En 30-nånting år gammal person borde inte behöva begravas.

En mamma borde inte behöva begrava sitt barn.

En storasyster borde inte behöva begrava sin lillasyster.

En nyförlovad partner borde inte behöva begrava sitt livs kärlek.

En person som var så full av liv, så varm och så fullständigt genomsnäll, borde inte behöva begravas.

Det är så ofattbart, alltihop. Vi går liksom bara runt och väntar på att någon ska ringa oss och säga att det inte är sant, det stämmer inte, du lever visst då.

Det är så obegripligt att vi för så sent som för två månader sedan stod i mina föräldrars trädgård i Sverige och skålade i champagne tillsammans. Att du hade skaffat nytt pass, sparat ihop pengar och köpt ny resväska för att kunna vara där, för att fira kärleken och äntligen få se landet du drömt om att se i flera år. Jag är glad att jag åtminstone kunde bidra till att ge dig den upplevelsen innan det var för sent.

För nu är det just det, för sent. Något hände, någon hände, och nu är du borta. Kompisgänget har förlorat en av sina mest livfulla medlemmar, som plötsligt inte var livfull alls. Hålet du lämnat bakom dig kommer aldrig någonsin att kunna fyllas av någon.

Imorgon sammanstrålar vi för att ta ett sista farväl och då kommer det att bli så väldigt tydligt vilken enorm mängd människor som stod bakom dig, som stod runtom dig, alltid redo att stötta och alltid glada åt de där evighetslånga meddelandena du ibland skickade på WhatsApp. Tänk ändå, om det kunde finnas WhatsApp i himlen.

Vila i frid, kära vän.

 

Och så något lite mindre välformulerat: Fy fan och utav rena helvete vad jobbigt det ska bli imorgon. Jag hatar begravningar. Jag vet att det sägs att de ska vara bra på något vis, att de hjälper, men jag har nog aldrig upplevt det tror jag. Jag tycker bara att det är genomvidrigt från början till slut och vet samtidigt att jag kommer att behöva, eller snarare vilja, hålla ihop det lite imorgon för att finnas där som stöd för min man som stod väldigt nära den här personen. Har lyckats distrahera tankarna med annat fram till nu, men fan vad tufft det kommer att bli. 💔
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Om 1 vecka är det 3 år sedan jag sist kände kärlek, för då lämnade min älskade hund jordelivet. Han levde ett långt och lyckligt liv...
Svar
6
· Visningar
1 658
Senast: Rie
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det finns vissa människor som framkallar mina sämre sidor. Människor som får mig att bli någon jag inte vill vara. Jag skulle så oerhört...
Svar
0
· Visningar
1 106
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag skulle få rida min hoppkompanjon Dunja - fina fröken långöra - på clearrounden som jag anmält mig till på ridskolan. Det kändes bra...
Svar
0
· Visningar
785
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp