELT med tvåan! Var liksom redan inne i mammarollen och inte sådär osäker och präktig som jag var med första. Tvåan hänger på och älskar att hänga med sitt storasyskon, man behöver liksom inte konstant underhålla ungen. 5 år mellan mina, så stora kan vara lite barnvakt när jag behöver göra annat.

 

[SaraXX]

Jag sov med båda pga singel. Inte så stor omställning för mig men för storebror. Läggning kunde vara väldigt jobbigt. Annars rätt lätt.

3,5 år mellan.

 

[hvala]

Jag upplevde att det var stor skillnad med två barn men så var jag väldigt trött när tvåan kom (sjukskriven 50% för stress tills jag gick på FL) och ettan var i en fas som gjorde att det blev mycket bråk. Vi har knappt tre år mellan.

Mitt bästa knep är att dela upp sig på natten, så att en vuxen får sova, och att den andra får sova ikapp följande natt alternativt på dagen. Och bärsele/sjal till bebis så den kan hänga med på enkelt sätt.

 

[KarinStarfighter]

Jag tror att det i mångt och mycket beror på vilket barn man får...
Vi har tätt mellan våra, 18 månader och det är tufft emellanåt med en liten som inte sover i vagn utan bara i bärsele och en livlig storebror som väcker henne genom sin lek
Det som är lättare är ändå att man haft barn innan och är mer inställd på hur (jobbigt) det kan vara och vilka strategier som funkade och som man kan testa igen...

Det som jag tycker är jobbigast är dels att det är svårare att vila på dagen när man har två och också att det är svårare att få lite egentid, typ träna eller åka iväg en stund. Men, kanske mest eftersom våra är så tätt.

Mina bästa tips: bärsele, att ligga steget före, städhjälp, handla mat online, att försöka vara hemma en del dubbelt om det går.

Vår pojke sover i eget rum så en av oss sover med lillan i gästrummet och den andra av oss i vårt sovrum, vägg i vägg med brorsan, beredd om han vaknar.

 

[Eli]

Håller med om ENKELT med tvåan. Vi har iofs 4,5 år emellan så det är ju inga problem att be storebror vänta eller passa lillebror en stund. Det är ju nästan tvärtom lättare med två barn när det är lite åldersskillnad. Jag kan absolut gå på toaletten, byta om, fixa frukost eller nåt annat jag behöver göra medan kidsen underhåller varandra. Tyckte det var mycket svårare att vara hemma ensam med bara ett barn. All press hamnade på mig då liksom och jag kunde bli sjukt stressad av att aldrig kunna göra något ifred.

Däremot hänger den här lillebrodern inte med bara så där. Han har mycket egen vilja redan, 4 månader gammal, och behöver sova och äta i lugn och ro så storebror har fått anpassa sig mer efter honom än tvärtom. Men som sagt, åldersskillnaden gör det enklare. Hade nog inte fixat att ha två i närmare ålder, men jag är en lättstressad människa också som behöver göra saker för mig själv varje dag. Kan bara vara en dusch, men ändå.

 

[Kilauea]

Vi har 2,5 år mellan våra. Har aldrig känt mig nervös över att bli mamma igen på samma vis som jag gjorde innan vi fick första.
Lillasyster är inte tre månader än, men tycker vi har funnit vardagen ok redan. Hon hänger på, liksom. Jag känner mig så mycket säkrare i rollen som mamma nu mot när första var bebis.

Vi samsover allihop fortfarande, sonen har inte varit redo för egen säng eller eget rum. Tanken är dock att han och lillasyster får dela sovrum sen, troligen med våningssäng.

 

[Jenka]

Jag tyckte det blev betydligt jobbigare med 2 barn än ett. Kanske ännu mer när 2an är lite äldre än bebis. 2 år 3 mån mellan mina.

I början sov jag med båda barnen i stora sängen och pappan i annat rum. Detta pga att vi var för sena att vänja stora barnet vid eget säng/rum innan födseln och inte ville ta det helt i samma veva. Han fick flytta till sitt efter några månader.

Hacks vet jag inte- ta enklast möjliga väg, tex samsovning om det ger mer sömn. Låt stora barnet vara med i sysslorna kring bebisen (om hen vill).

På gott och ont inte lika mycket nytt med nr 2. Lite bebisbubbla fick vi ändå minns att jag kände mig som supermom när jag sövde båda för första gången!

 

[DarkInNight]

Som någon var inne på innan, det beror på vad det är för barn.

Det är 2,5 år mellan mina barn.
Yngsta skrek. Jämt, dag som natt. Och han sov minimalt. Allergier. Krupp. Aldrig nöjd, mest arg.
Mina första år med honom är som i dimma (inte bara pga honom dock), är glad att de åren är över.

 

[Flixon]

3,5 års åldersskillnad på mina.

Jag tycker det funkar rätt smidigt, storasyster kan hjälpa till efter förmåga och nu när lillasyster är snart två har de ibland otroligt roligt tillsammans! Som nyfödd fick yngsta liksom bara hänga på, hon tillbringade mycket tid i sjal/sele svåraste stunderna är väl när man kommer hem från jobbet/förskolan, alla är trötta och hungriga och jag måste laga mat. Eller vid läggdags, yngsta har lite svårt att komma ner i varv ibland medan äldsta gärna vill ligga och prata en stund i sängen. Gäller att minstingen är trött så jag kan få henne i säng först!
Nu är jag separerad, så jag står ju själv med allt det praktiska på mina dagar. Men barnens pappa var å andra sidan aldrig hemma till någon matlagning ändå.

 

[Heulwen]

Vi har 2,5 år mellan våra. Har aldrig känt mig nervös över att bli mamma igen på samma vis som jag gjorde innan vi fick första.
Lillasyster är inte tre månader än, men tycker vi har funnit vardagen ok redan. Hon hänger på, liksom. Jag känner mig så mycket säkrare i rollen som mamma nu mot när första var bebis.

Vi samsover allihop fortfarande, sonen har inte varit redo för egen säng eller eget rum. Tanken är dock att han och lillasyster får dela sovrum sen, troligen med våningssäng.

Funderat på hur man kan lösa samsovning på ett bra sätt med bebis och lite större barn som bökar i sängen? Jag får för mig att den äldre ska slänga täcket över huvudet på bebisen men det kanske går att lösa med att bebis sover över huvudhöjd längst in?

 

[SaraXX]

Funderat på hur man kan lösa samsovning på ett bra sätt med bebis och lite större barn som bökar i sängen? Jag får för mig att den äldre ska slänga täcket över huvudet på bebisen men det kanske går att lösa med att bebis sover över huvudhöjd längst in?

Jag hade tre sängar i bredd på golvet. Jag låg i mitten. Funkade bra.

 

[Kilauea]

Funderat på hur man kan lösa samsovning på ett bra sätt med bebis och lite större barn som bökar i sängen? Jag får för mig att den äldre ska slänga täcket över huvudet på bebisen men det kanske går att lösa med att bebis sover över huvudhöjd längst in?

Vi har spjälsäng med öppen sida intill min säng. Lillasyster sover på min utsida (dvs med spjälsängen som fallskydd.
Sonen sover mellan mig och pappan.

 

[Pontevecchio]

Har nästan 4 år emellan och upplevde inte direkta problem. Det var som en den sista pusselbiten kom på plats. De är underbara ihop. Det som märks är logistiken, att packa iväg två och komma ut genom dörren är ibland som att bestiga mount Everest. Enklare nu när minsta är 1,5 och inte lika många bebissaker ska med å andra sidan är det två som springer åt varsitt håll.

 

[Guldaskig]

Vi har 21 månader mellan våra och det har nog bidragit till att det varit jobbigt. Plus att alla barn är olika som någon redan varit inne på. Vår yngsta har alltid haft ett enormt behov av närhet och har velat samsova och sitta i bärsele. Hon sover som en kratta periodvis och kan vara svår att lägga, det är hemskt jobbigt.

Jag har stundtals ett väldigt stressigt jobb vilket säkert också bidrar till att det kan kännas jobbigare hemma än vad det kanske är. En får aldrig slappna av ordentligt.

Att få barn nummer två var dock mycket enklare och vi kände oss såklart mycket mer bekväma i vår roll.

Barnen har dock väldigt roligt ihop just nu när yngsta är 1,5 år och det ska bli väldigt kul att följa dem åt framöver


Lifehack är bärsele och att dela upp barnen mellan sig på natten. Jag sov med yngsta pga amning och sambon sov med äldsta. Nu har vi bytt för jag störs för mycket av den yngstas rörliga sömn Ett annat lifehack var i vårt fall dubbelvagn, hade aldrig klarat det annars, och senare ståbräda till äldsta. Oj vad många konster hon kan göra på en ståbräda

 

[Mois]

Som många andra skriver tycker jag det var lugnt att få andra barnet. Den stora omställningen var att få första
Jag har 4,5 år mellan nr 1 och nr 2 så äldsta kunde hjälpa till lite, vänta på sin tur osv. Efter ytterligare 4 år kom nr 3 Det går fint men den stora skillnaden är roddandet när man ska iväg. Det tar tid att komma iväg någonstans.

 

[rosapantern]

Vi har 12 månader och ett par veckor mellan våra.
Stora samsov med oss tills natten då vattnet gick då började vi lyfta över honom i spjälsäng jämte våran när han somnat. Han vill nästan alltid komma över i våran säng under natten så en av oss sover där. Och en av oss sover i bäddsoffa i annat rum med minstingen i spjälsäng med en borttagen sida. Han vill ibland också komma över under natten.

Ibland har vi sövt båda samtidigt i samma rum men de sover absolut bäst var för sig.

Bästa lifehacket är att ta ut ledighet ihop om möjligheten finns. Vi har varit hemna ihop i nästan 7 månader och på måndag börjar sambon jobba igen. Det har varit ovärderligt, och jag är inte jättepepp på att bli kvar hemma med 2 små i dessa tider

 

[Kilauea]

Lifehack hittills har varit bärsjal/sele. Så lilla kan få sin närhet medan man är med det äldre syskonet.

Och om man kan ta mer än 10 dagar tillsammans, för att äldre syskonet ska kunna få lite mer tid att vänja sig innan en förälder blir själv med bägge på dagarna.

 

[Eli]

Just det, vårt life hack har varit att pappan är föräldraledig en dag i veckan så att det bara blir en dag i veckan som jag behöver rodda två kids ensam hela dagen. Tre dagar går stora på förskolan 5 timmar. Har också varit guld för anknytningen mellan pappa och bebis.