Era monster i bussen?

[Scandi]

Bussen är en metarfor för ens liv, där man själv sitter i förarsätet och kan styra bussen dit man vill. Men i bussen finns också en massa medpassagerare, vissa är riktigt skräckinjagande och högljudda monster som har starka åsikter om vart man bör köra av olika anledningar.

Man kan inte slänga av dessa medpassagerare utan enda sättet att lyckas köra dit man vill är att inte låta deras åsikter påverka ens val.

Jag har fått i uppgift att identifiera dessa monster som finns i min buss. En som direkt kikar fram för mig är prestationsångest, allt ska vara perfekt och inget duger. Den talar om att jag även ska måla dessa monster, utförligt beskriva dem, förstå dem från grunden, om de har vänner bland bussmonstrena som brukar heja på, vart de kom ifrån, varför jag utvecklat dem och vad som kan lugna dem och det ska bli fantastiskt och RÄTT. (Och Den Nedvärderande inflikar då snabbt in att jag aldrig kan klara av allt det så det är nog lika bra att låta bli. Latmasken och den Skräckslagne håller ivrigt med.) Såklart. Och detta är självklart inte alls vad som krävs av mig när det kommer till denna uppgift.

Blev i alla fall nyfiken på hur andra människor tänker sig sina monster och vilka dessa är. Så vilka är era? Har ni lyckats lugna dem eller är rycker de fortfarande vilt i ratten? Har ni någon mental bild av dem? Hade varit intressant att få höra från er som har lust, om era personliga bussmonster, så mycket eller så lite som ni vill.

 

[Scandi]

Här är en av mina, som jag kallar Den Prestigefyllda:

Han blev först ut efter som han skrek så väldigt, min kloka syster var den som lugnade honom (så som jag önskar att jag själv hade förmågan till) annars hade jag kanske inte ens påbörjat denna uppgift. Han behöver klappas och övertalas mjukt men bestämt. Ju mer argument och bevis man kan komma på, desto bättre - han är inte omöjlig, men envis. Han vill bekräftas så fort han kikar fram, att han finns. Det går inte att ignorera honom för då tar han över i smyg. Han kom till tidigt i livet för att skydda mig, precis som alla andra mina högljudda bussmonster - gör jag allt precis rätt blir jag inte bestraffad. Jag blir i bästa fall till och med omtyckt och får beröm. Tyvärr ställer hans höga krav till det mer än vad de hjälper.

Lite kul övning ändå, att visuallisera och förverkliga honom på något vis - Är det den här lilla figuren som har så mycket makt i mitt liv? Han kan ju inte vara så farlig som han känns!

 

[Tranan]

Mina monster är.
Prestationsångest, hej hur är det idag, illa, jag gör allt fel
deprition, japp är med,
dåligt självförtroende, jaap du är med, och du har skylten som säger att jag är ett värdelös ursäkt till människa.
Mardrömar, jaap du är med.
PTSD, du håller mardrömmarna i handen bra, bra.
Impsotersyndrom, hej du kom ombord, låt mig påminna att inte prata med de andra.
Någon mer, just det självförakt, du är med du med.
Ja då är vi redo att åka!

 

[Scandi]

Det här är Den Skräckslagne:

Han är rädd, så himla rädd, för allt. Han tjuter högst i relation till andra människor och han är kvick att heja på många av de andra monstrena. Jag försöker tänka på dem lite mer som filurer än monster, de är bara monster när de är hysteriska. Den Skräckslagne har ofta (om inte alltid) ett finger med i spelet, han är expert på att hetsa upp de andra till hysteri.

 

[Scandi]

Detta är Den Ångestfyllda:

Hon har en hop av konstant oroliga fjärilar i magen, som även omringar hennes hals och stryper luften ur henne. Hon är illa medtagen och har så svårt att ta sig fram. Hon vill bara vara stilla, gömma sig. Hon vill inte konfronteras, vill inte se verkligheten eftersom hon är övertygad om att den är en fruktansvärd plats med ett oändligt antal faror hon inte tror att hon kan hantera. Hon har därför skavt bort sina ögon.

Hon vill allra helst bara undvika allt. Hon behöver mycket omvårdnad och tid att läka genom att gång på gång i lagom takt och i små steg övertygas om att hon inte alltid har rätt och att fjärilar i magen kan vara något fint.