Ett eller flera barn?

[strawberrysylt]

Jag har allltid tänkt att om jag ska ha barn så vill jag ha minst två.
Nu, mtp på hur jag mått några veckor (hoppas det är över, men vågar inte ropa hej) samt även när jag läst vad andra (inte bara här, utan andra ställen också) skrivit om hur det är att ha två små börjar jag tveka?
Jag har velat ha tätt och jag och min man hade en tanke att försöka igen när bäbis är ett år.
Men, är det enklare om man väntar något år till?
Jag är 38, fyller 39 om två månader. Men att vänta till säg 41-42, vore det enklare? Eller dumt?
Eller "kan" man ha "bara" ett barn? Klart man kan, men ni fattar.

Hur tänkte/tänker ni?

 

[animalasia]

Jag har allltid tänkt att om jag ska ha barn så vill jag ha minst två.
Nu, mtp på hur jag mått några veckor (hoppas det är över, men vågar inte ropa hej) samt även när jag läst vad andra (inte bara här, utan andra ställen också) skrivit om hur det är att ha två små börjar jag tveka?
Jag har velat ha tätt och jag och min man hade en tanke att försöka igen när bäbis är ett år.
Men, är det enklare om man väntar något år till?
Jag är 38, fyller 39 om två månader. Men att vänta till säg 41-42, vore det enklare? Eller dumt?
Eller "kan" man ha "bara" ett barn? Klart man kan,men ni fattar.

Hur tänkte/tänker ni?

Klart man kan ha ett barn, det bestämmer man själv. Jag upplevde dock att det var mycket lättare att ha två. Mina barn är födda med två och ett halvt år mellan och de har alltid haft varandra. Nu är de 23 och 25 år gamla och de är fortfarande väldigt nära vänner.

 

[DarkInNight]

Jag tänkte att jag ville att storasyster skulle kunna vara lite självständig innan nästa, gå själv i trapp, klättra upp i bilstolen, fixa toalett osv

Nu blev hon 2,5 år innan brorsan kom, det blev bra.

 

[Lingon]

Jag har allltid tänkt att om jag ska ha barn så vill jag ha minst två.
Nu, mtp på hur jag mått några veckor (hoppas det är över, men vågar inte ropa hej) samt även när jag läst vad andra (inte bara här, utan andra ställen också) skrivit om hur det är att ha två små börjar jag tveka?
Jag har velat ha tätt och jag och min man hade en tanke att försöka igen när bäbis är ett år.
Men, är det enklare om man väntar något år till?
Jag är 38, fyller 39 om två månader. Men att vänta till säg 41-42, vore det enklare? Eller dumt?
Eller "kan" man ha "bara" ett barn? Klart man kan, men ni fattar.

Hur tänkte/tänker ni?

Jag hade alltid tänkt två barn. Men sen när jag fick barn kände jag att jag inte ville ha fler. Jag ville helt enkekt inte "ge bort" så mycket av mig själv och jag ville definitivt inte början om från början! Jag tyckte att bebis- och framförallt småbarnstiden var jobbig. Så när jag var mitt i den fanns verkligen inte en längtan efter en till som tar tid och energi. När den tiden var förbi ville jag definitivt inte dit igen.

Jag är väldigt nöjd med att ha ett barn. Kan fokusera på henne utan att behöva kompromissa för mycket med mig själv.

 

[sthu]

Jag har alltid tänkt "inga barn".
Men så blev det ju ett ändå. Och nu känner jag, inte en chans att jag går igenom det igen! Näver bäver.
Det är ett jäkla tjat om syskon, speciellt från delar av makens sida. Jag surnade till och sa ifrån, då blev det dålig stämning men det kändes bra för min del.

Jag är 37, och tycker ärligt talat att jag börjar bli "för gammal" för att ha spädbarn igen. Det var för jobbigt (även om sonen är oförskämt smidig på många sätt), och det var för jobbigt att vara gravid.

Jag är helt och fullt nöjd med en unge. Jag kan lägga allt fokus och all energi på honom.

 

[VLMF]

Vi tyckte det var tufft med ett småbarn, trots att första var lugn, enkel och sov bra. Så vi väntade, har 3,5 år mellan våra. Av vad jag ser i min närhet är det många som har det kämpigt med tätt mellan barnen. Lilla är snart 1,5 och stora snart 5 och de har lekt ihop från att hon kunde fästa blicken typ. De har otroligt stor glädje av varann varje dag. Storasyskonet är så himla fin mot henne och hjälpsam. Har tålamod med henne och förstår på ett sätt som han ju inte hade gjort om han var yngre. Och från min egna uppväxt (har 3,5 resp 4 år till mina systrar) så lekte vi ihop ända tills vi blev så stora att vi slutade leka. Min lillasyster och storasyster var det ju över 7 år emellan och de lekte också själva ihop bara de två

Inget är ju rätt eller fel, och du har ju fertiliteten att tänka på med. Kanske vänta lite till tills ni börjar bli sugna på nästa? Kanske testa hur vardagslivet är, dvs när lilla börjat på förskola och ni båda jobbar igen. Det är ju då man ser lite hur vardagen känns med småbarn och vad man mäktar med. Hur ni två vuxna har det i relationen under småbarnsåren också, fungerar det bra för er. Skulle ni vilja ha och få syskon kommer de ha mycket glädje av varandra oavsett flera år emellan.

 

[karamelldrottningen]

Fattar inte. Varför skulle man inte kunna ha ”bara” ett barn?

 

[niardasp]

Jag är gravid med första barnet nu och tänker att ett barn verkar alldeles lagom. Två vuxna på ett barn känns som en bra kombination för mig, vi kommer fortfarande ha tid, plats och pengar över. Jag tänker mig att det kommer vara enklare att få till egentid med bara ett barn istället för två, men det får vi ju se. Just egentid är något jag har stort behov av och en stor anledning till att jag inte kommer vilja ha massor med barn. Samtidigt pockar ju redan nu känslorna kring att det är kul och bra för barn att få syskon och allt sånt ni vet.

OM jag ändrar mig och vill ha flera tänker jag spontant att jag då isåfall skulle vilja vänta några år, säg fyra typ, innan nästa kommer. Ser framför mig att det är en enklare situation med ett större syskon som går att resonera med och som kan klara av vissa saker själv än att ha två små som behöver sin förälder till allt konstant. Jag tror att jag som person hade fungerat dåligt i en sån situation.

 

[McFlurry]

Tycker ett barn är perfekt, för mig/oss. Kände det redan innan jag blev gravid och känner det fortfarande nu när dottern är 2 år. Min graviditet var hemsk och det är jobbigt att ha barn och när jag hör/läser om de som har flera barn får jag typ rysningar haha.

Både jag och min man har syskon (jag ett och min man två) och vi lekte absolut mycket med våra syskon när vi var barn - men nu som vuxna har vi väldigt "svag" kontakt med våra syskon eller hur jag ska säga. Träffas vid födelsedagar och så men har nästan ingen kontakt däremellan av olika anledningar. Många skaffar ju fler än ett barn för att barnet ska vara "garanterad en kompis" typ men det är ju verkligen ingen garanti.

 

[starcraft]

Jag har alltid tänkt max ett barn. Jag vill ha ork och tid till barnet, men också någon gång ha egentid. Så föddes barnet och jag kände "det här vill jag göra igen". Nu är barnet ett rätt krävande sådant så jag känner att jag skulle inte orka om jag fick en likadan och att ha ett äldre syskon samtidigt också. Så ett känns alldeles lagom faktiskt. Mannen är nöjd med ett också. Vi ser att vi kommer kunna göra så mycket mer med två vuxna och ett barn och verkligen orka vara bra föräldrar. När jag ser barnets kusiner som är två syskon blir jag ännu mer övertygad om att ett barn är lagom både för barnet och för oss föräldrar. Om vi skulle ha en till skulle jag vilja ha 4-5 år emellan och då har jag passerat 40 med marginal så då vet jag varken om det är möjligt eller önskvärt. Kan tilläggas att jag har syskon, men hade egentligen ingen glädje av det som barn av flera orsaker, men dock som vuxen. Samtidigt har mannen två syskon varav ett han knappt har kontakt med så det där "syskonkortet" är inte värt så mycket för oss. Man kan se till att barnet får andra att leka med och sociala kontakter och stöd. Jag åkte t ex på semester med mina kusiner för att få lekkamrater på sommaren.

 

[Sleepan]

För mig har syskon alltid varit självklart då jag har en väldigt stark syskonrelation med främst min äldsta syster. Trots att det skiljer 10 år mellan oss.
Sen har jag också känt att vår familj är lite "tom" på något vis. Att det liksom saknas en när vi är på utflykt osv.
Maken var fullständigt nöjd med ett barn dock. Men gick med på ett till.

Nu blir det ju två till för oss och totalt tre var absolut inte "planen". Men jag ser fram emot det och gillar ändå tanken på att få ett "gäng" där hemma

 

[Kaching]

Innan barn tänkte jag att jag ville ha två. Nu när jag har barn är jag nöjd med ett barn, men jösses vad tvåbarnsnormen är stark, vissa tycker det nästan är något fel på en för att man inte vill ha mer än ett barn

Vanligaste kommentaren är "men vill du inte att ditt barn ska ha syskon?". Jag har syskon själv och känner att jag hade klarat mig lika bra utan Jag och min bror har en fin relation som vuxna ska sägas, men vi har aldrig haft den där omtalade syskonkärleken

Gör vad som känns bäst för dig och skit i andra, är mitt tips.

 

[Jahopp]

Jag har nog alltid tänkt mig två barn fast hade velat ha minst runt 3 år emellan, men blir snart 40, och sonen är strax 11 månader. Tänker väl likadant där, att det för mig känns som jag hade blivit lite gammal isåfall.
Hade en lätt graviditet, förlossningen var häftig och hade gärna gjort det igen, har tyckt bebistiden överlag varit bra om än långtråkig emellanåt.
Men jag tror jag hade tyckt det var alldeles för jobbigt med två så små här hemma

Det känns så himla smidigt med ett tänker jag också, bara en vilja, bara en att klä på, hålla koll på osv. Men hade samtidigt gärna sett att han haft ett syskon... att vi blir en större familj än bara vi 3.
Så jag tänker att vi får se helt enkelt, det är inget beslut som måste fattas just nu.
Men det lutar väl åt att det räcker med en, iaf om jag hade varit tvungen att välja idag

 

[cambodia]

Fattar inte. Varför skulle man inte kunna ha ”bara” ett barn?

Där måste jag hålla med dig! Vad är det för fråga lixom?

Har ett barn. Är själv ensambarn. Har inga större men av det…

 

[Blyger]

Jag har två barn, men med längre mellanrum så hade "bara" ett barn rätt länge.
Ett barn är på ett sätt enklare, men två kan ha väldigt roligt med varandra.

Åkte iväg med bara stora nyligen och min man kläckte ur sig "det här kunde varit hela vår familj" (dvs om lilla inte funnits) och den tanken kändes lite.. tom? Två blev bra för oss. Min man vill inte ha fler.

 

[sthu]

Där måste jag hålla med dig! Vad är det för fråga lixom?

Har ett barn. Är själv ensambarn. Har inga större men av det…

Och @karamelldrottningen
Det verkar vara norm på många ställen att barn "måste" ha syskon, men inte för många. Då är det konstigt.
Min makens halvsyster har tjatat hål i huvudet på mig om hur viktigt det är med syskon. Hur ensamt barnet blir utan syskon. Hur roligt det är med syskon. Och så vidare i all oändlighet.

Det är givetvis bara dumt skitsnack och inte alls en universiell sanning. Men hör man det till leda börjar man tvivla..

 

[cambodia]

Och @karamelldrottningen
Det verkar vara norm på många ställen att barn "måste" ha syskon, men inte för många. Då är det konstigt.
Min makens halvsyster har tjatat hål i huvudet på mig om hur viktigt det är med syskon. Hur ensamt barnet blir utan syskon. Hur roligt det är med syskon. Och så vidare i all oändlighet.

Det är givetvis bara dumt skitsnack och inte alls en universiell sanning. Men hör man det till leda börjar man tvivla..

Ja, det är ju tyvärr så.
Märkte det redan när jag fick barn. Kände att jag var lite sen med att få barn och kände mig äntligen som en del i en gemenskap, men nej då var nästan alla inne på barn två så då var man utanför igen

 

[sthu]

Ja, det är ju tyvärr så.
Märkte det redan när jag fick barn. Kände att jag var lite sen med att få barn och kände mig äntligen som en del i en gemenskap, men nej då var nästan alla inne på barn två så då var man utanför igen

Exakt. Jag känner samma. Ligger liksom tio år efter känns det som.

 

[karamelldrottningen]

Jag har inte fått någon sådan fråga än faktiskt. Och tveksamt om någon kommer att fråga heller. Bebis är jätteliten än så kanske kommer sen.
Men tveksamt om det skulle vara bra alls. Av olika anledningar. Plus att de då skulle bli halvsyskon och det kanske bara skulle bli ännu rörligare då?
Hur många har en fin relation till sina halvsyskon?
Jag vet bara exempel på tvärtom.

Alltså den där bullbakningsfamiljen känns långt borta.

 

[Jahopp]

Jag har inte fått någon sådan fråga än faktiskt. Och tveksamt om någon kommer att fråga heller. Bebis är jätteliten än så kanske kommer sen.
Men tveksamt om det skulle vara bra alls. Av olika anledningar. Plus att de då skulle bli halvsyskon och det kanske bara skulle bli ännu rörligare då?
Hur många har en fin relation till sina halvsyskon?
Jag vet bara exempel på tvärtom.

Alltså den där bullbakningsfamiljen känns långt borta.

Har en jättebra relation till min halvbror. Vi växte ju upp ihop så kallar honom nästan aldrig halvbror, bara bror