”Får” man agera?

[athena_arabians]

Fast vi drog ett annat exempel, med kundvagn. Där du ansåg att det var över gränsen (eller missuppfattade jag dig?) att lägga sig i om någon annan blir påkörd av kundvagn i kön (avsiktligt påkörd alltså). Jo, det handlar faktiskt om att acceptera att andra kanske inte har lika lätt att säga ifrån, att jag kan bidra genom att vara del av den allmänhet som INTE accepterar särbehandling, mobbing eller att utsätta andra för obehag.

Hur kan du INTE se det?

När det gäller just kundvagn har jag sagt till en unge med en sådan där liten vagn (djävulens påfund för övrigt) som höll på att köra på en gammal tant. Tanten hade mycket väl kunnat ramla om hon blev påkörd och göra illa sig ordentligt. Barnets förälder var inte i närheten.

 

[Lovisaleonora]

Skall de som inte håller med om att man bör säga ifrån i ett sådant här fall sen i sin tur säga ifrån till den som säger ifrån att denne betett sig olämpligt?

Det är väl ibland fallet? T ex mamman i ovanstående fall börjar försvara beteendet och i stället vänder sig mot vad som av vissa uppfattas som att man uppfostrar?

 

[Lovisaleonora]

När det gäller just kundvagn har jag sagt till en unge med en sådan där liten vagn (djävulens påfund för övrigt) som höll på att köra på en gammal tant. Tanten hade mycket väl kunnat ramla om hon blev påkörd och göra illa sig ordentligt. Barnets förälder var inte i närheten.

Jag har alltid tolkat uttrycket "det behövs en by för att uppfostra en unge" som att det inte bara är föräldrarna som ska till för att få en människa att bli civiliserad. Det krävs andra att förhålla sig till för att förstå det sociala samspelet.

 

[Ridinglady]

@MiniLi Så om två tonåringar retar sig på en gammal tant som blockerar vägen i matbutiken med sin rullator så har det rätt att visa sina känslor ( som de tryckt ner under en längre tid) och ge uttryck för sin ilska genom att köra på henne med kundvagnen och alla andra ska titta bort och inte ’lägga sig i’?

 

[Ridinglady]

Skall de som inte håller med om att man bör säga ifrån i ett sådant här fall sen i sin tur säga ifrån till den som säger ifrån att denne betett sig olämpligt?

Kunde bli en riktigt intressant diskussion! Hellre det än att alla ’tittar bort’!

 

[MiniLi]

Fast vi drog ett annat exempel, med kundvagn. Där du ansåg att det var över gränsen (eller missuppfattade jag dig?) att lägga sig i om någon annan blir påkörd av kundvagn i kön (avsiktligt påkörd alltså). Jo, det handlar faktiskt om att acceptera att andra kanske inte har lika lätt att säga ifrån, att jag kan bidra genom att vara del av den allmänhet som INTE accepterar särbehandling, mobbing eller att utsätta andra för obehag.

Hur kan du INTE se det?

Jag förstod inte att du menade att någon avsiktligen körde på någon annan med kundvagn. Jag antog att du menade av misstag, vilket ger en helt annan situation.

Du skrev ju att man får reagera om man själv blir påkörd av kundvagnen men inte lägga sig i om det ngn annan som blir påkörd.

Se ovan, jag förstod inte att det åsyftades folk som avsiktligen kör på andra med kundvagn.

Du blir alltså inte störd av detta dåliga uppförande? Good for you. Dåligt uppförande såsom i att tugga högt, smaska etc tycker jag själv är sådant jag får acceptera om jag är utanför dörren. Alla har inte en uppfostran.

Men att inte kunna föra civiliserade diskussioner, så det stör helt utomstående, tycker jag faller utanför vad en förväntas acceptera av andra.

Nu var jag ju inte på plats men nej inte utifrån hur jag uppfattar TS. Eller störd och störd, det är klart att jag kan bli störd men inte på den nivån att jag lägger mig i.

@MiniLi Så om två tonåringar retar sig på en gammal tant som blockerar vägen i matbutiken med sin rullator så har det rätt att visa sina känslor ( som de tryckt ner under en längre tid) och ge uttryck för sin ilska genom att köra på henne med kundvagnen och alla andra ska titta bort och inte ’lägga sig i’?

Men snälla du. Nu har du uppenbarligen inte läst vad jag har skrivit i tråden. Hur kan du få det till att detta skulle vara ok?

 

[Lovisaleonora]

Jag förstod inte att du menade att någon avsiktligen körde på någon annan med kundvagn. Jag antog att du menade av misstag, vilket ger en helt annan situation.

Du har upprepade gånger framfört att en inte ska lägga sig i vad som (du?) betecknar som andras konflikter. Men det är alltså inte så du menar?

 

[Badger]

Jag tycker att man agerar när man har mandat att göra det, alternativt meddelar personen med mandatet.

OM inte situationen är sådan att man måste ingripa tex. Skulle någon tokslå en häst så hade jag självklart sagt ifrån och hämtat hjälp.

Jag har själv en tonåring med svårigheter att tygla sitt humör och hon hade utan tvekan gett sig på "uppfostraren". Lösning finns inte i sikte när känslorna är upprörda, utan man får försöka avleda.

Tänk dig att du skarpt tillrättavisar en häst vars instinkt är att fly, vid rädsla.

Hur framgångsrik skulle du vara?

Ungefär så känns det att hantera en tonåring som tappar kontrollen. Det är okontrollerat eftersom det saknas kontroll. Hade den funnits, så hade inte situationen varit som den är.

Logiskt.

I sådana här situationer undrar jag alltid, hur mycket fysiskt och psykiskt våld är det ok att de här tonåringarna utövar mot mitt barn? innan det är ok att milt säga till?

Om jag säger till då och de flippar och slår mig och mitt barn, var det jag som gjorde fel då? När jag försökte skydda mitt barn?

Jag hade nog trott att många tycker det är ok att säga någonting innan tonåringen tokslår hästen, (sedan har vi såklart olika bilder av vad tokslå är antar jag). Även om man inte är domare.

En sak tex med mobbning är att det är viktigt att inaktiv omgivning agerar, inte folk med mandat utan tex andra barn. Det är ett av de bästa sätten att få stopp på det. Att stå runt och tyst ser på brukar betraktas som support av utföraren.

Med det sagt så skulle jag självklart inte lägga mig i en tonåring som skriker mot sina föräldrar eller annan släkting, det ingår väl att de gör så. Men i detta fall var det tonåring + förälder som skrek mot ridlärare.

 

[Ridinglady]

Att vara en bra lärare med auktoritet bygger på goda relationer.

Hela min inställning i denna tråd bygger på antagandet att man inte känner mamman och tonåringen.

Jag har haft trevliga klasser och trevliga elever som visat mig både respekt och förtroende.

Det skulle inte innebära att jag utan vidare, utan relation eller auktoritet, tillrättavisar någon i upprört tillstånd.

Ingen har väl sagt att den som ber parterna lämna rummet ska vara upprörd? Man ska givetvis ha en trevlig ton själv.
Jag är ofta på skolor men i en annan roll och säger alltid till om jag ser elever som gör sådant de inte borde göra - vänligt men bestämt och utan att ha ngn relation till dem och jag har hittills inte stött på annat än ett en lite skamsen min och ett ’ok’ samt ’det var ju bara på skoj / lek’. Då brukar jag svara att det inte såg så skojigt / lekfullt ut och så är saken klar ... Ibland om det jag sett har varit illa har jag haffat en lärare och lämnat över ’ärendet’ men aldrig att jag har blivit illa bemött tillbaka av eleven jag sagt till.

 

[Sel]

Det är inte säkert att jag orkat säga ifrån, men eftersom frågan i trådstarten lyder "Får man säga ifrån?" tycker jag att ja, det är självklart att man får! Särskilt på en såpass "intim" plats som en cafeteria på en ridklubb som ofta är hyfsat liten och familjär. Språket må vara men skrika och gorma och leva rövare kan man göra någon annanstans, både som vuxen och som tonåring.

 

[MiniLi]

Du har upprepade gånger framfört att en inte ska lägga sig i vad som (du?) betecknar som andras konflikter. Men det är alltså inte så du menar?

”Konflikter” är ju väldigt brett. Det beror på flera faktorer. I situationen som beskrivs i TS tycker jag inte att man ska lägga sig i. Det är främst utifrån den situationen som jag har svarat i tråden.

 

[Ridinglady]

”Konflikter” är ju väldigt brett. Det beror på flera faktorer. I situationen som beskrivs i TS tycker jag inte att man ska lägga sig i. Det är främst utifrån den situationen som jag har svarat i tråden.

Fast det är ju inte själva konflikten man går in i eller lägger sig i utan i sättet som den tar sig uttryck på man inte tycker är ok.
Dvs i TS fall ” Jag bryr mig inte om vad ni grälar om men jag vill inte behöva lyssna på grälet”

 

[prinsessfeminist]

Det har också hänt, i majoriteten av fall var det mot god bakgrund. Jag hade i många fall inte tänkt så långt, ett vänligt påpekande gjorde att jag såg bristen, bad om ursäkt och rättade till det. Inte så att jag är förstörd för livet av skam för det.

Då kan man utgå ifrån att du fungerar som de allra flesta vid ett

I sådana här situationer undrar jag alltid, hur mycket fysiskt och psykiskt våld är det ok att de här tonåringarna utövar mot mitt barn? innan det är ok att milt säga till?

Om jag säger till då och de flippar och slår mig och mitt barn, var det jag som gjorde fel då? När jag försökte skydda mitt barn?

Jag hade nog trott att många tycker det är ok att säga någonting innan tonåringen tokslår hästen, (sedan har vi såklart olika bilder av vad tokslå är antar jag). Även om man inte är domare.

En sak tex med mobbning är att det är viktigt att inaktiv omgivning agerar, inte folk med mandat utan tex andra barn. Det är ett av de bästa sätten att få stopp på det. Att stå runt och tyst ser på brukar betraktas som support av utföraren.

Med det sagt så skulle jag självklart inte lägga mig i en tonåring som skriker mot sina föräldrar eller annan släkting, det ingår väl att de gör så. Men i detta fall var det tonåring + förälder som skrek mot ridlärare.

Jag håller med dig i mycket, och varje situation behöver ju betraktas utifrån vilka möjligheter man har att agera.

Civilkurage är jätteviktigt och jag har själv sagt ifrån när jag ansett det nödvändigt. Men att vara självutnämnd polis ligger inte för mig.

Men läste jag alldeles fel? Inte skrek väl mamma och tonåring på ridläraren?

 

[Ridinglady]

Det är lite samma sak när folk pratar väldigt högt i sina mobiler på tåg eller buss. Jag säger ifrån inbland och påpekar att de faktiskt stör och ber dem visa hänsyn.
Fast ibland tjuvlyssnar jag och tycker det är lite synd att jag inte är journalist - man kan få höra många hemligheter och med lite hjälp från Google kan man lista ut var personen jobbar eller till och med heter

 

[Ridinglady]

Då kan man utgå ifrån att du fungerar som de allra flesta vid ett
Jag håller med dig i mycket, och varje situation behöver ju betraktas utifrån vilka möjligheter man har att agera.

Civilkurage är jätteviktigt och jag har själv sagt ifrån när jag ansett det nödvändigt. Men att vara självutnämnd polis ligger inte för mig.

Men läste jag alldeles fel? Inte skrek väl mamma och tonåring på ridläraren?

Jo, de skriker och härjar och dottern är ful i munnen

 

[prinsessfeminist]

Ingen har väl sagt att den som ber parterna lämna rummet ska vara upprörd? Man ska givetvis ha en trevlig ton själv.
Jag är ofta på skolor men i en annan roll och säger alltid till om jag ser elever som gör sådant de inte borde göra - vänligt men bestämt och utan att ha ngn relation till dem och jag har hittills inte stött på annat än ett en lite skamsen min och ett ’ok’ samt ’det var ju bara på skoj / lek’. Då brukar jag svara att det inte såg så skojigt / lekfullt ut och så är saken klar ... Ibland om det jag sett har varit illa har jag haffat en lärare och lämnat över ’ärendet’ men aldrig att jag har blivit illa bemött tillbaka av eleven jag sagt till.

Klart man säger till. Typ "var snäll och ta ner fötterna på bordet, det ser inte trevligt ut" osv.

Men tillrättavisar (och då menar jag med skapare ton) fungerar ofta sämre utan relation. Med det menar jag lägga sig i en konflikt.

 

[prinsessfeminist]

Jo, de skriker och härjar och dottern är ful i munnen

Mot ridläraren? Jag får läsa igen.

 

[Ridinglady]

Klart man säger till. Typ "var snäll och ta ner fötterna på bordet, det ser inte trevligt ut" osv.

Men tillrättavisar (och då menar jag med skapare ton) fungerar ofta sämre utan relation. Med det menar jag lägga sig i en konflikt.

För mig är även det första en tillrättavisning. Håller helt med dig om att trevligt tonläge ska användas.
I TS fall hade jag lugnt sagt ngt i stil med: Ursäkta, men det är inte så trevligt att lyssna på ert samtal. Ni kan väl hitta en mer enskild plats att fortsätta det på.

 

[Badger]

Då kan man utgå ifrån att du fungerar som de allra flesta vid ett
Jag håller med dig i mycket, och varje situation behöver ju betraktas utifrån vilka möjligheter man har att agera.

Civilkurage är jätteviktigt och jag har själv sagt ifrån när jag ansett det nödvändigt. Men att vara självutnämnd polis ligger inte för mig.

Men läste jag alldeles fel? Inte skrek väl mamma och tonåring på ridläraren?

Jag vet inte, frågade Ts tidigare men fick inte svar.

Jag uppfattade det som att mamma och tonåring skrek på ridläraren, eller var förbannade på någon domare/häst/kommungubbe/ vad som helst, inte på varandra.

Ett tonårsgräl med svärord som yttrar sig mot en skrikande mamma skulle jag aldrig lägga mig i. Det är inte heller så oroande för omgivningen och de små barnen tänker jag (Varför jag tänker så vet jag inte, kan inte förklara. Men Dumma mamma kan alla förstå även de minsta små. Djävla hästPutte ska dö och helvetes ridlärare känns liksom mer störande för andra närvarande.)

 

[Lovisaleonora]

Då kan man utgå ifrån att du fungerar som de allra flesta vid ett

Jag har svårt att bemöta detta.