Ett barn eller flera?

[Dressyrtjejen_97]

Om alla resonerade som du så skulle människosläktet dö ut.

Tycker det är ganska tragiskt att du inte vill skaffa barn pga dina föräldrars ålder. Ingen vet vad framtiden bär med sig. De kanske blir 100 eller dör i morgon. Mitt barns farmor är 75, hon är till stor hjälp för oss. Och det enda hon ser som en nackdel är att hon inte orkar lika mycket som när hon fick sitt andra barnbarn för 30 år sen. Men det är ingenting som stör oss.

Det är helt ok att inte vilja skaffa barn men argumenten du ger är väldigt märkliga.

Det är inte enbart därför, men det jag skrev är en delförklaring.
Sen är det bara så jag resonerar för helt egen del, menar inte att alla ska resonera så.

 

[Energi]

Om alla resonerade som du så skulle människosläktet dö ut.

Tycker det är ganska tragiskt att du inte vill skaffa barn pga dina föräldrars ålder. Ingen vet vad framtiden bär med sig. De kanske blir 100 eller dör i morgon. Mitt barns farmor är 75, hon är till stor hjälp för oss. Och det enda hon ser som en nackdel är att hon inte orkar lika mycket som när hon fick sitt andra barnbarn för 30 år sen. Men det är ingenting som stör oss.

Det är helt ok att inte vilja skaffa barn men argumenten du ger är väldigt märkliga.

Fast det är ju så hon känner, det är inte din sak att avgöra om hennes argument är märkliga eller inte.

Jag förstår absolut den känslan. Mina föräldrar är inte så gamla dock men jag har en väldigt liten släkt och det känns tråkigt att inte kunna ge mina barn ett stort trygghetsnät i form av släkt. Hade inte min sambo haft större släkt så hade det varit en sak jag tagit med i beräkningen om vi skulle skaffa barn eller inte.

 

[Trollunge]

Om alla resonerade som du så skulle människosläktet dö ut.

Tycker det är ganska tragiskt att du inte vill skaffa barn pga dina föräldrars ålder. Ingen vet vad framtiden bär med sig. De kanske blir 100 eller dör i morgon. Mitt barns farmor är 75, hon är till stor hjälp för oss. Och det enda hon ser som en nackdel är att hon inte orkar lika mycket som när hon fick sitt andra barnbarn för 30 år sen. Men det är ingenting som stör oss.

Det är helt ok att inte vilja skaffa barn men argumenten du ger är väldigt märkliga.

Fast om man ska kommentera märkliga argument hos andra är ju ditt första argument om människosläktet utdöende väldigt märklig imo. Varför skulle @Dressyrtjejen_97 tänka på det, att människosläktet dör ut för att alla väljer att inte skaffa barn känns ju jäkligt långt borta.

 

[*Gotlandsrusset*]

För- och nackdelar med ett barn/flera barn. Hur tänker ni? Hur många barn har ni/vill ni ha och varför?

Jag har två barn, en son på snart 5 och en dotter på snart 2 år. Allting va mycket enklare när man bara hade ett barn. Man kunde lägga all fokus på barnet och man kunde göra saker i den takt barnet ville.

Med två barn är det både kaos och underbart. Barnen får ut otroligt mycket av varandra och jag älskar den kärlek som i mellan åt verkligen lyser i ögonen på dem när de umgås. Sen däremellan ... då är det en hel del bråk och pusslande med allt som ska göras. Det blir ju dubbelt av allting. Men jag skulle aldrig, med facit i hand struntat i nr 2. Det är tufft, man sliter sitt hår ofta men samtidigt skrattar man och fylls av kärlek däremellan.

Det jag känner är skönt är ålderskillnaden, det är skönt att ha en relativt självgående när den andre behöver hjälp med det mesta.

Som det ser ut idag blir det inte fler barn

 

[escodobe]

Det är inte enbart därför, men det jag skrev är en delförklaring.
Sen är det bara så jag resonerar för helt egen del, menar inte att alla ska resonera så.

Jag kritiserar verkligen inte att du inte vill ha barn, jag har själv steriliserat mig. Men jag tycker att det är synd om Du avstår något utfrån dina föräldrar. Jag älskar uttrycket "Family.of choice" - man kan som vuxen skaffa sig en familj, det är dom man väljer. Så var inte begränsad av att du kanske inte har så många biologiska familjemedlemmar.

Och gällande ålder så låter det på dig som man är halvdöd när man är 40 som jag är. Jag skuttade runt i en moshpit på en rockonsert för någon vecka sedan, min 50 årliga vän stod två meter bredvid. Vi hoppas att isen kommer lägga sig på sjön i vinter så vi kan sladda loss med bilen...
Det är helt okej att dricka te ur en Harry Pottermugg när man amorterar bolånet och har ångest över pensionsparandet.

 

[Ja88]

Men jag tycker att det är synd om Du avstår något utfrån dina föräldrar. Jag älskar uttrycket "Family.of choice" - man kan som vuxen skaffa sig en familj, det är dom man väljer. Så var inte begränsad av att du kanske inte har så många biologiska familjemedlemmar.

Ja, jag har ju också en väldigt liten släkt, och ingen nära kontakt med de få som finns. Tanken på att det skulle väga in öht i hur jag väljer att leva mitt liv och påverka mitt val att skaffa barn känns oändligt sorgligt faktiskt. Att utforma/begränsa sitt liv utifrån saker som man själv inte kan påverka ett dugg liksom. För man väljer ju som bekant inte den familj man föds in i, däremot den man väljer att skapa som vuxen. Family of choice, det var ett bra uttryck.

 

[Roheryn]

Angående hur ensambarn är.
Jag har två personer i mitt liv som är ensambarn men där föräldrarna väldigt gärna velat skaffa syskon men av olika anledningar inte kunnat. Där tycker jag att båda barnen, nu vuxna, har varit och blivit typiska "ensambarn".

De andra jag vet som är ensambarn har varit det för att föräldrarna aktivt valt att bara ha ett barn, och där ser jag inte samma stereotypa ensambarnsbeteende.

Alltså, jag tror att hur en blir beror mest på uppfostran och hur en blivit behandlad som barn, inte lika mycket om en har syskon eller ej.

Vad är typiskt ensambarnsbeteende menar du?

 

[Roheryn]

Vi har det rasande bra och jag kan bli lite skrockfull i att jag inte vill jinxa det.

Precis sådär kände jag också! Jag tyckte (och tycker!) att jag haft sådan oerhörd tur som fick en frisk, lättsam och underbar dotter (som dessutom visade sig bli lika hästintresserad som jag). Har helt enkelt inte velat utmana ödet en gång till när det nu blev så fantastiskt rätt och bra första gången!

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag kritiserar verkligen inte att du inte vill ha barn, jag har själv steriliserat mig. Men jag tycker att det är synd om Du avstår något utfrån dina föräldrar. Jag älskar uttrycket "Family.of choice" - man kan som vuxen skaffa sig en familj, det är dom man väljer. Så var inte begränsad av att du kanske inte har så många biologiska familjemedlemmar.

Och gällande ålder så låter det på dig som man är halvdöd när man är 40 som jag är. Jag skuttade runt i en moshpit på en rockonsert för någon vecka sedan, min 50 årliga vän stod två meter bredvid. Vi hoppas att isen kommer lägga sig på sjön i vinter så vi kan sladda loss med bilen...
Det är helt okej att dricka te ur en Harry Pottermugg när man amorterar bolånet och har ångest över pensionsparandet.

Som sagt, det är en del av mitt beslut men inte hela. Att familjen som sådan är dysfunktionell, att jag (antagligen) har såväl endometrios som PCOS samt flera andra faktorer spelar in också.

Nej, man är inte halvdöd när man är 40, men inte ung heller. Nu säger jag återigen att det inte gäller alla, men mina föräldrar började bli "småskröpliga" vid typ 45 och hade inte den fysiska orken att leka med mig alltid då. Åtminstone inte om det var en mer fysiskt krävande lek. De hade artros redan då, eller i vart fall begynnande. Bara för att nämna ett exempel.

 

[TinyWiny]

Ja, jag har ju också en väldigt liten släkt, och ingen nära kontakt med de få som finns. Tanken på att det skulle väga in öht i hur jag väljer att leva mitt liv och påverka mitt val att skaffa barn känns oändligt sorgligt faktiskt. Att utforma/begränsa sitt liv utifrån saker som man själv inte kan påverka ett dugg liksom. För man väljer ju som bekant inte den familj man föds in i, däremot den man väljer att skapa som vuxen. Family of choice, det var ett bra uttryck.

Jag håller med både dig och @escodobe och dessutom är syskon ingen garanti för att inte vara väldigt ensam under uppväxten och det förhindrar inte heller mobbning. Jag har tre syskon och har ingen kontakt med någon av dem. Att den familj jag föddes i skulle ha någon påverkan på mina tankar om jag ville ha barn eller inte eller hur jag ville leva föresvävade mig aldrig ens. Jag skaffade barn för att jag ville ha barn (och deras pappa med givetvis) och lever som jag vill leva även om det inte ses med blida ögon från min biologiska släkt. Jag kunde inte bry mig mindre. Visst hoppades jag någonstans långt inne när mina barn var små att mina föräldrar skulle vilja ha någon form av relation till dem även om de inte ville/kunde/hade förmågan att vara föräldrar till mig men när det inte blev så ja, då var det ju bara så.
Jag har stor släkt egentligen men har ingen kontakt med dem mer än mycket sporadisk kontakt med en kusin på senare tid. Min sambos släkt är enorm och alla bor dessutom häromkring men det är väldigt sällan vi ses. Att man är släkt, har blodsband, är inte det viktiga för mig. Det viktiga är att kunna må bra tillsammans och då spelar det ingen roll om jag delar DNA med någon eller inte. Att räkna med att ens föräldrar ska ta hand om eller ens vara de mor/farföräldrar man vill ha tycker jag inte heller att man kan räkna med. Det är en bonus.

TW/ 46 år ung och den som väldigt gärna leker med mina älskade bonusbarnbarn

 

[Kilauea]

Samma här!
Tänk vad ofta man får höra att ensambarn är så bortskämda, knepiga och inte kan ta konflikter...
Tycker själv jag blivit en rätt ok människa
Jag har mkt empati, låter andra gå före mig, tycker om att rå om min familj... Jag är lugn, tålmodig och knappast bortskämd, uppvuxen med studerande föräldrar i förort...
Kanske då bortskämd med kärlek

Och min nioåring får ofta beröm för att hon är så snäll, empatisk, lyssnar... Inte ett dugg knepig

Hur man blir kan väl inte ha Så mkt med syskonen att göra, eller?

Håller med.
En av mina bästa vänner är ensambarn. Behöver väl inte säga så mycket mer. Hon är som "vem som helst".
Tycker inte man märker på folk generellt om de är uppvuxna med syskon eller ej.

 

[TinyWiny]

Som sagt, det är en del av mitt beslut men inte hela. Att familjen som sådan är dysfunktionell, att jag (antagligen) har såväl endometrios som PCOS samt flera andra faktorer spelar in också.

Nej, man är inte halvdöd när man är 40, men inte ung heller. Nu säger jag återigen att det inte gäller alla, men mina föräldrar började bli "småskröpliga" vid typ 45 och hade inte den fysiska orken att leka med mig alltid då. Åtminstone inte om det var en mer fysiskt krävande lek. De hade artros redan då, eller i vart fall begynnande. Bara för att nämna ett exempel.

Fast hur många föräldrar tror du att det är som alltid leker med sina barn? Jag tror det hör till undantagen faktiskt. Jag tycker om att leka men ändå var det sällan jag hann leka med mina egna barn så som jag har tid att leka med mina bonusbarnbarn de gånger de är här nu. Det är helt enkelt så mycket annat som ska hinnas med så tiden att leka finns inte alltid.

 

[Raderad medlem 6459]

Nej, man är inte halvdöd när man är 40, men inte ung heller. Nu säger jag återigen att det inte gäller alla, men mina föräldrar började bli "småskröpliga" vid typ 45 och hade inte den fysiska orken att leka med mig alltid då. Åtminstone inte om det var en mer fysiskt krävande lek. De hade artros redan då, eller i vart fall begynnande. Bara för att nämna ett exempel.

Jag tycker du ska fundera över både dina värderingar och hur du väljer att uttrycka dig. Man måste verkligen inte ha en hundra procent fungerande frisk kropp för att kunna vara en bra förälder.

 

[kakan89]

Det är inte enbart därför, men det jag skrev är en delförklaring.
Sen är det bara så jag resonerar för helt egen del, menar inte att alla ska resonera så.

Som sagt, det är en del av mitt beslut men inte hela. Att familjen som sådan är dysfunktionell, att jag (antagligen) har såväl endometrios som PCOS samt flera andra faktorer spelar in också.

Nej, man är inte halvdöd när man är 40, men inte ung heller. Nu säger jag återigen att det inte gäller alla, men mina föräldrar började bli "småskröpliga" vid typ 45 och hade inte den fysiska orken att leka med mig alltid då. Åtminstone inte om det var en mer fysiskt krävande lek. De hade artros redan då, eller i vart fall begynnande. Bara för att nämna ett exempel.

Det finns inte någon 20-åring som orkar hålla jämna steg med en 3-åring och leka med dom konstant hela tiden heller. Min sambo är 43 och han orkar hålla igång med vårt barn med än mig. Ålder är rent skitsnack.

Fast det är ju så hon känner, det är inte din sak att avgöra om hennes argument är märkliga eller inte.

Jag förstår absolut den känslan. Mina föräldrar är inte så gamla dock men jag har en väldigt liten släkt och det känns tråkigt att inte kunna ge mina barn ett stort trygghetsnät i form av släkt. Hade inte min sambo haft större släkt så hade det varit en sak jag tagit med i beräkningen om vi skulle skaffa barn eller inte.

Fast om man ska kommentera märkliga argument hos andra är ju ditt första argument om människosläktet utdöende väldigt märklig imo. Varför skulle @Dressyrtjejen_97 tänka på det, att människosläktet dör ut för att alla väljer att inte skaffa barn känns ju jäkligt långt borta.

Ang människosläktet var ett påstående, inget argument.

Jag förstår faktiskt inte vad släkten har för roll i skaffade av barn. Det är ju något man gör själv. I Sverige finns det ju dessutom barnomsorg.

 

[Roheryn]

Nej, man är inte halvdöd när man är 40, men inte ung heller. Nu säger jag återigen att det inte gäller alla, men mina föräldrar började bli "småskröpliga" vid typ 45 och hade inte den fysiska orken att leka med mig alltid då. Åtminstone inte om det var en mer fysiskt krävande lek. De hade artros redan då, eller i vart fall begynnande. Bara för att nämna ett exempel.

Eh? Jag är 47, springer 3-4 gånger i veckan (klarar utan stor ansträngning en mil iaf), rider 5-6 dagar i veckan (inte sällan flera hästar per dag) och har svårt att se "normal lek" med ett barn som så fysiskt ansträngande att jag inte skulle klara av det pga ålder... Och ser jag mig omkring i bekantskapskretsen så tycker jag nog att de flesta i min ålder har en fysisk status som motsvarar min, ungefär... Minns också hur min morfar, som var 66 när jag föddes, kröp omkring med mig på golvet och visade diverse akrobatiska tricks när jag var i 3-4-årsåldern. Då borde han alltså ha varit runt 70 Jag tror ju att det som finns innanför skallbenet har enormt mycket större betydelse för hur man är som förälder än ens fysiska status. Det finns ju också en hel del människor som blir föräldrar trots diverse fysiska handikapp och som är alldeles utmärkta föräldrar till sina barn!

 

[sthu]

Men att ni andra är pigga och 40+ innebär inte att @Dressyrtjejen_97 s föräldrar var det. Ja, jag kan hålla med om att formuleringen kanske inte var den bästa men att säga att människosläktet kommer dö ut på grund av hennes inställning till barn känns lite väl magstarkt.

Angående släkt och barn. Jag har en stor släkt. Jättestor till och med. Men vi träffar dem typ aldrig, kanske vart femte år på pappas sida och ännu mer sällan på mammas. Kusinerna är så mycket äldre än oss att vi aldrig lekte när vi var små (jag har kusinbarn som är äldre än mig). Nu har jag visserligen två syskon nära mig i ålder så vi hade ju varandra. Men det viktigaste under uppväxten var ändå kompisarna, inte syskonen. Förstå mig rätt, jag älskar mina syskon men de ersatte inte kompisarna eller var något jag hängde upp hela livet på.

Jag vill inte ha barn. Inte ens ett.

 

[Energi]

Vad är typiskt ensambarnsbeteende menar du?

Det som andra tog upp tidigare. Jag tycker alltså inte att det finns ett typiskt ensambarnsbeteende eftersom jag tror att det handlar om uppfostran och inte antalet syskon.

 

[Energi]

Det finns inte någon 20-åring som orkar hålla jämna steg med en 3-åring och leka med dom konstant hela tiden heller. Min sambo är 43 och han orkar hålla igång med vårt barn med än mig. Ålder är rent skitsnack.





Ang människosläktet var ett påstående, inget argument.

Jag förstår faktiskt inte vad släkten har för roll i skaffade av barn. Det är ju något man gör själv. I Sverige finns det ju dessutom barnomsorg.

Men vadå "ålder är rent skitsnack"? Det är ju @Dressyrtjejen_97 känsla, inte något argument för varför folk överlag inte bör skaffa barn.
Min sambo har förlorat en förälder tidigt i livet. Föräldern var 50 när sambon föddes och var redan då väldigt skröplig. Det färgar såklart hans upplevelse.

För mig handlar det som sagt om att kunna ge mitt barn trygghet. Jag har varken stor släkt eller stor bekantskapskrets och jag tycker inte att barnomsorg ersätter den sortens trygghet som släkt eller vänner kan ge.

 

[kakan89]

Men vadå "ålder är rent skitsnack"? Det är ju @Dressyrtjejen_97 känsla, inte något argument för varför folk överlag inte bör skaffa barn.
Min sambo har förlorat en förälder tidigt i livet. Föräldern var 50 när sambon föddes och var redan då väldigt skröplig. Det färgar såklart hans upplevelse.

För mig handlar det som sagt om att kunna ge mitt barn trygghet. Jag har varken stor släkt eller stor bekantskapskrets och jag tycker inte att barnomsorg ersätter den sortens trygghet som släkt eller vänner kan ge.

Nu skrev hon ju inte att hennes föräldrar inte var unga vid 40 utan att allmänt att man inte är ung vid 40. Samt insuinerade att man var en dålig förälder när man är så gammal. Det är provocerande.

 

[Energi]

Nu skrev hon ju inte att hennes föräldrar inte var unga vid 40 utan att allmänt att man inte är ung vid 40. Samt insuinerade att man var en dålig förälder när man är så gammal. Det är provocerande.

Hon formulerade sig inte jättebra, nej, men hon har ju förklarat att det är hennes anledningar till att hon inte vill skaffa barn. Inte att andra bör tänka på samma sätt.