Erfarenheter av varannan veckas boende?

Status
Stängd för vidare inlägg.

pigleton

Trådstartare
Ok, jag behöver alla erfarenheter jag kan få av varannan veckas boende för barn. Vi är ju mitt i en separation och allt i mig är kaos. Jag vet att hela samhället är för varannan veckas boende och barnets rätt till båda föräldrar och jag kan absolut se värdet av två engagerade föräldrar som ger stöd och trygghet till sitt barn. Men hur är det egentligen med barnets rätt till en trygg fast punkt - utan att behöva leva i kappsäck?
Vilket väger tyngst? Vad är viktigast och vilken effekt kan alternativen ge?


Själv har jag ju vuxit upp enbart med min mamma och kan inte riktigt tänka mig ett liv där man är tvungen att flytta fram och tillbaka. Jag har flera i min närhet som har varannan vecka men ingen där jag har kunnat se att det faktiskt fungerar tillfredsställande för barnet. Istället har barnen jag träffat uttryckt hur jobbigt det är att alltid behöva flytta.

Därför är jag nu mycket kluven, hur gärna jag än vill ha min dotter hos mig så har jag svårt att utsätta henne för detta. Jag älskar henne vanvettigt men jag har så svårt att motivera varannan veckas boende för mig själv, särskilt som jag såg hur sonen mådde den korta period som han hade det så. Han blev vilsen, orolig, otrygg och varje gång han kom tillbaka blev det trassel.

Mina tankar är dels ifall det går att lösa att vi som vuxna flyttar istället. Vet att det finns de som fått det att fungera och tycker väl egentligen att det känns mer rätt med tanke på att barnen inte begärt detta utan vi vuxna. Dock finns det en aspekt som gör det hela mer komplicerat i mitt fall och det är sonen, som är min från ett tidigare förhållande. Ett av barnen kommer således få flytta hur man än gör....

Ett annat alternativ är ju då att Mirandas pappa får ta henne fullt ut och jag har henne varannan helg. Det skulle kännas hårt, med tanke på att det bara är jag som varit hemma med henne under hennes första 1,5 år och jag vet inte riktigt hur man ska göra en övergång i så fall, för att hon inte ska känna att jag bara sviker henne rakt av.

Att jag skulle få ha henne själv finns inte som alternativ eftersom jag vet att hennes pappa inte nöjer sig med mindre än varannan vecka. Han kan i nuläget inte heller se att det skulle behövas en invänjningsperiod överhuvudtaget då han tycker att det går ju bra när jag hade henne själv i helgen och sov borta fyra nätter. Han förstår inte att problemet inte sitter där, för självklart går det bra när hon är borta, men i bemötandet när hon kommer tillbaka så känns det.Det var stor skillnad när hon varit borta nu och först var hon avvaktande och avståndstagande, Nästa reaktion var att hon vägrade släppa mig, så idag har jag burit henne från morgon till kväll och så fort jag gjort en antydan att gå mer än två meter ifrån henne har hon gråtit.

Jag känner mig hemsk som utsätter mitt barn för detta, men jag vet verkligen inte vad jag ska tycka, tänka eller göra.
Pappan har ju tagit kontakt med familjerätten och ska väl dit i morgon tror jag, på ett sätt skulle jag vilja fightas, men det är egentligen mot honom jag vill göra det och jag kan inte utsaätta mina barn för det.

Så det enklaste vore väl kanske att intala sig själv att varannan vecka är helt ok, men det behöver jag hjälp för.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Jag är själv uppväxt i ett varannanveckasliv. På den tiden var det väl lite eokonvetionellt, men så här med facit i hand är jag mycket tacksam att mina föräldrar valde att lösa det hela på detta viset. Dock så tror jag att det bygger på total kravlöshet från föräldrarnas sida och att man låter barnens behov styra. Vill barnet vara två veckor hos pappa så ska han/hon få vara det, vill barnet under en period bo hos mamman så ska han/hon få göra det UTAN att behöva känna skuldkänslor gentemot någon part.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

För Vidar var en vecka för mycket när han var 3 år. Vi har delat varje vecka på två istället. Det funkar bra om man bor nära. Nu ska dock hans pappa flytta på heltid mer än 25 mil bort (utan vettiga allmänna kommunikationer dessutom) och då blir allt mycket besvärligare :crazy: Pappan jobbar dessutom mycket i slutet av veckorna inkl helg och resor så det har varit en dubbel poäng med att han har haft de första dagarna.

Men att hämta/lämna så ofta när varje resa blir >50 mil är både dyrt och slitsamt :crazy: Det kostar mer än en månadslön så det är omöjligt :( förutom att en hel dag för barnet går "bort" på att bara åka bil :o Dessutom har jag en liten bebis som helammas och som måste åka med i bilen vilket är pest för dygnsrytmen :cry:

Pigleton, förlåt om jag nappar din tråd men jag passar på att fråga mer i samma ämne:

Hur är praxis rent ekonomiskt? Ska båda föräldrarna dela lika på resorna oavsett vem som flyttar bort från barnets hemort?

Och kan man ha dagisplatser i två kommuner?

Hur gör man med växelvis boende när man bor så långt ifrån varandra :confused:
 
Senast ändrad:
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Jag förstår att det känns jobbigt just nu för dig.

Du har ju redan erfarenhet av hur det är att ha växelvis boende och jag tycker att du resonerar förnuftigt och tänker på hennes bästa i första hand.

Kan ni inte komma överens om att han i början har henne varannan helg och kanske nån dag i veckan och ge henne en mjuk start och då ge det en större chans att det kommer att fungera.

Kommer nån av er att bo kvar där ni bor nu? Om det är så så tycker jag att det är den föräldern som ska ha barnet på veckorna eftersom det är en trygg punkt för henne och det är ett hem som hon känner igen.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Tyvärr tror jag inte riktigt att han kan se det så kravlöst just nu utan det är mer på nivån, det ska vara varannan vecka för det har jag rätt till. Känns så himla trist att det ska behöva bli så här överhuvudtaget.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Jag har bekanta till mig som separerade och hade sonen 2 månader i taget. Den ena föräldern bodde i Malmö och den andra i Luleå, dom hade varsin dagisplats åt sonen men det blev ohållbart i längden och det resulterade i att pappan flyttade tillbaka till Luleå för att kunna ha sonen.

Ang resorna så ska du ta kontakt med familjerätten för att höra dig för vad det är som gäller, om det inte är dom som har hand om ärendet så kommer dom nog att informera dig om vart du ska vända dig.

Men jag misstänker att ni kommer att få dela på dom.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

pigleton skrev:
Tyvärr tror jag inte riktigt att han kan se det så kravlöst just nu utan det är mer på nivån, det ska vara varannan vecka för det har jag rätt till. Känns så himla trist att det ska behöva bli så här överhuvudtaget.
Verkligen tråkigt när det når den punkten och man inte primärt ser till banets bästa!
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

2 månader :eek: Vidar blir klängig, osäker och får bordercollieaktiga beteenden efter tre dagar utan en förälder - lika åt båda håll.

Skitjobbigt att känna sig pressad att flytta till en storstadsregion man flyttat från för evigheter sedan för att få mer livskvalitet och tid. Men sonens resor blir så dyra och tar så mycket tid att det ändå blir mindre omöjligt att skaffa en svindyr bostad där *suckar*

Jag har mitt jobb (där jag trivs) och mina hästar här, Vidar har dagis, (även om det inte funkar något vidare) alla lekmarker han är van vid och närmare till min sida av hans släkt.

Men innan han börjar skolan så måste vi ju lösa situationen så vi bor nära samma skola eller att sonen bor all skoltid hos en av oss.

Pigleton, ska ni fortsätta bo på samma ort? I så fall kan ni ju dela varannan dag om ni så vill i början.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Jag försökte lägga upp förslaget att byta oftare och ha en invänjningsperiod men han verkade inte ett dugg intresserad tyvärr. Han menade bara på att det gick ju så bra med henne när de var borta nu i påskhelgen så det borde ju inte vara några problem. Allt i mig bara skriker när jag tänker på¨hur hon ska klara detta.

Gör inget alls att du lånar tråden. Det finns många svåra frågor i detta ämne.

Personligen funderar jag också en hel del på ifall det kan ha effekter med anknytning, tillit och sådana saker. Jag vet inte om det finns någon forskning i ämnet egentligen.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Jag förstår inte var dom fick den idèn från och jag tyckte själv att det var otroligt dumt gjort för 2 månader är en lång tid! Dom var ju tvungna att nästintill skola in honom på dagis varje gång han kom hem.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Silverkedjan skrev:
Hur är praxis rent ekonomiskt? Ska båda föräldrarna dela lika på resorna oavsett vem som flyttar bort från barnets hemort?

Och kan man ha dagisplatser i två kommuner?

Hur gör man med växelvis boende när man bor så långt ifrån varandra :confused:

Jag känner faktiskt ingen som bott såpass långt från varandra som har haft växelvis boende. Däremot vet jag att det finns barn som fått haft förskoleplatser i två kommuner (iofs grannkommuner, men ändock), men det är nog bara i undantagsfall kommunerna går med på sådant.

Rent ekonomiskt är det nog upp till föräldrarnas goda vilja att samarbeta vem som ska betala...
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Som det verkar blir han kvar i närheten, jag uttryckte rätt tydligt att för att det ska kunna ha en chans att fungera med varannan vecka så måste vi bo nära varandra. Just nu letar han lägenhet i ett samhälle 6 km härifrån och det är ju inte så farligt iaf.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Kan du prova att säga något i stil med att han har rätt i att det naturliga är att dela tiden lika precis som han tänkt. Och sedan när han smält att ni är överens föreslå att ni bara byter lite oftare, det ändrar ju inte "rättvisan" i överenskommelsen.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Silverkedjan skrev:
Hur gör man med växelvis boende när man bor så långt ifrån varandra :confused:
Jag tror att det växelvisa boendet skiter sig i det fallet att en förälder flyttar långt bort.
Det går ju inte att gå i skolan på 2 ställen t.ex.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Nej när skolan om 2½ år börjar måste vi lösa situationen permanent. Frågan är hur vi gör NU när pappan inte har något boende kvar här i stan om en månad :crazy:
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Mina 2 större barn har provat på några olika varianter av växelvis boende.
Varannan vecka, 2 veckor i taget, och saxade 2 veckor i taget för att få vara själv med en förälder och inte nöta ihjäl varandra som syskon.
Nu så är det varannan vecka på pojken, han gillar det bäst och tycker att 2 veckor var för lång tid.
Och flickan som är 13 har delade veckor, för det passar bäst med hennes fritidsaktiviteter.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Silverkedjan skrev:
Nej när skolan om 2½ år börjar måste vi lösa situationen permanent. Frågan är hur vi gör NU när pappan inte har något boende kvar här i stan om en månad :crazy:
Det skiter sig redan nu.
Man kan inte skjutsa runt ett barn på det viset.
Jag antar att Vidar är skriven hos dig?
Tja då så är det pappans problem att lösa sin del.
Inte ditt.
Jag tror att du måste förbereda dig på att ha Vidar på heltid.
Alternativt bosätta dig "du vet var".

Vissa saker fungerar bara inte, och så trist är det.
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Personligen tycker jag att det måste vara tufft för ett så litet barn att behöva bryta upp hela tiden.
Jag vet inte hur det fungerar för andra, men jag är övertygad om att mina (obs! mina!!) barn inte hade klarat skilsmässan så bra utan att ha en fast punkt, ett hem.

De bor hos mig, heltid, utom varannan helg. Jag begriper inte hur deras pappa står ut, men det är hans problem. När vi skildes flyttade han tjugo mil norrut, vilket kan ha med saken att göra.
Han flyttade i alla fall söderut när den yngsta började skolan.

Och innan dess kom han ner varannan helg och bodde hos oss. Värre ovänner än så var vi inte, även om jag gnisslade tänder i smyg vissa helger....
 
Senast ändrad:
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Jo han är skriven hos mig.

Men även om jag kan slåss FÖR honom så slåss jag inte OM honom så vem som har "rätt" spelar inte så stor roll. Jag vill ju att han ska ha kvar sin älskade pappa så mycket och på så bra villkor som möjligt. Pappan har inte riktigt någon plan ännu för hur han vill ha det eftersom han inte löst sin boendesituation på något permanent vis. Dessutom tror jag inte att han riktigt tänkt på hur dyra och tidskrävande resorna är, bilkörning är liksom avkoppling för honom :crazy:
 
Sv: Erfarenheter av varannan veckas boende?

Jo med större barn blir det ju lättare, men med en 1,5-åring får man ju vackert försöka läsa de signaler hon ger ut. Dock känns det inte riktihgt som vi tyder dem på samma sätt, eftersom han anser att det går bra när han tagit henne med sig och sedan är iväg och jobbar när jag får tillbaka henne så ser inte han det där som inte riktigt stämmer, men som kanske inte heller är jättetydligt. Speciellt inte för honom, som inte heller vill se det.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2
Svar
23
· Visningar
820
Senast: Sedna
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 357
Senast: sjoberga
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 427
Senast: Ramona
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 188
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp