Exen vi minns...

[Sleepy]

Många av oss har ett antal relationer bakom oss och för det mesta känner jag att det passar bäst att låta dammet ligga över dåtiden. Men idag tänkte jag att vi kan damma av ett par klassiker, hålla upp dem i ljuset så att vi alla kan skratta åt eländet och se varför de hamnade i X-korgen. Själv kan jag bara konstatera att det är skönt att känna att jag växt och utvecklats som människa genom åren och blivit bättre på att stå upp för mig själv och mina behov. Kanske kan vi även lära något av varandra.

Först ut har vi en ung Sleepy, uppvuxen med katt och i en ny relation där saknaden efter katt och ett önskat införskaffande togs upp. Omedelbara tvärniten; han var allergisk mot katter. Sorgen och saknaden kvarstod och diskussionen fortsatte över tid. Han var i alla fall allergisk mot vissa katter och han hade alltid velat ha en hund. Han tänkte minsann inte städa någon kisslåda eller ta något ansvar. Skulle vi ha en katt skulle det vara en hankatt, för de gillade han bättre. Och skulle vi ha en katt så skulle han i så fall välja vilken.

Relationen fortsatte i samma anda och många katter kom och gick under tiden. Någon allergi dök aldrig upp.


Feel free att damma av något x-minne du har.

 

[parellikusken]

Lesbiska parellikusken var ihop med en man i fem år, ja.. Det var ingen bra idé och jag är i efterhand väldigt glad att det tog slut.

 

[Otherside]

Italiensk/fransk/amerikanen som skulle bjuda mig på romantisk italiensk middag hemma hos sig ... och öppnade en burk konserverad ravioli ..... Bara en burk konserverad ravioli.

 

[Lingon]

Jag har bara ett ex. Träffade min man rätt ung. Men exet var en bra kille. En bra första pojkvän. Vi passade bara inte så bra ihop i längden så det varade i mindre än ett år. Men jag lärde mig mer om hur jag fungerar och vad jag vill ha.

 

[miumiu]

Jag hade någon slags ”relation” med en amerikan i några år när jag var väldigt ung (19-21 ca). Han var några år äldre och otroligt spännande tyckte jag då. På ett sätt var han nog bra för mig, för han drog mig ur mitt värsta mörker och visade att livet kunde vara iaf lite roligt ibland. Men på andra sätt var han såklart en katastrof.

Han var ursprungligen från Salt Lake City och hans familj var således mormoner. Eller, iaf morsan och syskonen var. Farsan var nån slags spelhaj i Las Vegas. Själv titulerade han sig ”whoremone”, vilket borde fått varningsklockorna att ringa kanske. Iaf. Vi hade nån slags romans på distans mestadels, men jag åkte ett par veckor och hälsade på honom när han pluggade i NY. Hela resan var i princip ett konstant rus där vi bedyrade vår kärlek till varandra, fastän vi båda visste nånstans att det här kommer ju aldrig bli nåt ”på riktigt”. Insikten drabbade mig extra hårt när han under en blöt kväll fått tag i en typ soft airgun (?) som han sprang runt med på Manhattan och typ hoppade upp på biltak och ”låtsassköt” vilt runt omkring sig. Jag höll väl på att kissa på mig av stress över att polisen skulle dyka upp, men han bara flabbade. Trots detta, och många andra upptåg som den här unge mannen hittade på så har jag ändå någon slags varm och fin känsla kring vår tid tillsammans. Han var snäll och väldigt kärleksfull, om än lite sargad i kanterna själv. Men det var ju jag också liksom.

Min första ”pojkvän” hade jag i exakt 3 månader när jag var 17 år gammal och han hemsökte mitt kärleksliv i kanske 5 år? Helt besatt av honom blev jag av någon outgrundlig anledning, antagligen för att hans intresse för mig var obefintligt. Han hade också en bakgrund inom frikyrkan, hans pappa och styvmorsa var med i Jehovas. Känns inte som någon slump att flera av mina ”stora kärlekar” har varit killar som kommer från frikyrkliga hem men liksom tagit lite avstånd själva. Blivit ”rebeller” lol.

Den värsta av dom alla brukar jag kalla för ”Torsten Flinck” för att anonymisera honom lite. Han kom från en vanlig Svenssonfamilj där ingen var direkt religiös tror jag men han själv blev helt besatt av Martinius kosmologi och höll på och skickade massa såna artiklar till mig ett tag. Det var efter att han blivit nykter, då han kört in i en förortsvilla rattfull utan körkort pga ”ville ha korv med bröd” klockan 2 på natten. Sen fick han lämna pissorov och göra samhällstjänst i nån second handbutik. När jag träffade honom i tonåren var han dock en glad highschool dropout som gillade rödtjut väldigt mycket och gick omkring barfota på tunnelbanorna och spelade Bob Dylanlåtar. Han var även glad i att tända ljus på fyllan och sedan däcka, så lite av ett mysterium att han inte brände ner något hus också i bara farten. Det kan ju låta som att han och amerikanen hade lite liknade personlighetsdrag kanske, men Torsten var inte alls kärleksfull för fem öre. Vi var aldrig ihop, han var oftast ihop med någon annan dessutom men skulle ändå hålla på med mig lite vid sidan av när det passade.

 

[pepp]

Mitt ex hade varit på resa i en månad, kom hem, frågade om jag hade gått upp i vikt. Samma ex pratade om hur snyggt han tyckte det var med smala tjejer, att man kunde se höft, nyckelben osv.
Är fortfarande lite kroppsstörd efter detta

 

[Piaff]

Åh här har jag en hel novell!
Var tillsammans med en engelsman, han var på många sätt en bra kille men hopplöst bortklemad av sin mamma. När vi träffades bodde han i lägenhet i London och vidden av mammas pojke-situationen var inte lika tydlig, förutom att hon regelbundet skickade tågbiljetter för att han skulle komma hem och hälsa på.

När han sedan skulle läsa en master i Liverpool (där föräldrarna bodde) flyttade han hem för att spara pengar under studietiden. Inte orimligt om det inte vore för att han VERKLIGEN flyttade hem. Förutom att mamman lagade all mat tvättade hon också hans kläder och städade hans rum. Inte på nivån ”drog ett varv med dammsugaren” utan plockade bort hans 1 miljon tekoppar, bäddade sängen, vek in alla kläder i garderoben och plockade i allmänhet…

Skulle han hälsa på mig i Sverige (vi hade långdistans i 4 år och bodde aldrig ihop) var det hon som bokade hans biljett visade det sig. Det kröp också fram mot slutet att i princip alla presenter jag fått under vårt förhållande var köpta av henne.

Sen hade han andra irriterande grejer som gjorde att det inte höll. Jag pluggade och alla jobb som inte var juristrelaterade som jag hade för extra inkomst var ”inte riktiga jobb”. Själv kunde han absolut inte tänka sig jobba extra.

Han var svartsjuk på hästarna, jag hade ingen när vi träffades och droppen var när han påstod att jag brydde mig mer om hästen än om honom. Jag svarade inte på det såatteh… ja.

Började definitivt se tendenser på att vårt framtida liv skulle bestå i att jag kom hem
från stallet för att mötas av ”vad blir det för mat?”

Det som var dödsstöten var att vi hela tiden under 4 år diskuterat att det bästa för oss vore att bo i Sverige. Hans examen var giltig här (arkitekt) men min (jurist) krävde ytterligare ÅR av studier i England. När det då började närma sig flytt och han sökte jobb var han först inte klar med sin examen när han sa att han skulle vara det, sen var han JÄTTEPETIG med var han kunde tänka sig söka jobb, nyexad… när jag sedan fått det privata numret till VDn på en jättestor arkitektbyrå som min chef kände och som visat mitt ex portfolio för henne och hon var intresserad visade det sig att han inte ens ringt henne för han hade tagit ett jobb i Manchester ”för jag tänkte att du kanske ville bo där eftersom du inte ville bo i London”.

Han hade alltså i princip sagt i
4 års tid att han ville bo i Sverige för att hålla mig nöjd i hopp om att jag skulle ändra mig till slut. Det var droppen, jag gjorde slut och har aldrig ångrat mig.

 

[Sleepy]

Mitt ex hade varit på resa i en månad, kom hem, frågade om jag hade gått upp i vikt. Samma ex pratade om hur snyggt han tyckte det var med smala tjejer, att man kunde se höft, nyckelben osv.
Är fortfarande lite kroppsstörd efter detta

Men fy, så gräsligt.

 

[julgrisen]

Jag var sambo med en man som alltid väntade tills jag gick ut med soporna, när det blev fullt hängde han bara upp en ny påse på ett skåpshandtag och började fylla upp den också. Var jag inte hemma kunde det hänga tre fulla påsar på olika handtag.
En gång ringde jag honom från tåget och påminde honom om att min mamma skulle sova över och att han skulle se till att lägenheten var i okej skick. Jag blev så förvånad och lättad över att han faktiskt hade städat när vi kom dit men veckan därpå hittade jag disk med intorkade matrester på i alla köksskåp.

Jag tänker på detta ibland när jag hyperventilerar över min nuvarande sambos orimliga ordning och känner då att jag nog ändå kan leva med att han säger att det ser ”förjävligt ut här hemma” när det ligger lite grus i hallen.

 

[xfie]

Jag har ett ex som bytte persona då och då, d.v.s. han bytte namn och anammade någon ny religion ("Kalle? Nej, Kalle är död. Jag heter Pedro och är jude"). När det tog slut och jag träffade en ny så började han skicka hotmeddelanden till denne. Jag blockerade honom överallt men han lyckas ta sig in i mitt liv på de mest fantasifulla sätt och dyker fortfarande upp som gubben i lådan då och då även så här 10 år senare. Han var helt övertygad om att han skulle gifta sig med mig om vi båda fortfarande var singlar när vi var 30, oavsett vad jag tyckte om saken. Han skrev till mig för några år sedan och frågade om vi skulle ses i Berlin för en kaffe när han "ändå var i Europa" (jag bor alltså i Sverige). Jag avböjde. Men han dyker väl upp snart igen...

 

[Piaff]

Åh inte mitt ex, men min kompis ex (de blev tillsammans när han var 38 och hon var 18, hör ni varningsklockorna?) hörde efter att de gjort slut av sig till hennes vänner inklusive mig med dejtinbjudningar. Min löd ungefär ”Vill du ses för en fika? Du kan väl ha på dig dina röda högklackade skor?” URRRRRRRKKKK

Annan gemensam kompis fick ett helt random MAIL av honom när han fortfarande var tillsammans med kompisen och de träffats allihop i nåt sammanhang där det stod ”vad fin du var i klänningen du hade på dig igår.” Trevligt. Verkligen.

 

[vemsomhelst123]

i

Alla mina ex är faktiskt bra killar. Hade som någon annan en (flera) kortare återkommande romans med en rätt galen kille under sammanlagt 2 års tid. Vi gjorde så himla mycket dumma saker, och hade så himla roligt. Men det var så otroligt destruktivt och vi var inga människor på väg framåt under den perioden. Vi hade för mycket att deala med på varsitt håll på något sätt. Men inte ens honom kan jag tänka på med någon ilska trots att han faktiskt betedde sig som en douche. Vi lever lyckliga på varsitt håll nu men skulle säkert kunna ta en öl och ha jättekul ihop om vi sågs.

 

[Avalbane]

Jag har egentligen bara ett ex. Vi umgås fortfarande som vänner och den biten fungerar helt okej.
Ibland kommer tanken på vad det hade varit smidigt om vi fortfarande var ihop. Men ofta blir jag påmind om varför han är just ett ex.
Ibland kommer vissa kommentarer som är nedlåtande, oförstående och ifrågasättande. Varför gjör du si och så?
Vi har även mycket (negativt) i bagaget. Så kommer aldrig gå tillbaka dit. Men jag har ändå lärt mig mycket om vad jag söker eller inte söker i en potentiell partner.

 

[Sleepy]

Påtal om svartsjuka mot hästarna: Jag kommer hem ifrån en ridtur, bubblande av lycka som alltid, då hästen hade en obeskrivlig förmåga att få mina mungipor att fastna vid öronen. Exet avbryter mitt lyckliga babbel med att "det där får du ju berätta för någon annan; det är ju inget jag är intresserad av."

 

[tanten]

Jag har bara haft en enda relation. Den varade alldeles för länge - i 20 år.

Tror han hade lite mindervärdeskomplex gentemot mig som hade högskoleutbildning och jobbade på ett huvudkontor för Sverige. Han själv hade 2-årigt gymnasium och jobbade som det han utbildats för.

Det k om smygande. Han inledde med att efter nåt år kommentera när jag sa att han hade en så snygg kropp -du är ju inte speciellt snygg men klär dig så det inte märks, Nähä, han var ju ärlig i al.a fall....

Han kämpade mot mig i allt. Jag hatade hans vassa skäggstubb -så han rakade sig inte mer än en gång i veckan max. Min mat var enligt honom så usel att han alltid lagade maten när vi hade gäster. Mitt bröd gillade han inte så vi hade köpebröd. Jag lyssnade på klassiskt eller P1 så han ändrade kanal så fort han kom in i huset. Det finns mer men jag blir bara arg av att minnas det.

Till slut klarade han inte av att röra mig. Ville jag kramas slog han undan mina händer. Brukade till mina kompisar säga att jag bara har två fel. Allt jag gjorde och allt jag sa. Han var i det närmaste asexuell men rörde mig i sömnen.

Nu har jag varit singel i 17 år. Skulle väldigt gärna ha ex man i mitt liv men män är inte intresserade. Så det är som det är. Vill inte ha fler tragiska ex.

En bekant från Jämtland citerade sin gamla granntant - de säger att de finns en för alla - men min han måtte ha omkommi på någe vis.

 

[Voeux]

Jag hade ett riktigt ärkesvin förklädd till martyr i några år. Unga @Voeux såg en plågad och misstolkad man.

 

[Nordthor]

Exet som tyckte att det var så jobbigt att jag gjorde lumpen för jag blev "så mycket mer självständig" .

(Kan man skriva så?). Ja, men ni fattar.

 

[Görel]

I min ungdom för 30 år sedan blev jag tillsammans med en man som jag känt i flera år. Han gillade att gå på krogen och ta en öl eller tre, eller gå på spelningar då man ständigt hade en öl i handen. Vi bodde båda i Stockholms innerstad och det var nära till allt.

Han hade ett jobb där han slutade flera timmar tidigare än mig på dagarna, och det tog säkert ett år innan jag insåg att han hällde i sig minst en halv flaska vin under tiden från det att han slutade tills jag gjorde det. Varje dag. Han pratade mycket om alkohol, som hur det skulle se ut på psykakuten om systemet stängde utan förvarning. Han sa att han inte ville ta körkort för då skulle han kunna tvingas hålla sig nykter och köra turnébussen när hans band var ute på spelningar. Jag insåg mer och mer hur hans tillvaro kretsade kring alkohol och tillgången på det. Efter tre år lämnade jag honom eftersom jag insett att en man som var så fixerad vid alkohol inte var något för mig.

Han gick bort för nästan tio år sedan, i en sjukdom som brukar vara alkoholrelaterad.

 

[Trott]

Hade ett ex för ca 10 år sedan som jag var sambo med som ansåg att han inte behövde göra rent kattlådan när han kom hem från jobbet typ kl 2 på dagen och jag kom hem kl 20 eftersom jag varit i skolan + stallet, eftersom det inte var hans katt (han hade väl viktigare saker för sig, som att spela minecraft)
Samme ex ställde smutsig disk på diskbänken istället för i diskmaskinen "eftersom han inte visste om det var rent eller inte i den".
Efter knappt 2 år som sambo kände jag att jag inte hade lust att vara morsa längre, och har inte velat vara sambo sen dess

 

[Migo]

En gång i sin dumma ungdom dejtade Migo en osäker så kallad alfa-hane, en framavlad tronarvinge, som hade stamtavla på papper som bevisade att han var i rakt nedstigande led ättling till Vlad Tepes, aka Drakula!

Det var lätt surrealistiskt för mig som inbiten vänster, anti kungahuset och anti etablissemanget. Han gav upp idén om att kvinnor inte skulle vara praktiska, lärde mig grunderna i att fäktas med långsvärd och blev väldigt paff när jag vägrade följa med på kunglig bal

Det höll inte så länge